My Ana Life

Jag läser och läser om stackars småtjejer som blir våldtagna. Om hur dom sedan tar självmord för att dom inte står ut med sig själva.

Jag var kanske inte 13 eller 14 när jag blev våldtagen, och jag är inte helt fri från ärr eller snarare sår som fortfarande påverkar mig, men på något vänster har jag insett hur stark jag tydligen är eftersom jag klarat av att leva efter det. 

Aldrig har jag gett upp, även om det varit nära många, många gånger. Det blev ett litet brake through i min hjärna nu - kanske är jag så stark som ni säger att jag är? Ni kanske inte har helt fel när ni berömmer mig.


Åh, vad detta känns märkligt.