Varför är det så svårt att bli frisk?
Kan någon bara förklara det? Varför ska det vara så satans svårt?
Gick totalt in i väggen igår kväll. Boyfriend vägrade vara med mig om jag inte åt någonting - och jag fick panik. Jag blev så stressad så att jag började hyperventilera. Jag hade druckit näringsdrycker, men det räckte inte för honom, han ville att jag skulle äta.
Jag tänkte tanken på att äta något, men så kom alla kalorier upp i huvudet. Jag fick kramper i magen och ryckningar i hela kroppen för att jag blev så pressad.
Behöver jag ens säga att jag inte klarade av att äta?
Jag lider med dig... Jag har inte haft en ätstörning så jag kan inte förstå alls hur det känns, men det jag läser och det du beskriver med ord känner jag också. Jag tycker du är en beundransvärd person, som ändå skriver om allt du känner, och inbjuder andra till att ta del av något så privat. En eloge till dig!
Sen till en fråga.. Hur mycket väger du nu egentligen? Du behöver absolut inte svara om du inte vill!
Varför är det så svårt att bli frisk?
För att du innerst inne inte vill bli frisk.
De flesta som jobbar inom ätstörningsvården har uppfattningen att en måste gå upp till normalvikt för att hjärnan ska bli fri från ätstörningstankar. Det kan ju kännas som ett moment 22 i och med att det är så svårt att gå upp i vikt när en fortfarande är ätstörd i hjärnan.
Jag tror att det bästa är om du söker hjälp. Det finns ju andra ställen än Mando. St Görans ätstörningsklinik kanske?
Något du kan göra för att inte behöva äta riktigt lika mycket är att dra ner på motionen. Hästarna och ridningen betyder ju mycket för dig så det kan du fortsätta med, men låt bli all annan träning inklusive vardagsmotion som att t.ex. gå i trappor. Ta bilen när du ska någonstans.
Oj shit vad jobbigt det låter!
Men hur mycket vet din boyfriend om dina ätstörningar?
Min pojkvän vet min förflutna och i och med det kan jag prata med honom.. men det är ju för att jag ibte har anorexia längre!
Rutiner är extremt svåra att bryta. Och det tar jättelång tid att skapa rutiner också...
Har fått min ADHD-diagnos nu, så förhoppningsvis kommer jag att få hjälp med detta med hjälp av arbetsterapeut och sådant... dock vet jag inte riktigt hur det funkar när man hjälper folk med ätstörningar som anorexia, men att det blivit rutin kanske är en liten pusselbit av problemet? :(
Hejsan :) jag heter maja, jag håller på med ett arbete i skolan om anorexia... tänkte om jag kunde få ställa lite frågor :$!
Tack på förhand.
Läs gärna min blogg!
Du är stark!
Om det ändå fanns ett svar på den frågan, varför att det så svårt att bli frisk..
Be strong!
Var envis, man kommer långt på det. Är du envis så kommer du att ta dig ur det där så småningom.
Ta hand om dig.