Anorexi som övergår till bulimi
Det här är faktiskt väldigt vanligt - jag tror jag har läst någonstans att ungefär 90% av anorektiker övergår till att bli bulimiker.
Jag har själv haft jätteproblem med det här - spelade ingen roll vad jag åt, så fort något näringsrikt åkte ner i magen kom det upp direkt, och magsyran vad så stark att den nästan frätte hål i halsen på mig (jag får rysningar bara jag tänker på det här, det är så obehagligt).
Många anorektiker övergår till att bli bulimiker för att dom får i sig för lite näring. Jag hade en vän som gick ner till 30 kg på en månad, hon åt absolut ingenting. En dag tog det bara slut i hennes hjärna och hon gick till kylskåpet och bara vräkte i sig.
Kroppen har vissa försvarsmekanismer, och om du kommer under en viss gräns så kommer den att säga ifrån. Det gäller att få i sig TILLRÄCKLIGT med kalorier. Jag pratar inte om att överäta, men en skillnad på 300 kalorier kan göra underverk.
Mat som jag äter när jag känner att jag är på väg att hamna i den där fällan igen:
Glass
Yoghurt
All Bran flingor + hälsosam yoghurt (typ Activia, A - fil, osv)
En skål med bär (blåbär, hallon) + fil
Smoothies
Allt tungt och ångestladdat, lagad mat, sur mat så som juice, bröd osv, allt sådant är bara att glömma. Bara saker som är bra för magen och som lugnar ner magsyran.
Sedan kan jag tipsa om sättet dom gjorde på Mando: ät en bestämd mängd mat och gå sedan och lägg dig under varma täcken. Se en film, läs en bok, minst en timme. Under den här tiden får du absolut inte spy, inte under några omständigheter. Det ger kroppen tid att hämta upp näringen och ge dig tillräckligt med kalorier för att inte hetsäta och / eller spy.
En tallrik med yoghurt är inte så farligt om man jämför med allt man kan trycka i sig under en hetsätningsattack.
Va glad jag blir av detta inlägg!
I alla fall om du tillämpar alla kloka tankar i det på dig sjölv också.
Detta inlägg är nog det som gjort mig gladast (för din skull) på länge:)Låter som att du trots allt är tillbaka på krigsstigen mot ett "friskare" liv.
KRAM/Ninni
tack paris, du anar inte hur mycket jag uppskattar din hjälp, jag är verkligen utpå tunn tunn is,
har fått hjärtproblem nu pga de svåra kräkningaran.
ska försöka göra som du sa.
lägga mig under täcket och bita ihop till spykänslan har lagt sig.
tack igen
kram
Jag gillar när du skriver mycket och om viktiga saker. Du påverkar mer än vad du tror tjejen!
Usch vad jobbigt dte måste vara. Jag har ett "motsatt" problem, jag har hela mitt liv försökt gå upp i vikt, jag är inte sjukligt smal, väger ca 43 kg till mina nästan 164 cm, och trots två graviditeter så är jag lika liten, jag älskar dock mat och förstår inte riktigt varför man VILL vara så smal? Alltså jag vet ju att det är en sjukdom osv, men jag skulle gärna vilja vara större, det är inte kul att jämt frysa, ha dåligt med ork, bli ett monster så fort blodsockret sjukner osv. Dessutom är det vackert med former!!!
Kram på dig.
Word! Jag har också tänkt mycket på det här, och på vilket stigma det är för en anorektiker att erkänna de bulimiska tendenserna. Jag skulle vilja skylla det på vårdens strikta uppdelning av bulimiker och anorektiker, antingen är du det ena eller det andra (och ärligt talat, vem i helvete väljer bulimifacket framför anorexifacket? Hela vårt samhälla prisar kontroll och äcklas av motsatsen). Till exempel delar man in anorexin i Anorexi och A-typisk anorexi, alltså anorexi med bulimiska tendenser. Jag skulle vilja påstå att den bulimiska anorexin är långt vanligare än anorexi med enbart svält, och tror inte det finns en enda anorektiker som aldrig upplevt någon form av hets/överätning med kompensation som följd.
När jag var inlagd trodde jag att jag var den enda där som var äcklig nog att ha kräkts, men när det skapades förtroende mellan patienter anförtrodde sig i princip ALLA om motsatsen. De magraste av de magra berättade till min stora chock att de lidit av bulimi i perioder, och om alla vågade erkänna detta skulle stigmat försvinna OCH vården hitta bättre behandlingsmetoder för problemet.
50%, och inte 90% av anorerektikerna övergår till att bli bulimiker.
Men även om man inte får diagnosen bulimi betyder det inte att man varken har, eller har varit i bulimiska perioder.
Kul att du vågar ta upp ämnet! :)
Jag har aldrig blivit diagnoserad med ätstörningar, har dock aldrig under alla mina år i vården tagit upp mina "matproblem" men från den tiden jag var anorektisk så övergick det i bulimi samt hetsätning utan kompensation och jag gick upp 33 kg. Nu har jag dock gått ned 10 kg men ja... Anorexi som leder till bulimi är vad jag också hört väldigt väldigt vanligt. Dock finns det nog ett enormt stort mörkerantal då många skäms för sina hetsätningar...
Det är så sjukt jobbigt att det inte ens går att beskriva i ord, hur misslyckad man känner sig när man gått ifrån att ha haft anorexi och varit jättesmal, till att få bulimi och bli mullig pga det... Som anorektiker kunde man ändå få känna sig duktig och lyckad emellanåt, med bulimi är det bara en lång plåga som aldrig verkar ta slut...
Det är svårt att förklara över hur jag kunde gå ifrån det ena extrema till det andra... jag skäms så sjukt mycket... har man anorexi känns det iaf som att andra människor kan förstå och "tycka synd om en", man är stark, duktig och har enorm kontroll och självdisciplin - med bulimi är man bara svag äcklig och vidrig... Det är som att all min kontroll tog slut och numera går jag runt och är RÄDD inför att bli hungrig, för då vet jag att är jag ensam så kommer jag att råka äta lite mer än psyket säger är ok för att kroppen är så hungrig - och då när jag väl ätit EN tugga för mycket kan jag lika gärna hetsa och börja om på nytt i morgon...
Jag vill inget hellre än att hitta tillbaka till den kontroll och självdisciplin jag hade då!
Skitba skrivet, Jessica!! och bra att du tar upp det Paris. Jag har själv märkt av detta. Det suger. Men det är så sant. Innan man fattar varför man helt plötsligt börjar vräka i sig mat är det hemskt, sen när man fattar varflr är det lika hemskt men iaf gör det på något sätt enklare...kram på alla
Tycker det är starkt av dig att skriva och tror att många läser och använder din erfarenhet :)
Hoppas du inte behöver vara anonym sen efter ett tag och får din egna blogg, lr det kanske du redan har :)
Keep up the good work.
känner igen det där! jag är påväg bort från bullemi nu.. och äter jag bara lite så klarar jag det.. annars måste jag spy, har fått ont i tänderna och alltid ont i magen!
Min relation till mat har alltid vart ett problem och jag tror aldrig att det kommer ändras.
Jag vill nog inte ens det. Jag vill inte njuta av maten - jag vill bara kräkas eller svälta.
Jag kräks inte längre eftersom min pojkvän hatar det och har koll på mig.
Jag vill bara bli smal och det är det som är fällan.
Usch för att kräkas! Och ännu mer usch för hetsätning. Men bra tips, mer sådant ^__^
know way 2 well..
men siffrorna har jag hört är (betydligt) lägre än 90%!
http://pixans.blogg.se/2009/july/psykiskt-enbart.html