Here we go again
Jag MÅSTE lära mig att jag har för smala ben.
Du borde göra så varje gång du får ångest över att du är "tjock" eller ätit "för mycket". Så inser du snabbt att det inte stämmer...
Men lilla vännen! Ger inte din mamma dig någon mat? Nej, men jag tycker att hon ska skärpa sig och börja agera som en mamma ska göra! Vad jag har läst verkar hon inte riktigt se att du har aneroxia. Eller så ser hon det men inte vill se. Nu ska jag börja kolla din blogg ofta och se till att du äter! Du är så mager så det finns inte. Vad man blir besviken av människor som inte tar hand om sina barn... Förlåt mig, hon kanske är världens bästa mamma. Men snälla lilla du, ät en god blåbärsmuffin från mig! Mm, de är så goda att äta med ett glas kall mjölk!
Kram Elisabeth :-)
Du måste lära dig att äta.
varför dessa ge-mig-uppmärksamhet-inlägg? tyckte om din blogg förut, men nu känns det som om inlägg av denna typen tagit över & istället för att tycka synd om dig som jag brukade kan jag inte låta bli att tänka; "hon vill bara ha uppmärksamhet"..
Hej...Bara en undran, kollar du aldrig dina mejl? Jag skickade ett åt dig för kanske två månader sen men du svarade aldrig..fast det kanske aldrig kom fram..? :P
kramar!
Snart är du död.
det jag tänkte skriva i min kommentar glömde jag bort för jag läste kommentarerna först och jag blev så förbannad att jag glömde bort det. dne där människan som nu menar att du söker uppmärksamhet kan ta och dra åt ett annat håll där hon är välkommen. även om du har bloggen för din egen skull (antar jag?) så är det du behöver bra, positiva, peppande kommentarer. inte att du utnyttjar din sjukdom för uppmärksamhet. du lever med en sjukdom och om det är det som upptar din tid så är det väl självklart att du ska skriva det. och om jag skrev ett inlägg som du skrev ovan skulle jag göra det för att det är vad som händer, och inte vilja ha kommentarer "tyck synd om mig" utan istället kanske, "försök förstå mig och det här behöver jag prata ur mig om" jag svamlar, men hoppas du i alla fall förstår
(och om du inte vill lägga ut dennakommengaren gör det mig detsamma, det är dig jag pratar till)
kram elin
Din blogg göder din anorexia ännu mer...
Snart är du faktiskt död.
Undrar hur många dagar du har kvar...
Snart är du död.
Snart är du död.
Snart är du död.
Snart är du död.
Snart är du död.
Snart är du död.
Snart är du död.
Snart är du död.
asså han/hon som skrev så ... :D
Elin: kunde inte ha sagt det bättre själv! Det är ju inte oss hon skriver för, vi däremot läser för hennes skull!
Hjälp, hjälp, hjälp henne! Vad hon än skriver! Hjälp! Man MÅSTE inte skriva meningsfulla inlägg om livet hela tiden, man måste bara få skriva precis vad man känner för. Hon måste ju få vara sig själv utan att känna prestationsångest att leverera kloka ord om meningen med livet och hur fel hennes sjukdom är varenda inlägg!
Fortsätt skriva som du vill Paris, vi finns här för dig när det går nedför (och uppför)!