My Ana Life

Jag har försökt blogga hela dagen - har det gått? Nej. Trodde blogg.se skulle bli bättre efter ändringen dom gjorde? Tydligen inte?

I alla fall. Jag satt och diskuterade med en killkompis tidigare. Och vet ni vad jag kom på? Det är inte så konstigt att vi tjejer har komplex för att vi inte ser ut som modellerna i tidningarna. Och det är inte för att vi inte vet hur retuscherat det är, det är för att KILLAR inte vet att dom är retuscherade!!

Jag menar, alla vet väl alla det inte är Britney Spears kropp i hennes video "Piece of me"? Det visste inte min killkompis. För sådant står inte i killtidningar - där är det normalt med överfixade tjejer, och alla killar som läser tror att det är så dom ser ut. Han blev helt chockad över att det inte var Britney i hennes video.

Tror du att det här är Julias kropp? Glöm det. Hon använder en body - double. Men hur många killar vet det? Och tjejer får dåligt självförtroende för att killarna tror på perfektion.

Fyfan alltså.

BOYS and GIRLS (mest tjejer tror jag, men ändå)!!!

Om jag äter 1000 kalorier om dagen (och det är sjukt mycket!) så kommer jag om åtta veckor väga 49,6, räknade jag ut med mitt program.

WOHO!

Okay, förlåt. Nu måste jag sluta. Dom senaste blogginläggen är verkligen sjukt patetiska. Ni måste påminna mig om att vara gladare! Jag är fakiskt inte såhär bitter, på riktigt (...). Nej allvarligt, jag är en ganska glad person.

Jag har funderat på en grej. Om man äter ett kilo mat, då väger man ett kilo mer, eller hur? Hur mycket av den maten tas liksom, upp av kroppen? Man har ju en grundvikt, som man väger utan mat i kroppen. Jag undrar hur mycket jag väger, bara jag, med inälvor (vilket fint ord egentligen! in - älvor) och skelett och fett och hud och sådant.

Jag blir sååå trött på alla människor på PRO - ANA - sidor. Var är er viljestyrka? Hur kan ni kalla er själva för anorektiker?

Ni som är medlemmar på sådana sidor vet vad jag menar. Typ folk som går på diet, hetsäter eller bara klagar på allt. Ni är sjukt jobbiga.

Ifall ni vill gå ner i vikt finns det inga hemligheter: ÄT MINDRE ÄN VAD DU GÖR AV MED! Ska det vara så svårt? skitsamma vad ni äter - bara ni får i er mindre kalorier än vad ni gör av med.

Vilken världshemlighet va? Så, sätt igång och verkställ den. NU.

En känd bloggare tycker att jag är helt rubbad - visst, fine (det har ni väl märkt?!).


Men jag är smal och det är inte du, så ha, ha. Whatever.

Eller snarare olycka. Ledsen för dålig uppdatering, mitt internet har laggat.

Påsken är inte min helgperiod... inte jul heller för den delen. Eller midsommar. Eller födelsedagar... Eller allt som har med familj att göra. Jag pratade med mina klasskamrater häromdagen. Om hur när man var liten så gömde alltid föräldrarna påskägg och så fick man ledtrådar och springa och leta. Kommer ni ihåg?

Jag fick aldrig göra det. Jag fick aldrig något speciellt. Bara om jag bad om det... Det gör mig så himla ledsen att prata med andra om deras barndomar. Det är inte det att jag inte fick det jag ville... eller något sådant. Mina föräldrar var bara inte där.

Fast om man tänker efter så är dom ju inte det nu heller - så det är ju ingen skillnad.

Glad Påsk på er. (Eller något.)

"Just frukt är tipptopp för energin och en bra räddare i fall blodsockret sjunker. Ät ungefär sex frukter om dagen."

Men vilket skämt! Det är ju stört. En magsäck rymmer 1,5liter säger min Naturkunskapslärare. Sex frukter är MYCKET. Mycket kalorier också, om man äter "vanlig" mat också.

Det där har jag tänkt en del på. Du som dricker en latte om dagen - det är ju inte nyttigt, det vet vi alla. Men om det är det enda du äter på hela dagen, är det okay då?

Sitter och pluggar till ett Naturkunskaps - prov (kul va?). Läser om Darwinism, Darwin med sin största princip att den bäst anpassad till miljön överlever. Och jag är inte den starkaste... och bäst anpassad till samhället kan jag ju inte påstå att jag är. Så alltså: jag = ingen överlevare. Jag kommer att bli utrotad. Eller är jag en utrotningshotad art?

Jag känner mig helt tom inuti. Igår satt jag och stirrade rakt ut i luften - i en HALVTIMME. Fattar ni hur sjuk jag är?

Jag trodde på något patetiskt vis att när jag skulle be om hjälp, skulle jag få det. Mamma skulle krama mig, som när jag var liten och fått ett skrubbsår, och lova att allt skulle bli bra igen. Att jag kan bli frisk, att hon skulle fixa hjälp.

Jag var så inne i den föreställningen... att jag kunde bli räddad. Jag skulle bara behöva sträcka ut en hand, och så skulle min mamma hjälpa mig, ta mig till en dietist eller något. GÖRA NÅGOT. Som jag inte klarar själv.


Jag känner mig förråd, naken, blottad, äcklad. Jag vet inte fan hur jag ska ta mig ut. Hur ska jag ta mig ut?

En ätstörning handlar om så mycket mer än viljan att gå ner i vikt. För det handlar i grund och botten inte om det... i alla fall inte för mig.

Jag mådde skit igår. Ni vet, riktig jävla ångestattack - kallsvett, skakningar, kräkningar, svimningsanfall, gråtattacker, hjärtklappning, RIKTIG jävla kall ångest.

Och jag fick panik - jag vill inte ha det såhär! Jag kan inte äta någonting. Jag är rädd att jag kommer kollapsa vilken sekund som helst - min kropp samarbetar inte med mig. Jag är rädd för att en dag kommer mitt hjärta att stanna.

Jag satt på toaletten i mitt stall och kände bara att "nu, nu får det vara nog", jag vill inte gå upp i vikt, men jag kan inte leva såhär!

Så jag sitter med telefonen och skriver fyra långa sms till min mamma. Om hur jag mår, att jag knappt orkar leva längre - jag skulle kunna ta livet av mig för att slippa känna som jag gör. Vet ni vad som händer? INGENTING. Min mamma kommer och hämtar mig två timmar senare, spelar glad och viskar i mitt öra "vi pratar i bilen". Och allt jag kunde höra, bultandes i mitt öra med samma takt som mina hjärtslag, var "hon bryr sig inte, hon bryr sig inte, hon bryr sig inte"

Pratade vi i bilen? Haha. Hon sa "jag tycker det liknar ångest eller panikattacker såsom du beskriver det för mig". "Du måste ta det lugnare." Och, det bästa: "ibland kan man behöva någon att prata med." Ja, är det inte därför du finns? Hur fan kan du kalla dig själv för mamma, du har inte en aning om någonting om mig! Jag har gått till en psykolog två gånger i veckan i tre månader!!!

Och sen, när jag försökte pressa ner gråten i halsen för att kunna säga något: "det här är så typiskt dig. Du startar något och sen avslutar du det inte. Nu kanske du känner dig jävligt nöjd och belåten, men du får mig att må skitdåligt."


FÅR DIG ATT MÅ SKITDÅLIGT?! HUR FAN TROR DU JAG MÅR?! "NÖJD OCH BELÅTEN"??



Mamma, jag hatar dig.

Som ni kanske alla har märkt är den här. Du är så bäst.

Du ligger bland mina andra fina länkar nu!

Vad tycker ni? Själv så ÄLSKAR jag den. Så ruggigt snygg. Gullunge du är! Tusen tack!


Det roligaste var att när jag tog upp sidan och först såg den nya designen, blev jag så himla glad att jag ville skicka länken till min pojkvän. Sen kom jag på att, hah, enligt honom så är jag frisk (och har verkligen inte en blogg som handlar om min sjuka hjärna). Hrm... trist att jag inte har en "riktig" blogg så att jag hade kunnat visa upp den!

Återigen, tack så mycket!

Jag var och tävlade idag, med min lillkille. Det gick jättebra, red fel två gånger, men kom trea i alla fall.

När jag red fram hände en märklig grej. Jag red fram till mina vänner och dom sa: "vi har konstaterat att du lätt har dom smalaste låren på det här stället"

Jag blev helt chockad, Glad, men förvånad. Men självfallet är dom helt ute och cyklar. Fanns många där som hade smalare lår än mig. Typ alla.

Senaste numret av Glamour har faktiskt riktigt bra vikttips, tänkte dela med mig av dom för er som inte läser Glamour (vilket ni borde göra, riktigt bra magasin faktiskt):

1. Ta dig inte vatten över huvudet. Säg aldrig att du går på en diet. Någon gång kommer du sluta att gå på dieten, och du har du misslyckats. Om man ska gå ner i vikt handlar det om att byta livsstil!

2. Ta reda på hur mkt energi du behöver. Att alla kvinnor behöver 2000 kalorier är en myt. Räkna ut ditt BMR! (Kolla bland mina länkar)

3. Skriv ner allt du äter på en vecka. Jag hoppas alla här för matdagbok. Och skippa latten.

4. Aktivera dig 60 - 90 min vaje dag. Om det så är vardagsmotion. GÅ BORT FRÅN DATAN och rör på ditt feta arsle.

5. Sluta äta när du är mätt. Inte när tallriken är tom.

6. Tolka ditt sug. Är du sugen på salt och fet mat kan du ha uttorkning - drick mera. Är du sugen på godis, läsk, choklad så kan du ha ett underskott på protein - kött, kyckling, fisk, linser och böner är svaret. Och om du är sugen på pasta eller bröd så kan det betyda att du har ätit för lite (...), se till att få i dig ett mellanmål (...).

7. Deppät inte. Gör något annat istället för att äta. Trösta dig inte med mat för att det går dåligt i övriga livet! Och ät inte bara för att äta. SNÄLLA. Jag lovar, det finns ingen regel som säger att man MÅSTE äta popcorn och godis till bion.

8. Byt porslin. Mindre tallrikar, mindre portioner. Mindre sked, mindre tuggor.

9. Ät enligt tallriksmodellen. (Döh.)

10. Inspireras av andra. Ta stöd av en kompis. Eller se andra på stan. Eller härma MK, eller Nicole. Bli inspirerad att gå ner i vikt.

Det finns inte mycket här i världen som får mig att skratta. Jag är den där typen som kollar på en komedi - film och ler lite inombords men aldrig ler eller skrattar på utsidan.

Min pojkvän, när han kastar runt mig och kittlar mig och vi busar, det är en av dom saker som får mig att le och må bra.

Sedan har vi stå - upp komiker. Speciellt Magnus Betnér. Den mannen är helt OTROLIG. Han får mig att skratta rätt ut. Han är SÅ rolig!

Gå in här och kolla på första klippet. Skrattar ni inte så är det fel på er. Haha.

NICOLE and PARIS - no words needed.

Det kan nog ingen undgå att märka att jag tycker. Tycker att hon är perfektion.

MEN HALLÅ? Varför har ingen sagt att hon har snygga kompisar?! Kolla tjejens ARMAR. Nästan så att man blir lesbisk.

Te med eller utan mjölk? Jag dricker te med mjölk. För jag ÄLSKAR smaken av te med mjölk. Påminner mig om bra tider i mitt liv (eller nått).

Om du dricker te MED mjölk, stå då för i helvete för det. Jag blir helt GALEN på dom människorna som skriver "ååh, jag måste ha mjölk i mitt te, det blir för varmt annars, buhu".

Te görs på hett vatten, DUMMIES. Häll på lite kallt vatten i ditt te så ska du se att det inte blir så rykande hett.

Antingen är jag gravid eller så börjar jag bli smal.

Idag har jag ätit hur mycket som helst - men ännu ingen ångest. Fast den kommer väl snart.

Nu ska jag till stallet och rida. Och bränna minst 1000 kalorier. Haha.

Hur lång är du? Hur mycket väger du? Kan du sätta ut en bild på dig själv?
Jag är 175cm lång och väger mellan 50 - 53 kg. Jag vet inte om jag vågar sätta ut en bild på mig själv då jag inte vet om det kommer påverka mitt framtida jobb.

Tar du droger eller har gjort? I så fall vilka?
Jag tar inga droger för tillfället. Jag har gjort. Jag har provat allt men det jag gillade bäst var lätt koks (alltså kokain). Dom gångerna jag har tagit det har jag haft så sjukt roligt. Min pojkvän fick bort mig från skiten och det är jag verkligen glad för idag. Man slipper ångest-/panikattackerna i alla fall.

Jag är mest nyfiken på det där med modellagenturen, hur gick det med det?
Det gick väl inget bra... för jag hörde aldrig av mig till dom igen... Tänk om jag bestämmer möte, åker dit och dom tycker jag är för fet? huuuuuuh! Jag måste gå ner MINST fem kilo innan jag vågar.

Tips råd?
Jag gillar inte att tipsa folk till en ätstörning, men ett tips jag tycker är hyffsat "normalt" är att bara äta om man är hungrig. Och inte äta för att man "ska" äta. Och halvera (minst!) portionerna om du äter ute - dom är så SJUKT stora. En portion är lika stor som dina handflator!

Hur gammal är du? Hur gammal var du första gången du spydde?
Jag är 18, fyller 19 (född 1989). Jag var kanske.. 15, 16? Men först nu som det "flyter på" mera. Jag tvingar aldrig mig själv att spy, det kommer upp av sig själv. Tro mig, om jag kunde skulle jag behålla maten.

Har du tänkt någonting om att vilja bli frisk de senaste veckorna?
Jag tror att jag är ganska frisk, eller, jag är frisk när jag är med min pojkvän. Det är när jag är själv som ångesten och allt sätter sig i hjärnan och hjärnspökena kommer fram. Det är klart jag vill bli frisk, vem fan vill egentligen leva såhär... men jag kan inte. För jag tänker INTE bli tjock!! (Och jag vill träffa dig NU NU NU ! haha!)

Har du fått diagnosen: anorexia, av en läkare? Hur mycket vill du gå ner?
Nej, det har jag inte. Jag är för tjock tror jag. Jag vill gå ner till 45, mitt första delmål är 48.

Har du någon kontakt med någon läkare överhuvudtaget?
Nej, räknas psykolog och ungdomsmottagning och skolsköterska? Inte för mina ÄS dock.

Hur mycket vägde du innan du blev sjuk? Är du nöjd med din vikt nu? vad är din inspiraton till att gå ner i vikt?
Jag vägde 69 (BLÄ). Ibland, när jag ser hur min Boyfriend ser på mig. Sen ser jag mig själv och vill typ dö. För mig handlar det inte så mycket om ätandet... mår jag inte bra KAN jag inte äta. Och min önskan om att vara perfekt, och en så liten börda som möjligt för folk... och ju lättare du är dessto mindre börda, eller hur?

Vad är din motivation som får dig att orka fortsätta?
Ärligt talat så vet jag inte. Ibland vill jag bara slå mig fri, men så får jag sån ångest och måste lägga mig ner och stirra in i väggen typ för att jag mår så dåligt. Min motivation är att jag inte vill må dåligt - och det gör jag inte när jag känner mig smal och vacker och ren och tom.

hur länge har du varit sjuk? hur ser du på framtiden? antar att du vill bli frisk, men hur ska du gå tillväga?
Flera år... men först nu som jag har tagit tag i det och faktiskt gått ner mycket i vikt. Jag vet inte hur jag ser på framtiden, vågar inte se så långt framåt... och jag vet att jag vill bli frisk, men inte nu, inte idag, inte imorn... kanske om ett år? Jag vet inte. JAg vet inte ens om jag vill bli frisk, om det betyder att jag ska bli tjock. Då får det hellre vara.

Vad gör du för att stå emot hungern? Jag kan inte somna på kvällen om jag inte ätit. Ge tips!
Dricker något varmt. Dricker något överhuvudtaget - eller så somnar jag inte för det betyder att jag sover natten därpå.


Det där var ju roligt. Hehe. Not.

Såhär har jag betett mig under London - veckan. Det har varit skönt att äta och inte spy, det har hållit motivationen uppe.

Som kompensation för det har jag spytt typ tretton gånger idag. Jag vet inte vad det är för fel på mig, jag mår så sjukt illa efter att jag har ätit att maten kommer upp av sig självt...!



Så, FRÅGESTUND. Låter det intressant? Eftersom jag är så sjukt dålig på att svara på kommentarer. Vad skulle ni tycka om det? Ställ era frågor i kommentarsfältet i det här blogginlägget, så LOVAR jag att svara. Om det inte blir för personligt, som typ mitt exakta namn och sådär.