My Ana Life

Kampen mot anorexin

Anorexi, en låtsassjukdom? forts.

jag har också haft anorexia så jag vet vad du går igenom.

jag vet faktiskt inte, men jag skulle inte tro att det är så. Man strechtar för att bli starkare och smalare och bygga upp de muskelfibrer man har förbrukat.

tack så mycket :D

Liz är en korkad idiot!

Aktivalistan är en slags uträkning över antalet kommentarer man får på de inlägg man skriver:)

anorexia är en sjukdom, inte som cancer för anorexian sitter i huvudet. det är ju en psykisksjukdom lika så med depression och bulimi. det är ju nåt som är fel i hjärnan som kan komma av jobbig uppväxt eller en traumatisk upplevelse eller ja vad som helst. Men det ÄR en sjukdom som det inte finns piller emot. Man måste jobba emot sin hjärna, sin trygghet och ångesten. Det är inte lätt och det sitter kvar i en förevigt. Jag har inte haft anorexi men jag har varit i en djup depression och har rejäla ätstörningar. Jag är ganska påläst men ingen som inte vet hur det är att ha anorexi vet hur jobbigt det är. samma sak med depression folk försöker förstå mig men det är ingen som inte vart i samma situation som mig som verkligen på riktigt förstår mig. förlåt för en lång kommentar hoppas jag har förstått det hela rätt.

du är stark! du är extremt stark glöm aldrig det!

Så som jag ser det så blir vissa anorektiker pga saker dom har upplevt i sitt liv och har inget annat sätt att få utlopp för det än att svälta sig själva. Vissa tar till knark, vissa tar till alkohol, vissa blir mobbare själv, vissa blir deprimerade. Det är ett utlopp för ens känslor och jag tror att som med alkoholister så måste man få prata med en psykolog innan man kan bli frisk och fri från alla monster i skallen som andra har satt in.

Liz är det ju ngt fel på! Anorexi är inte något man VÄLJER. Om man kunde välja så skulle INGEN ha det ju.



Ana, du är underbar! Du är så jäkla stark som person och jag ger dej allt mitt stöd.

PUSS

att säga att anorexi är en egenvald sjukdom är som att säga att schitzofreni är egenvalt. om det vore så enkelt så skulle ingen dö i anorexi, men det gör folk endå. då skulle de heller inte gå och söka hjälp om de ville bli fiska, utan bara börja äta. korkat att uttala sig om sånt som man inte har en aning om.

Alltså på sätt och vis är ju anorexi från början ett "val". Det var ju du själv som t ex valde att utesluta vissa livsmedel osv.



Jag lider själv av anorexi och jag vet hur mycket valet är mitt. Eftersom jag är över 18 så bestämmer jag själv om jag vill ha hjälp eller inte.



Det är lika mycket mitt val att gå i anorexins spår som det är att välja att bli frisk. Jag fattar bara inte varför vi håller på som vi gör, skadar oss själva för livet.



Egentligen borde man bara vara tacksam för att man lever så pass bra som man gör, för tänk, det finns ju de som har det värre.





Och det du skrev om att det bara är att få medicin för cancer, det är sååååå FEEEEL!!! Du får det att låta som att cancer är en jättelätt sjukdom att bli frisk ifrån, men sanningen är den att endel överhuvudtaget aldrig blir friska och andra kämpar i flera, flera år för att överleva.



Skillnaden mellan att va sjuk i cancer och i anorexi är att man är villig att ta emot den hjälp som erbjuds när man är cancersjuk... något som vi anorektiker oftast har väldigt svårt med.

Jag kan bara inte förstå hur någon med så lite kompetens om saker och ting, som Liz, ens vågar öppna munnen utan att vara rädd för att bli klassad som idiot! Att påstå att anorexia är självvalt var bland det absolut dummaste jag hört! Jag är lite chockad för jag visste inte att folk ens kunde tro något sådant. Herre Gud!

man väljer själv om man vill äta eller inte..och kom inte å säg att det är en liten djävel på axeln som säger nej ät inte..det är bara DU som bestämmer..äta eller ej, ett val man gör...då får man stå för konsekvenserna...sjukdom eller inte, jag vet inte..Men att skylla på andra som orsak till anorexi är inte en bra ursäkt..vet du inte själv vad som är rätt och fel? klart det inte är schysst av dina nära att säga såna saker men lite självkänsla har man väl att man inte tar åt sig om det inte är sant? men men liz har en poäng..

Usch vad frustrerande det är när folk inte förstår. Trots att den börjar psykiskt så betyder inte det att det inte är en riktig sjukdom. Och att påstå att man har valt en sjukdom är bara löjligt. Anorexi är lika mycket sjukdom som cancer, och cancer går att bota trots att det finns chans för återfall. Anorexi däremot går inte att bota, det går att bli mycket bättre, absolut. Men sjukdomen kommer man förmodligen måsta tampas med hela livet. Men jag antar att det är så, folk reagerar med argumentationer om "låtsassjukdom" då dom har för lite kunskaper för att ens uttala sig.

Hur dum får man vara? Långt ifrån alla cancer går att bota. Oavsett om de finns bromsmediciner lever de människorna inte ett vanligt liv. Och att skylla på att det är andras fel är lika lågt som att folk säger att du väljer detta.

det kan börja med ett val, som första ciggen. men det kan sluta med något helt annat. man kan gå in någonstans i händelsekedjan och fälla en dom/ställa diagnos - men den domen kan se olika ut beroende på var i kedjan man gör nedslaget. och vilken rubrik sätter man på en person som känner sig som det inte finns några val? hur hård skall man vara då? som den klassiska misshandelsdebatten med kvinnor som stannar kvar. som vanligt jävligt onyanserat när man inte varit där själv - eller är skitförbannad på dem som inte har kraft när man själv hade det.

Anorexia är ju inte något man väljer.

Du har en jättefin blogg annars!

Till de som tänker i Liz's banor: VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR skulle någon vilja ha anorexi, bulimi eller vara alkoholist. Sure ni behöver inte kalla det en sjukdom, eftersom den inte kan botas med medicin. Men. De här olika "tillstånden" måste ändå behandlas. Ni kanske tycker att man väjer det själv, men jag har då aldrig hört någon säga "Åhh jag skulle så gärna vilja ha anorexi". Däremot vet jag att många vill bli smalare/mer vältränade och det är där det börjar. De som sedan får höra "Vad fin du har blivit" eller "Vad duktig du är som inte äter godis", det är väl inte helt omöjligt att förstå att de fortsätter med att träna och äta "nyttigt". Om det dessutom är det enda de känner att de har kontroll över eller är glada för, ja då är det lätt hänt att de blir sjuka. Och det där med att det är ett eget val: Hur kan det vara så att alla med anorexi tänker i så lika banor och beter sig likadant när de har valt allt de gör själv.



Det är okej att säga att anorexi/bulimi/alkoholberoende inte är en "sjukdom". Men snälla, säg inte att man får skylla sig själv om man råkar ut för det. För det är faktiskt så lite ens eget val som att drabbas av en förkylning.

Blev ruskigt irriterad av att läsa Liz inlägg!!!

Har inte varit på din sida och läst förut, men jag har själv kämpat för att bli frisk från anorexi! Kände att jag var tvungen att skriva något angående Anorexi=låtsassjukdom?

Att säga så, är ju precis samma sak som att säga att en psykos är självvald, Även att t ex mano-depression är självvalt!!!

Det är ju som många skrivit här innan, en psykisk sjukdom, som ej går att jämföra med en somatisk sjukdom som cancer.

Det finns INGEN som väljer att få anorexi!!! Snarare är det "ett sätt att överleva" för en person som tappat kontrollen över sitt eget liv! En anorektiker tycker oftast INTE synd om sig själv, hon klagar aldrig utan lever tyst i sitt eget "fängelse"! Få människor har en sån inre styrka som en anorektiker, det krävs för att kunna svälta sig själv! Men tänk sen när hon beslutar sig för att kämpa och bli frisk och slutligen kan använda all inre styrka till att "utföra underverk" för det är jag säker på att alla människor är kapabla till, vare sig de är stora eller små!!!

Så tänk på det, alla ni som fortfarande kämpar, det går att vända den självdestruktiva styrkan till något positivt!!!

Ps: Till Liz: skaffa dig lite kunskap om anorexi innan du slänger ur dig dumheter som inte stämmer!!!

Min fundering är om personen som skrev frågan har "VALT" att vara dum i huvudet?

Ingen skulle välja att få anorexi. Man kanske väljer att ma nvill gå ner i vikt. Men sen tar man inte och bestämmer

"Jo, minsann. Jag vill nog att det här ska gå över styr. Jag känner för att hata mig själv. Jag vill bli undernärd och döende. Jag vill förlora alla mina kompisar för det enda jag tänker på är mat, tider och träning. Jag bestämmer det nu. Klubbat"

personen som skrev den kommentaren är tydligen inte särskilt insatt i hela grejen med anorexi... vad hon skriver till dig är ju en väldigt vanlig syn på saker o ting som involverar ätstörda, men från "vårt håll" är det annorlunda... så jävla annorlunda..

Håller fullständigt med dig och alla andra här som vet vad anorexi är för något. Jag trodde knappt det var sant när jag läser kommentarer från t e x Liz. Börjar nästan tro att hon inte ens existerar utan att det bara är någon idiot som är ute efter att provocera och få uppmärksamhet.



Man väljer INTE anorexin. Man väljer INTE att förlora sitt sociala liv. Man väljer INTE att svika sin omgivning, och INTE att svika sig själv så som man gör. Anorexi är en sjukdom som är olodligt svår att bota, när det gått för långt. Anorexi är den mest dödliga utav alla psykiska sjukdomar som existerar.



MEN - personer som Liz har uppenbarligen problem med att skilja mellan anorektiker och pro-anorektiker. För den senaste kategorin - DE är några som kan diskutteras.

Vissa föds faktiskt med anlag för anorexia, det kan man ju inte hjälpa. Det går inte att ändra på det genetiska, man kan ju t.ex. inte ändra om man har cancergener. ANOREXIA ÄR EN SJUKDOM!!!

Jag håller visserligen med det Liz skriver. Inte helt, men delvis. Eller jag förstår hur hon menar.



Man kan väl sätta anorexi i samma kategori som beroenden och tvångstankar. Psykiska sjukdomar. (Jag menar, eftersom det inte är du själv som styr dina handlingar och så)

Självförvållande?, nja. Att påverkas av omvärlden på ett sådant sätt som gör att du blir beroende elr liknande kan väl inte riktigt kallas att vara självförvållade?



Det är liksom inget snack om att anorexi är något väldigt väldigt hemskt. Men samtidigt så kan jag förstå hur man kan ifrågasätta det faktum att det klassas som en sjukdom.

medicinen mot anorexia är M A T

Jag är själv en fd. anorektiker och vet att anorexia är en sjukdom, men SNÄLLA DU, min pappa dog i obotlig cancer, så snälla sluta säg att cancer går att bota. Långt ifrån all cancer går att bota, och när man får bromsmediciner och cellgifter har man inget liv, och även om jag varot på botten och vänt, så skulle jag aldrig ens tänka på att jämföra det jag såg min pappa gå igenom, och min egna sjukdom. Läser din blogg dagligen och tycker om den, känner fullständigt med dig, men de här gör mig bara galen att läsa, det gör för ont. Inse & sluta skriv att all cancer inte är botningsbar!!!

Åh jag blir så frustrerad av att det finns människor som på allvar tycker så som Liz! Det riktigt kliar i skinnet på mig och jag vill slåss!



Och dessutom; om anorexi inte är en sjukdom, hur kan det då vara så förbannat svårt att bli frisk, även om man vill bli frisk?! Nej, anorexi är helt klart en sjukdom, och det är alkoholism också för den delen.

Anorexi är inget val. Den som levt med anorexi skulle inte ens önska sin värsta ovän det helvete som det innebär.

Däremot finns det ett botemedel, och det heter MAT! Och anorexi är ingen kronisk sjukdom, det går att bli helt fri, det är vi många som är levande exempel på.

Det enda jag läser är negativa kommentarer till en person som ingen vet något om. Jag måste tyvärr hålla med Liz. Lloyd, hur vågar man döma någon annan person som du? Anonym: "att säga att anorexi är en egenvald sjukdom är som att säga att schitzofreni är egenvalt", där måste du nog tänka om. Tror inte Liz menade att schitzofreni eller någon annan sjukdom som man drabbas av utan att man själv har valt den, som man själv kan göra något åt, som man själv kan söka hjälp för. ska klacifieras som inte sjukdom. Schitzofreni kan man inte bara börja gå mer för att bota. Som att bota anorexia med att börja äta mer. Tror att de flesta som kommentarar själv lider av någon "självvald" sjukdom, och kan därför inte se problemet på ett objektivt sätt. Bibb, som själv lidit av anorexia verkar förstå vad Liz menade med kommentaren. Oavsett vad många går igenom i sitt liv, med föräldrar, syskon eller andra tragiska upplevelser så är det inte alla börjar plåga sig själva. Frågan är kanske varför? Vissa väljer att gå en annan väg. Ett val. Oavsett om cancer går att bota, så är det många som dör medans de kämpar att bli friska - och jag lovar att dessa människor skulle göra allt för att överleva och bli bra (Börja äta mer skulle nog vara en enkel uppgift). Jag vet att dessa ord möjlitgvis sårar eller att många blir upprörda, men tycker att det är värt att tänka på. Ingen väljer att födas med ett handikapp eller att bli sjuk av något som många skulle bedömma som en sjukdom. Ingen väljer att må dåligt i anorexia eller bulimi heller, men de väljer att inte bli friska från det - och det kan absolut inte i min uppfattnig jämföra med sjukdomar som cander. Zero, man väljer inte att förlora sitt jobb, men man väljer hur man uppför sig på sitt arbete och vilka arbeten man vill arbeta med, man väljer inte att förlora sitt sociala liv, men man väljer vilka vänner man vill umgås med och vad man vill för att förbättra sitt sociala liv. Man väljer inte att sin omgivning sviker EN själv, men man väljer då om man vill svika sin omgivning.

Vill jag gå på Ica eller konsum? <--det är ett val. Vill jag hoppa över frukosten eller inte <--det är ett val. Vill jag sluta äta och plåga mig själv <-- det är ett val. Vill jag gå till läkaren och veta att jag kommer dö i cancer <--det är en sjukdom. vill jag veta att jag kommer dö i ms i tidig ålder <--det är en sjukdom. Helena, jag blev mest fascinerad av ditt tankesätt. Att ändra på det genetiska? cancergener kan man inte ändra på...men anorexiagener?. Min pappa är alkoholist, min bror är alkoholist, min farfar och min morfar är alkoholist. Jag bär på alkoholistgener? Visst, jag har lättare att bli beroende av substanser än andra. MEN ALDRIG i hela mitt liv att jag skulle välja att bli det.



Hoppas det inte upprör det jag just skrivit. Det är bara min åsikt som jag möjligtvis delar med många andra. Måste bara förtydliga att jag absolut inte tror att det är ett lätt tillstånd att befinna sig i. Tror absolut inte att det är bara att vakna upp en dag och bestämma sig att börja äta och allting blir psysikt bra igen. Aboslut inte. Det är något man måste kämpa för. Men det är ett val man gör själv och ingen annan.

Anorexi är som ett beroende. Hur lätt är det att sluta röka? Inte så jäkla lätt.

Anorexi sitter i huvudet. Tankarna gör att man svälter sig. Svälten resulterar i benskörhet, dåligt hjärta, förtvinade muskler osv. Allt blir inte bra av att bara proppa i sig hamburgare och gå upp i vikt. Däremot måste man äta mat för att kroppen ska fungera och hjärnan ska kunna förstå. En anorekiker har en otrolig vilja och diciplin som inte går att gämföra med något annat! Det gäller bara att vända den åt andra hållet.

Jag tror att det går att bi frisk från anorexi och jag kämpar för det. Det är sjukt jävla jobbigt och jag tror inte att någon som aldrig varit ätsjuk någonsin skulle kunna förstå hur det är.

Anorexia väljer man inte själv att få, men genom att träna oerhört mycket, äta ännu mindre än vad man borde så bidrar man till att man får sjukdomen. och om man inte gör något åt det (jag vet att det är svårt att ta sig ur anorexia) så är det som att man accepterar att man har den och bara låtet den förstöra ens kropp. Det finns alltid en chans och ett val som gör att man kan övervinna denna hemska sjukdom..

oj shit, de stog liz, trodde de va jag först, blev fett chockad haha

Å vad jag bara vill krama om dig nu.

Jag är själv anorektiker, och vet vad som startade helveteskarusellen.

Idioten som jämförde alkoholism och anorexi behöver utbildning nu!

Ingen vid sina sinnens fulla bruk vill ha en sjukdom som obehanldad alltid slutar med döden.



Jag älskar din blogg, då den får mig att känna mig mindre ensam.

Du ger mig motivation, både åt det bra och åt det dåliga hållet.

Du ger mig en bild av någon att identifiera mig med.

Fortsätt, och ge dig själv världens största kram, det förtjänar du.!

det är ju inte kul att man ska kalla det en sjukdom, man vill ju inte vara "sjuk". men jag tror absolut inte att man väljer det själv. absolut inte. förstod inte den där kommentaren alls.



kämpa på!

Nu har jag inte läst alla ovanstående kommentarer så jag vet inte riktigt vad som har sagts, men jag vill fatta min mening och svara på ditt inlägg.

Jag förstår hur Liz tänker, men jag håller verkligen inte med! Det är så trångsynt! Hon verkar mena att anorexi och alkoholism är en ursäkt till att fly från allt dåligt som får en att må piss.

Att säga så är väl en flykt om något! En flykt från sanningen. Det kan nog vara väldigt svårt för vissa som inte upplevt något av sjukdomen att förstå, men nu är det ju faktiskt så att du har försökt hjälpa henne att förstå genom del 1.



Liz säger i korta drag att människan väljer sin situation. Man kan aldrig välja en situation. Jag lever efter en annan teori.

Man väljer inte en situation, men mer ELLER mindre hur man hanterar den.



För övrigt så vill jag tacka för en jättebra blogg! Läser varje dag. Du får gärna kika in på min om du har tid och lust.

Fortsätt kämpa! Tänker på dig. Kramar

Jag tror inte att det finns något riktigt svar på om det är en sjukdom eller inte efter som t ex cancer och anorexia/bulimi är olika sortes sjukdomar. Jag menar cancer är en somatisk sjukdom och anorexi är en psykisk sjukdom så man sätter väl dom i olika ''kategorier''. Det var någon som skrev där uppe att medicinen mot anorexi är mat, men jag tror också att man behöver försöka skaffa sig ett jävligt mycket bättre självförtroende eftersom grunden till anorexi/bulemi oftast beror på att man har sånt jävla självhat.

Nej nu blev jag ledsen, så Liz menar att jag valt att få en ätstörning och att jag kan välja att bli fri från den. Okej, om det varit så enkelt så hade jag varit frisk nu. Alltså en ätstörning är som ett virus, det kan inte botas men finns ändå där, och avger symptom. Aja, jag vet att jag är sjuk. Det räcker för mig, jag ska inte kämpa för att andra ska tro något annat. Så nej man går inte och bara väljer att få ätstörningar, som helt klart är en sjukdom. Tack för mig och tack för dina härliga inlägg, stay strong <3

Oj va upprörd jag blir av både Liz och L8 kommentarer.

att bota en ätstörning är aldrig så enkelt som att börja äta. Man är fruktansvärt oinsatt då man påstår något så korkat. Visst att börja äta kan ta dig från anorexi till UNS men det är fortfarande en ätstörning.



Självklart hade personer med cancer varit glada om dom kunnat äta för att bli friska, för dom lider inte av dom fobierna och den ångesten som en person med ätstörning gör.



Konstigt hur många människor det finns som är så ovetande om ätstörningens "kraft" och påverkan på hjärna och kropp!



Kämpa på!

Jag har också anorexi, har legat på sjukhus och massor med annat skit! Jag håller på att gå vidare i livet och bli frisk. Det är verkligen inte omöjligt att bli frisk, jag känner jättemånga som har blivit friska. Men det är ett otroligt jobb, man måste kämpa! Och man kmr må enormt dåligt! Man får äta och må skit tills allt är över igen! Man kmr gå igenom samma sak fasten man väljer att börja idag eller om 10 år, och det kmr vara lika jobbigt att bli av med anorexin. Men det är nästan omöjligt att bli av med sjukdommer själv, man måste få hjälp! Jag är 14 år och jag fick hjälp på SCÄ stockholmscenter för ätstörningar! Bli av med skiten - och börja leva normalt igen tjejer! Kom igen ni klarar det men ni måste kämpa, det är inte lätt. MEDICINEN HETER MAT!

Trångsynta lilla kräk; läs på innan du uttrycker dig.



Man väljer inte, visst du kan välja till en början att vilja gå ner i vikt, men tillslut tar huvudet över. Du kan tro att du har kontroll - men det har du inte. Det är då sjukdomen styr och gör att du går djupare ner. HUVUDET väljer att gå djupare ner i anorexin, INTE personen i sig. Sjukdomen är kronisk (inte i den bemärkelsen att man inte kan leva normalt, för tankarna kommer alltid tt finnas där. Möjligheten att gömma sig bakom träning och övertygelsen om att "bli jag bara lite smalare så duger jag." tankarna om att PRESTERA för att räcka till.

Diagnosen Anorexi får du när KROPPEN slutar att fungera, när du går över till att även bli fysiskt sjuk.

Men människor som du anser väl att mensbortfall och blåa tår är någonting man väljer. För blå tår är någonting jag tycker är sååååååå fint! (y)

Sjukdomarna Liz tror "sitter i huvudet" är ju psykiska sjukdomar som drabbar folk som genetiskt har lättare att bli beroende av saker. Och har brist på signalsubstans, haha.