My Ana Life

Ni håller ju på och lurar mig! Jag ville inte ha en engångsförpackning för 20 spänn, fattar ni om jag använder den tre fyra gånger i veckan, haha. Det blir 240 spänn i månaden, sjukt onödigt... 

Istället köpte jag en bra mask som det var extrapris på hos Åhléns, nämligen den här:



Den är SKIT (höhö [den är gjord av torv]) bra. 

Så bläh på er människor som tipsade om engångsmasker. Vad ska jag med sådana till?! Som att det ska bli någon skillnad på en gång? Ni är gulliga. Kram.

Tog tag i mitt liv idag. Kändes så himla bra. 

Nu ser framtiden ljus ut igen (har varit sjukt nere i ett par dagar). Nystart - NU.

Fick äckligaste kommentaren någonsin här såg jag:



Mig händer det hela tiden. 3 - 4?! Vilket JÄVLA skitsnack. Beror ju helt på var man står i livet, vilka man har nära och vilka som är villiga att hjälpa. Okay, mellan första och andra anfallet var det kanske ett halvår, men sedan eskalerade det och nu kan allt snäppa på en dag. Typ lycklig - BAM - något händer och jag stirrar in i väggen och klarar knappt av att le.

Det där tror jag är individuellt. Får du hjälp av duktiga och legitimerade människor borde det inte bli så. Dom är där för att hjälpa. För mig - som inte fått någon hjälp - har det eskalerat och eskalerat. Som sagt, kan sitta och skratta i ena sekunden och vilja dö av panikångest.

DETTA VAR SÅ SJUKT ATT LÄSA! Jag upplevde det senast idag. Jag har onda energier som förföljer mig (ja, jag vet vad ni tänker... "jävla flummare", men aldrig varit inne på den skiten. Däremot var jag intresserad av magi när jag var liten. Ni vet, Spells, Vit Magi, salvia är den renande örten och om du brände den med... nej nu tappade jag visst bort mig. Ni förstår vad jag menar.) 

Jag har alltid känt mig förföljd. Men aldrig av något levande. Jag har bara ett väsen som "är där". Typ som när man gjorde "Svarta Dam" och trodde att man skulle dö för att man skrivit hennes namn i spegeln. Men mitt väsen fanns är tidigare. Och det blev värre och värre, obehagligare och obehagligare. En dag läste jag om meditation, och för att göra historian kort satte jag mig framför datorn och mediterade. Ett plötsligt medvetande tog över mina händer. Jag skrev, och "det" skrev. Det blev virvlande, osammanhängande.

En kort period var jag övertygad om att jag hade en Daimon (Philip Pullman (googla själva era lazy motherfuckers)) och trodde att jag pratade med den. Men allt blev snabbt obehagligare. Jag hade inte bara goda energier i min närhet, utan även onda.


Jag har flytt från dom. I mitt första hem, fanns dom där. Det var då jag började kommunicera. Sedan blev allt ondskefullt, och vi flyttade. I mitt nya hem var jag trygg med att andra inte brukar flytta med en, och allt var gott ett tag. Men några år sedan kom dom ifatt mig igen. Samma obehagliga känsla av att någon tittar på en. Vi flyttade, jag flyttade, och tills idag har dom inte funnit mig. Men när jag stod i duschen idag såg jag en skugga av en man, sedan något örnliknande. 

Nu när jag tänker efter. Det örnliknande kan ha varit min Daimon? Och mannen den ondskefulle? Fast jag har även sett kvinnor. I gamla klänningar med höga spetsar, svart sammet och royalistisk uppsyn.





I know I sound crazy. Och jag vet att polisen förmodligen kommer att knacka på min dörr imorgon och fråga varför jag allierat mig med Anders Breivik. Jag vet också att många av er tror att detta är min sjukdom, att min hjärna är så tydligt uppdelad i galenskap och intelligens, andra kommer tro att linjen är så hårfin att ni knappt själva vet var gränsen går.

Jag vet vad sunt förnuft säger mig. Jag vet också vad min hjärna säger mig. Jag vet vad min magkänsla säger mig. Och även mitt hjärta. PUBLICERA: Nej, för i helvete. Nej, för i helvete. Nej, för i helvete. Ja, för i helvete. Om du kan få en person att känna sig mindre ensam.

Så jag lyder mitt hjärta och låter er in åt ett av mina mest sjukaste minne, men också kanske humanaste beslut.

... eller snarare i natt. Jag var ju ute och gick och när jag anstränger mig mycket får jag skitont. Högra höften gjorde så att jag haltade i går kväll.

Tror ni inte att det första som händer när jag lagt mig är att hon kommer och lägger sig bredvid mig, i min U - kurva, alltså med benen slightly uppdragna mot huvudet, så att jag inte kunna flytta på mig!

Har legat vaken hela natten och ålat mig fram och tillbaka, petat på henne, pillat henne i örat - hon hade lika gärna kunnat vara död, så trött var nussan. Så jag låg där på mitt höftben som jag redan hade on i, med henne tryggt snusandes i att ingen skulle skada henne när mamma (jag) var där.



Men jag får väl hålla till godo. Hon har inte varit en trygg katt förut och ville inte gärna närma sig folk. Nu blir hon nästan upprörd om dom INTE hälsar.

Åh, mitt lilla hjärta. Älskar dig så mycket.

---

DELETE

---

Haha, näää, riktigt sååå alkis är jag inte (Steph, du håller käft, okay?).

Nämen ikväll blir det stanna hemma med min lilla håriga älskling, som för övrigt tycker mycket bättre om mig nykter än full (tråkiga skitkatt). 


Vet att ni inte läser min tråkiga blogg på lördagar och fredagar, men i alla fall: vad har ni för er?

(BTW så ääääälskar jag Simons cat. Detta är favoriten för min kisse gör EXAKT likadant... förutom det där med basebollträet då.)

Ett lite lättsammare ämne är lite roligare fakta om mig.

Jag vet inte om jag har sagt det (förmodligen, jag är ganska bra på att upprepa mig själv. Åh, ni har märkt det? Jag tänkte väl det.) men jag blir fullständigt ballistic ifall någon stör mig i köket. Och jag menar CRAZY BALLISTIC. Jag blir verkligen SJUKT JÄVLA ARG om någon ställer sig i vägen för mig eller stör mig eller ska blanda sig i min matlagning.

Jag har den värsta dödsångesten på länge. Velar mellan att vilja dö och att vilja leva för evigt. Jag tror inte någon kan förstå denna manodepressivitet. 

Jag ligger på kvällarna och har ångest och vrider och vänder på mig i sängen, samtidigt som jag är rädd när mitt hjärta slår konstigt. Eller när jag blir andfådd efter att ha gått tio minuter. Jag vill ju inte dö.

Sekunden efter överdoserar jag på tabletter och alkohol och allt som finns att få tag på. Jag vill inte leva detta skitliv, där jag är fast i limbo och ser på världen utan att delta i den. Det finns inget där för mig. Jag vill ju bara dö.

Skulle det vara så att jag inte uppdaterar på ungefär en månad, och inte godkänt kommentarer, då är det förmodligen så att jag har dött.

Satsar på att hamna i 27club, men det lär nog inte hända. 


Bara så ni vet. Puss.

Jag har ju som ni vet anorexi men jag har även en annan kronisk sjukdom som kan vara lite besvärlig. 

Den senaste veckan har varit riktigt jävlig. Mina händer har skakat och krampat riktigt sjukt, tex igår så jag knappt kunde öppna ytterdörren. Stod i säkert fem minuter och och riktade in nyckeljäveln. 


Ibland är livet hårt, hehe.

Sitter just nu och kollar på denna film. Riktigt bra faktiskt, även om den går på tv och det är massa reklam.

Jag vet inte om jag har sagt det, men I have a thing for asian people. Tycker dom är asläckra. Både killar och tjejer. Skulle byta utseende med en snygg sådan any day.

Nu ska jag dricka ett glas vin och diska. Får se om jag ska blogga något mer. Om inte, så kram på er så länge! Om jag gör, fuck you all tills dess! (:D)

Okay, man vet att det är en dålig dag när man är bajsnödig och inte har något toapapper hemma - samt att man inte kommer hinna springa till affären eftersom det är rännskita på väg.

Kanon. Verkligen.

BTW så fick jag denna låt skickad till mig av mitt andra ex. Vi vet nog allihopa vem av dom två som är en bra människa, eller hur? Vem som är keepern.

Shit alltså (haha, där fick jag till det!). Jag tror att jag har krämat ut halva magen utan att överdriva. 

Först blev jag förvånad, men sedan kom jag på att jag dragit i mig 6 Dulcolax igår kväll. Inte så konstigt att det rinner ur röven på mig.


Är jag för vulgär? Please let me know, and I'll stop. PUSS.

Det visste ni inte vad? I hate to shower. ÄLSKAR att bada, men där jag bor just nu så finns det bara dusch. 

Annars är jag ett badfreak. Svär på allt, jag kan bada tre gånger per dag! Men just duscha... NEJ TACK.


Vill ni veta en äcklig detalj? Jag har inte duschat på över en vecka. NO KIDDING. Åh, jag är så äcklig.