Iris
Iris, du skickade ett mail till mig. Jag vill bara säga: varsågod. Och TACK.
Tack för att ni orkar skicka mail och berätta om hur mycket mitt bloggande betyder för er - det betyder SÅ mycket för mig.
KÄRLEK <3
det du skriver betyder så mycket på något konstigt sätt, man känner igen sig i nästan allt.
OMG, så snygg bild på Sasha!
Bättre blogg får man leta efter... har nu läst igenom allt du skrivit i den här bloggen och tycker du är helt fantastisk! Det skär i hjärtat på mig när du beskriver din situation hemma för ja vet hur det är... Har en styvpappa och min biologiska pappa som är totalt knäppa i huvudet och känslan när man kommer hem är is. Så fort ja går ner till köket så känner jag hur min styvpappa suckar och blir besviken över att jag är i närheten. Jag har både problem med hetsätning och anorexi skulle man kunna säga what ever som ger en kicken man ständigt söker. Har nog varit obsessed med allt från hår,kropp, alkohol haha försökte till och med börja snusa en gång. Jag kan även ibland få torgskräck, alltså panik bland större folkmängder såsom att gå på stan, för att jag känner mig så ful o äcklig att någon kanske bara ska komma fram o spy mig i ansiktet. Skulle helst vilja bo under mitt varma täcke och aldrig gå upp. Hoppas iaf att du aldrig slutar blogga för det är det roligaste på min dag då den annars bara går ut på att träna och vara hemma. Jättekärleksfull kram från en som känner igen sig!
Oh. Din blogg är som ett beroende, kan inte sluta blädra, kan inte sluta känna igen mig. är så fast, vet inte vad jag ska göra, känner mig som en fet jävla äcklig idiot. söka hjälp finns inte ens. stor som en val och folk ska hjälpa en haha, äh man är så jävla patetisk. idag är jag 16 år 172 och väger 51. pendlar mellan att inte äta, äta ihjäl mig, spy. fyfan. allt är ett helvette allt kretsar runt mat, kalorier, träning, fett. men ingen förstår. mina föräldrar förstår INGET dom tror att dom kan hjälpa mig, jag vill inte ha hjälp fast att jag är rädd. åh vart vänder man sig, är så jävla vilsen. blir så glad när du skriver att du äter något iallafall ibland, blir så jävla glad. jag känner att du är en stark tjej med mycket skin på näsan. du vet hur det är att ligga på bottnen men nu är det dax att resa sig upp! JAG TÄNKER OFTA PÅ DIG. HÅLLER ALLA TUMMAR FÖR DIG. Kram
Stackars tjej på bilden, hon ser ut som en gammal man o__O
Hej. Jag går på Mannu, sedan en månad tillbaka. Det är ju lite som du säger, man blir behandlad som en liten unge. Hallå, jag är över 20 år och inte 12 liksom! Gick du i Huddinge eller Danderyd? Vad sa du när du ville sluta där, och hur reagerade dom då?
Vilken behandlare hade du? Kram
TACK för alla era fina ord!! Massa kramar <3
Mando:
Jag vet, det är verkligen precis så :P
Jag var inlagd på Mando i Huddinge, och jag hade Maria S som behandlare. Och hon fick ett "utbrott" på mig och kallade mig saker, så jag tog mina grejer och gick därifrån. Så slutade jag.
Meningen var att kommmentera inlägget efter detta, men det funkade inte. Jag ville bara säga en känslig grej som inte är menat som ett påhopp eller liknande, för det är det inte. Jag vill bara få klart för mig; tidigare har du sagt att den hemska våldtäkten du tyvärr var med om var själva main-orsaken till din ätstörning. Men du nämnde inte ens den på listan till bakomliggande faktorer till ätstörningarna?
har haft konstiga förhållanden till mat i snart 4 år. dock går det i perioder. de två första åren handlade det bara om ångest ibland, inget mer. åt nyttigt och levde annars sunt som en vanlig människa. dock förändades det sen jag började modella för ca 1,5 år sedan. jag var större, är större, än de andra modellerna och det har satt sig lite på hjärnan. jag vill vara lika smal, inte för att jag tycker det är snyggt alla gånger för det tycker jag inte, utan för att jag inte vill sticka ut och vara "den större tjejen". min agentur har tjatat på mig om att jag borde tänka på måtten mm och det har satt sig på hjärnan. sen jag började läsa din blogg för ett år sedan har jag börjat hetsäta då o då och sen spy. det är hemskt, ett jävla helvete. det värsta är att jag har gått upp på senaste. gick ner o var perfekt i somras - 180 lång och 55 kg. min agentur var överlycklig liksom jag själv! sen träffade jag min pojkvän o förstod att allt inte handlar om vikt. jag gick upp 4 kg...och nu har jag världens ångest! jag hetsäter o spyr flera gånger i veckan. vet inte vart jag ska ta vägen! älskar mat men vill gå ner i vikt, men det gör jag inte. fan jag hatar allt. har blivit sjukt deprimerad på senaste även fast mitt liv är perfekt - en familj,pojkvän o vänner som älskar mig o som jag älskar, bra betyg, gott ställt, ja jag har allt. men det är ändå fel...