Att manipulera människor
Det är nästan FÖR enkelt. Att manipulera människor.
Jag vet precis vilka knappar jag ska trycka på, vilka rörelser jag ska göra, hur mitt röstläge ska låta...
Jag pratar och pratar, men inuti är jag död. En kille sade till mig idag: "du är så lik mig!"
"Nej," ville jag svara, "jag är inte lik dig på något vis. Jag vet bara hur jag ska bete mig för att få dig att gilla mig. Du känner inte mig. Ingen känner mig. Jag är ett ett tomt jävla skal och på insidan ligger en liten flicka och gråter och skriker."
Undrar vad han skulle ha svarat?
Oj, det sista var riktigt bra skrivet. Jag kunde inte sagt det bättre själv!
Det här kanske låter konstigt, att en blogg förändrar någonsliv. Men du har förändrat mitt, inte på dåligt sätt. hade ätstörning i början av 6an, läste din blogg och mådde bättre när jag såg att du hade det som jag '' fast du hade det värre '' så kände jag mig inte ensam. att du är så modig & stark och vågar skriva om det. jag var inte äckligt smal, jag var 1.55 ' stannade i växten ett tag '' vägde 36 kilo. har växt typ 2 centimeter på 1 år, men då vet jag att jag växer. är somsagt bara 13 år. vill bara säga tack för allt du gjort för mig, fortsätt med det du gör / från ett stort fan !
jag e lika duktig på det. har varit det sen jag var liten:)
Kanske, att han trots allt var lik dig. Vem vet? Kanske inte just med ätstörning, men kanske med känslan att känna sig som en liten männsika.. Men du är ingen liten människa - du är gryym!! Kämpa, kämpa!
Det där kunde likaväl varit mina ord..
Japp, här med... Alla tror att dom känner en, för man vet EXAKT hur man ska göra, vrida sej och allt, för att dom ska tro en massa andra saker, att man är en annan person. Och dom går på det varje gång. "Fake it till you make it" som jag och en kompis alltid sade i gymnasiet... (ja, min engelska suger, har itne en aning om hur man stavar de där)
precis så där känner jag oxå.
Med vännerna, med familjen , ja då försöker man vara glad. jag vet precis hur jag ska vara för att folk ska tro att jag mår bra ..
Jag är observant. Jag vet vad olika personer vill höra. Det är så enkelt. Sen när dom säger
- Du är så lik mig!
Nej det är jag ej. Jag vet inte ens vem jag är..hur fan ska du kunna veta det då?
Men creeds till er som låtsas var glada även fast ni dör inuti. Jag kan. Men jag ORKAR inte. Varför ska jag leka glad bara för att göra andra glada. Ni kan gå och fuu ur self.
/xoxo