Drömmar som barn
När jag var liten drömde jag mardrömmar om rakblad - och då visste jag inte ens varför och hur man skär sig i handlederna!
I mina drömmar skar jag för mycket och för djupt. Det var blod överallt. Jag dog i drömmarna, för att jag skar mig i handlederna med rakblad.
Jag har alltid varit livrädd för rakblad, just på grund av detta. Jag har haft problem med att raka benen för att jag är rädd för dom! Och nu är jag rädd för att jag inte vill, eller kan, vara utan rakbladen.
Jag skar mig igår. För mycket och för djupt. Det var lite panik där ett tag. Men nu ska det nog vara bra, förutom att det gör ont som sjutton.
Vart är mitt liv påväg? Jag vill inte dö. (Tror jag.)
Du måste slänga allt som har med denna skiten att göra, rakblad och tankar. Även om det kommer vara för jävla svårt i början. För detta är väl inget liv? Må som du gör? Du vill väl inte det?
Du kommer att tacka dig själv. Det vet jag att jag också kommer göra en vacker dag.
Kram
Vad har hant? Tyckte du madde battre ett tag? Du kan na dit igen, maste kampa! :)
Älskade du!
Ditt liv kan vara så mycket mer, DU kan vara så mycket mer.
Skit i att Mando inte gick som du tänkt. Du var stark och försökte men det passade inte dig. Det finns andra vägar att gå, annan hjälp och andra sätt för dig att hitta en väg mot ett bättre liv.
DU FÖRTJÄNAR OCH ÄR VÄRD SÅ MYCKET MER!
Var rädd om dig.
Kram
jag har också anorxi, jag skärde mig också igår, jag fattar inte varför, men allt känns bara så meningslöst, jag vill bara göra illa mig själv..
Det är svårt att förstå begäret när man aldrig haft det själv, därför kan många få det att verka så enkelt. Men jag har varit där, och jag vet vilket helvete det är. Jag skar mig inte för att dö (iaf inte i huvudsak, utan det har hänt en gång och då höll det på att gå illa) utan mest för att överföra smärtan till utsidan istället för insidan. Jag tyckte att det hjälpte, men det gick snart över. Att se blodet och känna smärtan fick mig också att känna mig mer levande. Jag vill därför inte säga till dig att det är värdelöst, utan mer att det finns så mycket bättre sätt.
Att våga ta tag i någon och prata är en så mycket bättre utväg i längden. Våga berätta om ditt problem och försök att hitta andra vägar att bli av med ångesten. Jag kom ur mitt skärbeteende, men hamnade i anorexin istället. Nu har jag kvar ärren, och trots att det är år sen så är de fortfarande röda och jättefula. Du är en fin tjej, det är jag säker på, och det är så hemskt att förstöra sig så. Varje gång du kan låta bli är ett stort framsteg.
Du måste försöka våga tro att det kommer en dag då du också får må bra, för det tycker jag verkligen att du är värd! Både anorexin och skärbeteendet kommer att försvinna. Jag tror mycket på ärlighet. Ingen kan få dig att sluta, bara du själv, men när andra vet så känner man sig inte så ensam.
Men som sagt.. jag vet hur svårt det är. Kämpa på, och tappa aldrig viljan att leva som finns där inne i oss alla. Vi måste bara plocka fram den.
Kram
Du vill leva och du ska fortsätta med att leva.
Din tid kommer snart..en bra tid!
Själv har jag väntat på min tid över ett år men jag ger inte upp... jag vet att de kommer snart!=)
Hold on busen!
wow.. det blir säkert skit mycket bättre om du skär dig=/ suck
I believe in you...
kom igen nu gumman! stå emot, låt inte de där skiten ta dig ner på botten! visa styrka nu, du kommer att klara det, jag vet att du kan.
Vi stödjer dig fullt ut.<3
Har också skurit mig, men bara en gång. Smarta jag skar mig för djupt och mitt på handlederna när jag hade blivit dumpad och mådde skit. Det slutade blöda som tur var, har fobi mot vårdpersonal så jag hade inte kunnat söka hjälp även om jag hade riskerat att förblöda. Inget blir bättre av att du skär dig, hoppas att du tar dig ur det. Kram!
sök hjälp! :( Du kanske behöver det!!!?
synd att höra. kan du inte försöka hitta ett annat sätt att bli av med ångesten? skrika dig hes? lyssna på musik? något. det får inte sluta så, och det är lätt hänt :(
vänd innan du går vilse. börja inte med det också. det går inte att sluta.
inte för att jag tvivlar på att döden inte är fin, för det vill jag hoppas. men försök att kämpa på, låt inte sjukdommen vinna<3
det ar valdigt svart att DO av att skara sig. det ska ratt mycket till. sa du vet.
Rätt kul ändå att min kommentar inte kom med, tyckte den var väldigt vettig.
Anonym: Den var väldigt vettig. Väldigt bra, smart. Men jag publicerar inte några kommentarer med mitt namn i =P Kram!
Ojdå, visste inte att jag skrev med ditt namn! Känner mig lite dum nu, förlåt :$ Då förstår jag självklart att du inte tog med den ;)
Detta låter inte bra. Jag har också hållit på med det där skärandet i armarna. Många, många ggr innan. Och jag tog mig ur det. Nu mår jag iofs alltid lika mkt skit som jag gjorde på den tiden, så ibland blir jag sugen på att ta fram nåt vasst. Men sen tänker jag NEJ. Varför ska jag? Det är bättre att prata med någon, hitta på saker. Umgås med vänner, verkligen försöka peppa igång sig själv.
Livet är till för att levas.
Vill du inte bli lycklig? Vill du inte känna livets sötma? Ut och lev! Upplev det vackra i livet istället! Jag är helt övertygad om att du är supersnäll, trevlig, smart, vacker och underbar på alla sätt och vis. Du verkar verkligen vara en alltför underbar person för att må så här. Jag känner inte dig, och jag har egentligen ingen rätt att skriva något till dig. Men jag menar väl. Verkligen.
Kramar!