Allvarligt
Allvarligt. Ja. Det är väl det som är meningen?
altså shit tjejen! du är verkligen sjuk. du måste söka hjälp!!!!!verkar egentligen som om du vet om det eftersom inläggen egentligen verkar ironiska. du kan ju inte vara så störd att du tycker smala tjejer är tjocka. de flesta bilder du har på din blogg är sjuuuuuuuuuukt smala tjejer, du måste inse det. Förstör inte ditt liv genom kaloriräknande. du är 18år, var vill du komma med det liksom? finns bättre saker för dig att göra. önskar jag kunde ringa nån nära till dig men det verkar ju inte vara ett alternativ. snälla sök hjälp!!!
lisa. "ringa nån nära till dig" ???? DU har ju knappast nåt med detta att göra på något sätt alls. SKÖT DIG SJÄLV!!
Malin klart jag vet att jag inte har med detta att gör men du måste vara både blind o dum du tror att hon inte vill ha hjälp. Denna bloggen är antagligen ett rop på hjälp, om hon bara hade velat skriva av sig så hade hon ju kunnat göra det i en privat dagbok så folk slipper se o kommentera. man kan ha privata bloggar också. Man ser ju i hennes inlägg att hon själv vet att hon inte borde va sånhär. Inte konstigt när hon får sånna sjuka support kommentarer från sina "anorektiska vänner" att hon fortsätter med det hon gör. När man utifrån som en frisk människa läser denna blogg blir man kräkfärdig av alla dessa sjuka tankar och alla störda människor som du malin (som stöttar folk till att banta ihjäl sig). Anorexi och bullimi är en psykisk sjukdom, man har en helt förvriden bild av verkligheten så jag tänker inte ta åt mig av din kommentar "malin" för som sagt, du vet ju inte ens vad som är verkligt.
"malin" ? är det inte mitt riktiga namn kanske?
och nej, hon vill inte ha hjälp av dig genom att du ringer någon närstående till henne. och du vet ju absolut ingenting om mig och vad jag har för uppfattning egentligen så du kan inte uttala dig om ifall jag är störd eller inte. snälla, skaffa dig ett eget liv att hålla reda på. för du verkar inte ha något.
Lisa:
Jag tror inte riktigt att du förstår.
Precis som du säger; ätstörningar är en psykisk sjukdom. Antingen drabbas man eller så inte. Ingen som har eller ha haft ätstörning kan säga att det är något trevligt eller något man vill hålla på med resten av livet, men som du säger, man får en förvridem verklighetsbild, och den verkligheten är oftast mycket bättre än det som faktiskt är på riktigt.
Ingen, inte ens anorektiker stöttar någon annan att banta ihjäl sig. Tvärtom säger många oftast stop när dom märker att någon tappar kontrollen/väger farligt lite, det är sig själv man vill åt. Jag kan säga till någon som har ett BMI på 17-18 att dom är jättesnygga och smala, jag kan säga till någon som har ett BMI på 25 att dom är snygga, men JAG nöjer mig inte med det, för om man har en ätstörning kan man inte se vars gränsen går.
Om man har äs så kan man inte bara vakna upp och be om hjälp. Alla som säger att man är störd och ska söka hjälp inser inte vilken skada dom gör!
Visserligen avser dom att hjälpa, men om jag inte lyssnar när någon nära mig ber mig säka hjälp, varför skulle man då göra det när en vilt främmande människa skriver nånting i ens blogg?
Och det här med bloggar.
Alla som gnäller om att man ska skriva hemma i någon anteckningsbok:
Vakna upp!
Skriver man på ett papper kan någon läsa det, veta vem man är och man är därmed avslöjad. Det är bland det värsta som skulle hända ur en sjuk persons synvinkel.
Skriver man på internet så elemineras den risken i och med att man kan vara fullständigt anonym.
Och tänk efter, är det någon som tvingar dig att läsa bloggar som du tycker är störda? Nej, så varför gör du det då?
Den frågan kan bara du svara på, men faktum kvarstår, du behöver inte läsa, och om du inte gillar det du läser så råder jag dig att låta bli, vips, alla blir nöjda.
Lessen Anna att vi skriver sånt här i din blogg, men det var ju här det började så...
Malin: ärligt bryr jag mig inte ett dugg om vad du heter, kan inte vara mer ointressant för mig. och tro mig jag har nog mer liv än du har. Sitter ju inte hela dagarna och räknar kalorier och BMI. Och måste säga att du är himla agressiv men skulle gissa att det är svårt att vara på bra humör när man inte äter nått...och oroa dig inte att jag ska ringa hennes anhöriga, du verkar så rädd för det, jag har ju inte deras nummer så du kan slappna av lite
Annamaria, varför får du det att verka som att jag är elak? när jag läste genom hela annas blogg igår så måste jag säga att det inte verkar finnas nån i hennes närhet som vill hjälpa henne. Verkade som hennes mormor var den enda som ville det. Det är det intrycket hon själv ger. och folk som lämnar kommentarer på hennes blogg lämnar faktiskt stöttande kommentarer om att du kommer nå ditt mål och sånt, om inte det är att stötta nån till att banta ihjäl sig så vet jag inte vad det är. Du säger själv att man har en störd verklighetsuppfattning och att man inte har några gränser, hur kan du då påstå att anorektiker säger stop till varadra när de ser att nån gått ner för mycket? var är för mycket egentligen? hur kan de veta det? Så då är det svårt att låta bli att skriva nått trots att man bara är en främling. Och det här med att läsa hennes blogg, jag läste den eftersom hon länkade till den på en annan välläst blogg så antagligen vill hon att nån ska komma och läsa den. Jag läser inte den för att jag vill ha bantningstips eller nått. Och såra henne vill jag heller inte med att säga att hon har en störd verklighetsuppfattning utan jag vill bara få henne att inse att det inte borde vara såhär. Och jag har svårt att tro att den verklighet hon lever i faktiskt är bättre än den verkliga verkligheten. Anledningen att hennes värld är så dålig är antagligen att hon måste leva med detta problem hon har vilket gör det svårt att skapa normala sociala kontakter vilket leder till att hon blir ensam.. Om hon sökte hjälp så skulle hon kunna leva ett normalt liv. Det är grymmt sorgligt att psyka sig själv över kalorier, bmi och kräk hela dagarna och sitta o spana in kändisbilder och tro att ens liv faktsikt skulle bli bättre om man såg ut sådär.
och angående anteckningsboken så kan man starta en privat mail och lagra sina brev sär. eller helt enkelt göra ett extra konto på datorn o lägga allt man skriver där. Tror inte att det är mindre säkert än att skriva en blogg, varje sak du gör på din dator lämnar ett spår och om nån verkligen vill kolla så är det nog inte så svårt att hitta bloggen på datorn. ett ex e desktop search där man kan kolla alla sidor man vatt inne på. men nu lägger jag ner..kommer inte skriva mer så ni behöver inte vara oroliga att jag ska skriva sanningen på annas blogg längre..
herregud. lisa som du kallar dig. håll dina kommentarer för dig själv för ingen är intresserad. o du har inget med hur anna lever sitt liv att göra, inte med mitt heller för den delen, skaffa dig ett liv..du verkar inte ha något när du skriver så långa inlägg om nåt som inte rör dig.
fan vad alla ska komma med att bloggarna som jag och fröken här skriver, är rop på hjälp.
Lisa: Jag valde att börja skriva blogg för att jag ville skriva på dator, och inte för hand. Vågar inte spara det på datan pga av min pojkvän. Sedan var det så att jag vill att folk ska läsa den, jag vill nå ut till folk, få dom att tänka. Många människor söker sig till forum för ätstörningar för att dom vill HA en ätstörning. Ingen som läser min blogg tror att jag mår bra bara för att jag är smal. Jag vill inte ha en ÄS, och jag vill inte att någon annan ska få det heller, för det är ett rent helvete. Att inte ens kunna äta en vanlig måltid med sin familj utan att spy eller må så dåligt att jag börjar gråta. Det var ju inte så det skulle bli, med min banting.
Jag vill också få andra människor att inse vilket jävla helvete det är, som så många lever i.
AnnaMaria: Ingen fara.
Anna: finns det ingen du kan prata med? jag ville verkligen inte vara taskig mot dig när jag kommenterade. Blev så himla ledsen och rörd när jag läste din blogg. Jag tycker du verkar ha ett helvete med ditt liv och det ska inte behöva vara så. Vet att jag inte har rätt att lägga mig i men du måste söka hjälp. Försör inte ditt liv med detta, åren kommer bara gå förbi medan du förstör din kropp och ditt psyke. Det kommer vara värdefulla år som du aldrig kommer kunna få tillbaka. Verkar ju som du vill nått bättre med ditt liv och än är det inte sent, bara du tar tag i det nu och kämpar dig igenom så ska du se att allt kan bli bra igen.
Lisa: Nej det förstår jag:) Jag vet, folk har varit på mig om att söka hjälp, men tänk om jag går till en ätstörningsklinik och dom säger "Tyvärr, du är för fet, du platsar inte in bland de andra anorektikerna" ?
Så tror jag verkligen inte att de säger. de har kunskap inom området. Egentligen så är det kanske så att du är jättesmal utan att du vet om det själv. Och även om du inte är det så kan man ju ha ätstörningar och vara normalviktig och tom
överviktig. De vet nog att om man går så långt att man söker hjälp så är det ju inte på skojj. Jag menar varken bullemiker eller anorektiker söker ju frivilligt hjälp. gå in här och kolla din stad och du kan maila dom o berätta om din situation om det känns bättre.http://www.abkontakt.se/index.php. huvudsaken är ju att du börjar nånstans..och då kanske du kan betämma tid med dom att träffas. Du verkar så himla vettig i alla fall. Du vill ju inte ha det som du har det nu, det är ju jättebra. Sålänge du vet att detta är fel altså. Se till och ta kontakt med dom medan du tänker såhär.
Eftersom detta är psykiskt så kan du falla mycket djupare och då kanske du inte ens vill göra nått åt din siutation. Lycka till vännen!
ok. Anna jag har varit där du är. Och jag tog mig ur det. Vet du vad det bästa är? Förutom att jag kan leva ett normalt liv och har accepterat att mat är lika nödvändigt som bensin är till en bil. Det bästa är att jag inte är tjock. De gånger jag funderade på att ta mig ur min äs greps jag av panik eftersom jag förknippade det med att jag skulle gå upp 100 kilo. Men nu är jag frisk. Jag har en smal sund och fast kropp som jag är stolt över. Vill att du ska veta att det går. Jag hjälper dig gärna.