Du kan vara en slyna



Hahaha. Jag vet, jag suger på att uppdatera. Men jag känner att jag måste koncentrera mig på mitt liv och vad jag vill göra i framtiden och försöka skapa mig en karriär, så just nu jobbar jag dygnet runt. Jag har inte tid att sitta och blogga längre, helt enkelt. 

När det släpper med karriären, då kan jag koncentrera mig på att blogga igen, men just nu hinner jag inte. Jag måste få lägga fokus och tid på mitt "riktiga" liv och leva det fullt ut istället för att sitta framför datorn.

Kram!

45kg



Jodå, jag lever, och jag mår bra, men vikten är nere på stadiga 45kg.
Och är man så lång som jag är så kan man ju lugnt säga att det inte är en så bra kombination. Folk som jag inte ens känner kommenterar mina smala ben, och ändå försöker jag ha på mig så mycket kläder som möjligt så att folk inte ska se hur smal jag är.

Det enda "positiva" med att väga som jag gör är att jag själv tycker att jag ser äcklig ut. När jag tar av mig alla kläder när jag ska duscha och ser mig själv i spegeln vet jag inte om jag ska kräkas eller gråta av lycka. Benen sticker ut överallt, och ändå kan jag få ett lyckorus över mina knivskarpa höftben. 

Faktiskt så är det så att jag verkligen har ångest över sommaren och att ha på mig bikini. Jag orkar inte höra från fler människor om hur smal jag är - det vet jag ju själv om! 


Åh vilket rörigt och osammanhängande inlägg.
Ni får ursäkta. Det blir så mycket när man ska sammanfatta ett par veckor i ett blogginlägg. Jag får återkomma...

Jag behöver en bitchslap



På riktigt. Bitchslapade mig själv mentalt för en stund sedan.
Mitt ex har skaffat drömbilen deluxe. Min ultimata sportbil. Den med stort D. Ja ni fattar.

Grejen är att jag inte har någon kontakt med den killen för att han är alldeles för ostabil psykisk för mig, vilket får mig att må dåligt, därför har jag exkluderat honom ur mitt liv. Och för en sekund när jag såg att han skaffat MIN bil, så tänkte jag "åh... ska jag kanske...?"

Jag tänkte alltså på fullaste allvar (i en sekund, men ändå) att jag skulle bli vän med honom igen. Enbart för att få köra den bilen.


FAN VAD JAG SKÄMS ÖVER MIG SJÄLV. Så jävla hemskt tänkt. SÅ. JÄVLA. HEMSKT. Jag lovar, jag skäms som en hund för att jag tänkte det i ens en sekund.

Bra fråga



HÄR kan ni läsa hela mitt inlägg som jag alltså skrev i november för två och ett halvt år sedan.

Jag kommer ihåg vad jag kände då. Förvirring. "Är det här verkligen sant? Menar hon allvar?" Jag var förvånad. Sedan dess har jag ändrat mig till att jag själv är mycket mer sparsam. Jag slänger aldrig matrester till exempel, utan jag gör en matlåda. Förut kunde jag slänga hur mycket som helst.


Jag har varit en bortskämd barnunge, det har jag. Jag har aldrig sett det som konstigt att äta ute varje dag, att äta dyra luncher och middagar, att shoppa dyra saker. Det har liksom alltid varit självklart för mig, eftersom jag är uppväxt så. Jag har tvättat kläder och efteråt upptäckt att "oj, hade jag en 500 - hundring i fickan? Hoppsan." och inte känt mer än så.

Så fungerar jag inte längre. Sedan jag flyttat hemifrån och brytit mer med min familj HAR det blivit annorlunda. Sedan jag börjat träffa andra människor och börjat jobba så har jag upptäckt att det systemet är väldigt få förunnat.


Och det är jag jävligt glad för.

Ytlig



Jag vet inte vad som har hänt med mig, jag har egentligen aldrig varit ytlig eller utseendefixerad, men på senaste tiden har jag till och med NJUTIT av att shoppa. Jag har alltid varit typen som ser en outfit som jag tycker är snygg och så skaffar jag dom klädesplaggen, men fort ska det gå och jag tycker inte att det är KUL att göra det.

Fy så hemskt. Hoppas att det är en fas.

46 kg



Jag vet, jag vet. Sämst på att blogga, eller hur?

Går i 180 just nu, sitter aldrig vid datan längre. Får så mycket gjort dock. Massa research och bakgrundsarbete till min bok, så snart kan jag sätta igång = snart är den klar. Jag tror så mycket på denna, jag vet att den är bra.

Jobbar och sliter. Hinner knappt äta. Skönt att vara igång så mycket, men det är ohållbart. Är nere på 46 kg nu. Min farbrors fru tog ett allvarligt snack med mig (hon är den enda som vågar göra det i min familj - i min familj sitter vi och stirrar stenhårt åt andra hållet eller stoppar huvudet så långt ner i sanden att vi kvävs). Jag vet ju själv om att jag har gått ner, och ärligt talat tycker jag inte om det. Ser faktiskt inte bra ut.


Det var väl den uppdateringen. Hörs igen om, låt oss säga en vecka? Närå. Ska försöka uppdatera oftare. Lovar.

Ingen jul för mig





Okay, Janssons är typ det bästa jag vet.
Gravad lax, tillagad lax, sill i alla dess former, potatis, julskinka med äppelmos, skagenröra, hjortpaté, älgstek, kalkon, köttbullar, prinskorv. Vörtbröd med smör och ost. Julknäcke med julskinka och äppelmos, lussebullar och pepparkakor och choklad. Ris à la Malta, hallonfromage, juleskum, Paradis - asken. Jag kan inte få nog av det. Julmat är det bästa som finns.

Ändå spenderar jag julafton för mig själv.
Varför? Jag orkar inte. Mat, folk. Jag vill bara vara ifred. För även om jag sitter med folk slutar det ändå med att jag stirrar in i väggen och känner mig isolerad.


Kanske är dags för mig att köpa mig ett torp ute i skogen och bli eremit på allvar?

I'm aliiiiive



Jo då, jag lever.
Har bara inte tid eller ork att blogga, svara på telefonsamtal eller sms eller mail, eller Facebooka. (...)

Jobbar dygnet runt känns det som, i tolvtimmarspass. Har gått ner i vikt igen, måste smyga förbi ett varuhus i morgon och tjuvprova deras vågar. Inte så mycket för att jag är intresserad av vikten i sig (framsteg?) utan mer för att hålla lite koll.

Tycker faktiskt själv att jag ser äcklig ut nu. Man ser vissa ben för tydligt, och mina armar som har en tendens att bli till kycklingarmar är snarare som kalkonarmar nu (haha, fattade ni skämtet? Eller är jag för insnöad på kalorier?)

Ätstörningen styr mig

Just nu är jag inte vän med mig själv.
Just nu hatar jag mig själv.
Just nu är jag världens sämsta vän.

Efter några bra veckor är jag tillbaka på ruta ett igen, känns det som. Äter så dåligt, har gått ner i vikt igen, klarar inte av att umgås med folk. När det svartnar för ögonen hela tiden och jag måste klamra mig fast i saker för att inte ramla ihop så får jag ett lyckorus, det är bättre än heroin.

Jag är arg och grinig mest hela tiden, men samtidigt skuttar hjärtat eftersom jag är så sjukligt trött i kroppen.


Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Min hjärna fungerar inte nu. Känner mig sämst. Värdelös. Vill gråta, skrika, men det har jag inte ork till, så jag sätter mig och stirrar in i väggen en stund till. Har så fruktansvärt ont i magen, ibland är den så tom att jag spyr galla.


Yours truly,
Paris

Fixardag



Haft en riktig fixardag. SÅÅÅ mysigt. Klippt håret, färgat det, fixat naglarna (allt detta på salong), sedan "friserat" tånaglarna... ja, ni vill inte veta hur dom såg ut. Kan inte nog uttryckas. Ni. Vill. Inte. VETA.

Oh, äcklig fakta om mig förresten nu när vi är inne på äckliga saker: jag ÄLSKAR att klämma finnar på andra (får aldrig finnar själv så jag kan inte klämma på mig själv). ÄLSKAR. Och att rensa öronen på folk, med tops. Så kul. Min mamma och mitt ex brukade alltid se på mig och rygga undan, och när jag frågade varför så sade dom alltid: "du har den där blicken igen, när du ser en finne eller så." Och jag kunde göra det in public, får jag syn på en gul finne så kliar det i fingrarna på mig...

Bra krigsskador och Twilight Breaking Dawn



Lugna och fina, det är braaa krigsskador! Jag var bara en aning trött när jag skrev det. Trött men lycklig, skulle man kunna säga. A girl needs what she needs och jag fick vad jag needade, helt enkelt!

Nu ska jag iväg och kolla på Breaking Dawn... IIIIH!

Gitarr!!!



Nu har jag införskaffat en gitarr och i morgon ska jag ta min första gitarrlektion!!! Jag är så satans glad. Fasiken vad kul detta kommer att bli. Iiih!

Tankar just nu, Emma, mat, droger



Sitter och väntar på Emma
(som är FRUKTANSVÄRT seg... MORR, haha) och filosoferar. Skrattade nästan ihjäl mig nyss till ett osett Family Guy. Åh, vad jag älskar den humorn.

Tänkte på det här med droger. Jag hoppas att ni är försiktiga. Jag har alltid sagt att jag ska prova allting åtminstone en gång innan jag dör, men vissa saker är inte värda det. Jag fick höra att biverkningarna av extasy kan sitta i i upp till 15 år.

Jag har jättesvårt att sova (även om jag ätit och det inte beror på hunger) och kan tänka mig att en viss del sitter i från all min droganvändning. Jag har alltid älskat uppåt - droger, varit en riktig coke - whore, och att vara vaken flera dagar i sträck kan säkert ha med sömnsvårigheterna att göra. Alla som jag känner som har haft med droger att göra har sömnproblem.


Nej, nu ska jag ut på en sista cigg innan min älskade vän kommer. Hörs om en stund!

God morgon!



(Undrar hur många gånger jag skrivit det i den här bloggen? Någon som orkar räkna?)


Sitter och väntar på en vän som är på arbetsintervju, vi ska äta lunch tillsammans. Jag är så trött att mina ögon går i kors. Ni ska se mig, haha! Försöker pimpla kaffe men man blir ju fan inte pigg på det.


Hej morgonsvammel. Hoppas ni mår bra i alla fall!

Värk och Citodon



Har så satans ont i kroppen. Måste åka till St Görans eller Danderyds sjukhus och få värktabletter, känner jag. Hade en Citodon hemma så nu är det lite bättre, men jag skulle vilja ha i alla fall ett par till. Aoooow, det är synd om mig...

Dejtar



Förresten. Jag måste säga en sak. 

Jag och mitt ex gjorde ju slut för nästan ett år sedan (eller är det två år sedan?). Minns inte riktigt. I alla fall så känner jag mig lite mer redo att dejta någon nu.


Har börjat träffa en kille. Jättefin. Skitsnygg (blond och blåögd så klart, bara för att jag gillar mörkhåriga och brunögda... mina två ex var också blonda och blåögda). Han är smart, rolig, fungerar likadant som mig. Tänker likadant, skrattar åt samma saker. Detta kan faktiskt bli något bra. 

Detta kanske är något att satsa på... vi får se hur utvecklingen går. I'll keep you posted.

Lite personligt



Finns mycket som går dåligt i mitt liv nu, den största grejen är att en av mina hästar inte mår bra. Men jag ska lösa det, om jag så ska böja mig baklänges.

Jag ska jobba som en jävla idiot. Köpa ett renoveringsobjekt och tvinga människor omkring mig att hjälpa mig renovera (det visste ni inte om mig, eller hur? Jag är grym på att renovera, dekorera, inreda). Sälja, och sedan lösa problemet med min häst. 


Nej, nu ska jag ut på en cigg, sedan kolla klart på Efterlyst och bädda min säng. Men vi lär höras under kvällen <3

OK



Mår bra. Men jag måste få ta pauser ibland. Bara leva livet och umgås med människor. Då har jag liksom inte tid med att sitta och blogga mitt uppe i alltihopa.

Och det mina vänner, det är ett bra tecken.

Att inte ha mens



Måste erkänna en sak.
För det mesta tycker jag att det är fruktansvärt att jag inte har mens, för jag vet att jag skadar min kropp något ofantligt och det är inte längre något jag vill. Och i och med att jag inte har mens så har jag för mig att det är så att jag försvårar för min kropp att i framtiden få barn (inte heller något jag vill just nu, men kanske kommer att vilja).

Men here's the confession, ibland kan det vara skönt att slippa mens. Behöver inte lägga pengar på tamponger, slipper menssmärtan (däremot kan jag fortfarande ha chokladsug. Jag gillar inte choklad så värst egentligen, men dagarna innan jag skulle ha mens så hade jag otroliga cravings på det). Måste också erkänna att varje gång jag får chokladsuget kan få lite mindre panik: "tänk om jag håller på att få mens? Betyder det att jag är 'tjock' nu?" 


Men summa sumarum: nej, inte värt att inte ha mens. Det är någon slags konfirmation på att jag fortfarande är smal (vilket tyvärr är en bra sak i mitt huvud fortfarande), men att jag skadar min kropp så pass mycket att den inte fungerar och att jag kanske inte kommer kunna ha barn i framtiden, det suger.

Bra dag



Tänkte bara checka in och uppdatera er om att jag lever. Har haft panikont i magen men det var säkert som ni sade, förstoppning. Tog X antal Dulcolax så nu mår magen bättre, efter att ha haft ont i flera timmar.

Nu tänkte jag gå ut på en sista cigg och sedan nanna kudden. Ser fram emot en resa lite senare på veckan, men mer om det imorgon. Kram på er finaste, TACK för att ni bryr er om mig (och jag bryr mig om er också, så klart).

Tidigare inlägg
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se