Lättfil och Propavan



Drack lite lättfil som kvällsmat till sömntabletten. Nu ska jag röra mig mot sängen - ska bli skönt att sova för första gången på två dagar.

Natti natti <3

When it was good





Tårar

Jag vill bara att ni ska veta att jag nu sitter och gråter, på grund av era kommentarer.
Men för första gången på mycket länge är det tårar av lycka. Tårar som kommer av kärlek.

Jag tycker så mycket om er, ni kan aldrig ana. Massa kärlek! <3

Alkohol och bloggning



Jag är så jävla ledsen.

Ledsen för att jag sviker er. Ledsen för att jag stannar hos en pojkvän som inte vill ha mig. Ledsen för att jag är så jävla svag. Ledsen för att jag vill svälta, ledsen för att jag inte orkar kämpa.

Jag är ledsen för att jag är värdelös. Jag är ledsen för att jag har druckit alkohol. Jag är ledsen för att jag inte skurit handlederna av mig som ett normalt psykfall hade gjort vid den här tiden. Ledsen för att jag finns.

Önskar att jag kunde sväva iväg... som en ängel. Lätt som en fjäder. Nästan inte där.

Dumma, dumma liv.



Dumma, dumma liv.

Ge mig alkohol, ett rakblad och en jävla massa svält. Då är jag lycklig. Då kan jag dö lycklig.

Fool me twice, shame on me



VARFÖR ska det göra så ont?
Jag bara skakar i hela kroppen och tårarna tränger i ögonvrårna. Jag vet inte ens varför.

Vad är det för fel på mig?

Hur släpper man första kärleken?



Vad ska man göra när man inte vet vad man ska göra?

Är det dags att gå vidare? Hur vet man?

Träffade Boyfriend nyss. Första gången sedan polisen kom och hämtade mig. Jag var tvungen att känna... känna om det finns något där. Och det gjorde det inte. Men ändå, när han bad mig komma tillbaka och när han bad mig komma till honom och han slår armarna om mig, så kan jag inte stå emot.

Snart tre år. Tre år av plåga, smärta, kärlek, hat, övergivenhet, hopplöshet, omtänksamhet, intensitet, värme och kyla. När tar det slut? Hur gör man för att släppa taget?

Min natt



01.57
- har förskräckligt ont i magen, men ligger och myser med katten så jag vågar inte resa på mig. Vill inte väcka kattan.

02. 17 - "undrar om jag ska äta något?"

02.46 - "kan kattjäkeln vakna så jag kan gå och ta en macka?!"

03.45 - tröttnar jag på att ligga och vrida mig och går upp och äter en smörgås.

04.10 - "JAG ÄR SÅ JÄVLA FET! Undrar om jag kan hoppa hopprep utan att mamma vaknar?"

04.11 - Nej, det kan jag inte.

04.45 - Ångest. Jag är så FET. Mitt hjärta slår konstigt. Jag tror att hjärtat kommer ge upp vilken sekund som helst.

05.00 - somnar.

08.30 - vaknar.

09.00 - åker till stallet.

Modell



Jag vill börja modella igen. Hindra mig. NU.

Dumångest och The City







När jag har ångest tycker jag att det kan hjälpa att kolla på serier. Sådana som man inte behöver använda hjärnan för att se. Så slipper man tänka på anorexi och ätstörningar och ångest och behandlingar och annat skit.

Jag har faktiskt blivit ett stort fan av The City! Kollar ni på det? Galet bra. Men vem är Allie (tjejen på bilderna)? Jag känner igen henne.

Att tro på sig själv



Jo, jag tror på mig själv, och jag vet att jag kan klara av en behandling och bli frisk. Jag bara... jag kan inte just nu.

Det skulle vara som att ta bort favoritnallen ifrån ett litet barn, det är precis så jag känner just nu. Ta inte bort min nalle, min trygghet.

Förstår ni? Tar ni bort min anorexi, vem är jag då? Då är jag helt själv igen. Och det skrämmer skiten ur mig.

Jag kan om jag vill, men jag vill inte



Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte.

Förlåt mamma, förlåt Boyfriend, förlåt alla mina vänner som jag sårar... men jag kan inte. Jag är inte redo än!

Tack Katrin.

That's all I'm saying.

Min klädstil



Fy sjuttsingen vad svårt det är att hitta bilder på kläder?! Vad är grejen med att det inte går att hitta några bilder på snygga kläder?

Jag har verkligen totalt underskattat modebloggarna. Fy FASIKEN.

Det Nicole Richie har på sig på bilden är något jag skulle kunna ha på mig själv. Jeansshorts, söt topp och dyr väska. Minus dom fula skorna. Och minus dom fula solglasögonen.

Please die Ana



Please die Ana...

I love you to the bones

Nu behöver jag ER hjälp!



Det är inte ofta jag verkligen ber er om hjälp, men nu gör jag det.

Jag ber er att berätta om era erfarenheter av dom olika ätstörningsklinikerna som finns här i Sverige. MHE, Capio, SCÄ, Mando, allt eller inget, vad tycker ni om dom olika ställena ni har varit på?

Tydligen kommer jag få välja själv var jag vill hamna när jag är klar på slutenvården. Så snälla, hjälp!

Anorexia



She wasn't born anorexic, but nowadays she suffers,
staring at these half-naked stars on magazine covers.
Feeling pressured by the public, she only weighs 90 pounds but still sucks in her stomach
On the inside she's dieing, lying to herself, thinking: "5 more pounds won't jeopardize my health".
One day she might just collapse, she can't avoid it.
Too many sleepless nights spent bent over a toilet.

Spewing vomit, like she was an alcoholic. Praying to a God she never believed in to stop it.
Hasn't eaten in weeks, drinks water by the heaps.
Now she looks like the skeleton she sees in her closet.
So close to death she can taste it, body looks wasted.
Hates life, hates you, hates the way she looks naked.

Now she's feeling drowsy, lousy, thinking maybe this world's better off without me

I'm so sorry for all that I've done,
I'm so sorry for what I've become.
I'm so sorry, so sorry for wasting your time, I can't hold you back 'cuz I'm losing my mind.

Ett stort hat



Ett jävla hat
, det brinner inom mig, jag kan nästan ta på det.

Det är stort och svart och det brinner och ger mig energi trots att jag inte äter. Ibland tappar jag kontrollen och hatet löper amok, det slår ut som en eldsvåda och släcker liv, den bränner upp förhållanden och den bränner upp det sista av kärleken som finns kvar.

Det är något fult, det är något sjukt.

Och plötsligt inser jag, efter flera år, att jag är sjuk. I en förrädisk sjukdom som inte yttrar sig i någon egentlig röst, utan mer som en ständigt gnagande huvudvärk.

Inlagd? Nej tack!

Polisen kom och hämtade mig i ondsdags. Nu är det slut på det här.

Jag kommer att ta en bloggpaus under ett tag nu, för jag vet inte hur pass mycket jag får blogga. Hamnar på slutenvården antagligen.

Har redan fått massvis med piller och skit jag måste proppa i mig. Allt jag vill är att ta livet av mig just nu. Jag får inte vara smal längre, jag får inte hålla på såhär längre. Mitt liv har ryckts ifrån mig. Kanske är det något jag behöver, men just nu känns det skit.

Jag vill passa på att tacka er för allt ni har gett mig. Jag tror inte att ni kan förstå det själva, men ni har verkligen hjälpt mig så OTROLIGT JÄVLA MYCKET i kampen mot min anorexi. Massa, massa kärlek till er.

Jag har bestämt mig.



Över 60 000 söker till den här linjen jag ska plugga, och JAG kom in. Pappa är helt överexalterad - för första gången i mitt liv är han stolt över mig.

Åker jag till USA nu och inte kommer in om ett år, då har jag ju inget att göra hela nästa år - och hur bra har det här året varit för mig? Jag måste ha saker att göra, för annars börjar jag tänka negativa tankar.

Jag tror att det blir bäst så. Passar inte linjen mig kan jag ju alltid sluta och sticka iväg... fast jag ger aldrig upp, så det lär ju inte hända. MEN, jag KAN göra det om jag vill.

Man kan inte må bra jämt



Man kan inte må bra jämt. Det går upp och ner och igår var en nedgång - huvudsaken är att man lär sig av det.

Jag har lärt mig att jag inte ska ta bilder på mig mage sent på kvällen efter en hel dags matranson, om jag inte är redo för det. Det var korkat.

Ny dag, nya tag. Nu ska jag iväg till Boyfriend och prata ut...

Bilder på min mage.

Äcklig, fet, gris, tjock, värdelös, sopa, vidrig, ful, nolla, tönt, idiot, korkad, slampa, slyna, äckelunge.

Jag är så extremt jävla FET! FET FET FET, jag får panik! Fett, fett, fett, det går inte att komma bort från det.

Ifall jag vore smalare



If I was thinner, I know you would love me.
When I'm thin, nothing matters.
When I'm thin, I am perfect, and you will love me.

Sabbade planer.



Nu sitter jag här igen, och vet inte vad jag vill.

Kom nyss in på en utbildning här i Sverige, men jag vill ju åka till USA? Vad sjutton ska jag göra?

Boyfriend satt tydligen och grät hos sin killkompis igår för att han ville ta livet av sig. Men han vet fortfarande inte vad han vill. Vågar jag satsa på honom när han inte vet vad han vill? Kul om jag bestämmer mig för att stanna här i Sverige för hans skull och sedan inser han att han inte vill ha mig.

Nu har jag tårar i ögonen igen. Försöker hindra dom från att rinna men det går knappt.

Mamma motionerar och jag äter.



Fan vad orättvist det är! FAN också!

Mamma ska ut och springa nu. Själv måste jag sitta här som ett jäkla fläsko och äta mig fet! Jag HATAR det här!

Pesto?

Vad är grejen med det?

Kan någon förklara vad sjutton det är för något?

För bra för att vara sann?



Vad tycker ni om det här då:


"Jag men jag tycker du e värd det, i mina ögon e du underbar och därför så vill jag finnas där för dig och vara underbar tillbaka...
En speciell tjej ska behandlas på det underbaraste sättet så är det, blir sjukt glad att höra att du blir glad när jag skickar till dig iallafall"

Alltså... är den här killen på riktigt? Han ser bra ut, har mycket pengar OCH är underbart gullig? Man blir ju nästan misstänksam.

Tjejen som alla trodde hade allt



Känns som mig ungefär. Läs här.

Är JAG värd kärlek?



Sitter och dricker ett glas saft just nu. Fläder, för er som undrar.

Messade lite igår med en kille som är intresserad av mig. Han skrev något som fick mig att skratta och jag svarade:
"Haha, varför är du så underbar för?"

Vet ni vad han svarade?
"För att du är värd det."


Bara det. För du är värd det, punkt. Jag började nästan gråta.

Ge mig, ge mig, ge mig... kärlek?

Eller ett glas vin. Vad som helst som får mig att glömma och som får mig att sluta känna såhär.

Är ätstörda för känsliga?



Läser runt på lite bloggar. Ätstörningsbloggar, alltså.

Jag undrar om det är så att vi är mycket känsligare än "alla andra". Vi bryr oss mer, vi är mer närvarande, vi är mer godtrogna. Vi blir strålande lyckliga över något så fjantigt som att gå ner i vikt, men mest för att vi vill avskärma oss från verkligheten.

Det känns som att... det finns så mycket smärta i världen. Och vi känner det. Och vi hatar det. Och så tar vi ut det på maten. Antingen som bulimiker, anorektiker, UNSare, eller kanske till och med ortorektiker. Ätstörda, i alla fall.

Vad tror ni?

Längtar bort.



Önskar att det var Oktober NU
, så jag kunde åka imorgon.

Pratade i telefon med Boyie igår natt när jag var på väg hem. Från ingenstans kommer det en kille och lyfter upp mig och bär iväg på mig, och jag bara gallskriker och ropar på hjälp i telefonen.

När killen släpper ner mig kollar jag på telefonen - Boyie har lagt på! Jag ringer upp honom.

"När tänte du börja bry dig då!?" frågar jag.
"Vadårå?" snäser han som svar.

Kul. Den där killen kunde burit iväg på mig och låst in mig i ett jävla rum och våldtagit mig eller vadfan som helst, men jag har en pojkvän som inte bryr sig, så varför ska jag bry mig? Känns jävligt skönt. Eller inte.

Dagens fråga



Dagens fråga:
Om du hade en pojkvän, låt oss säga att ni har varit tillsammans 3 år. Du tycker att ni har ett bra förhållande, inte super, men bra.

Så en dag kommer han till dig och säger: jag vill vara mindre med dig och mer med mina kompisar. Är jag för mycket med dig så tröttnar jag på dig.


Vad skulle du säga / vad skulle du göra?

Har man tråkigt så har man, punkt slut.

Här sitter jag och har jättetråkigt, och sedan kom jag på att jag alltid kan spela lite spel. Det var sjukt länge sedan!

Det blir nog The Sims. Vad är egentligen skillnaden på 2:an och 3:an?

Ångest 2.0



Jag har sådan ångest att jag skakar i hela kroppen. Skakar. Kan knappt skriva det här, händerna bara darrar.

Fyfan.

LA, here I come baby!



Dom första stegen är tagna! LOS ANGELES, here I come.

Hysteriskt utbrott om måttband och vågar.



Boyfriend
hittade mitt måttband igår, som lång under sängen, och fick ett hysteriskt utbrott.

"Men jag väger mig ju inte, jag måste ju åtminstone få måtta mig själv!" utbrast jag i ett försök till ursäkt.
"Jag ska slänga allt som har med vikt och anorexi att göra åt helvete" skrek han som svar.

Jag önskar bara att jag kunde göra det själv.

Tänk om jag är för tjock!



Tänk om jag är för tjock. Tänk om dom tycker att jag har UNS. UNS!! Förstår ni!?

Inget fel på det. Men jag, nej, nej, nej.

Jag har panik just nu. Jag är alldeles för tjock! Måste väga under 40. Annars kommer dom tycka att jag är fet. PANIK!

Nytt te!



Kommer ni ihåg? Totalt ändrat mig. Jag har hittat ett ännu bättre.

"Cocolate Mint Truffle", från samma företag. Finns att köpa på deras hemsida eller i välsorterade butiker, kostar 58 kr för 100 gram eller 90 kr för 15 påsar.

Det smakar underbart mintigt, med en liten eftersmak av choklad. Åh, jag bara ryser. Ni anar inte. Ni måste prova det!
Bra ifall man har chokladcravings, haha.

Mått och vikt och längd och BMI och BMR och...



Jag förstår inte alls. Såg en bild på en tjejs blogg, en bild från hennes midja och neråt. Hon hade skrivit sina mått. Tror hon hade runt 50 cm på låren.

Grejen är att hon var JÄTTESMAL. Riktigt smal. Och jag har långt under 50 på mina ben. Varför ser inte jag lika smal ut?! Jag blir galen på det här.

Är så galet spänd inför remissen som kommer. Nervös. Var kommer dom att skicka mig? Jag vill inte bli omhändertagen eller inlåst någonstans, jag orkar inte med det just nu. Åh, jag har ont i magen.

Dagens mat.



Frukost:
macka med messmör, banan och ost
Lunch: inget
Middag: pasta och en köttbit som väntar.

Sedan ska jag baka, vi har plockat massa blåbär som jag ska göra blåbärsmuffins av.
Kommer ni ihåg blåbärsmuffinsen från McDonald's? Jag älskade dom. Bu för kanelbullarna.

Kollaps.

Hamnade på sjukhus igen - andra kollapsen på bara ett par månader. Hamnade på hjärtavdelningen där dom hade vak över mitt hjärta.

Dom tog vikt och kollade allt möjligt. Kommer bli slussad vidare, jag får se var jag hamnar.

Jag är rädd nu. Riktigt jävla rädd.

Gotland.

Nu blir det Gotland i en vecka för mig. Passa på att ställa frågor och kom med önskemål om saker, för jag vet inte hur pass mycket jag kommer att blogga under den här tiden!

SEE YOU ON THE OTHER SIDE!

Mailboxen



Jag har precis gått igenom halva min mailbox, och nu har jag KRAMP i fingrarna och armarna. Det är för fint väder för att svara på mail!

Men fortsätt gärna maila. Jag läser ALLA mail även om jag är sjukligt seg på att svara.

Mitt hjärta brinner för er. Kram på er!

Hur kan man vara så elak?



Det finns något jag inte förstår, och det är hur man kan klanka ner på någon annans utseende. Jag förstår verkligen inte poängen med det? Vad får man ut av det?

Hur f-n kan man sitta och kommentera till någon att den personen är FUL? Vad är det för stil? Det är så elakt. Samma sak gäller i verkligheten. Jag hatar när folk kommenterar andras utseende, dom får väl se ut hur dom vill?

Nej, ursch för sådana personer.

Om jag ändå hade snopp



Tänk vad mycket enklare livet hade varit om jag hade varit man. Vilken karl jag hade varit. Damn.

Te för en tefantatiker



Nej. Alltså, ni fattar inte. NI FATTAR INTE.

Jag är kär. KÄR KÄR KÄR. I téet på bilden. Det är så sjukligt jäkla gott! Det var ren NJUTNING att dricka det!

Såhär beskrivs det:

Vanilla Bean är en blandning av svart te från Kina och Sri Lanka smaksatt med vanilj från Madagaskar. Detta ger en fyllig och fruktig kopp te och vanilj lindrar samtidigt oro och befrämjar avslappning. För alla som tycker om vanilj är detta te en sann njutning!

I den prisbelönta och helt nedbrytbara påsen finns större bitar teblad/örter/frukt än vad brukligt är i påste, vilket gör att teet smakar och doftar mer. Sortimentet består av ett 20-tal sorters te utav vilka nio är ekologiskt odlade. Teerna från Mighty Leaf är certifierade av USDA som Certified Organic samt av IMO Switzerland, märkningar som motsvarar svenska KRAV och EU Blomman. Företaget utökar ständigt sortimentet av ekologiskt odlade teer med hänsyn till kvalitet och tillgång.

Lösvikt - 100g kostar 58 kr. Finns även förpackning med 15 påsar som kostar ca 90 kr. Mighty Leaf Tea finns att hitta i välsorterade affärer samt på www.mightyleaf.se.

KÖP!

Tankar just nu



Sitter och fnissar högt just nu. Hihi.

Förresten måste ni se nya Transformers - filmen. Sjukt bra!

Undrar vad jag ska äta till middag.

Love love love!



Älskar den här bilden. Give me some love.

Fortsätt berätta roliga skämt! Sitter och söker lite på internet. Man blir ju på riktigt bra humör av det!

Grinig.



Jag hatar att jag blir så grinig så fort jag inte äter.
Idag känner jag mig lika rolig som vädret utanför. Bajsskitpiss.

Ska vi berätta roliga historier för varandra för att bli på gott humör? Jag kan ett roligt blondinskämt:

Hur vet man att en blondin har en dålig dag?
Hon har tampongen bakom örat och vet inte var hon har gjort av pennan...

Höhö.

Trött på blogg.se



Seriöst. Ta er en titt på blogg.se förstasida. Ser ni NÅGOT som har det minsta innehåll och som inte handlar om mode, yta, smink?

Har NÅGON blivit länkad som inte är 15 år och driver en oseriös blogg med ett inlägg per vecka? Det är bara att inse, man måste ha en modeblogg för att bli länkad där.

Kolla veckans blogg. Inget ont om tjejerna så, men ALLA veckans bloggar ser ju för fan likadana ut? Vad är skillnaden från förra veckans?!

Ge mig en blogg med innehåll. Fuck Kenza, Blondinbella, Elin Kling och alla andra modefjantar. Ge mig en RIKTIG blogg!

Diskutera inte vikt med mig.



Vad är grejen med folk och vikt och diskutera det med mig? JAG VILL INTE HÖRA.

Min tjejkompis igår: "... och hon har gått ner nästan 10 kg nu! Men säg inte att jag har sagt det!"
Jag kände direkt klumpen i magen. Jag måste också gå ner 10 kg, eller mer, för jag måste vara bättre än henne. Anorexin är ju min! Det är ju JAG som ska associeras med viktnedgång och smalhet. Inte hon. JAG.

Sedan kom jag hem till en grinig Boyfriend igår som inte hade ätit något på hela dagen och jag flög i taket direkt. Här ska jag sitta och äta sju ton mat om dagen för att folk ska stå ut med mig och för att jag inte ska vara grinig och gå upp i vikt, och så kan han skita i att äta. Gör han så för att jävlas med mig? Det är som ett skämt för honom.

Fan, förbannad jag blir. Men mest ledsen. Jag vill inte äta, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

Right Now.

Sitter med laptopen i knät, har precis ätit middag och tittar på Paris Hiltons BFF med min mamma. Mysigt!

Funderar på det där om medicinering också. Fortsätt gärna kommentera, det är intressant att höra vad ni har för erfarenheter av antidepressiva!

POLLY!


(Kommer ni ihåg den här Polly - reklamen?! Hihi!)

"Åh, Polly, vad gott!"
"Åh, Polly, vad gott!"
"Åh, Polly, vad gott!"
"Åh, Polly, vad gott!"
"Åh, Polly, vad gott!"

Är det något bra, eller? Seriöst, finns det NÅGON som VILL vräka i sig massa godis?

Medicinering?



Innan min psykolog gick på semester hann hon försöka övertala mig om att prova på medicinering.

Jag är rädd för detta, men kanske jag behöver det? Men orka vara en pillpoppande ungdom. Det är tragiskt att behöva ta piller för att fungera normalt. Hemskt är det.

What whould I do?

Gamla inlägg och nya inlägg



Jag älskar när folk hittar hit till den här bloggen och läser, det gör jag verkligen.

Vad som stör mig är när folk kastar en blick på bloggnamnet och sedan läser några av dom första inläggen i bloggen, dvs dom två år gamla inläggen. Jag var en helt annan person då, en som kämpade för en helt annan sak en vad jag kämpar för nu.

Några av er har ju följt den här bloggen sedan jag började, och det gör mig så jävla glad att läsa att ni tycker att jag har förändrats mycket. Ni ser skillnaden, och jag tänker på det när ni påpekar det. Det är en stor skillnad på mig då och nu.

Tack för att ni följer, påpekar, poängterar, diskuterar, stödjer, bråkar, skäller, känner och framförallt hejar på mig i kampen. Utan er hade jag inte varit här idag. TACK för det.

KATASTROF I MY ANA LIFE - LAND



KATASTROF hörrni! Det här är inte okay. INTE okay. Inte okay någonstans.

Min hårddisk håller på och trasslar - man kan inte logga in på den, man kan alltså inte så några bilder... (eller filmer eller något annat heller för den delen.)

KATASTROF! Alla mina bilder! Alla filmer! Allt, allt, allt! Fan, fan, fan!

Att leva på alkohol.



När inget längre känns bra, då får ett glas vin en att må bra. Märkligt det där.

Eller nej, inte alls förresten. Om jag super mig full glömmer jag bort allt. Dagen efter blir jag bakis och slipper äta, tänka, ifrågasätta, känna något annat än apati eller hat eller kärlek.

Boyfriend tyckte att jag betedde mig som en alkoholist. Och där kom min beroende - personlighet fram igen. Jag har lätt för att falla in i dåliga vanor.

Vin hjälper mig att sluta känna, det hjälper mig att somna, det hjälper mig att stå ut med mig själv. Kul att byta sitt liv som anorektiker mot alkoholistlivet.

Fast å andra sidan, ett glas vin innehåller runt 130 kalorier. Jag blir jättelätt onykter. Jag föder anorexin samtidigt som jag föder min nya ovana. Toppen, great, fantastic, superb.

Fan vad jag hatar mig själv just nu.

Att inte må bra.



Haft extrem ångest hela dagen och klarar som vanligt inte av någonting. Kan knappt andas.

Det gör ont i hela kroppen på grund av all ångest... fan vad jag hatar det här.

Solsken VS åska och dagens lunch



Jag är verkligen livrädd för åska! Tur att den har dragit förbi nu.

Till lunch åt jag en fullkornspastasallad med kalkon och keso. Nu känner jag mig svullen och grinig.

Att väga sig VS att inte väga sig



Det kliar i fingrarna på mig att väga mig.
Verkligen, på riktigt. Jag fick hjärtklappning när jag såg vågen.

Men. Jag. Ska. Inte. Punkt. Slut.

Yoghurt med frukt



Dagens frukost: yoghurt med jordgubbar. Mycket gott!

Gotland, Båstad, Falsterbo.



Alltihop på samma vecka. Vad gör ni i sommar?

Jag vill åka till Gotland men duktiga jag har ännu inte bokat boende eller resa. Smartast.se, liksom.

Elsa har blivit smal



Så här smal minns inte jag att hon har varit förut? Trist att hon har gått ner i vikt, men det blir ofta så med pressen ifrån mode - folket.

Kolla hennes ben?

RSS 2.0












HälsaBlogg listad på Bloggtoppen.se