Halloween - present



Jag åker till Gotland imorgon bitti, Boyfriend bjöd dit mig som en Halloween - present. Tror inte att jag kommer att kunna blogga därifrån, tyvärr, men om jag får möjlighet gör jag det!

Önska mig lycka till och håll tummarna för att det finns något jag kan äta utan att börja gråta och ställa till med en scen eller något. Ha en bra helg bloggisar!

Varför får man en ätstörning?

Hittade dock en bra artikel i serien. Två frågor var ganska intressanta faktiskt. Journalisten Agneta Lagercrantz har intervjuat psykologen Sven Holmgren, som ansvarar för en behandlingsenhet för vuxna med ätstörningar på Akademiska i Uppsala:

Varför får man en ätstörning?
Det finns många olika inköpsportar till en ätstörning. Väl genom porten tycks stigen utstakad - då känner alla lika, gör lika. Beteendet handlar om en upptagenhet av vikt, utseende och en förvriden självbild.

Några särskilda faktorer som spelar mer roll?
Nej, skälen är biologiska och psykologiska såväl styrda av skönhetsidealen runt omkring oss. Samtidigt har dom som gått in i en ätstörning ofta varit vackra, proportioneliga, kontrollerande och duktiga - medan det är lite si och så med självkänslan (hello?! Det är ju det jag har sagt hela tiden!) Kombinationen duglighet och låg självkänsla verkar vara livsfarlig.

Det nämndes också att KBT, kognotiv beteendeterapi, är vetenskapligt bevisat väldigt effektivt för dom som lider av Bulimi.

Orsaken till anorexi är inte modeller



När ska folk förstå?
Seriöst, när ska folk förstå att det inte handlar om att titta på en bild och vilja gå ner ett par kg i vikt?

Jag håller på att läsa en artikelserie om ätstörningar ifrån DN, och jag blir så irriterad på journalisten som har skrivit dom (det går mig på nerverna när journalister inte gör research ordentligt). Utseende hit och utseende dit.

Det var som Isabelle Caro (bilden) sade för länge sedan i en intervju: "Anorexi handlar inte om utseendefixering, det går mycket, mycket djupare än så."

Whah, måste bara avreagera mig lite.

Messmör



Hm, som ni vet så äter jag ju messmör på mina knäckemackor. Kul att jag idag upptäckte att mitt mått är helt f*ckat, och jag typ har tagit max en halv tesked (när det är meningen att jag ska ta två)?! Eller, jag, Danielle, blev arg, anorexin tyckte det var jättelustigt.

HUR MÅNGA ÄR NI SOM LÄSER MIN BLOGG FRÅN MANDO egentligen?! Jag blir helt galen. Alla ni som sitter på Mando och läser, skicka iväg en kommentar. Skriv typ vad som helst, skicka en tom kommentar om det skulle vara så. Vore kul att veta!

DU! Tönten ifrån Mando?



Seriöst. Du, tönten ifrån Mando, som håller på och läser min blogg varje dag och kommenterar skitdumma grejer. Vadfan är det för fel på dig, din fegis?

Du skriver massa korkade grejer som du inte har en aning om. Och varför är du så feg för? Vågar du inte stå för vem du är?

Om du vill så kan jag be Helena eller någon att kolla vem du är, och så kommer jag dit och så kan vi "prata" igenom saken. Men du kanske är för feg för det? Du kan ju inte ens stå för vem du är, och skriva ditt namn.

Och du, om du inte tänker berätta vem du är, sluta kommentera. Det är jobbigt för mig som har spärrat Mandos IP - adress, för då kan inte Helenis Penis kommentera. Så fuck off.

Idag är en dålig dag, en mycket dålig dag


Idag är en dålig dag. En mycket, mycket dålig dag.

Jag känner mig fet. Men jag var uppe tidigt imorse och åt frukost, jag måste få igång magen, och framförallt hela kroppen!

Snart ska jag äta lunch, räkor och lax i någon konstig wokblandning, med lite broccoli och majs. Sen ska jag kedja fast mig själv i sängen och försöka att inte träna.

Mary - Kate och Ashley Olsen



Haha, ursch vad gulliga som skulle vara om dom vore feta.

Panikattack igår kväll



Fick panik igår, ringde mamma efter middagen och grät och hade mig. Jag hade så ont i magen att det kändes som att den skulle sprängas, och jag hade panik över kalorierna.

Mamma lugnade ner mig, men nu måste jag skärpa mig med mitt matschema. Det är inte okay att göra såhär mot sin kropp! Jag svimmar, jag har sjukt ont i magen hela tiden, jag fryser jämt, och mitt hjärta slår väldigt konstigt. Skärpning Paris!

Jag har precis ätit frukost. Jag lade i nötter i yoghurten, men jag plockade ur några stycken sen när jag hade börjat äta. Jag orkar inte få så ont i magen. Not the way to go, men att jag lade i nötter överhuvudtaget är ett framsteg.

Här har vi däremot en modell som alltid är snygg



Här har vi däremot en modell som är snygg vad hon än gör.

Levande bevis på att modeller är sönderretuscherade:



Vlada - är inte du välbetald supermodell?

Tillägg i matschema



Whah, skoja inte att jag har ont i magen just nu. Det spänner och drar så att jag blir tokig!

Jag tänkte vara lite smart, och lägga till bröd till middagen, eftersom jag inte vill gå ner i vikt. Och smart som jag är tänkte jag: "varför lägger jag inte till scones?! Scones är gott!" Och sedan kom den otroligt brighta idéen att jag skulle lägga i torkad frukt i sconesen, så får jag lite "gratiskalorier" (torkad frukt = hyffsat kaloririkt men ändå frukt, så det är okay).

Jag har så ont i magen så jag tror att den ska spricka. Jag är nu galet svullen om magen, ser ut som ett Afrika - barn. Och jag har mat i halsen, men jag hoppas att jag inte spyr. Jag försöker övertala mig själv att inte göra det.


Man kanske måste vara intelligent för att förstå



Man kanske måste vara intelligent för att läsa den här bloggen. För ironi uppfattas som "jag - tycker - SÅ - synd - om - mig - själv - buhu". Tråkigt. Lär er att jag är bitter. Sjukt bitter. Jag är för smart för att ha en dum jädrans sjukdom som drar ner mig, och det gör mig bitter.

Jag sitter nu med två filtar, raggsockor, långkalsonger, två tjocktröjor och två tröjor under, och ändå fryser jag. För en stund sedan ställde jag mig med hårfönen och fönade kroppen för att få upp lite värme (nej, det fungerar inte, bara för stunden).

Jag är bitter för att jag vet att jag är så himla löjlig som inte bara kan äta typ nötter eller dricka varm choklad för att bli varm. Jag är bitter för att jag är trött på att ha det såhär, men för osäker för att kunna ändra mig själv.

Vissa kanske uppfattar det som dålig självkänsla eller enorma självbekräftningsbehov, men sanningen är att jag är bara är så less på mig själv att jag måste vädra ut det ibland.

Jag tycker inte synd om mig själv



Jag är trött på att bli anklagad för att tycka synd om mig själv. Fattar inte ni att jag gör det här för er? Jag skriver om min sjukdom, glamouriserar inte, jag är inte pro - ana, utan jag bara berättar precis som det är. Jag skriver om min vardag, om allt korkat jag gör och hur mycket min anorexi förstör för mig.

Men jag gör det inte för min skull, för jag vet mycket väl om hur mycket som förstörs på grund av det här. Jag har inget behov av att slänga upp det på Internet så att alla kan läsa det hur som helst och skratta åt mig. Jag gör det för er, för att inte fler ska hamna i samma mörka hål som jag sitter fast i. Och om jag så bara kan hjälpa en människa med det jag skriver, då har jag uppnått något.

Men skriv fan inte att jag har den här bloggen för att jag vill att ni ska tycka synd om mig, för det är inte sant.

Anorexi är glamouröst



I morse svimmade jag när jag gick upp ur sängen. Jag reste mig och skulle ta mig fram till garderoberna för att sätta på mig kläder, och det svartnade som vanligt för ögonen. Jag är van vid att det jämt svartnar för ögonen när man reser på sig, men det brukar försvinna om man bara står stilla en stund.

Det är så sjukt läskigt att svimma sådär, och speciellt eftersom man kan göra sig så himla illa. Jag slog inte i huvudet den här gången, och jag kviknade till efter bara ett par minuter, men andra gånger har jag svimmat och slagit i huvudet och blivit liggande så.

Nej men jag lovar, anorexi är glamouröst. Dör du inte av näringsbrist så dör du för att du svimmar för att du inte har ätit.

Yoggi Dröm

Förresten, min yoghurt blir mycket enklare att äta ifall man fryser den. Faktum är att den blir jättegod om man gör det. Try it.

Mary - Kate ger inspiration



Jag älskar hennes stil. Och även ifall JAG aldrig skulle passa i den själv så är hon ju galet snygg. Hon får mig att vilja slänga pärlörhängena i papperskorgen och sätta på mig MASSA ringar och armband och snygga, stora örhängen.

Den här tjejen ger mig galet mycket klädinspiration, och inte lika flippat som MK:s stil.

Vem inspireras ni av (klädmässigt)?

Jag vill inte vara skinny



Åh, när jag ser bilder om den här blir jag så himla peppad. Jag vill inte vara bara smal, jag vill vara vältränad! Visst, jag har magmuskler, men man ser dom ju inte själv.

Sjukt snyggt. Och tjejen är ju inte så skinny, hon är ju mest vältränad (nu kommer ni säkert hoppa på mig och skrika att den här tjejen visst är skinny as hell, men jag tycker verkligen inte det).

Hur sjutton gör man för att bli såhär vältränad?! Jag menar, folk säger att JAG är det. Men dom ljuger säkert. Eller säger det för att vara snälla. Eller något.

Matdagbok



Frukost: Yoghurt, flingor, torkad frukt, nötter, juice
Mellis: Äpple, knäckemacka med messmör, vatten

Om en stund ska jag gå ner och möta mamma som slutar jobba, och vi ska handla lite. Men frukosten var så stor så det får inte bli något maffigt till middag, tror att det kommer att bli havregrynsgröt. Jag tycker att jag är superduktig som åt den där frukosten (verkligen försöker peppa mig själv...)!

Caroline Winberg och Lily Donaldson



Varför skrivs det inget nytt om Caroline Winberg? Hon var min favoritmodell ett tag, men nu verkar hon ha försvunnit. Jag har inte sett henne vara med på några visningar förutom Filippa K:s.

Var har du tagen vägen Carro?

Fat cheerleders sucks



Jag är fet och ful och tjock, men tack för alla kommentarer! Ni ger mig verkligen en tankeställare, hela tiden, varje dag.

Det enda jag kan tänka på just nu är att jag ska äta middag med en tjejkompis ikväll, dricka lite vin och så. Det stressar mig, för om jag måste äta då så vill jag inte äta något på resten av dagen... men vet ni vad? Jag SKA klara det. Man måste ta en måltid i taget, och inte tänka varesig framåt eller bakåt.

Fast det blir ju svårt när det enda jag kan tänka är: "ett kilo till, vad spelar det för roll, kom igen Paris, du vet att du vill..."

TJOCK!



Jag är så jävla tjock tjock tjock! Vad fan håller jag på mig?! Vad är det för fel på mig? Vem fan tror jag att jag är?! Hur FAN VÅGAR JAG vara så sjukt tjock?

TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK TJOCK

Jag vill dö

Fett tjock.



Idag har jag ätit nästan normalt, som ett straff till kräkningarna. Jag ska fan inte kräkas, man kan inte sjunka lägre, man kan inte göra något mer kränkande mot sig själv.

Nu känns det som att byxorna spänner otroligt mycket, jag är jättemätt och jättearg på allt och alla, som alltid när jag är mätt.

En bra grej är att jag har varit sugen på choklad i två dagar nu (ni tycker säkert att det är sjukt, jag vet). Men för mig är det en bra grej, för jag hatar choklad och ändå gången jag vill äta det är före mens (som jag minns det, det var jättelänge sedan jag hade mens). Det är väl positivt att min kropp kan längta efter sötsaker?

Sendrag i händerna



Orka att jag fick sendrag (heter det så?) i händerna igår för att jag frös så mycket. Ni vet när man ska simma och hoppar i vattnet och får kramp i fötterna för att det är så kallt? Det var det som hände, fast med mina händer. Fysatan vad ont det gjorde!

Sluta spy för - i - helvete!



Jag blir så jädrans trött på mig själv ibland. Jag har börjat spy (inte med flit!) efter maten ibland, för att det blir för mycket. Maten kommer upp i halsen och jag kan inte hindra det. Jag stod i duschen nyss och hade ätit middag för någon timme sedan, och helt plötsligt fick jag jordens uppstötning och spydde som en gris.

Jag har ett krav på mig själv, och det är att om jag spyr så måste jag äta igen. Hur sjutton ska jag lyckas med det? Dels på grund av klockan, och vad ska jag äta?!

Jag hatar mig själv.

Min mage sprängs



Min mage känns som att den ska sprängas. Jag har ätit kyckling med ångkokta grönsaker, och det var inte mycket, men ändå är min mage helt utspänd och jag känner mig tjock, som vanligt.

Det värsta med att känna sig så mätt är att jag inte kommer kunna äta kvällsmellanmålet. Och att jag kommer att röra en massa på mig ikväll så att jag vet att jag bränner bort det. Varför håller jag på såhär?

Promenad med Mary - Kate



Snyggve. Nu ska jag ut på promenad.

Jag vill slå, jag vill DÖDA



Jag vill slå, jag vill döda den här sjukdomen. Jag vill kunna äta en macka, jag vill kunna ta ljust bröd, jag vill äta tonfisk, jag vill äta pasta! FAN att det ska vara så himla SVÅRT, jag blir så himla arg!

När maten kommer fram så gråter jag



Hur fan ska jag kunna äta? Varför i helvete ska jag äta så sjukt mycket mer än alla andra?! Vad är rättvisan i det hela?

Och inte blir det bättre av min morfar, som är här på besök:
"Va, äter du nu igen?"
"Ja..."
"Var tredje timme... jaha."

HUR FAN SKA JAG KUNNA ÄTA DÅ? Jag började storböla och gick därifrån. Nu ska jag ut och supa.

Mary - Kate and Nicole



WAH, nu har jag kramp överallt. Lite jobbigt var det.

Hoppas att ni är nöjda med svaren, nu ska jag springa ut och köpa cigg och middag! Mamma och jag ska äta tillsammans, får se hur det går med henne som alltid har synpunkter på allt.

PUSS på er sötnosar!

Frågor och svar, del 3




Hej där, fråga ett; hur mår du? :) sen undrar jag hur din äs började och utvecklades till hur den är idag? och är du fortfarande i kontant med Mando? Eller har du lagt ner det? Försöker du kämpa för att bli frisk nu eller låter du allt glida på lite hur som helst? :)

Jag mår sådär, har ätit litet för mycket idag för att det ska kännas okay.

Det började antagligen redan när jag var liten, pappa är ett hälsofreak (åt till exempel aldrig smör) och mamma sade dumma grejer till mig, såsom "tjocka råtta". Sedan har det bara blivit värre och värre. Det började nog redan när mormor (som också hade anorexi) dog.

Nej, jag har ingen kontakt med dom. Dom ringer och skickar brev och vill att jag ska komma tillbaka, men jag vill inte just nu.

Jag kämpar varje dag för att bli frisk.


Hur är du i det riktiga livet? Festar du, är du glad och lycklig utåt osv.
Hur ofta träffas du och din boyfriend, bråkar ni ofta?
Tror du att du kommer må bra och kunna äta normalt, någonsin?
Kram på dig

Jag tror att många ser mig som en glad, utåtriktad person med en massa energi, alltid taggad på att göra saker. Jag festar en hel del, antagligen alldeles för mycket. En tjejkompis sa en gång till mig "du pratar väldigt mycket Paris, men du pratar aldrig om dig själv. Man vet i princip ingenting om dig trots att du har pratat i en halvtimme." Och det beskriver mig väldigt bra. Jag tror att folk dras till mig för att jag alltid har något på G och för att jag alltid är "glad".

Vi träffas varje dag, vi sover alltid tillsammans. Man kan säga att vi bor tillsammans. Och vi bråkar väldigt ofta, haha!

Jag hoppas det. Jag hoppas det av hela mitt hjärta.

KRAM!


Hittade precis din blogg! Fin, men mindre kul att mår som du mår..
Men jag känner igen mig lite i dig, men jag har inget utvecklat så som du tror jag, men min fråga är hur du "utvecklades" så snabbt, och om det peppade dig att se dig bli smalare och smalare? Eller om du ens märkte det? Och vad sa dina kompisar/föräldrar om detta?
Kul om du skulle svarat på Just Mina frågor! //Dulce, lycka till! Kämpa.

I början är det alltid så himla enkelt och speciellt eftersom jag var i övre delen av "normal" på BMI - skalan, så gick jag ner väldigt snabbt. Jag upptäckte hur enkelt det var och det peppade mig. Jag märkte det, men ingen annan märkte det. Jag gick ner 15 kg innan pappa och Boyfriend märkte det.

Mina kompisar (som är väldigt utseendefixerade) låtsades bli chockade men jag tror att dom ändå tyckte att det var bra på något sätt.

Ingen fara, tack så mycket!


Hej, hur lång är du och vad har du vägt när anorexian var som värst, hoppas du blir frisk, lycka till! Kram

Hm, jag väger mindre nu än vad jag gjorde när anorexin var som "värst". Tror inte att det funkar riktigt på det viset, för du märker inte själv hur långt ner i smeten du är förrän det är försent... jag hatar att bli kallad för "sjuk", för jag ser inte mig själv som sjuk.


Hej, jag undrar bara vad du säger när ngn har följande i sin presentation "Ett av mina största intressen är mat.
Inte att äta den - utan att komma undan den, hitta på ursäkter osv..
Och att bli ännu mer kompis med Ana.:)" (100ursäkter till dig som jag snodde citatet ifrån men..)
Själv blir jag rent utav förbannad, hur kan man stoltsera med att man har ana?? men hur tänker en "insider" som du, som kanske förstår varför man säger så för det gör ärligt talat inte jag..
många kramar och lycka till med allt

Det där tycker jag låter som ett utmärkt exempel på "pro - ana", eller som jag helst kallar det, "wannarexics". Jag tycker att det är synd att folk inte förstår att det dom håller på med är självmord, dom tar långsamt död på sig själva. För tar dom inte död på sig själva fysiskt så kommer dom att dö psykiskt, man tar död på hela sitt liv. Man ägnar mer tid åt sig själv och sin egen kropp än att umgås med vänner och klara skolan (till exempel).

Jag tycker att det är tragiskt och hemskt.



Hej tjejen! en fråga: varför är du tillsammans med en kille som du inte älskar, är du kär i kärleken eller är du rädd för att bli ensam? kan du sätta in lite nya blider på dig. lycka till och hoppas du mår bättre och kommer ut ut det destruktiva

Hej där! WOA, stopp. Jag ÄLSKAR min Boyfriend, det gör jag verkligen. Av hela mitt hjärta. Men jag är inte kär i honom längre. Inte någonstans. Jag tror att vi har så pass mycket gemensamt att vi tycker om varandra, och inte vill vara utan varandra. Däremot så kan jag inte säga att jag är kär i honom, vi har varit tillsammans för länge för det. Jag tror att efter att nyförälskelsen har lagt sig så måste man ha något mer för att hålla ihop, och jag tror att jag och Boyfriend har "det".

Som jag sade lite tidigare, jag kan antingen 1. sätta ut mer bilder och berätta mindre om mitt liv, eller 2. fortsätta som jag gör nu och skita i bilderna. Your choice.


Hejsan A.
Vad roligt med en liten fråge stund=)!!!

- Hur lång är du och vad väger du?
- Vad gör du med dina hästar medans du är på mando?
- varför fovk du ätstörningar?
- Har du ngt mer djur än hästar?

- Hur mkt har du vägt som minst?

Skulle bli glad om du svarade på mina frågor.'
Läser din blogg varje dag och bryr mig om dig
Puss och Kram Jennie pennie

Hej, ja det är klart, hehe.

Jag är 175 cm lång och jag väger alldeles för lite.

Dom rids av min tränare och en unghästutbildare.

Antagligen för att jag har sådana höga prestationskrav på mig själv och jag tar ut det på maten.

Nopp, fast jag vill skaffa hund. Otroligt fina djur!

Typ det jag väger nu.

Naw, tack gullunge! PUSS!


Vad är ditt drömjobb? :) Ha det gott

Något där jag får resa och tjäna massa pengar och träffa roliga människor.


Va äter du ? Hur mycket ? Det godaste du vet ?
Vet du om celluliter far bort om man går ner i vikt ?

Matschemat kan du hitta om du letar lite längre bak i bloggen. Men jag äter inte alla målen just nu...

Det godaste jag vet är mat, haha. Jag älskar mat.

Nej, det gör dom inte. Den enda lösningen är att dricka mer (vatten!) och röra sig mera.


Får bloggandet dig att känna dig bättre?

Ja, faktiskt. Eller, åt båda hållen. När ni är snälla så är det helt underbart, när ni är lite elaka så mår jag lite sämre. För jag tar till mig allt ni säger, tänker på det och funderar över det (okay, jag tar inte till mig kommentarer från typ "SuPeRmEeEeE - du är feeeeeeet hahahaha hihihi", men alla som menar allvar med sina kommentarer).


Hello! :)
Har läst din blogg skitlänge (nästan ända sen du började blogga) och har massvis med frågor, men ser att de flesta har redan blivit frågade. Nåja, här kommer iaf några:

- Vilka länder har du besökt?
- Är du aldrig rädd för att någon av dina kompisar ska hitta din blogg och upptäcka att det är du?
- Kan du nämna några ställen/butiker i Stockholm som jag måste besöka när jag åker dit om några veckor? ;)

Hellu, haha ja, och dom flesta är ställda flera gånger. Åh, vad häftigt!

Jag har besökt nästan alla länder i Europa. Men inte något någonannanstans utanför Europa.

Åh, skoja inte. Livrädd faktiskt, jag är alldeles för ärlig!

Det finns lite småbutiker som är värda besök, men jag kan inte adresserna. Jag gillar NK, och alla butiker på Birger Jarlsgatan och Biblioteksgatan. Det finns ett bögpar som säljer örhängen på en tvärgata till Drottninggatan (återigen, vet inte adressen tyvärr!) som definitivt är värt ett besök.


Vem väljer du mellan MK, Ash och Nicole?

Nicole och sen MK. Och sist Ashley.


Jag har själv haft problem med ätstörningar ända sedan jag började på gymnasiet (går i 3an nu). En sak jag undrar är hur andra, med samma problem som jag. Hur tänker du tillbaka på tiden när du inte hade ätstörningar? Längtar du tillbaka, eller tänker du typ "usch, jag var alltför tjock"?
Skulle gärna få svar!!
// Ännu en ätstörd

Åh, både och. Jag kan få riktiga ångestattacker och längta tillbaka till när jag var liten och inte hade något problem i världen, bara längta tillbaka till tiden när allt var ett äventyr. När jag var stentuff (ja, jag har varit det). Men sen ser jag bilder på hur jag såg ut, eller träffar någon jag inte träffat på länge, och dom säger att jag ser så fin ut, eller kommenterar att jag har gått ner i vikt, och då känner jag mig... stolt. Hemskt men sant.


Hej gumman kämpa på, även jag har oerhört svåra ätstörningar.
Vad väger du?
Vill du bli frisk från anorexin (dum fråga jag vet)
Vad tänker du när du ser foton från förr?
Vi 2 kan vinna, kram på dej!

Tack, du med vännen!

Jag väger för alldeles för lite.

Ja, för det mesta. Men sedan får jag ångest och panikar.

Som jag skrev precis innan, jag känner mig stolt över att jag har gått ner i vikt. Jättehemskt, men det är så jag känner. Jag var så himla fet och ful! Hur kunde jag se ut så?!

Klart, massa kramar!


Jag läste att du tidigare umgicks endel med Blondinbella. Hur nära vänner var ni? Varför slutade ni umgås?

Vi umgicks en hel del, vi festade tillsammans. För att hon blev för seriös för mig, haha! Ärligt talat, jag kan bli jätteirriterad på folk som säger att hon är falsk och oärlig och äcklig och rikemansunge osv. Hon kämpar väldigt hårt, det gör hon faktiskt.


Hur mkt har du vägt som minst? :)

Som jag väger nu.


Har du mens? Alltså, för endel uteblir den när de får anorexia

Nej, det har jag inte.


Vad hände med Mando? Har du inte varit där sen du bråkade med din behandlare?

Jag slutade, hoppade av. Nej, och jag väntar fortfarande på en ursäkt från den kärringen (ursäkta).


Jag läser din blogg varje dag och förjer din kamp mot anorexin.. har själv haft de men är frisk nu :)
hur gammal var du när allt började?
tror du att du kommer kunna bli frisk en dag och äta som vanligt utan att räkna kalorier?
Vad underbart att du är frisk! Fantastiskt!

Ung, jag vet inte riktigt när allt började faktiskt.

Åh, jag hoppas det. Fatta vad underbart. Och inte bry sig vad vågen visar dagen efter...!


Hej! Grym blogg, hur lång är du? Vilken hårfärg har du? Hur mycket väger du? Tacksam för svar! Kämpa vidare, du är stark!

Åh, tack! Jag är 175cm lång. Min riktiga hårfärg är blont och nu har jag färgat det blondare. Jag väger för lite. Tack så mycket!


Jag läser din blogg varje dag, och är i ungefär samma sits som dig .. och jag undrar som en till här, hur är det med mensen? Regelbunden, kommer den alls? Min har blivit helt konstig, så undrar om det är så för alla med ätstörningar ..
puss och kram

Nej, jag har ingen mens alls just nu. Jag har inte haft det på flera månader. Ja, det är så för alla. När kroppen kommer under en viss vikt så orkar kroppen inte producera några ägg, alltså får du ingen mens. Energin du får i dig går istället till livsnödvändiga saker såsom hjärta, lungor osv. Ta hand om dig, kramar!


Tror du att du någonsin kommer bli frisk? Och isåfall, vad är det som kommer göra dig frisk?

Ingen aning. Jag hoppas det! Det är bara att fortsätta kämpa och utmana sig själv hela tiden.


Vad har du för jeans storlek på ex Levis eller Acne?

Hm, jag tror att jag har storlek 24.


Hur gick du ner 20 kg på 2 månader?

Åt väldigt lite. Extremt lite.


Vad åt du under denna tid, tränade du mycket?

Jag åt faktiskt mest onyttigt, men jag åt så pass lite att det inte gjorde någon skillnad. Jag red varje dag, i övrigt tränade jag inte. Jag orkade helt enkelt inte.


Varför visar du aldrig bild på dig själv? Är det för att folk kan kommentera något elakt som gör att du blir ännu mer "Sjuk" eller vad beror det på egentligen?
MVH Maj-Lis

Nja, eller, jo. Delvis. Men mest för att jag har skrivit så mycket personliga saker i den här bloggen, snyggt ifall Boyfriend hittar den och ser bild på mig? Det funkar liksom inte.


Vad ska man göra om man inte vill bli frisk o bara vill vara i fred?

Flytta ut i skogen, släng telefonen någonstans och spring hela dagarna.


Paris, hur känns det när läsare ber dig om bantningstips och när den vanligaste frågan är vad du väger? Du berättar om hur dåligt du mår och de vill veta hur du gjort för att komma dit, det känns tragiskt.

Hoho, jag satt också och tänkte på det. Jag tycker att det är synd, men jag säger ju inte vad jag väger. Jag har ett BMI på 15 just nu och det får räcka för dom. Jag tror att man måste må väldigt dåligt från början för att kunna gå ner så mycket i vikt. Och jag tror faktiskt inte att folk klarar av det.


Går det dagar då du inte ens äter typ en flinga? Alltså då du varken dricker eller äter en hel dag? Vad är rekordet på det?

Som mest har det gått tre dagar utan att jag har ätit någonting alls. Fast då har jag druckit vatten och lightläsk.


Vad betyder allra mest för dig?
Kramar:)

Boyfriend och mina hästar är det som gör mig glad. Jag blir också lycklig av pengar och materialistiska saker (ja, jag ÄR hemsk, men det är sant!).


Frågor och svar del 2



Varför förtjänar inte du att leva? Vad önskar du att du var duktig på och klarade av på riktigt om man tog bort allt vad anorexi sjukdom vikt och kalorikräknande heter från din vardag. vem skulle du vilja vara utan din anorexi?

För att jag är värdelös... utan min anorexi är jag ju ingen, jag kommer vara precis som alla andra då!

Fast å andra sidan har det ju hindrat mig från att göra massa saker. Jag skulle vilja åka runt mycket mera, jag skulle kunna träffa folk hursomhelst utan att tänka på mat... utan min anorexi skulle jag vilja vara någon som verkligen satsar på sina mål och inte lät något så töntigt som mat komma ivägen.



Har du någon aning om vad som skulle kunna få dig att må bättre? En nystart någon helt annanstans kanske?

Ja kanske, alternativt skulle det få mig att må ännu sämre eftersom jag skulle vara helt ensam då. Men jag har funderat på det, ja.


Vem är du utan ana? vem är du utan ditt "ana life" ?

Ingen, en jävla no - lifer. Nej, jag skojade. Jag är den jag är.... Eh. Jag skojade inte alls förresten


Vad har du för ögonfärg :) ?

Oj, typ blå - grön - grå.


När du ler, ler du så att man ser tänderna eller inte ?

Lite annorlunda frågor med kul ett veta :D

Haha! Hm, det beror på om jag tycker att det är kul eller inte. Kollar jag på tv och tycker att något är kul brukar jag inte ens le, men om jag är ute med folk brukar jag le med tänderna.


Juste! har du fått diagnosen anorexi eller har du bara ätstörningar?

Ja, jag har fått diagnosen.


Favorit-maträtt?

Anorexin? Yoghurt och havregrynsgröt. Och knäckebröd, jösses vad det är gott. Jag själv? Bröd, tacos, köttfärs, kyckling, köttbullar med lingonsylt och brunsås, potatis. Pannkakor. Jag gillar mat, haha!

Har du bra betyg? Kul att veta bara :D brukar ofta hänga ihop det där i och med att man ofta känner att man måsta vara bra på allt. Så är det för mig iaf..

Ja, det hade jag. Jo, det har väl med det där "perfektionsdraget" att göra, man vill så gärna vara perfekt...



Vad skulle du välja av dessa:
a) Väga 75 kilo och må bra?
b) Väga som du gör nu och må dåligt?
känner du på dig att du kommer bli frisk?
berätta det bästa med dig själv!
Åh, blä, hm, jag måste nog svara a. Eller, b. Eller... varför kan man inte må bra när man är smal?!

Ja, det måste jag bli. Jag kan inte tillåta mig själv att fortsätta vara sjuk... å andra sidan känner jag mig inte så sjuk just nu.

Jag är en väldigt rolig och snäll person, egentligen. Folk tycker om mig i allmänhet.


Beskriv en typisk dag för dej.
Äter du någonsin godis?
Din realtion till att hetsäta?

Vakna, hänga med Boyfriend tills han åker hem, äta "frukost", gå ut och göra massa saker, hem, middag, ut och göra saker. Och blogga förstås!

Nej, jag tror aldrig att jag har tyckt om godis egentligen. Jag är mer än glass - människa. Fast det äter jag ju inte heller.

Hemskt, läskigt att inte ha någon kontroll.


Jag tycker det är lite svårt att förstå hur långt sjukdomen har tagit dig. Hade vart jättekul om du la ut mer bilder eller nått. :) (ingen fråga men, ändå ;D)

Jo, alltså, det här är grejen... antingen så 1. lägger jag ut mer bilder på mig själv och slutar vara så ärlig, eller 2. jag fortsätter i samma stil och är lika ärlig som jag är idag och skiter i bilderna. YOU VOTE!


Vad är din favoritfärg? =)

Blå.


Vad vägde du innan du började bli sjuk?
Hur längde har du och din Boyfriend varit tillsammans?
Favoritprogram?
Jag vägde 69 kg.

Vi har varit tillsammans i snart två år (jösses).

Som sagt, tittar inte så mycket på tv, men när jag gör det är det gärna matlagningsprogram. Det som går på tv när jag äter, gillar att titta på tv när jag äter för att sysselsätta mig med andra saker.
 

Hej! Jag läser din blogg varje dag, tkr du kämpar på bra.
Vad brukar du använda för kläder, märken osv? kan du ine sätta in lite bilder på dina kläder.

Tack! Jag gillar Louis Vuittons kläder och väskor. Jeans är jag en True Religion/Rock&Republic - nörd. Jo, jag kan väl lägga ut lite bilder på mina kläder antar jag.

Vilka uteställen brukar du va på? Vilka är bäst, varför?
Beror lite på vad man vill träffa för folk, i överlag så är Sture och Caféet bra, och Hells som efterställe.


Vad tkr du om folket där?

Jag vet var jag har dom, så jag vet hur jag ska hantera dom, om du förstår vad jag menar. Släng in mig på ett starkt kommunistiskt ställe och jag är rädd för att dom ska hoppa på mig om jag öppnar munnen.

Brukar folk ofta ragga på dig/ ge komplimanger ute på krogen? Vad säger dom oftast isf?
Ja, dom brukar berömma mitt hår (mest tjejer), min klädstil (mest killar), min kropp (både killar och tjejer).


Var du en av de populära i skolan?

Ja. Jag och mitt lilla gäng. Vi var störst, bäst och vackrast.


Vilken linje går du i gymnasiet? Och vad vill du jobba med i framtiden?

Älskar din blogg! Läser varje dag för att se dina framsteg!

Tack vännen! Jag har gått ut. Och jag vill jobba med något inom data i framtiden, tror jag.

1. Hur gammal var du när du fick ätstörningar?
2. Hur mycket vikt tappade du första månaden och hur mycket tränade du och åt du?
3. Har du någon bästa vän?
4. Vilken ögonfärg har du?
1. Jag har nog alltid haft en konstig inställning till mat, men det eskalerat för kanske två år sedan.

2. Första månaden tappade jag nog mest, kanske 12, 14 kg. Jag åt så lite som möjligt, jag åt även onyttiga grejer! Och red varje dag.
3. Nej. Eller, jag har en Boyfriend och en tjej som jag umgås väldigt mycket på, men jag litar inte på henne. Vi är väl bästa vänner inför andra, men båda två vet om sanningen.
4. Blå - grön - grå.



Tror du att du någonsin kommer att bli frisk?
kram till dig

I hope so... massa kramar!


Hur gammal var du när du fick din ätstörning? Vad utlöste den? Har du några syskon?

Typ två år sedan kanske. Fast jag har alltid haft konstigt matbeteende.

Att jag och mamma bråkade och jag pratade inte med henne på över ett halvår.

Nej, jag har inga syskon.


Vet du varför jag gått upp mer än ett kilo sen imorse när jag bara ätit 520 kcal och druckit te? (jag vet att jag inte kommer gå ner det tills imorrn)

Det beror kanske på att du åt något som var "tungt". Maten omvandlas till energi och vätska i kroppen, vilket gör att du är tyngre på kvällen. Om du går på toa på morgonen och sen väger dig så vet du din riktiga vikt. Jag skulle tro att du har gått ner det till dagen därpå.


Vad skulle du arbeta med om du fick välja vad som helst och inte brydde dig om vad andra har för åsikter? Vad gör dig glad och vad tycker du om att göra?

Om jag fick jobba med det jag ville skulle jag bli elitryttare på heltid. Nu är jag elitryttare men samtidigt så vill jag ha en utbildning, för ifall jag gör mig illa och inte kan rida något mer så vill jag ha något att förlita mig på.

Det jag gillar att göra är att motionera och röra mig. Och shoppa, hehe.



Vad är din framtidsdröm?
Intressen?
Går du inte på Mando längre?
Beskriv din personlighet med ett par ord
Vad är du mest nöjd med, med dig själv?
Vad är du minst nöjd med?
Favoritmat?
När var de senast du spydde?
Vad gör du om dagarna egentligen? (jobb, skola, ingenting?)

Överleva, typ. Tjäna massa pengar. Bo fint, gifta mig med Boyfriend. Få barn (hoppas att jag fortfarande kan det!).

Rida, Boyfriend, tjäna pengar, slösa pengar.

Haha, jag har ingen personlighet. Utåtriktad, rolig.

Att jag är väldigt social och har lätt för att skaffa vänner och lätt att anpassa mig. Att jag är väldigt envis.

Att jag har väldigt kort tålamod.

Mm, tredje gången jag får skriva min favoritmat. Jag gillar i princip all sorts mat.

Oj. Igår.

Ingenting just nu, bara går och väntar på att få plugga vidare. Försöker komma på vad jag vill med mitt liv.


Varför fiskar folk efter bantingstips i din blogg?
Varför är det höst?
Varför är jag tjock?
mohaha
love

Helenis penis!<3

Haha, för att dom vet att jag kan och dom vill också kunna?

Höst är mys, fast det är väldigt kallt, och jag fryser väldigt mycket.

Du är smalare än mig så säg inte så, för då är jag världstjock!

LOVE!


Jag undrar vem som tar hand om dina hästar när du är på Mando osv

Jag rider två dagar i veckan nu (så lite för att jag vill inte gå ner mer i vikt, och jag vet att jag kommer att göra det om jag inte höjer mitt matschema). Annars är det min tränare och en tjej som är unghästutbildare som rider mina hästar.


Jobbar eller pluggar du med något? Om inte, vad gör du annars?
Vad har du för intressen förutom hästarna?
Hur länge har du och din pojkvän varit tillsammans?
Om du var frisk, vad skulle du då göra?
Kramar från Jessika

Jag gör ingenting just nu, ska plugga vidare.

Oj, shoppa, vara med Boyfriend, festa, leva livet.

Snart två år.

Jag skulle vara ute med fler människor, resa mera, umgås mer med folk. Gå ut och äta middag med människor jag tycker om. Gå på bio och äta popcorn. Vanliga saker.
Kram på dig!


Hej Paris, jag undrar ifall du vill bli frisk. Alltså var i ÄS-processen du befinner dig.
Kan du inte berätta lite om din bakgrund? Om din familj, varför du tror att du fick äs o.s.v.
På en skala 1 till 10, där 10 är väldigt sjuk och 1 är helt frisk, kanske en 6. Men jag kämpar på, hela tiden.

Jo, men det får bli ett eget inlägg, för det är alldeles för stort för ett kort svar.


Tror du folk uppfattar dig som en glad eller ledsam person?

En glad, jag visar aldrig att jag är ledsen. Förutom inför Boyfriend, då gråter jag hela tiden, haha.


Frågor och svar, del 1




Vad fick dig att välja just Mando?

För att jag ville inte ha psyk - hjälp, jag ville bara lära mig att äta... Capio och SCÄ är det mer psykisk hjälp, man har mer samtal. Mandos filosofi passar mig, att man ska lära sig att äta även fast man kanske mår dåligt, och att inte ta ut det dåliga på maten.


Hej. jag har också ätstörning precis som du. Jag vill bara veta var i processen du befinner dig. Är du påväg tillbaka? eller alltså, har du fått någon riktig hjälp som verkligen har hjälpt, om man säger så? Jag tycker detta är så sjukt jobbigt. Jag menar att snacka med alla på BUP o sånt, dem fattar ingenting och jag vill bara dö typ. Jag har så mycket att säga egentligen men jag har mass spärrar som hindrar mig när jag väl får chansen. Jag orkar inte mer......

Jag vet vad du menar... man försöker förklara men det är ingen som lyssnar. Jag har fått hjälp på Mandometerkliniken i Huddinge, men jag klarade inte av det. Jag blev inlagd och fick panik, så jag spenderade väl totalt två månader där. Nu försöker jag klara mig själv.


Hur lång är du och hur mycket väger du?

Jag har ett BMI på 15 ungefär.


Vad äter du helst en dag om ingen bryr sig om vad du äter?

Yoghurt, havregrynsgröt, äpple, knäckebröd.


Hetsäter du någon gång?

Haha, jag berättade för Helena att jag var jätterädd för att börja göra det, det är min värsta mardröm att övergå från anorexi till bulimi, och hon började gapskratta. Jag kan nog inte göra det, jag har väl inte den "genen", eller vad man ska säga. När jag tror att jag hetsäter, så äter jag tydligen i en normal takt.


Går du fortfarande på Mando eller har du hoppat av? Hur ser ditt matschema ut?

Jag har hoppat av. Jag klarade inte av det... dom ringer fortfarande men jag orkar inte just nu. Mitt matschema kan du hitta i ett tidigare inlägg.


Jag undrar om du jobbar eller pluggar nåt? Eller är du sjukskriven? Vad har du för planer sen i så fall? Och så undrar jag om din mamma fortfarande inte bryr sig eller om ni har pratat om Mando o allt ordentligt nån gång.

Jag gör ingenting just nu. Jag ska plugga vidare så småningom. Nej, jag är inte sjukskriven, eftersom jag aldrig har jobbat så kan jag inte bli det (enligt min behandlare). Jag vill plugga vidare, det är det som är planen.

Jag och mamma har inte diskuterat Mando ordentligt någon gång, förutom samma dag när jag blev inlagd och hon fick prata med Bo - Göran, huvuddoktorn på Mando.


Vilken är din favoriträtt om du bortser från kcal?

Hm, kyckling är otroligt gott. Bröd, tacos, pitabröd! PASTA. Mm.


Är du sjukskriven eller vad gör du om dagarna?

Jag gör ingenting just nu, äter och koncentrerar mig på det. Ska plugga vidare. Funderar på vad jag vill med mitt liv.


Vad är det mesta du vägt?

69 kg.


Favoritfilm?

Åh, V för Vendetta tror jag. Lejonkungen, haha. Fantomen på Operan, Vit Oleander. Sjukt bra filmer.


Favorit-tvprogram?

Gordon Ramsays program, Top Model, Rachel Ray, matlagningsprogram... eller jag vet inte. Jag kollar inte så ofta på tv, bara när jag äter.


Hur länge har du haft ätstörningar?

Hela livet antagligen, blev diagnostiserad för... ett halvår sen? Eller?


Hej Paris! Jag läser din blogg varje dag & tycker du är stark som försöker kämpa emot aneroxin. Jag håller på dig! Här kommer lite frågor: Hur började allting & hur fort gick du ner i vikt? Hur mycket vägde då innan allt & hur mycket väger du nu? Om du blir jätte hungrig eller sugen vad äter du helst då? Hur mycket tränar du & vad? Orkar du träna när du inte äter nått? Kram / Jessica

Tack så mycket! Det började med att jag började äta mindre och jag åt allt mindre och mindre, tills jag slutade äta helt. Jag gick ner 20 kg på två månader, vägde 69 och gick ner till 50 ungefär. Jag väger mindre nu.

Jag brukar inte bli jättehungrig eller jättesugen, men om jag blir det så antar jag att jag äter något. Jag promenerar och rider. Och nej, om jag inte ätit något brukar jag knappt orka resa mig från sängen. Allting bara svartnar. Det är dessutom farligt att träna när man inte äter, hjärtat klarar inte av det! Du kan få hjärtsvikt eller hjärtinfarkt eller något, så låt bli det. Kram på dig!


Vad vill Paris bli när hon blir stor.. :) ?

WAH, jag vill inte bli stor! Eller, du menar äldre? Hm, jag ska bli bäst, hehe.


Hej :)
Försöker du bli frisk? Eller vill du änns bli frisk?
kram

Ja, jag vill bli frisk, och jag försöker bli frisk. Kram!


Vad gör du de närmaste tre åren? Hur ser planerna ut för dig?

Hm. Jösses, vilka bra frågor! Jag ska plugga vidare, det är det som är planen. Sedan ska jag vara utomlands och jobba, och resa väldigt mycket.


Har du något levnadsmotto?

Nja, egentligen inte. Ibland vet jag inte ens om jag lever.


tror du på liv efter döden?

Ja, defintivt!


Hur har du gjort för att få så många läsare? De flesta ÄS-bloggar ligger ju på 100-200 läsare. Har det stått om dig och din blogg i någon artikel?
Kram

Jag vet faktiskt inte... folk tycker att jag skriver bra, dessutom tror jag inte att det finns någon annan blogg som den här, med en anorektiker som vill bli frisk... och sedan är jag brutalt ärlig, skriver verkligen om ALLT i mitt liv. Massa kramar.


Det gör ont att sova



Stopp, hjälp! Jösses vad med frågor. Jag ska börja besvara dom genast, så kommer första inlägget så fort som möjligt.

Vet ni vad det värsta med att vara smal är? Att det gör så sjukt ont att ligga ner. Jag älskar att ligga på sidan, men det kan jag inte, för höftbenen skär liksom in... det gör ont. Och att ligga på rygg eller mage går inte heller, då gör revbenen och ryggraden ont. Det är då man önskar att man hade lite mera fett.

Frågestund



Bara för att jag har lite tråkigt. Vi kör igång en frågestund och så avslutar jag den någon gång imorn. Så fråga på nu!

50 minuters måltid



Jag åt precis "frukost". Och vet ni vad? Jag klarade det på 50 minuter. Duktigt.
Kanske klarade jag av det så snabbt för att jag vet att jag ska iväg och rida, och då vet jag att jag bränner bort det?

Alltid lika negativ. Hoppas att ni får en bra dag bloggisar!

Perfect?



Idag är jag trött på mitt liv. Jag är bara så jädrans less på det.

Jag har legat hemma hela dagen och haft kramper i magen. Och jag känner mig så äckligt fet.

Nu måste jag gå ut och gå. Tack för att ni med era kommentarer får mig att skratta... puss på er!

Jag är inte rädd för mörker, jag känner mig hemma där



Jag är inte rädd för mörker. Jag dras till mörker, mörka människor, och då menar jag inte hudfärgen, utan mörkret inom dom människorna.

Jag är mörker, min framtid är mörker, tiden bakom mig är mörker. När kommer ljuset, och kommer jag klara av att leva i det?

One Tree Hill



One Tree Hill igår var temat "Vad är din första tanke när du vaknar?"
Tjejerna och killarna i programmet tänkte på kärlek, barn, jobb, flickvänner, hyran osv.

Vet ni vad jag tänker på? Jag tänker att jag måste skynda mig upp, gå på toa och sen väga mig. Jag vaknar alldeles överlycklig för att jag vet att jag får väga mig, och jag vet att jag kommer väga mindre än dagen innan. Fatta psykstört?

Vad är eran första tanke när ni vaknar?

Arg, irriterad och tipsare



Om man vill se en bra anti - ätstörningsfilm så tycker jag att man ska se Den Galne Professorn. Väldigt gullig. Och på tal om film, på tvåan (eller ettan) är det vampyrtema, filmen som började nu klockan åtta är riktigt bra faktiskt!


För övrigt är jag sur och irriterad, som vanligt nu förtiden. Jag vet inte vad det är med mig.

Jag slits itu!



Jag orkar inte äta mera. Jag GÖR verkligen inte det... Jag blir helt galen, stod i duschen nyss och bara drog i fettet på mina armar, magen, rumpan... ni vet, den dagliga kontrollen av kroppen. Och jag står inte ut.

Ursch, det är inte bra när man blir så äcklad av sig själv. Och jag vet ju att det egentligen bara är jag, eller min anorexi, som säger att jag är fet.

Det blev bara 500 kalorier idag också, och nu ska jag och Boyfriend iväg på bio. Jag kanske får i mig lite mer? Fast jag hatar popcorn och glöm att jag äter godis. Det finns inte. Och sådana där "snacks"? Hah, vilket skämt. Jag kanske borde uppfinna ett nyttigt, socker - och kalorifritt snack som vi anorektiker (och alla andra kalorifreak) kan äta?

Skön känsla över



Det höll ju i sig länge... Jag låg och grinade hela natten och ville dö, Boyfriend fick ligga och hålla om mig när jag hade jordens ångestattack och bara låg och skek och grät.

Jag är totalt värdelös och jag förtjänar fan inte att leva.

Ikväll är jag snygg.



Ikväll är jag snygg. Och jag är bra, precis som jag är! Skitsamma att jag bara fått i mig mindre än 500 kalorier idag (kanske är det därför jag mår så bra...?).

Nej, inga negativa tankar nu. Det är onsdag, det är party! Puss på er bloggisar<3


Dödsångest.



Top ten Tillfällen när jag får dödsångest (och vad jag tänker då)
Skrivet av Alex Schulman 6 juli 2007, klockan 20:06


- När jag ska sova och hör hjärtat slå (som en nedräkning till döden)
- När någon fyller år (och kliver ett år närmare döden)
- När jag ser filmer som utspelar sig för länge sen (alla är döda nu)
- När jag åker flygplan (för då tar döden mått på mig)
- När jag tänker på pappa (som är död)
- På julafton och andra högtider (ännu en högtid  närmare döden)
- När någon nämner sjukdomar överlag (som man kan dö av)
- När någon talar om en avlägsen framtid (för då är man redan död)
- När jag tänker på döden (som kan komma och som kommer)


Alex Schulman är rätt smart ändå
. Jag håller med på alla punkter, om man byter ut "pappa" mot "mormor".


Doktorn.



Nu har jag varit hos doktorn för att kolla upp nacken, efter bilolyckan. Det såg bra ut förutom något litet vid övre delen, men om jag fick problem med det så skulle jag söka mig till en sjukgymnast.

Fy, jag hatar att vara hos doktorer. Dom glor alltid så himla mycket och ska alltid fråga så konstiga grejer om mat och vikt och grejer. Låt mig vara liksom, jag går inte till doktorn för att bli bedömd som en anorexi - patient...

Nu ska jag iväg på middag med en gammal vän. Hoppas det blir mer drinkar än mat...!

Jag = fet.



Jag är så ÄCKLIGT fet. Fet, fet, fet!

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag är så fet. Och jag har jordens träningsvärk sedan ridningen igår, så kroppen orkar inte gå på promenad. Damn.

BAM!



Haha, en sak till, sen lovar jag att sluta över - blogga.

Vilken fantastisk tjej jag var med igår kväll! Jag fick panik och började hysteriskt gråta och svära och stressade upp mig, men hon lugnade mig och höll modet uppe genom att skämta och lugna ner mig. Jag brukar ha jättesvårt för att komma överrens med tjejer, men hon var helt underbar.

Kommer ni lättast överrens med tjejer eller killar?

Bloggvärlden är fantastisk



Har ni tänkt över det här med bloggfenomenet?

Visst är det helt fantastiskt att man kan skriva av sig all skit som man bär på, och allt blir genast mycket lättare? Och sedan finns det folk som kommenterar och ger feedback, det är ju helt otroligt bra! Bättre än något psykologsamtal jag någonsin varit på.

Jag har lärt mig att jag inte är ensam därute, att det finns folk som känner som jag. Och vet ni vad? Det är flera av er som ber om ursäkt för att ni använder mina kommentarsfält som diskussionsområde, men sluta be om ursäkt för det! Jag tycker att det är fantastiskt att ni gör det. Ni skriver precis som ni känner, och folk svarar precis som DOM känner. På så sätt får vi upp ögonen för anorexi, och andra ätstörningar. Vi blir mer medvetna och vi lär oss att vi kanske inte alltid har rätt om saker och ting. Och om inte det är en bra sak, då vet jag inte vad som är det!

Vi är alla så lika men ändå så olika.

G*D DAMN, jag är fet



Jag har ätit mat. Och det var nötter i maten. NÖTTER. MANDLAR, för att vara exakt. I hasselnötter är det 85 kalorier i 10 stycken, och det är mer i mandlar.

Nu åt jag inte 10 stycken, men ändå. En nöt är en nöt, liksom.

Förlåt att jag babblar, jag är bara så himla stressad. Jag har ätit nötter. Och snart ska jag äta igen. FUCK

Mary - Kate Olsen



Vad kort hon är...!

Hm, är det bara jag eller har Bloggkommentatorerna blivit elakare än vanligt? Brukar inte läsa deras blogg längre, för dom är alldeles för otrevliga, men nu gick jag in där av en slump och läste lite. Ursch, är det verkligen nödvändigt att klanka ner på folk sådär? Stackars Natacha Peyre liksom, vad har hon gjort för att förtjäna all den där skiten?

Stop binging



Oj, jag har ätit jättemycket idag. Jag är så mätt så att magen känns som att den ska sprängas - och jag är jätterädd. Dels för att jag vet att jag kommer att ha gått upp i vikt tills imorn, dels för att jag är rädd för att spy.

Och det värsta är att jag är jättesötsugen. Och det skrämmer mig som sjutton.

Sture och Hells inatt



Ikväll blir det utgång som vanligt. Sture och Hells. Samma tråkiga ställen. Samma tråkiga människor. Samma rutiner.
Jag vill ha något nytt.

Jag lärde känna en kille förra helgen som jag trodde var "top notch". Turns out - there is no top notch. Det finns inget sådant. Det finns bara osäkra människor som döljer sig bakom en "cool" fasad.

Och vad är grejen med allt tjat om pengar? Det är alltid någon som ska kommentera mina kläder och skrika ut att denne hatar bratz. Förra helgen var det någon som högg tag i mig och drog i mitt Gucci - skärp, pekade på min Ralph Lauren - piké, mina True Religion - jeans och gapade fram ett "är du riiiik eller?!" Människan gick till och med och hämtade mina skor (som råkade vara från Gucci dom med) och började fråga ut mig hur mycket dom kostade. Jag är så himla trött på det. Jag är trött på att alla hatar bratz. Jag är trött på att alla hatar söderkisar. Jag är trött på att alla hatar invandrare. Jag är trött på att alla hatar svennar. Jag är trött på utseendefixering - för kom igen, alla ni som "skiter i hur jag ser ut" - are, jag vet att ni bryr er också.

Förlåt för ett inlägg som inte alls har med min ätstörning att göra, men jag är så förbenat trött på alla fördomar. Varför inte bara hänga med människor man tycker är sköna, skitsamma var dom kommer ifrån eller hur dom ser ut? Och vad är grejen med "klass" egentligen? Jag är så trött på det.

Mamma fyllde år igår men anorexin skrek för högt



Mamma fyllde år igår. Hon kom hem rätt sent, klockan sex, för hon har varit i Bryssel och jobbat.
Jag hade lagat mat. Som hon åt, och jag smakade av den.

Jag fick panik, som vanligt, och sprang ut (på hennes FÖDELSEDAG!!!) och var tvungen att gå i två timmar. Fattar ni vad elakt det är, jag lämnar min egen mamma på hennes födelsedag! Det är inte så konstigt att hon hatar mig...

Jag gav henne ett presentkort på en manikyr på en jättefin nagelsalong, så hon ska få göra naglarna. Sedan ett presentkort på en lyxig heldag på Yasuragi, för henne och en kompis.

Jag hjärta rida



Vet ni vad jag ska göra på måndag?! Jag ska rida. RIDA. Fyfan vad underbart, som jag har längtat!
Jag kan knappt skriva normalt för att jag är så exalterad. Ni förstår inte hur mycket jag har längtat efter det här... helt galet.


Min mamma fyller år idag. Några förslag på vad jag kan ge henne?

Anorexi och droger förstör så mycket



Kommer jag någonsin att kunna få barn?
Kommer min kropp någonsin att börja fungera som den ska?
Kommer jag någonsin vara glad igen?
Kommer jag någonsin kunna röra mig utan att hetsa?
Kommer jag någonsin kunna äta något utan ångest?
Kommer jag någonsin att kunna äta det jag vill, precis när jag vill?
Kommer jag någonsin kunna leva ett socialt liv?
Kommer jag någonsin att bli något av det jag vill bli?

Kommer jag någonsin bli normal?

Pärlor och ett gå - ner - i - vikt - tal



Dom får mig att vilja springa och köpa fem pärlhalsband direkt.

Jag har räknat ut att dom dagar jag äter absolut bäst, och då menar jag verkligen BÄST, när jag inte fuskar med måtten och äter det fetaste jag kan, så ligger jag på 830 kalorier per dag. Det är way to little. Och ändå känns det helt enormt mycket.

830 kalorier ger mig ett underskott på runt 1100 kalorier per dag. Vilket ger mig ett underskott på alldeles för många kalorier i veckan. Summa sumarum: gör jag inget åt det kommer jag fortsätta gå ner i vikt.

Just nu ligger mitt BMI på runt 16 tror jag (till dig som frågade flera gånger i flera olika kommentarer).

Dying to be perfect


RSS 2.0












HälsaBlogg listad på Bloggtoppen.se