My Ana Life

Hoppas ni njöt av eran taxiresa för 700 spänn. Förbannade jävla idioter. Äckliga Motala - bor.

Ja, jag har blivit skimmad eller vad det nu heter. Jävla idioter, tjäna era egna jävla pengar.

Jej, finally!

Philip Pullman (som skrivit några av mina favoritböcker, Den mörka materia) har skrivit en ny bok om ett av mina favoritämnen. Jesus och religion.

Lyssnade nyss på en intevju med honom. Smart gubbe. Jag längtar efter att få läsa den nya boken!

Den heter "The Good Man Jesus and the Scoundrel Christ", och HÄR kan du läsa om den. Du kan även provläsa en del av boken.

Hur många nära vänner har du? Känner du dig ofta ensam?

En. Och ja, det gör jag. Fast det är ju ganska självvalt, jag tycker inte om när folk kommer FÖR nära, FÖR ofta.

Vilka är dina mått?

Oj. Jag har inget måttband, men jag kan mäta senare.

Jag har tre jättetråkiga frågor, men som jag faktiskt länge har tänkt på att fråga, heh. Bra med frågestund!

Tar du några mediciner? Om ja - vilka?

Bästa tipset för att stoppa panikångest/sitta-och-stirra-ångest innan den bryter ut?
Och... 
Vilket cigarettmärke röker du, om du fortfarande röker? 

Ta hand om dig.

Jag ska ju göra det, men har inte orkat köpa nya. Går ju inte till min psykolog längre. Bästa tipset är att gå ut! Gå ut och gå i tio minuter rakt fram, vänd sedan och gå tio minuter tillbaka. Man mår så mycket bättre av det.  Och jag växlar mellan Marlboro Menthol och LM Menthol, när jag röker.

Har inte folk i din omgivning uppmärksammat din anorexia?
Varför har du inte fått den hjälp du behöver?

Frågar mig själv samma fråga. Mamma säger att det är för att jag ”är svår att nå”, jag säger att det är en del av sjukdomen. Jag antar att dom inte älskar mig tillräckligt mycket för att försöka. Tänk på det, ni som har vänner med ätstörningar. Att ni finns där gör så jäkla mycket. Dra er inte undan.

Hur går det med boken?;)

BRA! Fast jag lämnade ju inte min dumma data eftersom den hade virus. Virusskiten hade brytit sig in och bytt ut alla Windowskomponenter och samtidigt spärrat alla program. Jag hoppas att boken håller sig intakt…. Korkat av mig att inte göra en backup.

Vad vill du VERKLIGEN med ditt liv? Vad skulle du verkligen vilja åstadkomma? Hur mycket vill du egentligen bli frisk?

Tror du att du kommer att kunna tillfriskna, eller har du intalat dig att du kommer att bli en kronisk anorektiker?

Just nu har jag inget desperat behov av att bli frisk. Vi håller det på en bra nivå, hon och jag. Hon hindrar inte mig alltför mycket och jag hindrar inte henne för mycket. Jag tror på det där med att man har bara ett problem om man gör det till ett problem. Och jag önskar att jag hade ett tydligt livsmål, men det ändras hela tiden. Det enda jag vet är att jag vill skriva.

Hur mycket vill du väga? Hur många kilo mer/mindre är det jämfört med vad du väger nu? Hur mycket tror du att du behöver väga för att känna dig frisk?

Jag tror inte att det sitter i vikten, utan huvudet. Du kan ju vara överviktig och ändå må kasst, du har ju fortfarande en ätstörning. Ska jag bli frisk vill jag bara slippa tankarna, sen skiter jag i resten.

Jag följer denna blogg troget och jag kan förstå att du vill vara anonym, men personligen så vill jag inget hellre än att se vem personen bakom alla dessa inlägg är... Önskar att man kunde göra allt bra genom att knäppa med fingrarna, men jag vet, precis som du, att det är så mycket mer komplicerat än man tror. I vilket fall som helst, så undrar jag följande; Vad drömmer du om att uppnå i framtiden? Vill du bli frisk och allt vad det innebär? Ser du livet som något vackert, eller motsatsen? 

Skulle kunna ställa hur många frågor som helst. Men nöjer mig såhär, stor kram!

Jag vet inte riktigt om framtiden. Jag har alltid planerat min framtid 20 år framåt men just nu är jag inne på dag till dag – planering. Klart jag vill bli frisk! Fast vad menar du med ”allt vad det innebär?” Livet är vackert och det är synd att ta så mycket för givet som vi gör.

Hur tar du de när folk skriver taskiga kommentarer till dig? Tar du åt dig? Eller skrattar du bara åt dom?

Alltså… det beror ju helt på. Mest himlar jag med ögonen och stönar för mig själv, för oftast får jag ju kommentarer av folk som inte förstår vad jag skrivit. Och det är helt omöjligt att ta ”hahahahah asså baaaaaaah du e typ inte smal jöööh jävla fetto hahahaha”. Det finns liksom ingen grund i det. Eller folk som skriver något i stil med ”pucko”. Det är bara att sucka lite och gå därifrån.

vad tycker du om andra anorektiker?

En av min bästa vänner är anorektiker och jag har aldrig mått så bra som när jag var inlagd. Att få prata med andra människor… som har varit, som ÄR där… det är obeskrivligt. Jag kan tänka mig att det är lite samma känsla som när anorektiker (och andra också förstås) klickar sig in här och får känna sig lite mindre ensamma.

tack återigen för en amazing blogg! jag vet att du vill vara anonym så jag hajar om du inte vill svara på dessa frågor, men det får du avgöra själv! :) hur ser ditt liv ut utanför bloggen? vad är dina intressen? sen undrar jag om din 'relation' till droger? vad har du använt & hur mycket osv? bara festat på det? 

take care & fortsätt skriva så fortsätter jag att älska

Tack för dina fina ord! Mitt liv utanför internet? Jag pluggar, skriver, tränar. Gör det som faller mig in. Hm. Jag har svarat på detta tidigare, men jag har provat det mesta som finns och jag har använt droger till och från i några år. Nej, inte bara festat. Började med att röka hos en killkompis när jag var… 14?..., sedan hade jag en pojkvän som rökte på och jag hängde med honom. Kommer ihåg när jag rökte och kollade på Saw med honom. Fan, vad jag inte kunde sluta skratta. Just därför jag hatar röka, jag har ingen kontroll då, blir så flummig. Och fortsätt kommentera och läsa så fortsätter jag blogga, hehe!

Hej! Jag har fyra fårgor till dig, hoppas du svarar!:)

1. Du pratar väldigt mycket om att du vill lyckas osv. Vad är det du vill lyckas med? Alltså, på karriärsfront och personligfront. Vad är din dröm? 

2. Vad fick dig att komma in på drogbanan? Har du gått i rehab/etc. för det eller har du kommit ur det själv? Starkt jobbat i vilket fall! 

3. När du hade gått ner som mest i vikt kännde du den där lättheten då? Den där bilden av att när jag har nått mitt mål kommer allt kännas flowing, ljust och graciöst. Som om man hittat sig själv och äntligen kan leva ut sina drömmar, kände/känner du någonsin den kännslan? Om du ser tillbaka menar jag. Du kankse inte tyckte att 47 var så lite under tiden du vägde det, men kan du tänka tillbaka och tycka det nu eller hur är det? 

4. Avslutar med en posetiv fråga, I might come by a bit negative so: Vad är ditt absolut bästa minne?

Ta hand om dig,
Kram.

1.Jag vet inte. Just nu är jag inne på att engagera mig i politien igen. Jag ändrar mig så ofta. Jag önskar verkligen att jag hade ett livsmål, men det har jag inte. Än. 2. Jag har alltid sagt att jag ska prova allt. Man lever bara en gång, sade jag som dum liten unge. Och det slutade med min prins på vit springare (nåja, gulbeige Volvo) kom och hade nolltolerans mot droger. Han fick mig att sluta – jag slutade på grund av min kärlek till honom. Visst har jag haft ”återfall” då jag pundat, men alltid återgått till att inte hålla på. 3. Nej, det ändå jag minns är att jag hade ont i kroppen. Det värkte i hela kroppen. Och lägsta vikten var 42 – 43, väger typ 47 nu. 4. Absolut någon av dom gångerna jag ridit och haft perfekta ritter.

=  ?

Hur ofta tog du droger, och vad var det för droger du tog? kan du beskriva en kväll på en fest med fullt av knarkare och alkoholister och självdestruktiva och allt var det var, på den sjukaste festen du varit på under tiden som du knarkade och hade dig?

Haha, kan berätta om den roligaste? Jag var på hemmafest på Östermalm, massa människor som hade skitkul. Så kom vi på att vi skulle lura en snubbe som aldrig tagit kokain förut, så vi går in på toaletten och lägger upp en ”lina” åt honom. ”Kom igeeen, du måste ju testa!” sade vi, och dummern gör det. ”Fan vad nice!” hickar han hysteriskt och går runt och tror att han är ashög. Vad linan var? Ariel tvättmedel. Hahaha.

Har du lagt upp bilder på dig själv i bloggen utan att tala om att det är du?

Ja det har jag.

Käkar du p-piller eller likande? Om nej, har du gjort det förut? Gick du upp i vikt av dem?

Nej, det gör jag inte. Jag gjorde när jag var typ 14 (av någon dum anledning, hade inte ens haft sex då… men alla andra gjorde det ju så jag hängde på) och jag mådde bara illa av dom. Jag har ingen erfarenhet av att varken gå upp eller ner i vikt av p - piller.

Vilka killar tycker du är snygga?

Mörka killar. Tänk italienare. Mums. Eller rockers.

vad ångrar du mest av allt i ditt liv?

Droger. Att jag låtit andra påverka mig och hålla mig tillbaka.

Hur går det egentligen med kämpandet mot anorexin? Du verkar gå tillbaka till dina gamla spår igen med några få "jag kan allt!"-inlägg. Kämpa! Jag vet att du kan!

Det går. Är inne i en dålig period just nu bara, men vi har väl alla sådana dagar, eller hur?

Hej du vackra tjej. Jag ville bara börja med att skriva - DU ÄR FANTASTISK. Fråga ett, Är du blond eller brun hårig? fråga två, Läser någon utav din familj/vänner denna bloggen? Fråga tre, Kommer du någon gång att bli icke anonym? Många, många styrke kramar<3

Awe, tack snälla söta! Fråga ett vill jag inte svara på. Två: mamma läser då och då. Boyie nummer… ÄSCH, en av dom, har bloggadressen. Annars nej. Tre:  nej, jag tror inte det. Men jag kanske startar en annan blogg någongång. Kramar till dig med! <3

Längd och vikt?

Jag har inte vägt mig på över ett år. Under 50 i alla fall – får fortfarande på mig mina byxor som jag hade när jag vägde runt 46. Och jag är 175 cm lång.

hur ser en ana- tatto ut, eller finns dom?

Det finns en recovered ana – tattoo (tillfrisknad ana – tatuering). Min vän Emma, som sett HBOs dokumentär ”Thin”, var den första som upptäckte den. Bilderna ovan visar hur den ser ut.

Har du mens? Vad är ditt bmi? Vad gör du på dagarna? 

ps I love you(r blog)

Nej, fast jag kan få förbannad mensvärk. Jag vet inte vad jag har för BMI då jag inte vägt mig på ett år, men kanske 15? Och dagarna fördriver jag med det jag känner för. Just nu är det mycket planerande, jag åker ju snart!

vad äter du under en vanlig dag?

Det är fruktansvärt olika. Jag försöker att lyssna på vad min kropp behöver. Men ofta snöar jag in på en maträtt och äter den tills jag nästan spyr.

Har din relation med din mor blivit bättre?

Den har blivit bättre, vi ses ju inte lika mycket längre nu när jag inte bor där längre. Då blir det mycket enklare.

Varför flyttar du inte hemifrån?

Jag bor inte hemma längre.

Känner du inte att du slösar bort dyrbar tid genom din anorexi? Att du istället för att energilös stirra in i väggen skulle kunnat vara ute bland folk, binda kontakter och uppnå storverk?

Ibland. Fast jag går inte runt och tänker så. Vill jag något så gör jag det. Jag har bara inget behov av att vara ute hela tiden.

Vad tycker du om vänstern?

Vad jag tycker? Förlegade kommunister som försöker hävda att dom står på ”folkets” sida. Vilken politisk ideologis följare har haft ihjäl flest människor? Just det. Kommunismen.

Hur gammal är du? Pluggar du något just nu? If, distans eller på vilket sätt?

Jag är 20. Jag har uppehåll i studierna eftersom jag åker snart.

Lever du av dina föräldrar?

Nej. Fast dom är snälla nog att hjälpa till när jag behöver matpengar och sådant.

Hur ofta lämnar du huset?

Så ofta jag känner för det.

Vad tycker du om förorter, klasskillnader, fattigdom? Skulle du kunna tänka dig att volontera i t.ex. Afrika?

Det är ett litet för stort ämne för att ta upp så här. Men vad menar du? Det är klart att jag tycker att det är dåligt, jag är inte omänsklig. Och ja, volontärarbete är något jag alltid drömt om att göra!

Hur ser du på din framtid? How do you think it will end up? Vad gör du om tio år? Är du fortfarande sjuk?

Jag orkar inte tänka så. Så länge sjukdomen inte hindrar mig i det jag vill göra så orkar jag inte ändra något. Jag ser ljust på framtiden.

Motivationen är på topp.

Jag VILL kunna äta en middag och sen vara nöjd med det. Och kanske en bit kladdkaka till efterrätt.
Kanske är det för att jag är sjukt hungrig som motivationen är så stark - vilket som, nu ska jag iväg och handla mat.

Har ni några middagsförslag?!

När folk skriker på mig vet jag inte var jag ska ta vägen. Det gör ont i hela kroppen och jag hamnar i ett slags chocktillstånd.

Det hände idag. Och nu sitter jag fortfarande här och kan knappt prata. Andra fasen har börjat - den där jag är helt avtrubbad.


Ge mig en flaska whiskey.