Hur mycket smärta kan en människa tåla?
Hur mycket smärta kan en människa stå ut med?
Varför hjälper inte mina tabletter?
Varför är jag så himla värdelös?
Varför finns det så mycket smärta här i världen?
Jag vill inte känna såhär längre.
Du är inte ett dugg värdelös, du ska veta att det finns massor med människor som ser upp till dig, följer din kamp varje dag.
puss<3
Man får inte mer än man tål.
Jag tror på det.
Kika bakåt o minns den där gången då Du trodde Du gett upp, då Du kände att "Jag ger mig, jag orkar inte mer. Krafterna är slut o jag låter det rasa".
Någonting gjorde att Ditt hjärta inte slutade slå, Du fortsatte att andas och Du överlevde.
Det kommer att ske igen. Och igen. Och igen.
Och tro mig, Du kommer att överleva.
...o när Du överlevt tillräckligt många gånger kommer Du inse livets värde, Du kommer att känna alla människors glädje, kärlek och gemenskap. Det kommer kanaliseras inom Dig och göra Dig till En Av Dem.
Du kommer inte känna som Du gör nu för evigt.
Vet Du varför ?
Because Nothing Is Permanent.
Love,
Z.
Det tar ett tag innan tabletterna börjar verka. Och det tar ett tag innan man finner livsglädjen igen.
Precis som det tar tid att brytas ner tar det tid, nästan längre tid, att byggas upp. Ett hårt ord raserar det 100 ord bygger upp. Men du får inte bli otålig och tappa hoppet!
Du får hitta glädjen i vardagen. Din lilla kattunge som hittar på bus till exempel :P
Såpbubblor, roliga filmer, solen som lyser in genom fönstret.
Varför dog min äskade morfar i cancer? Varför har min biologiska pappa dödlig cancer som spridit sig till hjärnan? Varför dog min havsysters lillebror? Varför har jag en ofarlig sjukdom men som jag tvingas dras med livet ut som jag aldrig kommer komma ifrån?
Vissa människor tvingas plågas och lider mer än vad en människa egentligen klarar av att stå ut med. Det beror på hur man ser det. Jag har svårt att orka vara stark då jag höll på att gå under förra året vid denna tidpunkt. Nu känns det som historien upprepar sig och jag står inte ut men jag måste. Du måste också, det vet du eftersom du är smart. Det är nog vi som är smarta nog som förstår hur mycket smärta vi måste gå igenom.
åh, jag vet exakt hur du känner dig
och du är inte värdelös
believe me
Du är värd så mycket bättre, ingen är värd att må så dåligt som du mår.
Kram!
Hej! Jag måste få säga att jag tycker att du verkar vara en kämpe. Kampen är hård vad det än gäller, men man kan så småningom vinna den kampenm det går bara man vill, och när man klarar något då stärks man, så fortsätt kämpa, du skriver en bra blogg, du uttrycker dig bra, du har säkertt förmågan att lyckass i massa olika sammanhang. Men kom ihåg att man inte alltid behöver vara bäst, det är att lyckas som räknas, om man sedan är bäst eller ej, det spelar mindre roll, så kämpa för att lyckas, mn behöver inte vara bäst, men så ska man också komma ihåg att man alltid är bäst på något även om man inte är bäst på allt. En stor kämparkram till dig från mig (Jag känner dig inte, jag har läst din blogg några veckor, och jag hoppas att du snart får må bra, och att du inte ger upp, det är det inte värt. ) <3
En tanke slog mig nu. Kanske är du medial? Vet en man som är det. Och det kan göra honom galen om han inte äter sina mediciner. Han får ner info från en annan dimension. En del som upplever mycket känslor och inte vet var de kommer ifrån kan ha den här förmågan.
Gillar din blogg. Massor.
När du blir frisk så kommer du inte känna dessa känslor längre. När jag var sjuk trodde jag att jag var lycklig, även fast jag några minuter senare kunde bli jättedeprimerad. Nu vet jag att jag inte ett dugg var lycklig, vilket du i och för sig vet om, men NÄR du blir frisk, så kommer inte dessa hemska känslor finnas inom dig längre. Kämpa på!
Mitt tips är att gå till en KBT psykolog. Tack vare denna KBT behandling så blev jag frisk och lycklig.
"All the greatness in the world stops at my skin"
Vissa människor är mer lyhörda för smärta utifrån världen. Weltschemrz är det tyska ordet för det. Livsleda, världssmärta.
Världen är nästan bara sorg. Det är de andra fragmenten som man lever för. Kärlek, ungefär, det enda som är ljust. Allt annat är mörker och sorg.
Men varför får inte andra må lika dåligt eller tro att de är duktiga då?
Har du tänkt på att du inte heller ger dig själv den rätten?
Att du klankar ner på t ex Kenza osv. för att hon är stressad (klart man blir stressad? Jag blir stressad av att jag faktiskt... inte gör någonting - jag är precis en sådan person som du skulle klanka ner på extra hårt) och inte tycker att andra ska må dåligt för att det finns andra som har det så mycket värre... inte undra på att du inte kan ta till dig det vi skriver?
När vi blir glada över när du lyckas och sorgsna när du mår dåligt?
Fattar du inte att du är just den personen som har det "värre" än oss?
Men jag anser inte att du ska hålla klaffen ifall du mår dåligt för att "barn svälter i u-länder".
På samma vis anser jag inte heller att jag ska hålla klaffen ifall jag mår dåligt bara för att du på många sätt mår sämre, och inte fan har du eller någon annan rätt att påstå att jag "minsann inte ska tro att jag är duktig" ifall jag klarar av att masa mig iväg till skolan för att du & hela världen minsann lyckas få toppbetyg och många i "u-länder gärna hade velat ha chansen", och liknande.
Det du totalt verkar missa är att det i princip är så du själv tänker - att man ska hålla mun och nöja sig för andra har det värre och man har ingen rätt att känna sig duktig för andra gör mycket "mer". Vadfan liksom?
Det är inte riktig självdistans du har Paris.
Det är en förvrängd syn.
Och det är uppenbart att du tänker så om dig själv för du gör det ju om andra.
Och det är givetvis - iallafall enligt min syn på etik - destruktivt, fel och elakt.
Och du måste veta att vi har mycket högre tankar om dig än så, oavsett vad du tycker och tror om dig själv och din situation, och vi anser även att de som trycker ner dig gör någonting fruktansvärt.
Men förutom när du trycker ner dig själv, gör du också någonting fruktansvärt när du trycker ner andra och skapar smutskastning i din bloggs kommentarer.
Hur ska du kunna sluta vara så himla hatisk och paranoid - och äntligen lyckas ta till dig beröm och omtycke ordentligt när vi i princip överöser dig med det - när du tänker sådär?