Jag och plastikkirurgi
Grejen är så här, jag har alltid varit ful. Alltså på riktigt. Inte ful som i att ha näsan i pannan men ful som i att ingen är attraherad av mig.
Ett speciellt minne är när jag skulle konfirmeras, och jag gick genom en korridor med massa killar i. Dom busvisslade och sedan sade en kille: "synd att ansiktet inte är lika snyggt som kroppen." Det har bitit sig fast. Jag hade fullt med finnar, allting var oproportionerligt. Jag låg och klämde på min näsa varje natt för att jag ville att den skulle bli mindre.
En annan tjej sade: "titta på Paris och Jessika. Jessika är jättesnygg nu som ung, men hon kommer bli ful. Och titta på Paris, hon är..." sedan insåg hon att hon var på väg att säga att jag var ful och avbröt sig.
Det senaste året har jag fått frågor nästan varje vecka om jag har opererat mig. Helt plötsligt har jag vuxit upp - den fula ankungen har blivit vuxen. Äntligen kan jag få vara den snygga tjejen. Vad jag vill säga med detta är att utseendet förändras hela tiden. Börja inte konstra med operationer innan du vet att du är "färdigväxt" - och jag blev inte färdig förrän jag var 20.
Och en annan sak - låt ingen trycka ner dig för hur du ser ut. Lär dig trivas med dig själv och du kommer märka att andra trivs med dig med.
herregud, så är det för mig med. jag har alltid varit den fula, men som alltid ställer upp och får bäst betyg. jag är fortfarande så, bortsett från att istället för att folk säger att jag är så jävla ful, som de gjorde förr, istället ger mig komplimanger för att jag ser bra ut. det kanske är bra att inte vara så snygg som tonåring, efterosm man växer in i sitt utseende. de som var söta som 15 åringar brukar ju vanligtvis få babyface när de blir vuxna och hur hett är det? skumt, men sant..
ååh va ja känner igen mig! brukar alltid sitta och klämma näsan jag kommer alltid på mig själv sitta där och försöka trycka ihop den.
vet du jag är dagvårds patient nu!!! på mando asså :) vem hade du som behandlare? du är grym! pussochkram
Herregud, detta inlägget gav mig så himla mycket styrka! Jag tänker varje dag (är 16 år) att jag är halvful å antagligen så kommer jag se ut såhär hela livet. Sen att mina bröst som är så små att man inte borde kalla dem för bröst, blir allt bara sämre. Jag hoppas verkligen att de hinner växa iaf lite till innan jag fyller 20. Nu när alla tar studenten så får jag bara panik över att "all" uppmärksamhet kommer riktas på mig då jag själv tar studenten, men som sagt, jag har ju 2 år på mig. Jag kan bli vacker.
Jag har alltid trott du varit skitsnygg, jag tror du är det fortfarande :). Till en helt annan sak.. Vad hjälper mot extrem ångest efter att ha gjort något ganska eller riktigt jävla dumt på fyllan. Jag vet inte om du tycker den här frågan är helt dum i huvudet men känner att du brukar ha tips för det mesta så du kanske kan hjälpa lite.
Kram och det känns bra att man blir snyggare med åren (förhoppningsvis)
Gillar det sista du skrev. låt ingen trycka ner dig.. man ska alltid stå upp för sig själv
Bra sagt! Jag känner igen mig...
Det är exakt samma sak för mig. Fula ankungen-syndromet.
Så himla bra text. Jag känner igen mig. Har alltid umgåtts med vänner som är snyggare mig, enligt andra... När jag senare växte ifrån dessa populära och snygga vänner så är det jag som blivit den "snygga". Men ändå kan man bli lite down av det. En snygg kille som jämt var på mina vänner förut har nu totaldissat dom och hänger helst alltid på mig nu under fester m.m. Känns ytligt att helt plötsligt "funka" bara för att ens utseende har förändrats.
Känner igen mej lite där..har alltid varit den fula och feta som inte haft fina kläder bla bla bla, vart mobbad för det osv. Sen börja jag träna, vilket gick överstyr = blev jätte mager..då plötsligt var jag för smal!! Inget verkade duga..Med åren blev jag dock sötare, killar gav mej komplimanger osv..mycket av dem fick jag på krogen..har alltid varit blyg, men på krogen släppte jag loss o vågade va mig själv i mörkret o dansa som en galning haha! hAr på senare tid vuxit upp, blivit nöjd med migsjälv..e inte nöjd med kroppen alla dagar, men jag har accepterat mig och mängder av killar ger mig komplimanger för min llite större rumpa o mina ögon o hur ja klär mig..tror man blir snyggare som vuxen då man får mer självförtroende och vågar va den man e, snarare än den andra vill man ska va. JA så e de väl:) hade tänkt skriva ett blogginlägg om anorexia och fölli n på denna blogg :) i like it!
Jag såg normal men pojkig ut som barn. Sedan vid 11 typ fram tills 16 blev jag ful, ansiktet försvann liksom bakom babyfett, och dragen blev suddiga, (var inte speciellt tjock eller så, det var liksom bara som att kroppen var barnslig). Och sedan växte ansiktet liksom fram och nu... ja. Kolla min blogg eller nåt. Jag känner mig fortfarande ful trots att jag ser att det är skillnad. Jag hoppas att den känslan kommer att försvinna.
Jag tvingas attgå till skolan varje dag min syrra är ett psykfall så mina föräldrar bryr sej inte om mej springer i väg på rasterna och spyr ibland kollar jag mej i spegeln och trivs inte med mej själv jag är 14 och harhaft 2 pojkvänner i hela mitt liv jag har enriktigg vän men hon börjar svika mej När jag började läsa bloggen har jag börjat bli bättre fast jag säkert kommer bli ett psykfall som min syster
Hej!
Jag har inte sett dig men jag är säker på att du är jätte fin. Själv hade jag mycket finnar när jag var ung så jag kan förstå dig hur det känns att ha finnar. Btw, fint budskap du har!
Kämpa på fina du, its time for you to shine :)
jag kan inte lära mig att tycka om mig själv, hur ska jag göra?