Jag kunde inte
Jag kunde inte. Vi övningskörde.
Hon började skrika - jag började gråta.
Vi åkte hem.
Nu har vi inte pratat på flera timmar.
Lyckat, Paris, lyckat. Så jävla värdelös.
försök igen, ge inte upp :(
KRAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du är så jävla stark som faktiskt vågar berätta en sån sak, det måste ha varit jättejobbigt. :/ Hang in there, kram!
Du är inte ett dugg värdelös. Det blev bara fel situation och fel omständigheter. Det går bättre en annan gång!
Anna, du är unik!! Tro på dig själv, du kommer att klara det!!! ge inte upp försök en gång till. En jätte kram
spelar ingen roll om det är på du eller inte på bilderna. tydligen identifierar du dig själv med personerna bilderna, och det räcker väl.. och faktum att du är en fjortis med alldels för mkt fritid är fan bara sorligt egentligen. och när du dessutom baserar hela din blogg på att folk ska tycka synd om dig, får du fan ta och räkna med kritik. -.-
Du klarar detta! Ge inte upp!
Är det du på bilden förresten?
Kram på dig tjejen
Så typiskt!
Försök att vara star iallafall!
De va starkt av dej att våga försöka..
Ge inte upp nu!
StorKraam
Ge inte upp. Jag minns hur det var när jag skulle berätta för min mamma. Jag var livrädd. Men jag pallade inte mer. Efter en längre "svält" period började jag istället att hetsäta okontrollerat (hoppas det aldrig drabbar dig, men akta dig, kroppen e smartare än vad man tror)och DESSUTOM kunde jag inte spy. Jag lovar, jag har aldrig spytt i hela mitt liv, men tro mig, jag har försökt. Gud vad jag babblar, förlåt! Hursomhelst så var det en sån dag, då jag tänkte "fan nu orkar jag inte hålla på med den här skiten längre" o jag vågade berätta. Min mamma hade sympati, men det märktes att hon inte fattade ett skit om vad jag pratade om. Hon sa visserligen att hon kännde på sig att något var fel, men hon hade inte förstått vad. Jag fick stå ut med många "korkade" frågor, vilket gjorde mig rasande förbannad, men idag vet jag att hon egentligen menade väl. Jag tror att ens föräldrar är livrädda för sådant, de är rädda att själva bli anklagade, rädda för att ha svikit sina barn. Men jag tror att de flesta föräldrar älskar sina barn, och VILL göra det bästa, men tyvärr inte alltid lyckas. Jag o mamma har en bättre relation idag än innan, det tar tid, men huvudsaken är att ni kommer igång att prata. Få henne att fatta att det är allvar. Ta hand om dig, kram!maila gärna om du känner för att snacka