Svaren, del 2
Hur är det med dig och din mamma egentligen? Bråkar ni mycket nuförtiden?
Inte alls lika mycket som förut. Hon anstränger sig för att inte vara så larvig som hon brukar, och jag anstränger mig genom att göra det hon vill, haha.
Undrar om du har celluliter? Hur får jag bort mina? Är ganska stor (1,70, 51kg) men lever nyttigt. Rör mig och äter inte massor av godis osv. HUR får jag bort dom?
Celluliter kommer utav dålig blodcirkulation - börja träna mer styrketräning så att du får högre förbränning.
Du är verkligen INTE stor!
Jag vet inte om du vill svara på hur mycket du väger. Men är det under eller över 50 kg?
Det är under 50 kg. För två veckor sedan vägde jag runt 45, har gått upp två kg på två veckor, så nu väger jag 47. Ska väga mig igen på måndag.
Hur lång är du?
Runt 176 cm.
Ungefär hur brukar du äta på en "bra dag" och på en "dålig dag"?
Dålig dag - bara frukost eller inget alls.
Bra dag - frukost, lunch, middag, näringsdrycker.
I ungefär hur många år har du haft anorexi, och hur många kg har du som mest gått ner, och vilket BMI har du?
Kanske tre år. Jag har gått ner över 25 kg. Just nu har jag ett BMI på 15.
Är du fortfarande tillsammans med samma Boyfriend som du har varit under hela bloggens tid?
Japp. Fast vi gör slut och blir tillsammans typ varje dag, men det är fortfarande samma kille. Lång tid nu!
Hur skulle du vara och se ut, om du fick välja själv?
Jag skulle vilja ha en smalare kropp. Missförstå mig inte nu. Jag har höfter och jag är ganska... bred, liksom. Smal, men bred. Jag skulle vilja vara MINDRE.
Själva utseendet (typ ansikte och det där) är jag ganska nöjd med faktiskt.
Personligheten... jag skulle vilja vara mindre envis, haha! Det har satt mig i klistret några gånger.
Tror du att det är möjligt att bli frisk utan hjälp?
Nja... jo, jag tror nog det. Bara man bestämmer sig så tror jag att det går.
Vad är din vanligaste fundering varje dag?
"Ska jag verkligen äta?"
"Varför är jag så jävla äcklig och tjock?"
Funderar du någonsin på att gå ut med vem du är egentligen och inte vara så pass anonym?
Ja, självklart gör jag det. Fast å andra sidan är jag ju verkligen inte anonym med det jag skriver. Det enda som saknas är ett ansikte på bloggen.
Har du gått upp i vikt sedan du var hos doktorn och fick näringsdrycker?
Ja... ursch ja. Fyra kg har jag gått upp.
Jag försöker också gå ner i vik men det händer absolut ingenting. Har du några bra tips på hur jag ska lyckas?
Eh... du har nog missuppfattat den här bloggen. Men ät nyttigt och träna så kommer du att hamna på en bra vikt tror jag.
Vad väger du och vad vägde du förut?
Som mest har jag vägt 69 kg och som minst 43 kg. Nu väger jag 47.
Vad äter du när du är sötsugen?
Glass.
Vill du inte komma och hälsa på mig?
Maila mig! Det är klart jag vill!
Jag undrar jag också om du har några tips på vad man kan säga för att underlätta/hjälpa en som har anorexia. Jag vill verkligen vara där för min underbara bästa vän. Har du något som du blir uppmuntard av att höra? Och så undrar jag vad du vägde när du var som smalast?
Jag vill inte höra något om min vikt. Jag vill inte höra något om mitt utseende överhuvudtaget - "du ser frisk ut nu ju!" blir i mitt huvud: "fan vad fet och patetisk du har blivit! Haha!"
Ta med din kompis och gör grejer, gå på bio, ät middag med henne, fika, snacka skit, var där för henne. Och låt henne inte komma undan! Låt henne inte isolera sig själv. Du måste pressa lite, men försök göra andra saker så att hon slipper tänka på sin vikt och sitt utseende.
Som minst har jag vägt 43 kg.
Läste igenom några av dina äldre inlägg, och som jag förstår har du aldrig hetsätit?
Nej. Överätit har jag däremot gjort.
Har du gått upp i vikt sedan du ville bli frisk? Hur känns det i sådana fall? Lär man sig att acceptera eller är det bara att inse att man är tvungen?
Ja. Fyra kg. Just nu när jag sitter och skriver det känns det förjävligt. Men rent allmänt känns det skönt. Jag orkar mera. Och jag känner mig faktiskt snyggare, kosntigt nog...!
Vad har du för BMI?
15 ungefär.
Hur gammal var du då fin anorexia började?
Jag har haft problem med maten länge. Men jag började fixa med maten någon gång när jag var 15, typ.
Har du fått diagnosen anorexi?
Ja.
Hur ser en dag för dig ut, vad gällande mat/träning?
Se en tidigare fråga, "dålig dag och bra dag".
Varför/hur fick du anorexia?
Det går liksom inte att svara på. Många, många saker som spelar in. Läs gärna http://myanalife.blogg.se/category/min-historia.html
Vilka 3 saker ärdina största komplex på din kropp?
Mina breda höfter, mina bröst, mina armar
Vad gör du för att bli frisk? Vill du ta emot hjälp utifrån (inte det stället du var på innan, men något annat)? Är det "okej" för dig att gå upp i vikt om det innebär att du blir frisk
Jag går till min husläkare på kontroller och så dricker jag näringsdrycker. Och jag har gått upp i vikt, fyra kg. Jag tror inte att man kan bli frisk om man inte går upp i vikt. För en onaturligt låg vikt kräver mycket av en, och om man behåller den låga vikten behåller man dåliga vanor.
När upptäckte du att du var sjuk? Gjorde du det själv eller vad det någon som sa det? Anser du dig själv som sjuk? Vad skulle du göra om du märkte att någon av dina vänner börjar komma in i samma rutiner som dig, om dom inte visste att du har anorexia?
För kanske ett år sedan, och jag började märka det själv. Alltså, det är ju inte normalt att äta som jag gör, jag är ju inte korkad, så det fattade jag ganska snabbt. Däremot tog det ett jäkla tag innan jag insåg att jag var SJUK. Jag har ju valt det här själv, tänkte jag jämt. Det är jag som väljer att göra såhär, alltså är jag inte sjuk.
Jag skulle sätta stopp för det. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att förhindra det.
åh du verkar ha en sån fin personlighet! Hoppas allt går bra för dej, läser din blogg hela tiden, ehe. En massa kramar till dej
Jag vill bara säga att jag verkligen gillar ditt sätt att skriva, det är så rakt och öppet. Du har verkligen en talang för att skriva!
Hoppas verkligen att du blir frisk inom kort! Kramar
"Är ganska stor (170, 51 kg)"??
Jag är 1,67 och väger 65. Här kan man snacka stor. Jag blir så förbannad på folk som verkligen inte är tjocka eller ens stora men som säger att de är det! Jag förstår det om de har anorexia, men helt vanliga tjejer som verkligen inte ÄR stora borde inte sitta och säga sånt. Förstår de inte hur vi som är lite större känner oss? För om de tycker att de själva är tjocka, vad ska de då inte tycka om mej?
Förresten, apropå det där med vad man bör och inte bör säga till en anorexisjuk kompis: skulle du bli lika arg om någon sa "vad snygg du är idag!" som om någon sa "vad frisk du ser ut"? Alltså om nån sa det nu när du börjat gå upp i vikt, när du själv tycker att du är fet och ful?
Vilket du inte är, det kan jag lova, enligt dina svar på frågorna.
Kram
Om jag förstått dig rätt, vill du bli frisk, eller? Du uppmuntrar framför allt inte andra att gå samma väg till mötes som du vandrar på? Om jag nu fattat detta rätt; varför svarar du på frågor som dessa? Folk som undrar vad du väger, det vill säga; vad de ska satsa på själva. Folk som undrar om du gått upp i vikt av näringsdrycker, det vill säga; ska de själva våga dricka det? Osv osv. Tycker det är pissigt.
Hej!
Kämpa på! Du klarar gå igenom detta.
Jag var sjuk i anorexia för 2 ½ år sedan. Idag är jag helt frisk. Jag äter vad jag vill, jag får aldrig ångest över vad jag äter. Jag åt en hel pizza igår t.ex. och vem bryr sig? Jag har inte gått upp ett kilo sedan jag nådde min normalvikt (55kg, är 170cm, jag har stannat där). ett kilo hit eller dit kvittar för mig nu för tiden. det finns så mycket annat att tänka på. jag har aldrig mått bättre och har aldrig varit snyggare. jag får massa kommentarer hela tiden om hur snygg jag har blivit de senaste åren. dessutom njuuter jag av mat, vilket är en stor del i mitt liv. jag tränar regelbundet, endast för att man blir piggare och för att bygga upp muskler. självklart försöker jag äta hyffsat nyttigt för att orka med, men jag unnar mig också onyttiga grejer. när jag var som sjukast vägde jag 39 kg, var under tvångsbehandling och blev sånär sondmatad med en slang. på en vecka drack jag 1 glas vatten +´gjorde massa situps (dock stod vikten still den veckan då kroppen var inställd på svält). jag trodde att jag aldrig skulle komma ur mina ångesttankar & ville helt enkelt inte leva. men det vände sedan och jag kan säga dig att mitt liv har aldrig varit bättre. jag var jätterädd för att släppa sjukdomen, då den hade blivit en del av mig. men sanningen är den att människor ser mig på ett helt annat sätt idag & jag får till och med mer uppskattning:)
Lycka till.du klarar det!
Måste bara säga att jag har följt din blogg ett bra tag nu och måste bara säga att du har blivit så otroligt stark på sista tiden. Du, just nu, är en inspiration till alla andra därute som följer din blogg som också har ätstörningar av alla slag, att läsa om hur du kämpar och att du börjar gå framåt känns som en lättnad, och jag känner dig inte ens. Att du sedan kan gå ut med vilket BMI du har samt vikt visar på hur långt du har kommit i ditt tillfrisknande. Du är jättemodig och otroligt stark. Ge inte upp nu. Jag hejar på dig!
Hej hej, lite offtopic, men jag har en kompis som snackar om "pro-ana" hela tiden. Hon säger att hon inte äter något på 30 dagar ibland och när hon "äter" så säger hon att hon äter max 100 kal/dag. Har dock känt henne ett bra tag och hon har inte gått ner synligt i vikt. Jag undrar nu, från någon med erfarenhet av anorexia. Är det här mycket snack och lite action, alltså kan hon äta såhär lite eller borde jag vara riktigt orolig?
Du är fantastisk och jag hoppas att du blir frisk! :) <3
Jag har varit precis där du är men kommit steget längre. Men fan tjejen, du börjar ju bli smart nu!
Maten och kroppen är inte problemet.
Hehe, tänk dig in i en skön sommardag, du sitter i en tight top och jeans och känner dig snygg fast du inte är spinkig. Du känner dig väldigt smal fast du inte är spinkig. Och du beställer in ett glas vin och tänker faktiskt inte på mat ett enda dugg.
När du och vännerna har suttit en stund, blir ni hungriga och går till ett matställe. Du äter något du känner för och sen har ni en skön kväll.
Det är livet.
kram
Storasyster ExAna