My Ana Life

Hej där, fråga ett; hur mår du? :) sen undrar jag hur din äs började och utvecklades till hur den är idag? och är du fortfarande i kontant med Mando? Eller har du lagt ner det? Försöker du kämpa för att bli frisk nu eller låter du allt glida på lite hur som helst? :)

Jag mår sådär, har ätit litet för mycket idag för att det ska kännas okay.

Det började antagligen redan när jag var liten, pappa är ett hälsofreak (åt till exempel aldrig smör) och mamma sade dumma grejer till mig, såsom "tjocka råtta". Sedan har det bara blivit värre och värre. Det började nog redan när mormor (som också hade anorexi) dog.

Nej, jag har ingen kontakt med dom. Dom ringer och skickar brev och vill att jag ska komma tillbaka, men jag vill inte just nu.

Jag kämpar varje dag för att bli frisk.

Hur är du i det riktiga livet? Festar du, är du glad och lycklig utåt osv.
Hur ofta träffas du och din boyfriend, bråkar ni ofta?
Tror du att du kommer må bra och kunna äta normalt, någonsin?
Kram på dig

Jag tror att många ser mig som en glad, utåtriktad person med en massa energi, alltid taggad på att göra saker. Jag festar en hel del, antagligen alldeles för mycket. En tjejkompis sa en gång till mig "du pratar väldigt mycket Paris, men du pratar aldrig om dig själv. Man vet i princip ingenting om dig trots att du har pratat i en halvtimme." Och det beskriver mig väldigt bra. Jag tror att folk dras till mig för att jag alltid har något på G och för att jag alltid är "glad".

Vi träffas varje dag, vi sover alltid tillsammans. Man kan säga att vi bor tillsammans. Och vi bråkar väldigt ofta, haha!

Jag hoppas det. Jag hoppas det av hela mitt hjärta.

KRAM!

Hittade precis din blogg! Fin, men mindre kul att mår som du mår..
Men jag känner igen mig lite i dig, men jag har inget utvecklat så som du tror jag, men min fråga är hur du "utvecklades" så snabbt, och om det peppade dig att se dig bli smalare och smalare? Eller om du ens märkte det? Och vad sa dina kompisar/föräldrar om detta?
Kul om du skulle svarat på Just Mina frågor! //Dulce, lycka till! Kämpa.

I början är det alltid så himla enkelt och speciellt eftersom jag var i övre delen av "normal" på BMI - skalan, så gick jag ner väldigt snabbt. Jag upptäckte hur enkelt det var och det peppade mig. Jag märkte det, men ingen annan märkte det. Jag gick ner 15 kg innan pappa och Boyfriend märkte det.

Mina kompisar (som är väldigt utseendefixerade) låtsades bli chockade men jag tror att dom ändå tyckte att det var bra på något sätt.

Ingen fara, tack så mycket!

Hej, hur lång är du och vad har du vägt när anorexian var som värst, hoppas du blir frisk, lycka till! Kram

Hm, jag väger mindre nu än vad jag gjorde när anorexin var som "värst". Tror inte att det funkar riktigt på det viset, för du märker inte själv hur långt ner i smeten du är förrän det är försent... jag hatar att bli kallad för "sjuk", för jag ser inte mig själv som sjuk.

Hej, jag undrar bara vad du säger när ngn har följande i sin presentation "Ett av mina största intressen är mat.
Inte att äta den - utan att komma undan den, hitta på ursäkter osv..
Och att bli ännu mer kompis med Ana.:)" (100ursäkter till dig som jag snodde citatet ifrån men..)
Själv blir jag rent utav förbannad, hur kan man stoltsera med att man har ana?? men hur tänker en "insider" som du, som kanske förstår varför man säger så för det gör ärligt talat inte jag..
många kramar och lycka till med allt

Det där tycker jag låter som ett utmärkt exempel på "pro - ana", eller som jag helst kallar det, "wannarexics". Jag tycker att det är synd att folk inte förstår att det dom håller på med är självmord, dom tar långsamt död på sig själva. För tar dom inte död på sig själva fysiskt så kommer dom att dö psykiskt, man tar död på hela sitt liv. Man ägnar mer tid åt sig själv och sin egen kropp än att umgås med vänner och klara skolan (till exempel).

Jag tycker att det är tragiskt och hemskt.

Hej tjejen! en fråga: varför är du tillsammans med en kille som du inte älskar, är du kär i kärleken eller är du rädd för att bli ensam? kan du sätta in lite nya blider på dig. lycka till och hoppas du mår bättre och kommer ut ut det destruktiva

Hej där! WOA, stopp. Jag ÄLSKAR min Boyfriend, det gör jag verkligen. Av hela mitt hjärta. Men jag är inte kär i honom längre. Inte någonstans. Jag tror att vi har så pass mycket gemensamt att vi tycker om varandra, och inte vill vara utan varandra. Däremot så kan jag inte säga att jag är kär i honom, vi har varit tillsammans för länge för det. Jag tror att efter att nyförälskelsen har lagt sig så måste man ha något mer för att hålla ihop, och jag tror att jag och Boyfriend har "det".

Som jag sade lite tidigare, jag kan antingen 1. sätta ut mer bilder och berätta mindre om mitt liv, eller 2. fortsätta som jag gör nu och skita i bilderna. Your choice.

Hejsan A.
Vad roligt med en liten fråge stund=)!!!

- Hur lång är du och vad väger du?
- Vad gör du med dina hästar medans du är på mando?
- varför fovk du ätstörningar?
- Har du ngt mer djur än hästar?

- Hur mkt har du vägt som minst?

Skulle bli glad om du svarade på mina frågor.'
Läser din blogg varje dag och bryr mig om dig
Puss och Kram Jennie pennie

Hej, ja det är klart, hehe.

Jag är 175 cm lång och jag väger alldeles för lite.

Dom rids av min tränare och en unghästutbildare.

Antagligen för att jag har sådana höga prestationskrav på mig själv och jag tar ut det på maten.

Nopp, fast jag vill skaffa hund. Otroligt fina djur!

Typ det jag väger nu.

Naw, tack gullunge! PUSS!

Vad är ditt drömjobb? :) Ha det gott

Något där jag får resa och tjäna massa pengar och träffa roliga människor.

Va äter du ? Hur mycket ? Det godaste du vet ?
Vet du om celluliter far bort om man går ner i vikt ?

Matschemat kan du hitta om du letar lite längre bak i bloggen. Men jag äter inte alla målen just nu...

Det godaste jag vet är mat, haha. Jag älskar mat.

Nej, det gör dom inte. Den enda lösningen är att dricka mer (vatten!) och röra sig mera.

Får bloggandet dig att känna dig bättre?

Ja, faktiskt. Eller, åt båda hållen. När ni är snälla så är det helt underbart, när ni är lite elaka så mår jag lite sämre. För jag tar till mig allt ni säger, tänker på det och funderar över det (okay, jag tar inte till mig kommentarer från typ "SuPeRmEeEeE - du är feeeeeeet hahahaha hihihi", men alla som menar allvar med sina kommentarer).

Hello! :)
Har läst din blogg skitlänge (nästan ända sen du började blogga) och har massvis med frågor, men ser att de flesta har redan blivit frågade. Nåja, här kommer iaf några:

- Vilka länder har du besökt?
- Är du aldrig rädd för att någon av dina kompisar ska hitta din blogg och upptäcka att det är du?
- Kan du nämna några ställen/butiker i Stockholm som jag måste besöka när jag åker dit om några veckor? ;)

Hellu, haha ja, och dom flesta är ställda flera gånger. Åh, vad häftigt!

Jag har besökt nästan alla länder i Europa. Men inte något någonannanstans utanför Europa.

Åh, skoja inte. Livrädd faktiskt, jag är alldeles för ärlig!

Det finns lite småbutiker som är värda besök, men jag kan inte adresserna. Jag gillar NK, och alla butiker på Birger Jarlsgatan och Biblioteksgatan. Det finns ett bögpar som säljer örhängen på en tvärgata till Drottninggatan (återigen, vet inte adressen tyvärr!) som definitivt är värt ett besök.

Vem väljer du mellan MK, Ash och Nicole?

Nicole och sen MK. Och sist Ashley.

Jag har själv haft problem med ätstörningar ända sedan jag började på gymnasiet (går i 3an nu). En sak jag undrar är hur andra, med samma problem som jag. Hur tänker du tillbaka på tiden när du inte hade ätstörningar? Längtar du tillbaka, eller tänker du typ "usch, jag var alltför tjock"?
Skulle gärna få svar!!
// Ännu en ätstörd

Åh, både och. Jag kan få riktiga ångestattacker och längta tillbaka till när jag var liten och inte hade något problem i världen, bara längta tillbaka till tiden när allt var ett äventyr. När jag var stentuff (ja, jag har varit det). Men sen ser jag bilder på hur jag såg ut, eller träffar någon jag inte träffat på länge, och dom säger att jag ser så fin ut, eller kommenterar att jag har gått ner i vikt, och då känner jag mig... stolt. Hemskt men sant.

Hej gumman kämpa på, även jag har oerhört svåra ätstörningar.
Vad väger du?
Vill du bli frisk från anorexin (dum fråga jag vet)
Vad tänker du när du ser foton från förr?
Vi 2 kan vinna, kram på dej!

Tack, du med vännen!

Jag väger för alldeles för lite.

Ja, för det mesta. Men sedan får jag ångest och panikar.

Som jag skrev precis innan, jag känner mig stolt över att jag har gått ner i vikt. Jättehemskt, men det är så jag känner. Jag var så himla fet och ful! Hur kunde jag se ut så?!

Klart, massa kramar!

Jag läste att du tidigare umgicks endel med Blondinbella. Hur nära vänner var ni? Varför slutade ni umgås?

Vi umgicks en hel del, vi festade tillsammans. För att hon blev för seriös för mig, haha! Ärligt talat, jag kan bli jätteirriterad på folk som säger att hon är falsk och oärlig och äcklig och rikemansunge osv. Hon kämpar väldigt hårt, det gör hon faktiskt.

Hur mkt har du vägt som minst? :)

Som jag väger nu.

Har du mens? Alltså, för endel uteblir den när de får anorexia

Nej, det har jag inte.

Vad hände med Mando? Har du inte varit där sen du bråkade med din behandlare?

Jag slutade, hoppade av. Nej, och jag väntar fortfarande på en ursäkt från den kärringen (ursäkta).

Jag läser din blogg varje dag och förjer din kamp mot anorexin.. har själv haft de men är frisk nu :)
hur gammal var du när allt började?
tror du att du kommer kunna bli frisk en dag och äta som vanligt utan att räkna kalorier?
Vad underbart att du är frisk! Fantastiskt!

Ung, jag vet inte riktigt när allt började faktiskt.

Åh, jag hoppas det. Fatta vad underbart. Och inte bry sig vad vågen visar dagen efter...!

Hej! Grym blogg, hur lång är du? Vilken hårfärg har du? Hur mycket väger du? Tacksam för svar! Kämpa vidare, du är stark!

Åh, tack! Jag är 175cm lång. Min riktiga hårfärg är blont och nu har jag färgat det blondare. Jag väger för lite. Tack så mycket!

Jag läser din blogg varje dag, och är i ungefär samma sits som dig .. och jag undrar som en till här, hur är det med mensen? Regelbunden, kommer den alls? Min har blivit helt konstig, så undrar om det är så för alla med ätstörningar ..
puss och kram

Nej, jag har ingen mens alls just nu. Jag har inte haft det på flera månader. Ja, det är så för alla. När kroppen kommer under en viss vikt så orkar kroppen inte producera några ägg, alltså får du ingen mens. Energin du får i dig går istället till livsnödvändiga saker såsom hjärta, lungor osv. Ta hand om dig, kramar!

Tror du att du någonsin kommer bli frisk? Och isåfall, vad är det som kommer göra dig frisk?

Ingen aning. Jag hoppas det! Det är bara att fortsätta kämpa och utmana sig själv hela tiden.

Vad har du för jeans storlek på ex Levis eller Acne?

Hm, jag tror att jag har storlek 24.

Hur gick du ner 20 kg på 2 månader?

Åt väldigt lite. Extremt lite.

Vad åt du under denna tid, tränade du mycket?

Jag åt faktiskt mest onyttigt, men jag åt så pass lite att det inte gjorde någon skillnad. Jag red varje dag, i övrigt tränade jag inte. Jag orkade helt enkelt inte.

Varför visar du aldrig bild på dig själv? Är det för att folk kan kommentera något elakt som gör att du blir ännu mer "Sjuk" eller vad beror det på egentligen?
MVH Maj-Lis

Nja, eller, jo. Delvis. Men mest för att jag har skrivit så mycket personliga saker i den här bloggen, snyggt ifall Boyfriend hittar den och ser bild på mig? Det funkar liksom inte.

Vad ska man göra om man inte vill bli frisk o bara vill vara i fred?

Flytta ut i skogen, släng telefonen någonstans och spring hela dagarna.

Paris, hur känns det när läsare ber dig om bantningstips och när den vanligaste frågan är vad du väger? Du berättar om hur dåligt du mår och de vill veta hur du gjort för att komma dit, det känns tragiskt.

Hoho, jag satt också och tänkte på det. Jag tycker att det är synd, men jag säger ju inte vad jag väger. Jag har ett BMI på 15 just nu och det får räcka för dom. Jag tror att man måste må väldigt dåligt från början för att kunna gå ner så mycket i vikt. Och jag tror faktiskt inte att folk klarar av det.

Går det dagar då du inte ens äter typ en flinga? Alltså då du varken dricker eller äter en hel dag? Vad är rekordet på det?

Som mest har det gått tre dagar utan att jag har ätit någonting alls. Fast då har jag druckit vatten och lightläsk.

Vad betyder allra mest för dig?
Kramar:)

Boyfriend och mina hästar är det som gör mig glad. Jag blir också lycklig av pengar och materialistiska saker (ja, jag ÄR hemsk, men det är sant!).