Min historia, del II
Nu har vi kommit till den del där jag började i högstadiet.
Fram till dess hade jag alltid varit i centrum i skolan. Jag var populärast, roligast, alltid med. I den nya skolan var jag en nobody. En nolla. Jag använde inte ens stringtrosor, vilket resten av mänskligheten tydligen gjorde.
Personen som fram till dess varit min bästa vän, började vara mer med en annan tjej i den nya klassen. Jag sökte mig istället till det coola gänget, för jag har alltid velat ha uppmärksamhet, och om det var något vi fick i den gruppen så var det uppmärksamhet. Vi skolkade, tjuvrökte, spelade korkade, hängde ute jämt, ja, gjorde alla dom där dumma grejerna.
Jag fick en ny bästa vän. En tjej som var hysteriskt utseende - besatt. Hon åt frukost, ett mål mat i skolan och sedan åt hon en skål fil på kvällen, med lite viktväktarmüsli till. Hon gjorde sjuka grejer för att gå ner i vikt. Hon var 10 cm kortare än jag var och vägde runt 10 kg mindre än jag gjorde.
Inte var jag fet, men jag var inte heller underviktig. Jag blev glad när någon sade att jag hade gått ner i vikt, men mer var det inte. Jag köpte och åt alla dom där nyttiga grejerna som min tjejkompis åt, men samtidigt tränade jag väldigt mycket, så jag brydde mig inte riktigt om det där.
Jag började gå ut mer och mer, på fester. Killar tyckte att jag hade en snygg kropp och jag var ganska nöjd med den, men jag kände som dom flesta andra att jag skulle vilja gå ner ett par kg eller så.
I nian gick jag upp några kilon, till kanske runt 60. Men jag var väldigt vältränad, så det var i princip bara muskler. Jag var fortfarande inte allt för fixerad vid vikt. Ja, jag var osäker på mig själv, men det gällde mest mitt utseende. Alla sade ju att jag hade snygg kropp, så jag trodde dem.
Gymnasiedelen, när anorexin verkligen tog fart, kommer senare.
det där coola gänget du var i, blondinbella var med, eller hur?
gripande historia. väldigt intressant att läsa. du e jätte duktig på att skiva. man (eller iaf jag) känner en stor ärlighet och omtanke av dina läsare.
hoppas verkligen att du får ordning med din anorexi å blir bra!
Det är sjukt hur intresserad jag är av ditt liv. :)
Du skriver verkligen jättebra, ska bli intressant att läsa fortsättningen:)
svar: Allt gärna!:D Vad roligt att du åker dit så ofta, då har du säkert jättebra koll och en hel del smultronställen förstår jag;)
Jobbig tid du har haft. Jag kan känna igen mig i mycket i det du skriver, men det finns två saker som jag ALDRIG har tillåtit mig att få/ta och det är att få ätstörningar eller att ta droger.
Jag änskar dig dock all lycka till och att du i framtiden blir av med dina ätstörningar!
http://fridafranzen.blogspot.com/
Jobbig tid du har haft. Jag kan känna igen mig i mycket i det du skriver, men det finns två saker som jag ALDRIG har tillåtit mig att få/ta och det är att få ätstörningar eller att ta droger.
Jag änskar dig dock all lycka till och att du i framtiden blir av med dina ätstörningar!
http://fridafranzen.blogspot.com/
jag älskar att läsa om din historia. inte på fel sätt dock, den får en verkligen att tänka. på allt och inget. väntar på spänning på nästa!
Vetrinärer säljer shampoot och rekommenderar det. Det bleker inte men tar skonsamt bort missfärgningar som kan uppstå i ljus päls, missfärgningar som inte ska vara där. Det är ett väldigt naturligt shampoo utan en massa kemikalier. Jag har använt det i alla år men badar mina hundar väldigt sällan då jag inte tycker att de är i behov. Ibland kan de dock vara bra om de är i en period då de fäller mycket, om man inte vill ha allt hår i en hög i lägenheten.
Jag är mycket intresserad av att läsa fortsättningen!
har inte du skrivit innan att du vägt runt 68 som mest?
Hur många poäng gick du ut med i nian?
Vad spelar det för roll om ngn blondinbella varit med? inte det hon är ute efter att berätta... hon berättar om sitt liv ditt oucko
När kommer del III?
Hoppas du mår bättre, kram felicia!
Varför skriver du denna blogg? Vad vill du uppnå? Om du fortsätter kommer du i oktober ha ältat dina problem, dina fel o brister i två år. När ska du börja fokusera på ditt ansvar för dig själv, ditt liv, din framtid?
Om jag talar utifrån mina erfarenheter så är insikt en av de viktigaste delen i att kunna förstå och komma vidare. Ibland tar sådant tid... Det bästa du kan göra är att slå mot anorexin och ta tillbaka det liv som är ditt.
Du skriver mycket om kalorier och allt det där osv. Mitt tips är om du äter en kost till större del bestående av raw food kanske det är en lösning i att slippa tänka allt för mycket på fett och kolhydrater. De som äter raw food hittar den kroppsvik som stämmer för just dem, de kan alltså äta hur mycket de vill utan att gå upp i vikt och man lär sig de viktiga grunderna om varför man faktiskt äter mat. Hoppas detta inte sätter dåliga griller i huvudet på dig utan jag hoppas detta skulle kunna vara dig en hjälp att slippa tänka och kämpa för mycket med stora köttbitar, godis, glass osv utan ätt tänka på vad det inehåller och må dåligt för det. Äter du levande föda kommer du få den sundaste kroppen och se fräsch ut utan att behöva kämpa. Det enda du behöver göra är att upptäcka alla de underbara råvaror som naturen runt om i världen har att erbjuda. Ge dig ut på en matresa och lycka till, vare sig du väljer äta efter en diet eller från alla olika dieter. Ät det du tror på! (Obs en diet är ingen bantnings metod som man följer utan ett riktmärke för vilken mat man äter tex om man är vegetarian, vegan, rawfodist, frukterian osv. Media har smutsat det ordet så att det nu förknippas allt för ofta med bantning)