Busy day
Idag har jag en sådan där dag när jag inte kommer sitta någonting vid datorn - alltså kommer jag blogga massor.
Jag har en tendens att göra så. När jag är stressad och har mycket att göra, då jäklar kan jag slänga upp tio inlägg på rad, men när jag har det lugnt och egentligen har TID att blogga, då gör jag det inte.
Jag är precis likadan!
Jag är så glad att jag hittade din blogg, någon som beskriver allt precis som de är. Jag sitter med tårarna strömmandes ner för kinderna, varför gråter man inte för nåt, även om familjen hatar en o tar avstånd eller killen dumpar än eller vad som hälst, bara man har sin jävla anorexi kvar, sitt älskade lilla skötebarn! Man är helt resistent mot annan smärta men när de kommer till Anorexin då tar det luften ur än på en gång. 12,5 år jag orkar snart inte längre, vart fan ska de leda? när jag läser allt du skriver..de skulle lika gärna kunna vara jag. Du sätter ord på allt det som är jag. Jag är ledsen att du också är drabbad men tack, tack för att du får mig att inte känna mig ensam
jag kan inte kommentera under ditt senaste inlägg de blir nåt error men otroooligt kul o se att du tog med min kommentar, betyder mycket! Glad att det berörde :)sköt om dig!