My Ana Life

Till er som säger åt mig att skaffa hjälp: jag bad om hjälp till min mamma. Skrev om det i ett tidigare inlägg... ni kan ju leta upp det om ni har lust, och kolla hennes reaktion. Se hur mycket min omgivning bryr sig om mig...

Jag blev lämnad idag. Igen. Som vanligt... jag var i stallet och pappa lämnade mig helt själv, tre mil hemifrån.

Men det är okay, jag börjar bli van nu. Jag skickade ett sms där jag skrev att jag hatade honom... han har fortfarande inte hört av sig


Jaja. Deppdagarn är roliga.

Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.

Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.

Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.

Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.

I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.

I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.

Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.

Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.

Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.


Vet ni vad det här är? Det är symptomen för borderline. BORDERLINE. Som i misslyckad, äcklig, annorlunda, freak, missfoster, skadad, konstig.

Och jag passar in på alltihop.

Hahahahah läste rubriken o tänkte: det är ju precis det du gör! Rannsaka dig själv, vem tror du lägger mest tid på att koncentrera på mat under dagen? anorektiker som du eller de som äter?
eller du kanske bara var självironisk, eller bara dum! misstänker det sista faktiskt..

Hej du anonym. Hur kan du veta det? Min dagar går ut på att gå i skolan, vara med min pojkvän, plugga, rida och kanske träffa någon kompis. Jag skrev det jag skrev, för att min pojkvän tappade humöret för att han inte hade ätit på hela dagen, och ville dumpa av mig hemma för att kunna åka och äta.

Alltså kommer jag på andra plats för honom, mat går före att vara med mig. 

Jag tänker aldrig på mat. Att tänka på mat gör mig hungrig. Därför låter jag bli det.
 

Många av oss med kroniska ÄS varvar bra och dåliga perioder. Själv klarar jag inte att svälta mer än ett halvår åt gången, sedan är det svårt att kontrollera ätandet ett tag framöver(kroppen känner sig hotad och utsöndrar hormoner mm som gör att du blir fruktansvärt hungrig och lätt går upp i vikt-det beror alltså inte på dålig karaktär och behöver inte vara mia heller, utan är en fysisk överlevnadsreaktion). Vad du gör, spy inte och försök undvika att hetsa fullt ut! Enda sättet att minimera viktuppgången är att träna hårdare än under svältperioderna, och se till att det du äter inte är så fettbildande (som grönsaker, magert protein, läkerol, havregröt mm). Måste du äta vanlig mat så ta bara litet och ät sallad till. Har du ätit för mycket så är det hårdträning som gäller. Det är svårt att undvika att gå upp ett par kg under en dålig period, men med en smart strategi så kan du klara dig undan värre resultat än så. Och om du är funtad som jag så blir det lättare att inleda en ny svältperiod nu när det blir ljusare och varmare..."


"K", du förgyllde min dag. Jag tror jag älskar dig. Haha, störd jag är?