My Ana Life

Många var ni som undrade vad det var för tabletter jag åt under min detoxkur.


HÄR kan ni beställa dom! Det finns en del olika sorter. Titta i sidospalten till vänster, där ser ni "Hitta din produkt". Där klickar ni på varumärke och väljer "Ortis". Där är det den vita förpackningen.

Jag kan rekommendera en med persika/citronsmak, den är nästan snuskigt god.

Alltså, jag börjar snart grina. Jag har SÅ ONT i min mage att det känns som att jag ska dö!

Kan ni testa en grej för mig? Om ni ligger ner på rygg och sätter fingertopparna in i magen, typ vid naveln, och trycker lite lätt rakt in... har ni puls där då?

För mig bankar det i hela handen bara jag lägger handflatan på magen. Jätteläskigt. Är det verkligen normalt?

Okay, jag måste be om ursäkt för min dåliga uppdatering.

Jag har märkt att nu när jag mår mycket bättre behöver jag inte uppdatera sjutton gånger om dagen längre. Konstig känsla, efter att ha varit beroende av bloggen så länge.

Jag funderar på att starta upp en ny blogg, en icke anonym. Det finns så mycket jag vill visa er... hehe. Men då kommer jag ju inte att kunna skriva om min ÄS - tankar längre... hm, svårt det där. Ja ja, vi får se hur jag gör. Det är inget beslut som jag kommer fatta idag eller imorn, om jag säger så.

Sanna Bråding

Ju mindre man själv genomlevt, desto lättare e d att se vissa saker svart eller vitt..."


Och det är så sant. Ni som aldrig haft en ätstörning kan inte förstå hur det är. Ni som sitter hemma och aldrig provat något, aldrig gjort något, aldrig LEVT, ni ser allting i svart och vitt. Det finns så mycket mer.

Jag kan säga att det här öppnade mina ögon ännu mer. Jag kan förstå varför ni skriver som ni skriver till mig, om att jag är korkad som inte äter, osv. Men det är inte jag som är korkad. Det är ni som är trångsynta. Ni kan inte sätta er in i en annan människas sits. Ni tror att allting är guld och gröna skogar, eller precis tvärtom. Och jag kan förstå det nu. Men det är inte ni som kommer att komma någonstans, det är JAG, som har levt, som har upplevt, som har varit DÄR, som kommer att komma vinnande ur det här.

Lite fladdrig och lite osammanhängande, men ni kanske förstår vad jag menar? Massa, massa kramar <3

Fan vad jag stör mig på en sak.

Det finns hur många "viktminksningsbloggar" som helst där ute. Som ger samma tips som på bloggar som är pro - ana.

Blogg.se stänger ner alla bloggar som kallas för "pro - ana". Men "viktminksningsbloggar", dom går bra? Båda hetsar folk till att gå ner i vikt. Båda typerna av bloggar insinuerar att om man är tjock så duger man inte. Båda uppmanar till att svälta. Man får inte äta sötsaker, bara grönsaker.

Det finns ingen skillnad på dessa bloggar. Så varför ska "viktminskningsbloggar" vara okay?

Jag är så lycklig. Allting går bra för mig just nu!

Och min mamma ringde mig precis och skällde ut mig:

"Du kan inte bara äta grönsaker och frukt! Jag köper sushi med mig hem!"

Andra anorektiker hade säkert fått spader, men det här visar för mig att min mamma bryr sig, trots allt. Och då kan jag väl äta sushi då, för hennes skull.

Hur lång är du?
Jag tror att jag har växt, senast jag mätte mig var jag 176cm.

Hur många kilon gick du ner under detoxen och hur länge höll du på och vad åt du ?

Jag gjorde det inte för att gå ner i vikt. Och jag har ingen våg så jag vet inte om och hur mycket jag gick ner. Några dagar, frukt, grönsaker, koffeinfritt te.

Jag såg en bild där du tappar mycket hår, och jag undrar om inte det blir ett uppvaknande för dig att kämpa ännu hårdare för att bli frisk?
Jo absolut.

Vilken viktminskningsmetod använde du för att gå ner alla de kilo till den vikt du är nu? I början, när du började gå ner i vikt, använde du någon speciell diet eller var det svält från day number one?
Alla anorektiker har sina egna sätt för att gå ner i vikt. Vissa slutar äta, andra lever helt och håller på ett och samma livsmedel, andra äter sparsamt och tränar bort det... det finns lika många sätt att gå ner i vikt som det finns anorektiker. Så egentligen spelar det ingen roll hur JAG gjorde, du måste hitta ditt eget sätt, din egna diet, för att gå ner i vikt.

Ser du ljust på din framtid?
Till och från. Just nu är jag inne i en mörk period.

Hur ser det ut mellan dig och din boyfriend?
Jag vet faktiskt inte... hur släpper man någon som ligger dig så djupt inne? Som ligger i ditt hjärta. Som ÄR ditt hjärta. Som står ut med dig när du inte ätit på flera dagar. Som står ut med ditt humör. Som älskar dig, som tar hand om dig. Hur kan man låta en sådan kille gå?

Hur kunde kunde han och din pappa missa att du förlorade så mycket i vikt?
Dom är killar. Sådant är inte så intressant för killar. Vikt är inte så viktigt (höhö) för dom flesta "normala" killar.

Varför har du slutat skriva ut din vikt?

För att siffror är otroligt triggande för andra.

Vad är det för hästar du har? Och vilka klasser tävlar du? Skulle vara jättekul att se bilder, men jag förstår ju om du vill vara anonym.

Dressyrhästar. MSV, ska snart gå upp till svår. Och jag förstår att du skulle tycka att det var kul, skulle jag med, men nej, jag tror inte det.

Hur började dina ätstörningar? Var det bara så att du bestämde dig att nu skall jag inte äta, eller hur gick det till?

Jag började må jättedåligt. Riktigt dåligt. Det hände mycket saker i mitt liv också, typ som att min mormor dog. Det gjorde så ont... och jag började ta ut det på mig själv.
 

Har du tinnitus eller någon annan hörselskada?

Haha, nej. Eller nja, eller nej. Haha.

Skulle du kunna lägga upp nån bild på din kropp, utan ansikte! Eftersom du vill vara anonym.

Naken? Läskigt. Ni kommer att tycka att jag är jättetjock.

Hur vill du att din framtid ska se ut? Tror du att du kommer kunna äta "vanligt", alltså frukost, lunch och middag utan ångest osv? Vill du kunna göra det eller är det viktigare för dig att vara smal?
Jag vill göra det. Av hela mitt hjärta. Men jag vill fan inte bli tjock... ALDRIG.

Vad har du för IQ, Paris?

Oh, jag vet inte! Jag har funderat på att ta ett IQ - test. Så fort jag vet svaret så skriver jag det i bloggen.

Du skrev nyss att du gått ner 25 kg. Under hur lång tid? Blev din hud inte "sladdrig" (eller vad man nu ska kalla det) av att gå ner så mycket?!

20 kg på två månader. Och sedan resten upp och ner på ungefär ett år. Jo. Det blev den. Fast det har faktiskt blivit bättre.

Varför är det så viktigt för dig att vara perfekt?

För att jag vill att alla ska älska mig och tycka om mig... och vem tycker inte om någon som är perfekt?

Om folk i ens omgivning börjar reagera på ens kropp och tror att man har ÄS trots att man själv mår hur bra som helst (även om det är som en berg och dalbana för en själv, man strävar efter att vara hälsosam men ibland gör man vad som helst för att gå ner några hundra gram) Tycker du att det då är dags att göra något åt det? Gå och prata med någon? Eller ska man bara låta det vara för innerst inne tycker man ändå att folk bara överdriver, man är ju långt ifrån sjuklig.

Vet du vad? Jag tycker alltid att det är bra att prata med ett proffs. Alla människor har jobbiga saker som dom går och tänker på och att gå och prata med en person som man litar på och tycker om, hjälper sjukt mycket! Så pröva, det skadar ju ingen, eller hur? Varning dock för att gå till UM eller BUP. Jag tror inte alls på dom.

Hur lärde du känna Blondinbella?

Vi umgicks med samma människor.

Bor du själv, med din mamma eller med din pappa?

Med mamma.

Svart, grönt, rött eller vitt te? Favorit-te?

Jag gillar ALLT. Jag dricker hur mycket te som helst. Jag har en hel låda (ni vet en sådan där stor som man drar ut i köket, som man brukar ha grytor och kastruller i?) full med olika téer. Favoriten just nu är dock Tahiti. Eller blåbärste blandat med vaniljte. Mums.

Vilket är värst: fula naglar, slitet hår eller dålig hy?

Jag hatar alla, hehe. Håret är väl det som ser värst ut på långt håll men det är ju lätt att fixa. Hyn däremot... hyn är nog viktigast. Så det värsta är dålig hy.

Nu kommer en ganska personlig fråga, men jag måste ändå fråga eftersom du inte verkar vilja vara pro-ana utan visa ätstörningars fula (eller vad man ska säga) sidor; har du fått mer kroppsbehåring som man brukar få? Och hur märker du mer fysiskt att din kropp förändrats pga ÄS, utöver viktnedgången alltså?

Jag har extremt torr hud. Jag tappar grymt mycket hår. Jag har fult kroppsbehåring men det rakar jag bort. Jag orkar INGENTING. Jag menar allvar. Jag har inga muskler. Jag är förvirrad, hela tiden. Ska jag hämta något i ett annat rum eller så måste jag skriva upp det för annars glömmer jag det så fort jag stället mig upp. Jag kan inte koncentrera mig på något. Pratar någon med mig så tappar jag bort mig. Pratar jag själv tappar jag bort mig mitt i meningar. Jag har zero balans. Jag vinglar hela tiden när jag går. Min hy ser gammal ut. Jag vet inte hur mina naglar ser ut för jag gör dom, men dom är vanligtvis veka och skivar sig lätt. Jag har dålig hållning och problem med ryggen.

Hur många unika läsare per dag har du ungefär? Tjänar du några pengar på din blogg och isåfall hur mycket?

Runt 1000, lite drygt. Ja, men inte alls mycket. Typ under 1000 spänn på tre månader. Så det är inte alls mycket.

Jag blev blev nyligen intagen på Mandokliniken i Huddinge.
Går du där fortfarande? Hur var det där? Vad fick du göra?
Nej, det gör jag inte. Jag valde att avsluta min behandling där. Jag hatade det, men jag tror att det beror på vilken behandlare du har. Skriv gärna vem du har! Det enda man gör där är att äta.

Paris vart hittar du alla fina bilder?
På olagliga ställen, hehe.

Hur äter du en vanlig dag?

Just nu känns det som att jag äter alldeles för mycket.

Ungefär hur många kalorier om dagen äter du, om du nu räknar dom?

Runt 1000 om jag äter bra.

Hur orkar du med vardagen när du inte äter något alls? Blir du inte extremt svag och trött?

Jo, och orkar med den? Det gör jag inte. Haha. Det är som ett skämt. Det känns som att jag ska dö varje gång jag är tvungen att lyfta sadeln.

Vad tänker du göra om två timmar, Paris?

Om två timmar har jag duschat, sminkat mig, åkt hem till min pojkvän och ligger förmodligen och kollar på en film med honom. Vad gör du själv?

Om man inte äter så speciellt mycket under dagen och sedan om man äter mer på kvällen, exempelvis tre små tomater och en skinkbit och får väldigt dåligt samvete för att man ätit det och kanske spyr upp det ibland men inte alltid, måste det då betyda att man har en ätstörning då?

Ja, du har helt klart en ätstörning. Det är INTE normalt att få ångest över att man har ätit. Och det är inte normalt att äta så lite som du gör. Om du kan, så sök hjälp. Prata med någon!

Hur rik är din familj?

Jag vet faktiskt inte. Jag ser det inte så liksom. Vi har ju så att vi klarar oss.

Umgås du bara med rika överklasstjejer?
Nej, men mest. Min bästa vän är utländsk. Alla andra är dock "överklassstjejer". Och vet du varför? För varje gång jag har haft en "nomal" vän så har dom stulit grejer ifrån mig.

Åsikt om kungafamiljen?

Jag har faktiskt inte träffat någon av dom, men jag "känner folk som känner dom". Haha. Trevliga och väluppfostrade, tycker att dom är bra för Sverige!

Varför flyttar du inte ifrån dina dumma föräldrar? Du har väl råd har jag förstått.
Typ plugga utomlands? Skaffa en helt ny umgängeskrets.

Haha. Ja, du. För att dom bor bra. Och hyrorna på andra hands - lägenheter är inte att leka med där jag vill bo. Och det kan väl vara helt okay, om det innbär att jag skulle komma ifrån mina föräldrar. Men jag har inte hittat något jag gillar ännu.

Hur länge har dina föräldrar varit skilda? Är dom omgifta?

Åtta år. Pappa hittade en ny flickvän men dom skiljdes ganska fort, efter ett par år. Så nu är båda ensamstående (haha, jag tänkte skriva singlar, men det lät så äckligt när man tänker på föräldrar).

Vad har du för stilikoner? (förutom Olsens och Nicole Richie) Vad har du för klädstil? Vart shoppar du helst kläder ifrån?

Jag har inga direkta stilikoner som jag hämtar inspiration från sådär. Jag gillar hur Mary - Kate klär sig, men jag skulle aldrig passa i det. Jag kan gilla det mesta Nicole sätter på sig, därifrån kan jag väl hämta en del. Kate Moss är alltid lika snygg, men återigen så passar det inte på mig. Jag har väl bara öga för det, och så hämtar jag inspiration från mina kompisar.

Jag har väl en ganska "klassisk" stil och jag gillar att shoppa på Louis Vuitton.

Varför knarkar alla som bor på Östermalm?

Inte alla. Men dom flesta. Du skulle nog bli förvånad över hur många som knarkar överhuvudtaget. Inte bara Östermalm... utan dom flesta områdena.

Hur går man ner i vikt fortast på bästa sätt?

Sluta ät.

Kan du inte berätta lite om din mormors anorexi?

Oj, jo, men det kan vi ta i ett annat inlägg, annars skulle det bli för långt. Vad vill du veta?

Har din familj/släkt alltid varit rik eller är ni en sådan där som arbetat er uppåt i samhällsklassserna? Hur mycket pengar spenderar du i månaden?

Jag tror snarare på det första. Det är väl först nu som vi börjat få mindre pengar, om man säger så (damn you finanskrisen). Hm, mindre än vad ni verkar tro. Under 10.000 i alla fall. På personliga grejer alltså.

Favoritländer i Europa?

England, Frankrike och Schweiz.

Vad har du för BMI?
15.

Svälter du dig fortfarande eller vill du gå upp i vikt så du blir frisk?

Jag äter varje dag (i princip) så nej, jag svälter mig inte så. Jag äter för lite. Och nej, jag vägrar att gå upp i vikt.

När jag svälter får jag värsta hunger känslan hur gör du för att motvärka denna känsla ?
Ingenting, faktiskt. Har oftast inte denna känslan. Och annars äter jag eller ignorerar den.

Vad gör du om dagarna har du någn riktigt bra kompis som du umgås med eller var/är det bara pojkvännen som nu inte längre är det?

Är hemma. Tränar, rider. Sitter, stirrar. Hatar.

Längtar du efter att flytta hemifrån? Du skriver ju om svårigheter med dina föräldrar samtidigt som det så klart är bra ekonomiskt att bo kvar hemma om en inte har fast inkomst. Jag är nyfiken på hur dina tankar går kring det.

Ja, det gör jag. Jag har som ambition att flytta snarast. Jag har inte fast inkomst på det sättet, ju mer jag jobbar med företagen desto mer får jag ju. Men senaste jag sade det till min kära mor så flög hon i taket. Jag tror att hon tror att jag kommer att ta livet av mig om jag bor själv. Och det är ju faktiskt en möjlighet.

Trots att du bloggat hemma hos din kille/ex så har han inte hittat din blogg? Alls? Någon gång?

Nej, alltså, jag går ju in på publishme.se (förut, när jag bloggade hemma hos honom). Och jag menar, hur ska han veta vad publishme är för något? Sedan så går jag ju inte in på bloggen när jag är hemma hos honom.

Hur gammal är du?

Typ 20. Ungefär.

Tar du verkligen åt dig det vi skriver till dig? Tänker du någonsin att vad vore du utan oss osv..?

Ja, det gör jag. Okay, inte dom som är mest oseriösa och bara skriver en massa goja, men vissa saker tar. Och när ni skriver gulliga grejer går det rakt in i hjärtat på mig. Jag vet att det låter töntigt, men jag lägger ner så mycket tid och och lust och energi på den här bloggen, och att får höra era åsikter värmer så sjukt mycket!

Ja, antagligen smalare än vad jag är nu.

Varför skaffar du inte bara hjälp? Du vet att allt blir så mycket lättare då ju?

För att jag inte har hittat en bra vårdinrättning.

Jag har länge fått höra av mina läkre på BUP och sjukhuset att jag lider av ätstörningar vilket jag förnekar. Grejen är, att jag vet att jag är underviktig och har gått ner väldigt mycket, men jag är inte nöjd ännu och vill gå ner med. Jag lider av att inte kunna äta vad och hur mycket jag vill men tanken på att behandlas och gå upp i vikt skrämmer mig, hur ska jag göra?
Alla är på mig hela tiden, tvingar mig äta, eftersom jag verkligen inte kan svälja spottar jag ut i princip allt jag äter, jag känner mig så äcklig.
Har du något tips på hur man kan göra? För att bara slippa spotta ut allt man äter, ner i vikt och svälta vill jag fortsätta göra.
Jag förnekade det länge, länge, länge själv. Jag förnekar det fortfarande för det mesta. Jag är inte sjuk! Låt mig vara ifred? Sååå farligt är det inte att gå ner några kilon till, jag är ju ändå så tjock.

Men vet du vad? Det GÖR skillnad. Fem kilo kan vara det som tar död på dig. Jag tycker att du ska lyssna på vad dom har att säga, och ge ditt hjärta och själ till behandlingen. Och fungerar det inte, nej men då fungerar det inte. Men vill du verkligen ha ångest för allt du äter? Vill du ha ett liv? Vänner, pojkvän? Välj då inte anorexin.

Hur länge har du haft sjukdomen? Hur lång tid tog det för dig att gå ner?

Sjuk har jag nog varit länge. Mycket länge. Men jag fick diagnosen anorexia nervosa för ungefär ett halvår sedan. Lite drygt.

När var första gånge som du skärde dig själv?

Oj! Det var tidigt. Kanske när jag var 13. 14.

Vad vill du bli när du blir stor?

Jag vill bli civilingenjör eller något jag tjänar en massa pengar på.

Hur gammal var du när du började med hästar?

Jag var fyra, fem.

Går du i skolan eller jobbar du, isåfall med vad? Eller är du sjukskriven?

Jag har gått ut gymnasiet, jag ska börja plugga igen. Just nu gör jag ingenting, förutom jobbar lite med företagen. Nej, jag är inte sjukskriven och har aldrig varit.

Hur många hästar har du? Tävlar du med dom också? Isåfall vad?

Jag har flera stycken, och jo, jag tävlar med den äldsta av dom. Unghästarna är det andra som tävlar. Jag tävlar i dressyr.

Hur mår du nu?

Just exakt nu mår jag väl helt okay. Allt är ju relativt. Men det går upp och ner hela tiden. Imorgon kommer jag säkert att vara lika deprimerad som vanligt.

Är du deprimerad?

Ja.

Pluggar du eller jobbar du?

Jag ska börja plugga igen, om allt går som planerat. Just nu går jag bara och skrotar.

Hur mycket väger du?/ Vad har du för BMI?

Jag har ett BMI på 15.

Ungefär hur många kalorier äter du om dagen?

Om jag äter bra så kanske jag är uppe i 1000, ibland lite mer. Men oftast mindre.

Tränar du? I så fall vad?
Jag rider varje dag, jag älskar att träna på gym så det gör jag så ofta jag kan, jag promenerar, och jag tränar hemma nästan varje dag.

Skulle inte du kunna lägga ut lite bilder på dina kläder? Samt tipsa om hur de olika krogarna du går ut på är. Vilka som är dina favoriter/vad du tycker om folket?

Det här har jag redan svarat på, men jag kan väl svara igen: jag kanske kan lägga ut bilder på mina kläder men då finns det en risk för att folk känner igen mig, och jag vill verkligen inte det. Krogarna har jag redan svarat på i en tidigare frågestund.

Hur går det med boyfriend, är ni fortfarande tillsammans?

Nja. Haha. Vi ses, det är svårt att bryta med någon som man har varit tillsammans med i två år, när man dessutom är tillsammans hela dagarna. Men jag ser oss inte som tillsammans och det hjälper mitt tänkande. Då slipper jag känna press på att vara den där perfekta flickvännen.

Hur mkt väger du?

Jag har ingen våg just nu, mamma har gömt den. Innan vägde jag kanske 45.

Har du någon gång testat någon bantningsdrog sådom Efedrin eller något liknande?

Hm, jo, det har jag. Fast jag gillade det inte. Jag gillar inte droger överhuvudtaget och jag tycekr inte att man ska behöva ta droger för att gå ner i vikt. Vill jag gå ner i vikt så går jag ner i vikt, mestadels för att JAG vill känna att JAG har kontroll. Annars är det ju drogen som gör att jag går ner i vikt, och då förloras ju hela "charmen" i det hela...

Vilket resmål är din favorit? (Människorna, vädret, maten, shoppingen osv)
Jag älskar alla varma ställen. Typ Italien, Kanarieöarna. Frankrike och då speciellt Paris är himla vackert (dock inte speciellt varmt), och har fantastisk shopping. England är det vackraste landet jag någonsin varit i, och jag älskar allt som har med England att göra! Jag älskar språket, människorna, maten... kanske inte heltäckningsmattorna eller kläderna då, men det finns så mycket annat där. Klubbarna är underbara! Och vädret i England är nästan alltid bättre än i Sverige... himla lustigt.

Vad är hälsosamt för dig? Många tycker ju att det är att bara äta grönsaker och träna sju timmar om dagen - men det är ju ohållbart.

För mig är det att vara hälsosam när man äter allt men med måtta. Att man kan äta glass, godis, kakor och sådant men med måtta. Att äta varje dag. Att inte få ångest över mat eller träna bort/träna för att få äta. Att träna för att det är kul och för att man är rädd om sig.

Vilka bloggar läser du och varför?

Jag läser hur många bloggar som helst! Jag läser STÖRT många bloggar. Dom jag läser dagligen är Helenas, Berits och Bellas. Det är dagens måsten.

Tänker du alltid på mat och vikt eller finns det tillfällen när du kan släppa alla tankar på det och fokusera på annat? Har du någonstans (fysiskt eller psykiskt) dit du kan fly från ätstörningstankarna?
När jag är med hästarna, alltså inte när jag rider utan när jag ÄR med dom. När jag pluggar, och verkligen går in för något. Då kanske jag kan släppa det. Men inte länge.

Lider du "bara" av ätstörningar eller har du andra problem också?

Jag har en hel del psykiska problem och diagnoser. Jag har även en kronisk sjukdom som hindrar mig fysiskt.

Vad har du för planer för våren?
Plugga, resa, fortsätta blogga, rida.

Varifrån får du pengar?
Jag vet faktist inte. Jag har en del pengar, jag är rätt bra på att spara. Får en liten summa varje månad utav pappa. Men det är inte så mycket.

Hur bor du? I stan eller på landet? Villa eller lägenhet? Bara med din mamma?

Stan, lägenhet, med mamma. Letar egen lägenhet.

Hur fixar du ekonomin? Med flera hästar och inget jobb (som jag har förstått det) måste det ju ändå komma in pengar någonstans ifrån?

Jag har ju företagen, mina föräldrar hjälper till med hästarnas kostnader.

Jag förstår inte, menar verkligen inget illa men har ju tidigare sett dig skriva att det inte hjälper att gå ner i vikt utav att spy/bulumi, och du gör det ändå? Är det bara för ångesten att du ätit även om du vet att det inte hjälper, eller hjälper det att spy upp sin mat?

Nej, det hjälper inte att spy upp sin mat. Det enda du gör när du spyr är att trigga igång dina hungerskänslor, för när du spyr producerar magen mer magsyra som gör att du blir hungrig.

Jag tror att jag kanske har fått det att låta som att jag spyr mer än vad jag verkligen gör. Jag spyr inte alls ofta, och enda gången jag gör det är det inte frivilligt, utan det är när jag kanske ätit något som min mage stöter bort. Min mage är helt förstörd över min knäppa kost, och den tål inte all sorts mat. Så ibland får jag upp mat när jag bara sitter ner och håller på med något.

Vad äter du en helt vanlig dag?

Frukt, grönsaker, kyckling, kanske lite proteiner. Havregrynsgröt ibland. Ibland yoghurt och flingor. Kanske någon macka här och där.

Känner du ingen hunger och ett måste till mat? Jag menar, jag försöker gå ner i vikt och jag kan vara utan mat en hel dag men sen så fort jag kommer hem så dras jag till kylskåpet och äter,äter,äter massor... hetsäter kan man säga.
Vad ska jag göra för att få bort hungern, suget och allting?
Och sedan har jag inget lust eller ork till att träna fast jag vill!

Jo det gör jag. Men jag skiter i att jag känner så. Det handlar om viljestryrka. Och oftast så känner jag inte hungerskänslor överhuvudtaget.

Om du äter lite mer kolhydrater så kommer du orka träna.

Kan du inte berätta nåt om dina företag?
Hur länge du har haft dem och vad du tjänar på dem?
 Jag har haft dom i snart ett halvår. Och jag älskar det eftersom det gör att jag kan jobba hur jag vill och när jag vill.

Hur mycket jag tjänar beror på hur mycket jag jobbar. Jag vill inte berätta alltför mycket om dom för då är det lätt att hitta mig. Men en månad för inte så länge sedan tjänade jag ihop lite drygt 28.000kr.

Hur länge har du haft dina ätstörningar?

Alldeles för länge... vet faktiskt inte riktigt när dom började.

Vad tror du var startskottet till dem?

Oj...! Dåligt självförtroende och ingen som brydde sig om mig. En vilja och en strävan till att vara perfekt och bäst.

Har dina föräldrars skilsmässa påverkat din syn på dig själv?

Ja, definitivt. Jag fick höra hur många gånger som helst att allt var mitt fel. Och när pappa skiljde sig från sin nya flickvän för något år sedan visste jag att det var mitt fel igen. Att dom bråkar så myckt har oftast med mig att göra.

Har du några syskon?

Nej.

Varför vill du bli civilingejör? Jag menar, du sa ju att du inte var så bra på matte..?
Om du av nån anledning inte skulle ha möjligheten att utbilda dig till det, vilket annat yrke skulle du välja då?
Jag vill bli det för att jag vill syssla med systemutveckling och data, tycker att det är äckligt roligt. Matten får jag väl klara av, det är ett nödvändigt ont.

Någonting annat... hästar, mina företag (få dom att expandera mer), modell kanske.

Vad har du för klädstil? Shoppar du mycket?

Beror på hur tjock jag känner mig. Klär mig gärna i stora kläder så att folk slipper se hur fet jag är (inklusive jag själv). Men jag gillar stuprörsjeans. Och jag gillar det klassiska.

Jag shoppar ganska mycket, i omgångar.

Jobbar du nu medans du har ett år ledigt? Tänkte bara eftersom hästar inte är nåt billig hobby. Hade själv en häst en gång i tiden men blev tvungen att sälja den för vi hade inte råd att ha den.
Ärligt talat? Jag jobbar inte. Mina föräldrar jobbar och betalar det mesta på hästarna. Ännu mera ärlighet? Hästar är svindyrt och mina föräldrar är snåla. I alla fall min mamma. Hon vill sälja dom (hon är inte alls hästintresserad). Också en sak som gör mig prestationsinriktad - så länge jag har resultat på tävlingsbanan så är hon nöjd och då får jag behålla hästen.

Vad har du för relation till dina föräldrar? Vilken av dom står du närmast? Talar ni någonsin om din ätstörning eller låtsas dom inte om den?
Jag hatar mina föräldrar och dom står väl ut med mig. Jag står inte nära någon av dom.

Nej, vi pratar inte om den.

Kommenterar dina vänner aldrig dina matvanor? "Men Paris, vad du blivit smal" eller "Paris hur mår du egentligen?" säger dom aldrig nåt sånt?

Vilka vänner? Vem fan skulle stå ut med mig? Vem tror du orkar vara med mig?

Har du fortfarande kontakt med Blondinbella? Vad tycker du om hennes pojkvän?

Nej, inte mycket mer än sms. Vi träffades ute för ett tag sedan, men mycket mer är det inte. Nils är trevlig, rolig.

Vad har du för framtidsplaner?

Jag vill antingen dö eller leva. Inom en snar framtid.

Varför tar du inte kontakt med nån annan ÄS - enhet?
Bara för att Mando inte fungerade för dig betyder ju inte att t.ex Capio inte gör det.
Okay, grejen med Mando var väl mest att jag har ett extremt kontrollbehov. Och vårdpersonalen där är ett skämt. Och jag tror inte att Capio, som är statligt ägt och alltså har statligt anställda, kommer att vara bättre då. Har inte hört några bra grejer om Capio eller dom andra klinikerna i Sverige.

Jag har funderat på psyk men det är ju samma sak där. Den enda som låter lite bra är kliniken i Mora, eller var den nu ligger... jag kommer inte ihåg för tillfället.

Alltså, ursäkta språket, men jävla piss skit vecka.

Jag har missat min hårtid, så mitt hår är kaos.
Jag har missat min nageltid, så mina naglar är kaos.
Jag har krockat med biljävel, så den är kaos.
Jag missade ett viktigt möte, så nu är folk sura på mig.
Jag missade en telefontid med tio minuter, så nu är jag förbannad på mig själv.

ALLT som har kunnat gå fel HAR gått fel.
Jag orkar inte. Så jävla värdelös på allt jag gör, jag kan inte ens läsa en tid på en lapp? Värdelösa jävla sopa! Jag vill bara gråta, slå och sparka mig själv.

Jag tycker att Jessica Biel har är så otroligt naturlig och har underbara former. Dessutom verkar hon alltid vara så glad. Hon får bli dagens förebild!

Kul att ni ger förslag på vilka förebilder ni vill se! Fortsätt med det.

Ska vi börja med något nytt? Vi kan ha dagens förebild, med tjejer som är normala och friska och vackra och verkligen kan vara förebilder för oss. En kvinna som inte är för tjock och inte heller för smal!

Vad tycker ni om det?

Här kommer den första: Adriana Lima.

Säger Arlene Blum. Klokt.

Som ni vet så är jag lite hemlig här på bloggen, jag är anonym.

Tänk på det, när ni skriver era kommentarer. Vissa av er använder mitt namn när ni skriver kommentarer och då godkänner jag inte dom, hur fina och kloka dom än är. Så försök att inte använda namnet så att alla kan läsa era smarta ord!

Kom precis hem nu, och nu ska jag äta lite.

Jag skiter i om ni tycker att jag är tjock, jag VET att jag inte är det. Orka kommentera så onödiga saker.

Nu ska jag äta och fortsätta att titta på 13 snart 30.

                      För tjock?                                                    För smal?

Som ni kanske märkt är jag INTE på bra humör. Varför kanske ni undrar?

Jag ska visa er varför. Lite senare, när min kamera bestämt sig för att fungera.

Jag har tappat en massa hår. En JÄVLA massa hår. Och sådant gör mig alltid på dåligt humör.