Anorexin vs Mig
Jag har läst alla era kommentarer nu. Jag ömsom skrattar, gråter, ler, blir förlägen, vill krama er, vill hoppa på er, vill skrika på er, vill be er komma hit, vill få er att förstå.
Jag är så ensam. Vad är jag utan min anorexi? När jag är arg eller ledsen, har jag alltid någonstans att ta vägen med min ångest. Jag tar ut den på maten - eller tar maten ut den på mig? Jag VILL inte äta deras sliskiga, feta mat.
Någon frågade vad jag gör på dagarna. Jag äter måltiderna på tiderna jag skrev tidigare, sedan vilar jag i nästan en timme efteråt. Annars röker jag, pratar med folk, gråter, tittar på tv, lyssnar på andra. Man blir väldigt trött av att vara här, samtidigt är det SÅ skönt, för det finns folk här som FÖRSTÅR. På riktigt, inte "jag - förstår - vad - du - menar" - nickningar, utan förstår. När man säger något så kan den andra säga "jag vet vad du menar!"
Hoppas du blir bättre snart. Jag känner inte dej men jag tänker ändå på dej! Vill att du ska bli frisk! Kram
Hoppas att behandlingen hjälper dig. Anorexin är inte ett sätt att leva, den är ett sätt att dö. Du förtjänar att må bra och njuta av livet.
jag hoppas verkligen att du komemr få lite hjälp av behandlingen!
jag gillar verkligen din blogg!
och jag förstår avd du menar, på riktigt, när du säger att du itne vet vem du är utan anorexin. jag känner lika dant. har just påbörjat behandling igen.. eller eh, var på bedömmning idag.. men du kommer klara det hära!
var stark. tänker på dig, även om jag nu inte känner dig.
kram
Kämpa på! Du kommer att klara de här! Skickar mer kramar till dej(som förra kommentaren i förra inlägget);) sköt om dej nu! O kämpa på! Kramkramkram!
du är väldigt stark, verkligen jätte stark. Jag vet hur det är, jag har också gjort det du gjort men jag var för svag, jag klarade det inte.
hej! jag vet hur det är, har själv varit på mando. var inlagd där i 10 veckor och sedan dag patient i 7 månader. kan bara säga att tunneln är lång och den är svart, men kämpar du så dröjer det inte länge för än du börjar skymta ljuset. lycka till
HOPPAS DET FIXAR SIG :) jag VET att du kan! du verkar så stark. tänk bara vilken viljestyrka du har haft för att BLI så smal. Använd den för att gå upp ist. jag kan inte ens banta 5 kg. o om jag varit smal hade jag antagligen inte kunnat gå upp. men du kan!! PEACE!
Fortsätt kämpa! Jag tycker att du är enormt stark! Ge inte upp!
Lycka till, jag tror på dig! Kram
jag känner likadant. Vad är jag utan mina ätstörningar som jag vant mig vid. Mitt liv är ätstörningar och utan dem är jag borttappat eftersom de definierar den jag är numera.
Skickar lite peppkramar till : )
Ja du, spot on
Tror allt du kan grejja de Anna! Stay in å kämpa!! Moroten att komma tillbaka å orka med livet, hästarna, träning å tävling...
Hejjar på dig!!
Ta hand om dig! Kramar
Kämpa på. Du är superstark.
Tänker på dig, kramar
hej!
jag går också på mando,men inte alls mycket men ändå.jag var inlagd och tänkte precis samma tankar som du,men nu är jag nästan frisk och så.men jag vill ge dej ett tips,ge mando en ärlig chans.lita på dom för hur jävligt allt än känns nu så blir det så mycket bättre sen,tro mig jag vet hur det är.<3
Hej anna!
vill bara säga att jag vet hur det känns,
jag har gått igenom ungefär samma sak som du går igenom , men nu är jag frisk och har insätt att anorexia är inte ett sätt att måbra och leva livet,
det är mer som en lång och plågsam död -
Jag vet hur svårt det är och att du inte kan göra något åt det, Min anorexia har förstört så mycket , Tack vare den så har jag fel i mina nerver så jag skakar som jag vet inte vad,
Jag får fortfarande ångest när jag äter fast jag har varit frisk i snart 2 år.
Jag var beredd att dö,bara jag fick dö vacker,
smal,blek och Vacker.
Snälla,låt inte sjukdomen äta upp det som finns
kvar av dig,livet har så mycket att ge.
Du kommer klara det gumman !
Sköt om dig,Och kom ihåg,
du är vacker och unik, Precis som du är
på insidan <3
Det är som jobbigast nu men det kommer att bli lättare med tiden du är där tro mig,
fast det kommer dåliga perioder och det är nu du ska lära dig att hitta ett sätt att kämpa emot dina spöken.
Jag har inte varit där du är, så jag kan inte säga att jag vet hur det är men mycket känner jag igen och kan relatera till...kämpa för livet!
Det är det som är värt att leva!
Ta hand om dig!
hur stoppar man ngn som är påväg att bli anorexier?
Först och främst vill jag bara berömma ditt skrivande- Du har verkligen talang..
Känner igen mig så mkt i det du går igenom. Var där för 3 år sedan och jag lovar att du kommer komma över det.. För mig var det känslan av kontroll som gjorde att jag hade svårt att släppa taget av min sjukdom. Jag hatade den samtidigt som jag utan den trodde att jag inte skulle vara någonting. Under första tiden jag fick professionell hjälp kände jag mig helt tom.. Jag hade inte längre kontroll över det som hade varit mitt allt under en så lång tid.. Det tog lång tid innan jag vågade behålla mina kilon som jag lyckats gå upp.. KÄMPA! du verkar vara en stark tjej, och med denna erfarenhet kommer du endast bli starkare- tro mig!
Ta hand om dig!!!
Massa peppkramar! <3
Håller verkligen tummarna för dig! Hoppas du blir frisk(are)! Du är på en säker plats, personalen vet vad de gör. Har aldrig varit i din situation och hoppas jag aldrig hamnar i den heller, men du måste verkligen försöka släppa kontrollen och klargöra att det är DU som bestämmer, inte anorexin.
KRAMAR!
hoppas det inte är för jobbigt på Mando.
och jag hoppas du verkligen försöker lära dig att äta normalt så du klarar dig när du kommer ut!
kramar
kämpa! du kommer klara de! jag tror på dej
håll ut så ska du se att du mår riktigt bra när du kommer ut igen,
många kramar, ta hand om dig!
Hoppas du kommer bli frisk från dina ätstörnignar. Jag har själv också varit där. Har haft anorexi och gick på behandlingshemmet mhe kliniken i mora. Förstår precis hur du känner.
Kämpar med dig!
du inte ensam , jag är 13 , mitt bmi är på 15 och jag får behandling. det ärsjuper kämpigt . man vill bara spola fram och se sig själ frisk utan ångest. jag ska tamefaan klara det här , och du med ! peppkramar ,
hej!
jag vet inte om du fortfarande skriver och så men jag ville bara ge lite uppmuntran från någon som vet! För det är nämligen så att är du blir bättre kommer du att inse att vad du är utan anorexin - dig själv.
Dig själv och trygg i det.