Jag skar mig
När man skär sig själv, heter det "jag skar mig", eller "jag skärde mig"? När det är självförvållat?
Jag stod i duschen. Och jag tänkte på allt jag ätit idag. Och jag hörde magen kurra, och kände maten... röra sig i tarmarna. Jag fick panik och sjönk ner på knä, började störtböla. Jag kunde inte sluta. Jag bara tjöt rätt ut, skrek och slog mig själv på låren och på magen, jag HATAR allt fett på min kropp! Hatar, hatar, HATAR det!
I en av mina flängningar slog jag ner rakhyveln rakt i knät på mig själv, och utan att ens reflektera tog jag upp den och började skära i handlederna.
Okay, med en rakhyvel blir det bara massa små skärsår, men det lättade för stunden och jag slutade böla för en sekund. Nu sitter jag här, med massa mat i magen, skärsår på hela handleden och upp mot armbågsleden, svullna ögon och undrar VAD FAN JAG HÅLLER PÅ MED. Det är fan inte normalt. Det HÄR är fan inte normalt. JAG är inte normal.
Anna...Börja inte!
Fortsätt inte!!
Självdestruktivitet är...
...svårare att sluta med än rökning?
...jämförbart än ÄS...SKIT mao!
Jag håller med Nikki! Sånt är extremt svårt att sluta med, det är ond cirkel som förstör så otroligt mycket! Gör inte om det, snälla. Försök att inte ha vassa grejer runt dig. Och du vill inte ha fula ärr på kroppen, TRO MIG.
Absolut! Om du inte vill sluta för att det är dåligt bara. Sluta för att det är OTROLIGT fult!!! ICA-affären jag jobbar på ligger en bit från en förening där "folk med problem" är. En som är där (vet inte om de bor där eller vad det är) brukar komma och handla hos mig. Hon har skärsår över HELA armarna och det ser skitäckligt ut som en gammal äcklig rynkig tröja. Fortsätt inte. Du kommer bli äcklad över dig själv när ärren hopar sig!
sluta skada dig själv, har själv gjort det och det var fördjävulskt svårt att sluta. Hemska beroende.
jag hatar när andra människor mår dåligt är ledsna osvosv. Jag försöker alltid att ställa upp och hjälpa, lyssna på mina polare och allt sånt..
Har läst din blogg ett tag och jag känner mig så frustrerad över att jag inte kan göra något för dig. Jag menar inte att jag ska vara någon jävla hjälte för dig eller någon annan. Jag vill bara att du ska bli frisk. Kan ingen hjälpa dig?
Nej, nej inte så absolut inte så gör som de säger ta bort allt vasst. Från era ätstörningar kan ni tillfriskna om ni har tur och får hjälp men ärren de synliga menar jag kan ni aldrig bli av med så SLLUTA!
gud du måste ha ett hemskt tråkigt liv..försök sätta det i ett perspektiv, här håller du på att fjanta på om nått så löjligt som vikten.innerst inne vet du att du inte ens är tjock. Folk lider av hemsk sjukdommar, doom dödas och skadas i krig, vi har djurplågeri, svält och andra hemska sjukdommar där folk får lida HELA livet! sluta tycka så jävla synd om dig själv, och börja sätta det i ett större perspektiv. I slutändan skiter ändå alla i om du är sml eller inte för alla har sina egna problem. Viktigare problem än dom du har.
Tänk dom som inte har råd att skaffa mat, dom ser sina små barn svälta till döds framför sina ögon. .
Ryck upp dig bara, lägg din energi på att hjälpa andra eller nått istället!
Jag tänker säga som alla andra, eftersom det var mina tankar när jag läste det du skrev.
Börja inte, gumman lilla.. Jag gör inte det själv men jag kunde faktiskst tycka det var lite lättande förrut, att ta ut hämnden på mig själv. Bara något litet ministräck på armen när jag var sur, och det lättade. Sen helt plötsligt slutade jag för jag skämdes och tänkte att vafan sysslar jag med? Jag är ju trög i huvudet.
Sen nu vill jag bara hjälpa alla. Inte för att jag haft problem själv, för ett problem var det lätt inte! det var bara det att det kändes.. Lättare. Men lär dig hitta någonting annat som känns skönt när du är ångestfylld. För detta kommer inte sluta bra och du kommer ångra dig. Det vet jag. Sluta nu. It won't help you, och det blir definitivt inte bättre. Du har redan en ätstörning att ta hand om.
DAMN!
när jag berättade för en vän att mitt mål är att kunna börja simma igen.. simma, just för att det är något jag älskar men undvikit i så många år.. och skulle jag börja simma regelbundet, då måste innebära at jag är tillräckligt tillfredsställd med min kropp för att kunna visa den offentligt.. och då borde det innebära att jag är.. frisk..
vet du vad min vän sa?
hon sa att ingen jävel kommer bry sig om hur du ser ut då med än vad dom gör idag. För ALLA ÄR SÅ SJUKT UPPTAGNA MED HUR DOM SJÄLVA SER UT.
jag blev ställd.
jag har fastnat för din blogg, du skriver jättebra.
men du, försök att sluta med det där så fort som möjligt, det kan kännas bättre för stunden men egentligen så gör det bara allt värre och startar en ond cirkel som är jättesvår att bryta. det är skitjobbigt att dölja för folk och inte är det snyggt heller. jag önskar jag kunde slippa ärren på mina armar. det är inte ett bra sätt att dämpa psykisk smärta, man blir beroende och det förstör bara. du vill inte hamna där.
ta hand om dig! kram
Nej det är inte normalt men desto vanligare. Skaffa hjälp eller rannsaka dig själv och tänk framåt.
"Jenny" verkar ju inte ha speciellt mycket innanför pannbenet...
..Jag syftar på den första Jenny
börja aldrig att skära dig.
det är förbannat svårt att sluta.
har man väl tagit till det en gån så är det så lätt att ta till det igen.
Skit i Mando, semester och handläggningstider tar sin lilla tid. Om du inte orkar tills dom hör av sig kan du alltid vända dig till psykakuten. Det finns hjälp, du är inte ensam. Men du behöver försöka hitta styrkan att be om den.
Ta hand om dig!
Anna, ge inte upp så lätt! Även om det är svårt så försök att se vilka konsekvenser det kan ge, att skära sig är bland det värsta man kan göra mot sig själv. Du är hur bra & underbar som helst, DU ÄR EN BRA PERSON, du måste inse det. Försök att inte upprepa det, även om det kasnke är svårt, försök. Har haft en kompis i liknande situation, och från vad jag varit med om är det svårt att sluta, så snälla försök göra detta som första&sista gången du skär dig.
Bra att du inser att det absolut inte är bra! För det är inget hållbart sätt att bli av med ångesten, man lurar bara sig själv. Gör aldrig så mot dig själv igen! Snälla ta hand om dig!
det är inte fettet och maten som du hatar och som är det farliga...men genom att fokusera på det undviker du dina egentliga känslor och tankar...tänk om inte fettet och maten fanns...vad är det egentligen som gör dig ledsen då...fundera på det. för det handlar inte om maten och sluta lägga upp massa idiotiska bilder till dig själv där det såtr att food is evil...det är störtlöjligt.
det är din jävla anorexi som e evil...
och den där första jenny visar bara på hur jävla korkad sjukdomen är...den lurar uppenbarligen henne också lika mycket som dig. så länge du fokuserar på och tror att din anorexi handlar om mat så är den stark. men maten är bara ett sätt att hantera ångest precis som att skära sig, spy eller sitta och stirra in i en vägg, knarka, supa, slåss ja all form av destruktivt beteende...
jenny har inte fattat det och egentligen inte du heller eftersom du skriver att "food is evil" så sålänge du står för det är du precis lika korkad som första jenny...
snälla, snälla, snälla, snälla gör inte om det. du vill inte. och ett nytt beroende (för ja, det är det det växer till så småningom) är det SISTA du behöver just nu. räcker det inte med ångest över mat, vill du ha ångest över skärningen också?
efter ett tag när man 'skärt' sig börjar hjärnan sända ut endorfiner eller hur fan det nu stavas eftersom ens psyke upplever det som något som lättar ens ångest och alltså är bra för en. Och eftersom det 'är bra', vill man göra det igen och igen och igen och igen och till sist är det det enda man tänker på. Vad ska jag skära mig med? Hur många rakblad kan jag sno från pappa utan att han märker? När ska jag göra det? Det blir PRECIS samma sak som med anorexian, anna. det hjälper inte. jag talar av egen erfarenhet! jag skar mig under åttan, som mest under ett halvår innan jag hade turen att möta en vän som faktiskt brydde sig tillräckligt för att orka prata med mig flera timmar om nätterna i flera månader tills jag tillsist lyckades avvänja mig det hela. det är ett rent helvete, anna.
snälla, du förtjänar så jäkla mycket bättre! förstör inte för dig själv.
dessutom kommer du, om du fortsätter, få så jäkla många ärr som aldrig kommer att gå bort. Varje gång jag möter en människa och skakar deras händer är det första de ser än äcklig, ärrig hand/handled/arm. kul första intryck? NEJ. gör det inte.
istället borde du (även om det förmodligen är jättejobbigt och ångestfyllt) höra av dig till mando (och andra kliniker) igen. om inte för alla som kommenterat ovanförs skull så för din egen. du förtjänar att få bli frisk, du är värd lycka. så är det bara.
Oavsett om det är självförvållat eller inte heter det SKAR
jag hoppas verkligen att bdu kommer att få stöd att ta dig ur detta och att få stödet att stanna kvar där du är nöjd me dig själv detta är bland de svåraste man kan råka ut för .ångesten blir ohanterbar.
skär dig inte..!! de är lika underbart och lömskt som självsvälten. tro mig jag vet..! den där lättande känslan, ångest som flyger iväg och alla lögner efteråt.. har haft ätstörningar i princip hela mitt liv även om dom sett olika ut för människorna runtom. jag är precis olycklig nu, smal, fin och otroligt omtyckt. som jag var när jag vägde 100 kg. livet ska ju vara underbart men varför fastnar då så många i detta helvete. kanske är vi lättpåverkade eller så va vi bara olyckliga innan. fast ingen såg.... jag får iaf hjälp, och jag hoppas innerligt nu när du insett att du behöver den att du får den! du är värd att vara lycklig och jag hoppas och tror på dig! (ps för alla svinaktiga pro-ana nollor /ocheller/ människor som inte harbättre för sig att klaga på denna tjej. jag är INTE pro-ana. jag är en helt "vanlig" tjej som vet vilket helvete denna sjukdomer innebär. och oavsett om man tror på det som är skrivet eller inte. vad ger det er att skriva saker som att hon är fet eller värdelös. somnar ni bättre på nätterna av de eller? ta å rannsaka er själva innan ni ger andra den uppmaningen! tack flr mig!)
Intressant http://cyberann.blogg.se
har länkat till dig i min blogg:) hoppas det är okej:D
NEEEEEEEEEEEEEJ nejnejnej, FAN också! börja inte skära dig, pretty please? jag har kämpat i ÅR för att sluta! det är så fruktansvärt beroendeframkallande anna.
KRÄV HJÄLP!
Det är lättare att prata om sin ätstörning än sitt inre förakt och sin dåliga självkänsla...
Fyskisk smärta är "finare" än psykisk. Lättare att acceptera både för en själv om omgivningen...
Pengar är lättare att bråka om än att ta upp det jobbiga att man inte älskar varandra längre...
Det är lättare att bli sträng som förälder och prata gränser och straff istället för att erkänna för sig själv att man inte litar på sina barn...
Livet är fullt av val - tänk noga efter hur du vill leva ditt liv och vilken slags person du väljer att vara!
Haha, oj va kul! Ha bra dag!
Puss,
V
Vad du än gör, använd aldrig mer någonting vasst att skära dig med, jag har varit där det är så svårt att komma ifrån det. Så låt bli till nästa gång, slå händerna i vägen hårt, eller vad som helst men skär dig inte. Styrkekramar!
Om du vill bli modell kan du inte ha massa fula ärr... Tänk på det!
Det låter inte bra alls så du gör med din kropp :( hoppas dom hör av sig från mando snart! Ta hand om dig. Mvh J
usch vad hemskt det låter :S
när jag drabbades av ångestattacker förr gjorde jag oxå det, inte för att få uppmärksamhet "hej se mig jag mår piss" utan för att dämpa ångesten , smärtan i att skära sig själv va högre än ångesten och gjorde att den sinade ut.
Har ägnat flera timmar till att läsa din blopgg nu, från start tills hit, fyfan vad jag älskar din ärlighet. kan absolut inte säga att jag vet hur du känner eller genomgår, men delar av det du skrivit med ångest känner jag så väl igen mig i. anorexia har jag inte haft, men ätstörningar och ett behov av att vara perfekt. jämförde mig själv med snygga smala sexiga kvinnor i musikvideos och modellbilder, blev grymt svartsjuk och sabbade mitt förhållande till en pojkvän på grund av min skeva bild av mig själv. Min pappa flyttade till usa när jag va 7 år och relationen till min mamma är krystad.
svårt att hitta ord men din blogg har berört mig mycket!
Börja aldrig att skära dig! Det blir som ett beroende, man fastnar och behöver bara skära mera och mera tills man ser ut som jag vet inte vad... Stor risk för infektioner också. Speciellt när du skär är det lätt att blodet blir infektionsbärare och det kan leda till hjärnhinneinflammation i värsta fall!
När man skär sig själv, heter det "jag skar mig själv"(gäller du man skurit sig kraftigt,förstört en nerv eller en sena), eller "jag rispade mig"(om det handlar om inte så djupa och allvarliga sår).
Var rädd om dig! Och jag menar det verkligen!!!!
Börja det inte. Jag har skärt mig många gånger och jag är " behoven" av det. Jag fick massor ärr nu, helst inte. <3
det tar lång tid att sluta skära sig. förmodligen lika lång tid som det tar att bli "Frisk" från anorexi.
har gjort ett videoinlägg om när jag skar mig!
Förstår dig.. sådära gjorde jag igår. Jag mår dåligt.. jag hatar också allt fett på min kropp. Gud.. låter som mig själv där. Jag är inte heller normal.
"Meningen med att skära sig = Attention Whore" i min blogg.