Jag orkar inte mera
MAMMA: (slänger upp dörren och blänger ilsket på vad jag gör)
JAG: (tittar upp från mitt arbete jag jobbar med)
MAMMA: "Ska du ha någon mat eller?!"
JAG: "Nej."
MAMMA: (smäller igen dörren)
Jag orkar inte det här... kan ingen bara ta mig till den perfekta familjen? Ta mig härifrån. Snälla
Du kan inte flytta hemifrån? Att ha negativa människor omkring sig funkar bara inte när man redan mår dåligt :(
det är för att du tjejen skriver om ett ana liv. Detta Ana liv trigger andra unga tjejer till att banta. Pro ana/mia är förbjuda sidor.
Jag har aldig någonsin skrivit om sådant på min blogg och kommer aldrig att göra det. Jag triggar inte människor till självsvält. Så där har vi skillnaden.
Hoppas du verkligen försöker ta tag i ditt liv. Jag tänker inte dallta eller tycka synd om dig. Men vägen är antingen livet eller kistan.
Herregud, du är ju inte frisk!
jag har haft anorexia i ett par år nu men den senaste tiden har jag gått upp massor och förstått vad det är som har pågått omkring mig. det är klart din mamma är sur och arg, hon vill ju att du ska må bra och ätstörningen som du har påverkar ju henne också. min mamma hade jättejobbigt med både jobbet och allt här hemma då jag va som värst. jag förstör hur det är att ha anorexia och jag vet vad du går igenom, faktiskt. för jag tyckte också jag hade en skitfamilj och jag hatade alla för att dem inte förstod och bara förstörde för mig. men så är det inte. din mamma bryr sig säkert, jag vet såklart inte vad ni har för relation annars men försök förstå allt detta från hennes sida.. för det angår henne också. hon vill säkert bara hjälpa, bara att det tar på hennes kraften att du inte blir bättre. jag hoppas du gör det. visst att det är snyggt att vara smal, men inte sjukligt äcklad smal. dock måste jag säga att det är stark av dig att skriva såhär om din anorexia, jag kunde inte prata med nån eller få ut det på nått sätt. men jag tror du hjälper många att inse vad det innebär att vara så sjuk. samtidigt som det säkert finns tjejer som tar åt sig av det du skriver. men jag tycker ändå det är stark av dig.. och försök förstå att folk omkring dig tycker om dig och vill ditt bästa. jag hoppas då på det för dig!
För att klargöra för människor som läser andras bloggar. Det är upp till var och en vad man väljer att skriva i sin blogg och vara hur anonym man vill! Det är upp till den som äger bloggen och ni som läser och ber denna tjej att lägga ner sin blogg pga olika orsaker förstår jag inte?! Ni behöver inte ens besöka denna blogg om ni inte vill, det finns ingen som tvingar er till det utan det är ni själva som väljer det! En blogg är en blogg och där har man rätt att yttra sina egna tankar och funderingar och självklart får väl bloggägaren i sig stå ut med att folk kommenterar. Vill man inte det tycker jag att man kan skaffa sig en lösenordskyddad blogg. Jag läser den här bloggen för att jag tycker att det är intressant. Människor är intressanta och det är väl därför vi väljer att sitta och gotta oss i andras liv och missöden via bloggar.Och en sak till om det här att beskylla denna tjej för att ha fått andra att bli sjuka och inspirerade pga denna blogg så är det väl ingen nyhet att man kan hitta allt om pro-ana överallt på internet och hämta inspiration, tips, allt. you name it! Jag själv skulle aldrig för mitt liv utsätta mig för det som denna tjej utsätter sig för, men jag tar det som lärdom och försöker finna förståelse för den här tjejen och hennes handlande även om jag tycker att hon inte gör rätt. Det jag kan tycka och hoppas på är att Du som äger bloggen på något sätt någon gång tar dig ur det här och kan vara nöjd med dig själv så som du är och att du ska må bra i ditt liv. Take care!
Stackare. Men jag tror nog bara att hon vill ha sällskap när hon äter middag. Hon vill nog bara hålla ihop familjen
Svar: Jag har sagt vad jag tycker och nu vet du det, om du tar åt dig eller inte är helt upp till dig. Jag säger inte att ditt liv är fejk. Jag skrev det jag skrev för jag tror att någonstans inser du, liksom jag, hur jobbigt du har det och att du inte vill vara där du är.
Jag har skön musiksmak ja, Arcit Monkeys är väl okej.
Kämpa på tjejen! Så har jag det med, jobbigt när det blir bråk och skit bara för att man inte vill äta. Det är ju liksom ens egen kropp. Att lite äta borde inte leda till bråk
Jag förstår inte hur du tror att hon blir arg för att du inte vill äta? Hon är LEDSEN, HON känner sig MISSLYCKAD, och istället för att gå omkring och vara ledsen, vilket hon garanterat var under en bra period, visar hon nu istället ilska, och du gör EXAKT samma sak när sakerochting inte går din väg.
Varför hon känner sig misslyckad är för att hon garanterat känner att hon misslyckats med det hon älskar mest i hela världen. "Jag kan inte ens få min dotter att inse hur vacker hon är och hur hon påverkar sin omgivning" - det är vad hon tänker. Bli lite mer empatisk, människa.
Josse: WOW, kom du på det alldeles SJÄLV? Kan någon ge tjejen guldmedalj för högt IQ?!
Frida : Mamma ? Hålla ihop familjen? Hon kan ju börja med att vara hemma lite oftare
Petra : Precis min åsikt.
men snälla om du vet om att du är sjuk varför gör du då inte något åt saken? Hur svårt kan det va att be om hjälp?
ANONYM : jag HAR bett om hjälp. mamma föreslog psykolog. jag hade gått till en två dagar i veckan i tre månader när hon föreslog det
Ne psykolog är väl inget vidare dem gör aldrig någonting bara sitter där och lyssnar och sedan säger dem jaha kan du komma nästa vecka. Jag förstår dig. Men om du kanske går till en läkare eller pratar med din psykolog om att detta inte ger dig någonting och du vill komma till någon som verkligen kan hjälpa dig. Hon/han kanske kan rekomendera någon bra?
kämpa på:) det löser sig till slut. försök se det positiva i livet och lev på det. förlåt om jag är dålig på uppmuntring men jag hoppas du tar hand om dig!
hahaha, vad tänker hon josse med? Och alla som skriver att hon ska skaffa hjälp etc, tror ni att det är lätt? Man ber om hjälp, jag gjorde det med, men folk fattar inte. Det är så svårt för någon som inte varit sjuk i det att fatta hur det är. Hur man vill ha hjälp, men hur mycket man dras till det.