Snejana Onopka
Allt är kaos just nu.
Jag är tillbaka på Mando, grinar och har mig som vanligt, men idag har varit en bra dag trots allt.
Boyfriend och jag bråkar så till den milda grad att vi inte pratar med varandra längre.
Jag är ensam.
Allt folk säger till mig tar jag negativt.
Och jag är ensam. Så jävla fucking ensam att det gör ont.
fast egentligen är du inte helt ensam, för du har alltid oss <3
Heja dig, bra att du åkte tillbaka till Mando! Koncentrera dig på att bli frisk så får du ta itu med pojkvännen sen!
En sak du borte fråga dig själv är om du gör detta bara för att du vill vara smal och knotig eller om det sitter djupare. Jag tycker du skall lägga all din energi du kommer få när du släpper ana på det du älskar mest, som ridningen, kanske någon vän, eller nåtog nytt. Ett jobb, en utbildning, kaske en flytt.. vad som helst. Något nytt kanske måste hända i ditt liv för att kan få en bättre bild på hur livet egentligen är.
Anorexia kan ses som väldigt småsynt när du fått andra perspektiv i livet.
Du kan alltid prata med mig, säkert Helena också (även fast du inte känner mig och det känns fel och konstigt). Om du vill såklart. Sköt om dig. Puss
Ursch! Kämpa på och känn dig stolt för att du har sökt hjälp... jag har inte klarat det...
Du är inte ensam. Du har ju oss, dina läsare!
Bra gjort! All kärlek till dig! Det här klarar du!
Du kommer klara detta, det är jag helt säker på. Jag förstår att du känner dig ensam, jag förstår allting. Men tro mig när jag säger detta; du är inte ensam. Du är aldrig ensam.
Kämpa Anna! Vi vet att du är stark, du kan klara det här bara du ger det lite tid.
Men vad har hänt mellan dig och Pojken din, att ni inte pratar låter ju verkligen inte alls som vad du behöver just nu??
bra att du är tillbaka.
ta vara på chansen och bli fri.
du måste bli frisk, du märker ju själv hur sjukdomen förstör ditt liv. den gör så att du bråkar med din pojkvän osv...
Tänk på att dina och din pojkväns bråk ( verkar det som ) bottnar i din sjukdom och att du på grund av den blir trött, deprimerad och självklart lättretlig. Nu när du ligger inne och får hjälp så kommer du om du fortsätter kämpa kunna bli frisk och få ett normalt liv och då kommer det gå så mycket bättre för dig och din pojkvän.
Om du blir frisk så är jag säker på att erat förhållande kommer bli ungefär en miljon gånger bättre och du kommer få ett helt nytt liv.
Vi finns här, du är inte ensam.
hmm, snejana ser förfärlig ut...bra bild ändå...tänkvärd.
kramar
du kommer alltid att ha mig här. jag tänker inte försvinna.
Är du på mando heltid nu igen eller är det dagvård?
<3
Hej gumman!
är det du på bilden nedan??
kram
JAG BLIR DEPRIMERAD.
Tack så hemskt mycket för att du svarade, men tyvärr är hon redan medveten om detta, och jag har berättat det tusen gånger. Hon slutar inte för det. Grejen är den att hon gör det inte för att hon tycker att hon är tjock direkt, det är bara ett plus i kanten att hon går ner lite i vikt. Nej, för hon gör det för att det känns bra. Liksom. Fråga mig inte, jag förstår inte hur det kan kännas bra att spy alls. (förutom om man är magsjuk.) Så jag har verkligen försökt! men hon vet redan om konsekvenserna och hon är en sån som brukar tänka. Hon är smart. Fan.. jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Och förresten, länken du skickade funkade inte :( Men tack igen för att du svarade. Jag vet bara inte hur jag ska göra.. Jag är liksom inte helt rätt person som ska prata med henne om problem med maten heller egentligen. Och det vet hon om.
du är Aldrig någonsin ensam, aldrig!
Jag beundrar ditt mod och din styrka! <3
du är inte ensam som ensam i skolan .. jag är helt utstött, har inga vänner. ignorerad eller utstirrad, inget mellanting. jag vet nog allt hur ensamhet känns.
Förjävligt
kolla ansiktet..snacka om misslyckat BUS!!!
jag tänker på dig, hejar på dig! håll ut!
Hejsan! Jag har bara en fråga: är det verkligen så bra att publicera massa bilder på anorektiskt smala tjejer? Jag menar, det kan ju trigga väldigt många som redan har ätstörningar..
du kommer klara det. du kommer verkligen det.
även om det just nu känns omöjligt..!
du är inte ensam, jag tror du har mer stöd än vad du tror!
Jag hittade din blogg precis nu, har aldrig läst den innan, men det du skriver och det du berättar berör verkligen. Jag hoppas du kommer bli frisk från anorexian och må bra! Fortsätt kämpa, jag känner på mig att du kommer klara det!! <3
hej läste igenom dig blogg och jag måste bara säga att jag förstår din smärta har själv kronisk deprition och bulemi har vart på psyket och behandlingshem 7 gånger
jag tror jag kommer fortsätta läsa din blog :) hoppas din ''sjukdom'' <-- dumma ord
fixar sig så som jag hoppas min gör <3