Hoppet är det sista som lämnar en, och jag har just öppnat Pandoras ask
Men jag är inte stark. Jag har varit, men jag är inte det längre. Jag ger upp nu. Varför?
Det här är min teori: antingen så blir man sjuk i en ätstörning för att man blir ät - störd (ja, med - ).
Eller så får man en ätstörning för att straffa sig själv.
Jag GILLAR hur min kropp lider. Jag gillar att se hur den mår dåligt. Jag gillar smärtan, för den tar bort smärtan på insidan. Jag gillar att se blod när jag skär mig själv. Jag HATAR min kropp. Jag har blivit våldtagen, slagen, misshandlad både fysiskt och psykiskt. Jag kan inte bli frisk från detta.
Jag kan inte bli frisk från något jag gillar. Jag ger upp nu, jag orkar inte mer.
Jag älskar er alla för att ni har varit sådant stöd för mig. Ge inte upp. Bli inte som jag, jag ber er. Dom flesta av er har så mycket framför er... ni är alla så vackra, smarta, underbara. TACK för allt! <3
(Och anledningen till att jag inte har någon bild till det här inlägget... ja, det kändes inte passande. Det här är nog ett av dom mest känslosamma inläggen jag skrivit någonsin, och ingen bild kan visa upp dom känslorna på rätt sätt.)
fina du. du har så mycket fint framför dig, men jag vet att du inte kan se allt det där. det förstår jag. det är svårt att formulera något bra, men jag vill skriva något som gör det om ens bara en gnutta lättare att andas just nu. du verkar vara en fantastisk människa. ge inte upp, det kommer bättre tider. även om man absolut inte kan se det i stunden och jag vet att du inte alls tror ett dugg på det. men det måste du göra. du är starkare än du tror.
ge inte upp, snälla ge inte upp
Nej, nej, nej! Du får inte ge upp. Du är mitt stöd! Om inte du klarar det, hur ska jag kunna? Du är så otroligt stark och det har jag sett nu under åren jag följt dig. Du får inte ge upp... Nu gråter jag.
Du kan inte ändra på det som hänt men du kan gå vidare, välja att inte låta det påverka ditt liv något mera, du är så smart och vacker, du måste slita dig loss från där du är nu, bort från alla som gör dig illa. Om du bara visste hur bra du skulle må, ge det en chans. Kram
lilla vän, häng i! kan vi inte göra det tillsammans? kan vi inte hjälpa varandra??? finns det något jag kan göra för dig? din blogg är min pepp-sida!
Snälla ge inte upp. jag känner dig inte ens men jag ber dig, ge inte upp. Du betyder mycket för oss alla!
Nej!! Ge inte upp!!!
Du får inte ge upp! Du MÅSTE kämpa. Vi tror ju på dig! Snälla ge inte upp...
Ge inte upp,om man vill klara en sak så gör man det,oavsett hur svårt det är.
Tänk om man bara kunde finnas där för dig, få hålla om dig och försöka stötta i allt det svåra. Du är inte ensam... men du måste själv räcka ut handen verkar det som. Önskar att det fanns någon där som kunde fånga upp dig när du faller.
varm kram
Läs: Att välja lycka av Kay Pollack Jag lovar att du kommer börja tänka annorlunda då du läst den! Det är den bästa bok jag läst & jag har börjat tänka helt annorlunda efter jag läste den! Det är skitcoolt & man kommer verkligen till insikt =) Kramar
kramar om länge
Tror på dig i alla fall!
Du borde försöka träffa någon läsare vännen, om du vågar vill säga. Folk är ju inte alltid vad de ger sig ut för att vara.
Du säger att du inte har några tjejkompisar. Vi som är här inne på din blogg ser ditt vackra inre. Oss stänger du inte ute och om du skulle vara bitchig mot oss så skulle vi förstå varför. Du har massor av vänner som förstår här, som inte skulle vända ryggen till om du var på dåligt humör. Vi vill så desperat hjälpa dig, men det är inte lätt att göra det med bara skrivna ord, fysiskt stöd är så mycket viktigare.
Du vet vad vi tycker, du vet att du har vårt stöd via datorskärmen, det enda som skulle behöva göras är att faktiskt finnas där på riktigt.
Så brukar jag känna. Jag vill inte berätta om mig själv, jag vill inte sitta på en soffa och prata igenom hur jag mår och varför jag mår så, jag vill bara känna att det finns en person där som bryr sig och kan hålla om mig när jag skakar.
Träffa den du känner mest förtroende för, den du känner dig närmast till. Jag tror att det skulle göra mycket.
Du är starkare än du tror, efter denna svackan är det bara att ta sig upp igen, kom ihåg hur underbart det är att vara glad!
GE INTE UPP!!!!!!!!!!!!!
<3<3<3<3<3
Jag hoppas att detta bara är en svacka du hamnat i, vad håller du på med? Ge inte upp nu
<3
du är stark!
"14 år till salu" tycker jag du ska läsa, om du inte läst den redan. Den kanske kan ge dig lite hopp på att du kan ta dig ur det du befinner dig i nu. Men gå till psykolog och rehab och allt som fan finns att göra, för att klara det ensam är så mycket jobbigare och tar så mycket längre tid.
Men du kan börja gilla att göra andra saker mer. Saker som vinner över viljan att skada sig själv. Jag skär mig fortfarande och jag tycker att jag förtjänar olika straff ibland, men det dominerar inte mitt liv som det gjorde förut.
Anorexi är en sjukdom, depression är en sjukdom, alla former av ångestsyndrom är sjukdomar. De flesta blir friska och alla har rätt till vård.
Alkoholister tycker om alkoholen, men de blir nyktra. Sök hjälp, även om du inte orkar och även om du inte vill bli frisk. Var ärlig med hur du känner när du pratar med läkare och personal, det är en del av många sjukdomar att vilja ge upp och det vet de flesta kompetenta sjukvårdare.
En kniv träffade mig rakt i hjärtat när jag läste detta. Jag har under en långtid känt precis som du skriver nu men jag bi tårögd att läsa det av dig trotts att du är anonym.
gud vad jag grät när jag läste det. För det påminner så mkt om mina tankar!!!!! kan förstå att det är tungt. Livet är så j**** svårt i bland! jag vet, Att orka stiga upp på morgonen är en kamp.
Även fast du känner att du är i en svaka ( det är ju inte alls konstigt ATT VA DET!!!!)
så gör du hela tiden små framsteg....även fast du inte märker det....
hahah nu skrev jag jätte rörigt. MEN AJA! DU KLARAR DET: VISST DET KANSKE INTE KÄNNS SÅ: MEEEEN DET FINNS FAKTISKT HOPP ÄVEN OM DU INTE TROR DET.VI ALLA HÄR HJÄLPER OCH STÖTTAR VARANDRA!
puss o kram. å alla vi, dina läsare ÄLSKAR dig...glöm inte de ;) <3
Kom hem och bo hos mig. Jag är seriös. Det är det bästa jag kan erbjuda. Maila mig, ring mig, gör vad som helst. Jag pratar gärna. Jag kan hjälpa, det kan jag verkligen. Prata av dig, säg något. Länge, några ord, vilket som. Jag är ingen terapeut, inte heller psykolog. Jag är en vanlig tjej, snart 17. Jag kan prata. Jag kan lyssna. Jag kan tänka. Jag kan komma på lösningar och jag kan hålla mina fördomar inne. Jag kan hålla käften och jag kan prata i timmar om du vill. Det enda jag vet helt säkert är att det går. Allting går, kanske inte på samma sätt som när du först kom dit, kanske inte med precis likadant slutresultat, men vem vill det? Det är bakåtsträvande. Hör av dig. Jag kan svara.
PS: Det är inte med helt oanad naivitet som jag skriver detta. Jag har tänkt till och jag kom fram till att du är lika mycket mitt ansvar (fastän vi aldrig har setts) som någon annans. Jag kan hjälpa till och då så kan jag göra så mycket som att erbjuda det bästa jag har - mina egenskaper, att lyssna, hjälpa, råda, tycka och... Gud vet vad.
Tusentals kramar.
Nej? Va? Jag fattar inte?
Du får inte ge upp nu!
ge inte upp !
nu ska du bli frisk!!!! <3333333333333333
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Du är starkare än du tror! Och det är dags att du slutar krama ur din kropp till det yttersta och slå dig själv! Det är dags att du börjar va lite snäll emot dig själv! Beröm dig själv för det du gör bra! För du är bra! Ge dig själv en kram! Det är du värd! Du klarar mer än du tror! Livet har så mycket vackert att ge dig om du bara vill ta emot<3<3<3<3<3
Jag blir verkligen jätteledsen när jag läser det här. Snälla, ge inte upp! Det finns så många människor som vill dig väl, strunta i dom som inte ser vilken underbar människa du är! Kan du inte typ flytta till ett annat land/stad och försöka börja om på nytt?
Jag har själv varit lite ätstörd, det kommer liksom i perioder för mig, det är inte så allvarligt men jag vet hur hemskt det känns.
Massor av anorektiker har blivit friska förut, såklart att du kan bli det som är så smart och allt!
Kram, du förtjänar ett bra liv.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för att du ska förstå hur vi läsare ser på dig. Vi läsare ser endast den känslosamma/riktiga sidan av dig och du har själv påstått att det är den som är mest du. Vi har endast bedömt ddig från din insida och det vi ser är en stark(även om du inte tro det själv)person. Du är så sjukt stark fast att du inte ser det själv. Vi tycker om dig otroligt mycket fast vi inte ensa har träffat dig i verkligheten. Men vi har sett din insida och du är verkligen fantastisk! Ge inte upp! Du kan inte ge upp för jag tro inte du vill det verkligen. Du vill bli frisk! Se till och bli det! vi är hur många som helst här som stöttar dig! DU ÄR STARK!
Jag nästan grät när jag läste det här, jag blev så jäkla chockad. Om du har klarat dig såhär långt hittils, with ups and downs. Då klarar du more ups and downs. And finally den sista och slutgiltiga. Den är nära, vare sig du tror det eller inte. Jag tycker faktiskt du borde ändra din livstil, ge dig iväg med en kompis. Va ni för er själva, strunta i all press och alla ideal (lättare sagt än gjort eller hur?)
Om du nu vill veta har jag suttit inne och gråtit idag, gråtit över mig själv. Jag är populär, jag är smal, jag har långt svart hår och stora bruna ögon, jag är gyllenbrun naturligt, jag har stora tjocka läppar, jag har hört jag liknar Kenza fast i sötare version. Yada yada yada, you name it. Jag har hört allt från att jag är perfekt till att jag är någons liv/dröm. Men ändå är jag den ende som sörjar i slutändan, jag är besatt av uppmärksamhet och komplimanger. Jag önskar jag inte vore sådan här.
Förresten, har du ingen Mail adress jag kan nå dig på? Jag vill så gärna prata med dig. Höra av dig. Få dig att veta att no matter what, så finns jag här för dig. Glöm inte det. Du måste ju ha lagt märke till hur mycket jag har kommenterat? Du är enda bloggen jag faktiskt kommenterar. Jag älskar din insida, jag stuntar helt i om du är finaste i världen eller fulaste, för du är lika vacker, med denna insidan kvittar det. Tjock som smal, du har vacker insida som glänser ut till din utsida. I bet so! Men tror många inte ger din insida en chans därför har du så mycket ångest över ditt utseende, but just chill. Ta det lugnt bara. Hetsa inte upp dig över vad andra ska tycka, för du är väl inte smal för din egen skull.. eller?
Förlåt att allt blev så mycket nu. Im sorry. Men jag ber dig, hör av dig! / Sarah 17 år. Skåne.
det är inte värt det
du klarar allt!
du har det inte så bra du....
önskar verkligen jag kunde göra något!
hålla om dej, drica te med dej, röka eller nått!
men jag vet inte vem du är, så jag kan inte...
våldtäkter, misshandel osv är hemskt! (tro mej, jag vet) och även om det förflutna gör sej påmmint varje dag så måste man försöka se frammåt! ja, det är svårt, skitsvårt! att glömma det hemska som har hänt är nog något av det svåraste du kan göra! men ge inte upp! då har du förlorat, du släcker du hoppet i alla andra! då förlorar vi alla...
kom igen nu! försök så gott du kan! <3
Även jag har varit nära där. När man inte ser framför sig för att allt är helt svart. Och man inte s e r. När allt bara rämnar.
Jag säger inte att jag har klarat mig, men jag har lärt mig att ta en sekund åt gången och vara nöjd med det.
Du är så klok, världen skulle otvivelaktigt bli än sämre plats om du gav dig av.
Ge inte upp, hörrudu!
Hoppet är det sista som lämnar en, och dig lär det inte lämna än! JAG VET ATT DU KLARAR DETTA. DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN, DU KAN !!
Massor utav kramar till dig! <3
Jag har nyss börjat läsa din blogg, det jag har läst hitills så i vissa delar kan jag känna igen mig själv i, Jag har haft anroxi själv för jag hatar att vara tock och gillar att vara smal, men jag är fotfarande saml är cirka 170 väger 50kg men ja mår iallfall bra. Men jag tycket att du ska vara rädd om dig och vara gald att du lever ens. Vissa hade tagit sitt liv men du föersöker och kämpa dig igenom allt så som jag själv har gjort, Men man glömmer alldrig något hemskt iallfall inte jag!. Gör som jag säger för jag vet själv hur det är. "Försök och kämpa till en ljus framtid!Jag finns alltid vid din sida tills du har kämpat klart till den ljusa framtiden".
Så sa min syster till mig. Gör det samma, ja tror på dig<3