Äckliga tankar

Igår natt ringde min pojkväns lillasysters kompis till honom. Och säger att lillasyster är jättefull och mår jättedåligt och vill hem.

Och han sätter på sig kläderna och tar med sig mig och åker och hämtar och skjutsar hem henne.

Hon gråter för att hon skäms, hon tycker det är så pinsamt. Min pojkvän tröstar henne och håller om henne.

Väl hemma hos dom så väcker min pojkvän sin mamma, som genast rusar för att ta hand om lillasystern. Lillasyster gråter och mamman tröstar. Pappan vaknar och går också och tröstar henne.




När jag mådde som sämst, hade jag ingen som tog hand om mig på plats.
När jag mådde som sämst, fick jag ta bussen hem själv.
Jag har kommit hem blödandes ur näsan klockan halv åtta på morgonen efter att ha varit ute i flera dagar och festat, min mamma har stått och lagat frukost och skitit i mig.
Jag har vaknat mitt i natten och grinat som ett djur, men ingen fanns där för mig.

När är det min tur att bli omhändetagen? Varför måste jag vara så ensam jämt?

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag förstår dig, är också så ensam.

2007-11-21 @ 21:45:53
URL: http://vingklippt.bloggagratis.se
Postat av: Ismyheadstillon

Det haer goer fan ont.

2009-12-09 @ 04:28:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se