My Ana Life

Kampen mot anorexin

Svar på tal

Jag VISSTE att någon skulle kommentera att jag är minsann lika lat som sitter och klagar på min anorexi.

Jag valde dock att inte skriva något, för jag tyckte att det var så fruktansvärt UPPENBART. Men okay, för er två trögskallar som inte förstod:

JAG går inte fram till folk på fester, sätter mig i deras knä och ylar hur synd det är om mig.

JAG leker inte psykolog och klient med människor jag precis har träffat.

JAG sitter inte och berättar om mitt liv för folk jag precis träffat. (Vid närmare eftertanke, jag berättar inte för någon.)

JAG går inte runt och säger "asså shit ba, jag är så JÄVLA full och HÖG, hiihi" för att i nästa sekund bryta ihop och förtroendefullt viska i närmaste öra: "jag vet inte varför jag håller på så här..."

Om ni tycker att jag söker uppmärksamhet, så skulle jag vilja åka hem till er och bitchslapa er. Jag klagar ALDRIG i verkliga livet. Jag har en anonym blogg där jag öser ur lite dynga då och då. Om någon skulle komma fram till mig på riktigt och tycka synd om mig, skulle jag gå därifrån och aldrig mer se tillbaka.

Jag klagar inte i verkligheten. Jag tycker inte synd om mig själv - och fan er om ni tycker synd om mig. Det är inte synd om mig.

Jag är precis likadan som den där druggien, MEN jag trycker inte upp det i folks ansikten. Det är skillnaden, och enligt mig gör det mig jävligt mycket bättre.

my anal life



HAHAHAHAHAHHA

aja man märker att du har nada innanför skallbenet, spelar ingen roll att alla hej_jag_är_13_år_vill_va_anorektiker tycker du är "smart"

Såg dig igår.

Jag håller med dig och stör man sig på det du skriver är det ju bara att sluta läsa bloggen! Själv kan jag rekommendera en bok som tar upp ätstörningar som fungerat väligt bra för mig för att få bort "negativa tankar" om mig själv. Den heter "Mat, träning & ångest - berättelser ur verkliga livet". Vi fick denna bok i skolan och diskuterade den sedan i grupper och det var nyttigt för dom flesta tror jag. På www.mattraningangest.se kan man läsa om boken. Kram

2010-10-12 @ 20:04:19

Haha!

hh: ja, för du verkar ju verkligen vara väldigt intelligent, så du har ju mycket att säga till om saken.



Anonym. : Okay.



Stina: intressant! kul när skolor tar upp "vardagsbekymmer" och inte bara "flugornas herre". Jag ska definitivt kolla upp det :) kram!

JAg håller med dig, då oftast det är just det stora problemet. Att man inte berättar för nån och håller allt inne.

Samtidigt är anorexia känd som en uppmärksamhets sjukdom, en del av grejen liksom. Men ana ter sig ju olika för alla.

Men det som oftast gäller alla är ju att dem just håller innen med allt och inte berättar något.

Ofta du sitter och klagar och tycker synd om dig???? Vafan, en blogg ska man skriva av sig på, vad man vill! Utan att de ska kallas för att klaga!!!!

håller med. kan bli så trött på folk som måste ge svar på tal på allt. kan dem inte bara fatta att man kanske skriver det man tänker/känner just då, och att man inte behöver få ett "nytt perspektiv" från någon efterbliven tonårsfjolla som inte tänker längre än näsan räcker. ibland vill man ju bara bajsa ut lite kritik. orka att folk måste bli upprörda över allt och slå på de som redan ligger. du är smart, men de är.. ja. jobbiga.

Det är DIN blogg, du får skriva vad DU vill!

Och hade du velat ha uppmärksamhet, så hade du väl för det första inte ens varit anonym.

Jag förstår inte hur vissa tänker.



Jag tycker du ska skita i dessa personer, de har inte en aning om vad de snackar om.

Du är sååå jävla mycket bättre och smartare!