Jag hatar anorexi
"Mat är kärlek, och det är jag inte värd." Säger man det högt, så låter det så dumt. Ändå ekar det i mitt huvud hela dagarna. "BOM, BOM, BOM," skriks det i mitt huvud, så ofta att jag börjar känna mig galen.
Vad sjutton är felet? VARFÖR kan jag inte bara äta? Jag vill ju så gärna bli frisk, jag vill, vill, vill! Det gör ont i hela kroppen av längtan just nu, och tårarna bränner i halsen. Jag vill vara normal. Fan vad jag har sabbat mitt liv med den här sjukdomen.
Jag vill kunna äta mat utan ångest. Jag vill kunna äta en stor portion utan att få så ont att jag kräks, jag vill kunna äta mycket mat, och jag vill kunna äta all sorts mat utan att kräkas. Fyfan vad värdelöst, jag mår så dåligt just nu. Jag har sådan ångest. Jag kommer antagligen att kräkas upp middagen snart.
DAMN, jag hatar mig själv. Och jag har så ont i magen just nu.
urs, kämpa på :c
kram
har läst din blogg ett tag nu och vill bara säga jag tror på dig, du kommer klara av det här! fortsätt kämpa, jag håller alla tummar jag har för att du ska bli frisk igen
kramar
vill du verkligen bli frisk?
varför avslutade du din behandling på mando då? :'(
<3<3
Jag tror att du kommer att fixa det här. Ny läsare till dig.
Vet du en hemsk sak som hände mig idag?
Jag satt på bussen med min sånglärares dotter på 7 år och jag hade "Ana" skrivet på handen (för att tänka på 'henne' hela tiden) och min lärares dotter ba "vem är Ana?" Det blev verkligen tänk fort! "det är en kompis." "men varför har du skrivit hennes namn där?" jag ba "för att hon betyder massor för mig och för att vi busade lite." tänke sedan att om hon ställer frågan "har hon ditt namn där också?" så måste jag ju säga 'ja' men hon frågade inte mer sen.
men hoppas att allt fixar sig!
xx Cajsa
Hej Anna
Du skriver otroligt bra. Jag har också varit sjuk men är numera frisk. Jag lider med dig när jag läser dina inlägg. Varför slutade du på mando? Min känla av din blogg är att detta är inget du klarar på egen hand. Ska du klara detta hemma så måste du få 100% stöd med matlagning och någon som sitter med dig vid precis varje måltid. Tyvärr verkar du inte ha den relationen i familjen, rätta mig om jag har fel. Sjukdomen är hemsk man vill som du skriver vara normal men det tar ändå emot varje gång man tänker på mat. Man förlorar så många år av att bara tänka, drömma och ha ångest över Mat. Mat som bara ska vara en liten del av livet och inget som ska ta upp precis all ens tankeverksamhet. Du verkar ha en stark personlighet och den måste du andvända för att kämpa med dig själv och din ångest hela tiden för att bli frisk.
Hoppas och tror på dig!!!
Hoppas inte du ses det som att jag ser på det som ett enkelt sätt att bli brisk och att jag bara skriver hur du ska göra jag förstår att det är stentufft.
hälsnigar //Sandra
gumman du fixar det här, jag vet att det inte är dans på röda rosor, det är skitjobbigt men du har vilja och jag vet att du kommer att bli frisk! <3
Ta det lugnt, det tar ett tag innan man kan äta mycket på gång utan att få ont eller må illa. Men det blir bättre sen.
Det är som om det vore mina ord det där!
man kan ju undra om du verkligen vill bli frisk? men om det är det du vill så borde du ta emot hjälp ex från mandos