Att söka hjälp
Klart att jag har tänkt på att söka hjälp. Problemen är följande:
- mina föräldrar skulle ALDRIG förstå
- jag måste skriva in mig själv för jag är för tjock, måste gå ner typ 7, 8 kg till ifall jag ska bli tvångsinlagd
- jag skulle typ bli arvslös
- vården suger
- det är 4 månaders (minst) väntetid
Så naej, jag tror jag skippar det där.
hej,
det är inte 4 månaders väntetid..
maila mig om du vill snacka..
kram
hej :)
jag såg att du kommenterat i "www.designadinblogg.se" den 10 maj i år att du hade fått hela din menyrad under alla blogginlägg. detta har nu hänt mig och jag blir galen snart om jag inte hittar felet. har letat runt efter svar på "www.designadinblogg.se" och även gjort om hela min design. men menyn ligger fortfarande UNDER alla inläggen :/ detta är väldigt frustrerande men jag såg att du nu inte har meny raden så längre. hoppades på att du kanske kunde hjälpa mig? :)
jätte tacksam för svar!
/Linnea
Jag förstår dig på sätt och vis. Jag har iofs inte någon ÄS, men problem med borderline, depressioner och ångest. Sökte äntligen hjälp för ett år sedan och ja, tyvärr så suger stora delar av vården! Men man ska inte ge upp för det! TJATA på dem, KRÄV att få hjälp! Jag har fortfarande inte fått det jag vill ha (DBT-behandling), men har i alla fall efter ett tiotal läkare fått en psykoterapeut som är riktigt vettigt och i alla fall lyckats hjälpa mig lite. Så ett försök skadar väl inte, Anna?
men sök hjälp ändå. innan du verkligen får anorexia o så..
En till grej - du är myndig så dina föräldrar behöver inte veta någonting om du inte vill berätta själv!
- Skit i att dina föräldrar inte skulle förstå. Notera att du givetvis inte ska skita i dina föräldrar, utan i det faktum att de aldrig kommer att förstå. Det ligger i en förälders natur att inte förstå sådana här saker, så vidare de (mamman) inte har upplevt det själv. De kommer att tycka att det är viktigare för dig att överleva, även om de inte tycker så första veckan.
- Du behöver inte skriva in dig på ett sjukhus för att få hjälp. Anorexian sitter mycket i psyket. Mentalt, du vet. Får du hjälp att kontrollera tankarna har mycket vunnits. Vägen dit är lång, men att skjuta upp det gör vägen till ett "normalt" liv ännu längre.
- Arvslös? Va fa***. Det där var den sämsta ursäkten jag har hört det här århundradet. Grattis till den mindre smickrande utmärkelsen.
- Väntetid på fyra månader? Må hända om du går den långa vägen. Se till att få en tid hos en expert, så att denne får avgöra hur allvarligt det är. Var ärlig, det vinner du på i längden. Tro mig, med rätt expertistrollstav är det minsann inga fyra månaders väntetid.
Anna, jag vet inte om du är medveten om hur allvarlig anorexia är? Sök på Wikipedia, det står mycket om det där. Vad jag vet ger sig inte anorexian förrän du är död. Först då har anorexian vunnit, och du och dina anhöriga (inklusive dina 700-800 unika bloggläsare) förlorat. Som din medmänniska vill jag inte att du eller någon annan anorektiker ska dö - även om jag inte känner dig personligen. Ditt liv är värt lika mycket som mitt, och alla andras. Se till att ta hand om dig.
Kram,
Minken, din medmänniska
men försök tänka att OM du nån gång söker hjälp så kommer du få den även om det tar tid!
Jag har fått hjälp, var ca sex veckor sen jag skickade in självanmälan. Om du vill bli frisk tycker jag inte att något som att du måste lägga in dig själv ska avgöra. Det kommer att gå snabbare att bli frisk, inte bara för att du börjar tidigare, utan också för att på de där resterande kilona kommer du "sjunka djupare" ner i anorexin.
Som någon annan skrev finns det nog inga föräldrar som förstår, mina gör inte heller det. Men det gör inget, för de behöver inte förstå, jag klarar det själv. Arvlös tror jag knappast att du kommer att bli.
Om man vill bli frisk kan man bli frisk, det gäller bara att våga satsa och jag tror att det är där det faller för dig (rätta mig om jag har fel). Jag visste först inte heller om jag vågade, det är ju en så stor del av en. Men nu har jag bestämt mig, och då spelar det ingen roll :)
Lycka till!
Jag hoppas ändå att du söker hjälp, om man pratar med folk som blivit fria så ångrar 90% att de inte tog tag i saken tidigare även om JAG vet att sjukvården kan suga.
kan du inte börja med att hjälpa dig själv? Jag vet hur du känner. Hade ätstörningar fram och tillbaka i ca fem år. Och jag fick diagnosen anorexi. Jag tror att du hade klarat av att hjälpa dig själv enbit på vägen. För du vet om att du är sjuk och du håller i princip sammma vikt hela tiden, du är 175 cm och borde kanske väga kring 55-57 kg, så du har kanske 3-4 kilos undervikt. När jag var sjuk hade jag 15 kilos undervikt. Jag var värre än dig tro mig. Jag åt ingenting drack bara vatten eller i för sig åt jag nåt bett på en frukt varje dag. En annan sak som är tips till dig. Spy aldrig upp maten, vet du varför? För du tror du spyr upp all mat och kalaorier du smällt i dig, men det är inte sant. Dom som har bulimi är dom som ökar i vikt, tro det eller ej! plus att modeller som dör dör oftast aldrig i anorexi, alltså bara självsvält, utan i bulimi. pga att det bildas ett ämne i kroppen när man spyr som överbelastar hjärtat. Tänk så här, kan du inte söka hjälp så hjälp dig själv. Jag kan säga utan att se dig framför mig att du är hur smal som helst. Det du tror är en massa fett på din kropp är är en mängd underhuds fett som kommer fram när man svälter sig själv. Eftersom du rasade i vikt från 69 kilo till ca 50 kilo så fick du antagligen mycket lös hud och mjukt fett. Det enda sättet du får bort det på är att träna och äta en sund kost. börja varje morgon med en promenad ät en nyttig frukost. ät en sallad till lunch, och något liknande till middag. Jag vet om hur jobbigt det känns för dig att äta, men äter du nyttigt och rör på dig så går du inte upp i vikt, plus att din kropp får den näring den behöver. Du fixar detta bara om du själv vill det. Det är as jobbigt, det vet jag. Men jag tror inte att du vill at ätstörningar hela livet. Det förstör ju inte bara kroppen uatn även det sociala livet. Tänk efter!
"Postat av: susie
men sök hjälp ändå. innan du verkligen får anorexia o så.."
du tycker inte att det verkar som att hon har det redan!?
Min anledning heter för tjock. Utgifter och börda är hans närmaste kompisar...
PUSS
Man kan bli smal utan att spy upp allt.
Det visste du inte va?
Ät bara mindre.
som t,ex.. Om du brukar äta 2 bullar, ta bara en.
Försöka kan man ju alltid.
Om du testar kläder någon gång också, om man är vuxen ska man inte gå till barnavdelning, så stanna vid xs på vuxenavdelningen, då borde du vara nöjd och inte gå ner mer :)
"Hjälpen" jag fick för min ätstörning var att få gå och väga mig några gånger under en period. Det var allt - verkligen allt. Så, jag håller med dig om att vården suger...
sök hjälp om du vill ha hjälp.
att bli inlagd är inte enda sättet att få hjälp,
och att bli tvångsinlagd är deffenitivt inget att sträva efter. och det här med tvångsinläggning är inte så lätt att det handlar om ett visst bmi.
bara för att man går under 14 i bmi eller vad du nu syftar på så blir man inte tvångsintagen.
jag hade bmi 12 och fick gå i skolan, ha idrott och svälta vidare, samtidigt som läkare visst om detta.
men sök hjälp om du vill ha hjälp.
jag var 163 cm och vägde 66 kg men fick ändå hjälp på SCÄ, med psykologer och så!
Vården är värkligen skit. Sökte inte hjälp för ÄS utan för depprision och ångest. Fick medicin och samtal. Medicinen funkade ju men hamnade hos en skit psykolog som sket fult i vad jag sa och tyckte att allt var mitt eget fel. Hon var inte ens utbilldad för ungdomar utan barn upp till 10år och jag är 18!
vilket självbedrägeri!
åh, fyfan vilken jobbig situation. har nog aldrig fattat hur annorlunda ens värld är när man har föräldrar som stöttar en. Jag känner verkligen för dig, fyfan vad jobbigt allt verkar vara i ditt liv. Kan inte föreställa mig hur du mår och känner men psykiska problem har jag haft min beskärda del av och jag skulle aldrig kunnat överleva utan stödet från min familj. Vad stark du måste vara, ändå, trots allt. Kram kram kram, sköt om dig, lite iaf!
anna, för mej tog de inte ens en månad.. jag bestämde mej själv för att få hjälp.. och nu är jag där.. de är min tur att få hjälp eftersom jag ville ha hjälp..
handla utan att tänka..sök hjälp,våga ta hjälp!
kramar