My Ana Life

Nu sitter jag här igen. Ensam, mitt i natten, och skakar i hela kroppen av ångest. Har slängt i mig Benzo och Propavan, så jag hoppas att jag somnar snart.

Hade trevligt med en tjejkompis tidigare idag. Vi satte på hög musik, dansade som galningar, skrattade åt olika komiker på YouTube.

Sedan slog blixten ner. Det flimrar framför ögonen och jag kan inte koncentrera mig på vad hon säger längre. Pulsen stiger och kallsvetten blänker i pannan. Jag känner själv hur blicken flackar och kroppen börjar skaka.

Det var inget som triggade det. Jag hade hur trevligt som helst. Det kom från ingenstans. Och det gör ont att andas och jag vill bara gråta, gråta, gråta, som ett litet barn, men jag har sådan panikångest att jag knappt klarar av att skriva det här.

En av mina vänner på FB har skrivit så här:

“Death must be so beautiful.
To lie in the soft brown earth,
with the grasses waving above one’s head,
and listen to silence.

To have no yesterday, and no to-morrow.
To forget time, to forgive life, to be at peace."


Men hon har fel. You gotta love the life you got, because dying isn't pleasent.

Fyfan vad tråkigt livet vore om ingenting hände. Nu känner man i alla fall att man LEVER. Smärta måste finnas för att man ska kunna känna lycka.

Det finns inget som heter "utopi". Det går inte att bli lycklig eller stark om man inte stöter emot lite hinder på vägen... och egentligen, vem vill leva ett mellanmjölks - liv?

Blackroof country, no gold pavements, tired starlings.

Silver horses ran down moonbeams in your dark eyes.
Dawnlight smiles on you leaving, my contentment.



Ill wait in this place where the sun never shines;
Wait in this place where the shadows run from themselves.


Ill sleep in this place with the lonely crowd;
Lie in the dark where the shadows run from themselves.

I can not take this any more. Ana, I am coming home now. I come to you now. Let me be beautiful, let me hide myself and my inner ugliness in your beautiful fog.

Mina ådror lyser blåa under mina tunna, genomskinliga hud. Jag kan stryka mig själv på ryggen och känna mina revben, jag kan ta tag om min arm med ena handen.

När du är med mig Ana, känner jag mig stark, vacker. Snälla Ana, låt mig få uppleva din dimma igen. Ta mig med i din vackra, orörliga värld. Jag vill vara ovanför allt igen, känna mig som en övermänniska, som en levande älva, som sveps med i din tunna vind och inte känna det andra människor känner.

Låt mig få ta del av din odödlighet igen... låt mig få vara lätt som en fjäder med dig, låt mig vara starkare än alla andra som är fastbundna i matvanornas kedjor. Låt mig få vara med dig. Låt mig få flyga fri, once more.

Pam kan ni numera hitta här. Hon bad mig skriva här att hon har en ny icke anonym blogg eftersom hon hann radera sin innan hon berättade det. Här hittar ni den.


So let this be your forum. Skriv av er, tipsa om olika bloggar, skriv till mig, skriv till andra... I'll be here 4 - ever 4 you, because YOU deserve it.

Nyfikenhet är en sak.
Att försöka hjälpa mig är en sak.

Men att stalka mig, trots att jag väljer att vara anonym, och göra allt för att få reda på vem jag är...


FÖRSTÅR INTE NI ATT NI FÖRSTÖR MITT LIV?
Era jävla dumhuvuden, hoppas ni är jävligt nöjda med er själva.


Om ni vill "hjälpa" mig så SKRIV till mig på [email protected] eller i kommentarsfältet. SÖK FAN INTE UPP MIG OCH STÅ UTANFÖR MIN DÖRR, det är ju helt sinnessjukt!

Ibland undrar jag vad det är för fel på mänskligheten!

Shoes might not solve my problems, but they make me happy.

Mer skor åt folket. Alla blir nog lyckliga på det sättet.

"Jag är själv Blatte, och jag bryter inte. Jag tycker att folk kan sluta upp med att vara så jävla känsliga när det gäller sånt, en svenne är en svensk, en blatte är en invandrare. Det ultimata skulle ju vara att man slutar upp med att kalla varandra för sånt, men samtidigt om folk slutar med att anknyta dessa ord till negativitet då kommer orden inte ha någon negativ innebörd heller."


Kunde inte sagt det bättre själv. Det är bara ord. Det har ju att göra med HUR man säger det.

Skulle jag ställa mig på gatan och skrika NEGER efter någon stackare så är det klart som fan att jag är dum i huvudet.
Men nu är det inte det jag har gjort. Jag har skrivit ett ord i en blogg.

Fitta   kuk   ollon   sex   neger   svennejävel   pussy   analsex   anorexiaoffer   cp   dampbarn   bokstavsbarn   polsk hora.

Det är bara ord. Ord i en blogg.

Det här var fanimej det bästa jag någonsin sett. TANKESTÄLLARE.

This is just beautiful. Vlada. I love it.

Som en isprinsessa. Som den isprinsessa jag önskar att jag var.


Som hon i The neverending Story (som BTW är en av världens bästa filmer). Vacker, skör... fragile.

I keep repeting that in my head: No guts, no glory.

Inget mod, ingen framgång.

Det var någon som inte visste något om det där om skogsturken... Haha, here you go.

Hahahahaha. "Vem var det som kasta?"
"Nej jag har inte filmat det här... varför skulle jag filma det här?"

---

Update: Vilka tänkte på att han sade "svennejävel?" Är det okay? Är det mer okay är blatte?

The show must go on, eller hur vad det?

Jag går igenom en riktigt tuff period just nu. Inte bara med skolan och anorexi och depression (manodepressiv?), utan jag håller på att "byta" pojkvän.

Jag har brytit alla band med Boyfriend. Att jag ens orkar ta mig ur sängen är en bedrift just nu. Tyck inte synd om mig... jag vet att det här var för det bästa. Han manipulerade mig till att må dåligt. Han fick mig att tro att jag var värdelös utan honom.

Så nu står jag på helt egna ben. Darrig som en nyfödd kalv, kan knappt öppna ögonen som en liten kisse. Men för första gången på mycket, mycket länge är det OKAY. Jag är SJÄLV, och det är OKAY.

Jag behöver inte vara rädd längre. No guts, no glory.

What do you not do to laugh?

Nej, klart jag inte är allvarlig. Chilla brushan. Hahaha.

Okay, ja, jag är helt spårad. Förlåt om någon tog illa upp. Men seriöst, sluta ta allting så allvarligt. Om jag skulle börja gråta varje gång någon kallade mig anorexiaoffer eller äcklig skulle jag ha slut på vätska i kroppen.



Titta på videon och spänn av lite. Ansiktsburkar på er allihopa <3

Svenne blatte neger.

Ho ho, jag känner mig som Kissie.

SVENNEBANAN
BLATTETURK
NEGERBOLL


F - You.

Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger Neger

Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk Svensk

Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte Blatte

Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk Finsk





What the fuck is your problem girls? Varför får jag inte säga "neger"? Lever vi på 1800 - talet eller? Skärp er för fan.

Blatte, neger, negerboll, chokladboll, svensk, iranier... Oj, förlåt. Svensk kan vara svensk, men neger måste vara "mörkhyad". Fuck you. Jag säger neger om jag vill säga neger.

Som "Voldemort". Att inte säga det ökar fruktan för själva namnet.


Så... neger på er alla där ute. PUSS.

Igår åt jag min första måltid på en vecka. Jag spydde som en gris efteråt, kunde inte behålla ett dugg.

Jag famlar runt i ett mörker. Alla ser mig som Superwoman, även ni.

Men jag är inte stark. Allting gör så ont. Och jag vet inte hur länge till jag härdar ut.

Det finns så mycket smärta. Et je ne sais pas si je peux gérer ce plus.

The show must go on. Kom ihåg det allihopa.

Det finns inte bara mörker där ute, även om det kanske känns så nu. Det finns liv, det finns glädje, det finns eufori.

Sett a goal and go for it.


NO GUTS, NO GLORY.
Det handlar om att VÅGA. Ta steget ur mörket. Ta steget ifrån det som känns rätt. Du kanske faller, men vad är det för liv du har levt om du inte tagit steget?

Vill du leva resten av livet och undra om du gjorde rätt? Gör hellre misstag. VÅGA. No guts, no glory.

Past the point of no return
No backward glances


Past all thought of if or when
No use resisting
Abandon thought and let the dream descend


Past the point of no return
No going back now
Our passion-play has now at last begun.
Past all thought of right or wrong
One final question
How long should we two wait before we're one?

Är det här uppmärksamhet eller är vad är det?

Om ni tycker att jag är bra på att söka uppmärksamhet, vad gör då denna tjej? Jag spelar normal inför andra.

Den här tjejen är märkt för livet. Nu värker mitt hjärta igen.

Jag mår så jävla bra just nu. Jag känner för att göra ett Ronja Rövardotter - skrik.

WAAAAAAOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOH!


JAG LEVER! NI lever! Fattar ni vilka MÖJLIGHETER vi har? Fattar ni vad vi skulle kunna göra? Vad DU skulle kunna göra?

Om du levde i en värld utan straff eller påföljder, vad skulle du göra då?
(Jag skulle vilja känna på hur det känns att mörda någon. Heh.. Öh, where was I?)

PLUUUUUUUGGGAAAAA......



ZzZzZzZzZz. Varför lär jag mig aldrig?

Här har ni några bra tips för bra studieteknik.

Fortsätt, fortsätt. Throw out your hate, love, happiness, sadness, recipes. Whatever you wan't.

Det känns bättre när man har lättat sitt hjärta. För mig, och för er.

Jag vill verkligen poängtera en sak för er alla där ute som känner er ensamma om att känna som ni gör:

NI ÄR INTE ENSAMMA. Det finns någon annan som känner som du.


Använd gärna den här bloggen som ett forum, I really don't mind. Kasta skit fram och tillbaka, hit och dit, fråga varandra saker. Jag önskar att jag visste hur man gjorde ett forum, för om jag skulle kunna det skulle jag göra det och så skulle vi hjälpa varandra.

Men nu vet jag inte det. Så nu använder vi den här bloggen som ett forum. Känn inga hämningar. Ingen vet vem du är här. Här kan vi alla vara anonyma.

Det är helt sjukt hur ni kan få mig att gråta med några få ord. Gråta av glädje.
För jag känner mig mindre ensam.

Ensam är inte stark, tillsammans blir vi mindre ensamma, tillsammans blir vi trygga, starka, vackra.

I love you guys.

Jag blir faktiskt lite förbannad när jag läste en kommentar, som tyckte att jag vred allting till min fördel (till att det var så synd om mig) och att jag skulle tänka på barnen i Afrika.

Hade jag levt i Afrika hade det varit jävligt synd om mig. Hade jag levt i Rwanda hade det varit jävligt synd om mig. Hade jag varit neger på 30 - talet i USA hade det varit jävligt synd om mig. Hade jag varit jude under Hitlers storhetstid hade det varit jävligt synd om mig.


En 20 - årig flicka utan familj, kärlek, framtidsplaner, framtidstro, livsglädje, hon får inte vara olycklig. Nej, men förlåt mig så HEMSKT mycket för att jag inte är JUDE eller NEGER eller bor i AFRIKA. Förlåt mig för att jag inte är BÖG eller LESBISK eller NAZIST eller BOKSTAVSBARN.

För då hade det ju varit synd om mig? Tell me, what's the fucking difference?

Jamen grattis Paris, du är nu officiellt ett ordentligt psykfall. Du fick din psykolog att börja gråta för att hon tyckte så synd om dig och din barndom.

Ja, ännu ett inlägg om hur jävla boho det är om mig. Min blogg, mina sorger, mitt triviala liv.

Angående det här inlägget.

Fan vad jag inte menade att vara dryg. Ni missförstod mig totalt. Jag är på riktigt ledsen över att vissa människor har det så knapert att dom inte kan göra någonting, inte åka på semester, leva 7 personer i en trea osv.

"Fy fan" var inte "fy fan vad äckliga ni är som är fattiga", utan "fy fan vad jag lider av det här, av att se så många ha det så dåligt".

Jag skrev det med ångest i hjärtat, inte med mening att provocera.

I hela mitt liv har jag blivit missförstådd, och nu är jag även sämst på att förklara hur jag känner i skrift, jag har förlorat min familj, ni tycker att jag är en dryg idiot för ett inlägg som var skrivet av sympati...

"Jaa," tänker ni säkert. "Boooohooo för henne då, men så går hon och köper en Louis Vuitton - väska och är lycklig igen."

Fick en kommentar:
"Så har jag det. Har bara fått födelsedagspresent en gång i mitt liv just för att vi inte har råd. Vi har ingen dator heller, jag lånar bibliotekets dator. Men jag klagar inte, jag har en familj som älskar mig och ett bra liv."


Har ni aldrig tänkt på varför jag har mycket pengar? Min mamma jobbar jämt. Min pappa jobbar jämt. Jag är ensam hemma jämt. Dom kompenserar genom att ge mig ett MasterCard och det jag pekar på.

Allt jag vill ha är kärlek. Jag kan inte säga hur många gånger mina föräldrar har glömt mig på dagis, hur många gånger dom har glömt mina födelsedagar, hur många gånger jag har gått och lagt mig och gråtit så mycket att kudden blivit blöt.

Och nu sitter jag här och grinar som en jävla mes och jag kan inte hjälpa det, för jag hatar när folk hatar mig.

Jag är helt förstörd. Jag gråter så mycket att ögonen har svullnat upp och jag ser allt genom ett rödaktikt dis.


Jag har träffat en ny. En kille som skulle kunna vara min soulmate. Och för att inte behöva vara en slampa eller ljuga så berättade jag det för Boyfriend.

Ni kan ju tänka er hur det gick. Skrik, söndersparkade saker, gråt, "jag hatar dig" flög omkring i luften. Och jag satt bara och darrade och hyperventilerade. Jag älskar ju honom så mycket. Och jag hatar mig själv SÅ JÄVLA mycket för att jag sårar honom.

Det här krossar mitt hjärta. Min Boyfriend är min trygghet, min familj, mitt allt, min bästa vän.

Vet ni vad det värsta var? När han kommer till mig och ser att jag gråter, tar han mig i famnen och frågar "vad är det som har hänt älskling?"

Jag känner mig som en äcklig liten råtta. Som en lus på en liten loppa. Jag har förmodligen sårat den här killen för livet. Jag tog hans oskuld och vi har varit tillsammans genom vått och torrt i tre långa år.

Det gör så ont att jag inte kan sluta gråta

Eftertanke: Jag får ångest när jag handlar mat.

Jag borde inte lägga pengar på mat. Det känns så förbenat onödigt.


Jag verkligen HATAR att köpa mat, för det känns som att jag slösar pengar helt i onödan.

Jag kommer ihåg när pappa levde med sin nya kvinna. Hon hade tappat en tiokrona i en sådan där låg brunn där man ser botten, och blev helt hysterisk.

Hon hämtade en pinne och satte ett tuggummi på ändan av pinnen och försökte fiska upp tiokronan. Jag bara stirrade misstroget på henne.

"Vad håller du på med? Skit i det där, det är ju bara en tiokrona?!" utbrast jag.
"En tiokrona! En tiokrona är en liter mjölk!" Fräste hon till svar.


Tänk att leva så, på riktigt. Att varje krona spelar roll. Att inte kunna äta ute varje dag. Att gå på restaurang bara på födelsedagar för att fira. Att inte kunna ha en bil, att inte kunna bo där man vill. Att inte kunna utföra den hobby man gillar. Att inte kunna köpa kläder utan gå med samma kläder, eller ärvda kläder. Fyfan.

Wow, I loooove Dentaworks. Väldigt värt det, det fungerar verkligen!

Det är inte skadligt för varken tänder eller tandkött, men om ni undrar något kan ni alltid kolla här, på frågor och svar.

Jag kan verkligen rekommendera det! Superenkelt var det också.

Nu, mina kära vänner, ska jag bleka tänderna. Tandblekningskitet kommer ifrån Dentaworks.

Wiie, I'm so happy! Återkommer med resultat.

Åh, helt underbart. Nu på Star. En timme.

Fashion, fashion, fashion!

Nu har jag läst flera av kommentarerna och på andra bloggar att man kan bli påverkad av att det är fullmåne. Vad menar ni med detta?! Utveckla gärna.

Varför skulle min sömn påverkas av att det är fullmåne? (Och nej, jag är inte kritisk, jag är faktiskt ärligt nyfiken.)


Sedan fick jag två frågor till:

Sömnmedicin - jo, jag har Propavan, men den är slut och har inte kunnat hämta ut mer.

Hunger på natten - antagligen därför jag inte kunde sova ordentligt. Ligger och vrider och vänder mig av hunger, men jag har skräck för att äta på natten. Sex på morgonen är tidigast jag får äta frukost (ja, det är en tvångstanke).

Också just därför som jag får Propavan, för att jag är van att ligga och vakna var tredje sekund av att magen skriker och jag får ångest.

Var helt hysterisk igår kväll för att jag inte kunde hitta filmen vi ville se. Så vi gick och lade oss ett.

Tre är jag klarvaken, stirrar på klockan, somnar om.
Fyra, samma sak, satte på Twilight.

Fem: nej, nu ska jag ändå snart gå upp, så ingen mening med att somna.

Nu ska jag sova med Boyfriend. Åh, vad jag älskar sovsällskap.

God natt älskade bloggisar <3

"'All the greatness in the world stops at my skin'
Vissa människor är mer lyhörda för smärta utifrån världen. Weltschemrz är det tyska ordet för det. Livsleda, världssmärta.
Världen är nästan bara sorg. Det är de andra fragmenten som man lever för. Kärlek, ungefär, det enda som är ljust. Allt annat är mörker och sorg."


Tänk att det fanns ett ord på det. Det låter nästan vackert. Weltschemrz. Tack Anna för den kommentaren.

Jag älskar den här bilden.

När vi ändå är inne på henne.

Det är skönt idag. Idag är min hjärna avkopplad, lugn, nästan harmonisk.

Idag vill jag bara titta på vackra bilder på vackra kvinnor och känna mig inspirerad. Jag vill njuta av underbara fotografier och inte tänka på något annat än vackra saker.

Så därför kommer det idag att bli en bild - blogg - dag. Massa fina bilder. Massa underbart att njuta av. Ingen stress, ingen brådska, ingen press. Bara njuta av vackra ting.

Jag har precis samma problem!

Så det betyder alltså att jag saknade ömhet och trygghet i min uppväxt. Well, dah. So true.