Längd och vikt och näringsdryck

Tack för ert enorma stöd! Ni är helt fantastiska. Åh vad jag tycker om er! <3


Det var verkligen bra att gå till den här doktorn. Han har varit våran husläkare hur länge som helst, och han berättade saker om mormor som fick mig att återigen förstå hur otroligt lika vi var.

Vi kollade längd och vikt (är det här något ni vill att jag ska skriva ut, eller ska jag skita i det?) och han skrev ut recept på näringsdrycker. För, som han sade, det handlar ju faktiskt om att gå upp i vikt också.

Mormor hade också dom här näringsdryckerna. Ibland så har man varken tid eller lust att laga mat, och då är det bra att ha näringsdrycker.

Nu ska jag och Boyie iväg och äta middag, och sedan ska jag iväg på någon tillställning med mamma. Hörs senare, älskade bloggisar.


Mormors doktor



Ett smörat popcorn, frustration, skrik, kärlek, mat.

0,5 l cola light och spya inne på toan.

Nu får det fan i mig vara nog. Jag är trött på den här sjukdomen. Jag har ringt mormors doktor (mormor hade ju som ni vet anorexi) som ska hjälpa mig. Nu får det vara slut på det här tramset.

Jag börjar nu - med en rejäl frukost. Macka med ost och gurka, yoghurt med nötter. Fett som är bra, fett som inte kommer att göra någon skillnad på min taniga kropp.

Lindsay Lohan



Jag öppnar dörren för Boyie. Han säger: "du har gått ner i vikt" och sedan börjar han gråta. Han håller om mig länge, länge.

Lite senare, när vi sitter på min säng, så stryker han med handen mellan mina revben, ni vet, i tomrummet där. "Det är alldeles tomt här" sade han sorgset, och jag skjuter olustigt bort hans hand.

Idag ska han bjuda mig på middag.


Två små meningar



Två små meningar, men dom förändrade allt. 20 stycken enorma röda rosor, men du är fortfarande samma person.

Vad ska jag ta mig till?

Flowers



Det ringde precis till min telefon - dom ville bekräfta min adress. Tydligen har någon skickat blommor till mig... så spännande, undrar vem det kan vara?!

Bränn fett, köpa nya kläder - så blir du perfekt

Okay, jag vet att jag brukar säga att man inte ska skylla allt på media. Att ätstörningar och viktfobi och dagens ideal inte kommer ifrån en tidningsartikel.

Men jag tror fan att jag har ändrat uppfattning. Jag läste precis "Sofis Mode", ni vet, den där bilagan till Aftonbladet.
Sämsta skit jag någonsin läst. Bara hur man ska bränna fett och smala kvinnors hemligheter, och det var inte nådiga tips! URSCH. Det enda läsvärda var Annika Marklunds krönika.

"Aprikos och svart är sååå snyggt ihop". Skämtar Sofi eller? Bra skrivet... riktigt vackert, det riktigt strålar om det underbara vokabuläret.

Magnus Betnér har helt rätt. Sofi är som en billig kopia av Ebba von Sydow.

Jag måste inte vara duktig



"Jag måste inte vara duktig jämt", sade jag till mig själv nyss. Jag måste faktiskt inte det! Och inte ni heller.

Jag brukar alltid träna, varje dag, ganska hårt. Men idag när jag gick upp så mådde jag fruktansvärt illa. Och istället för att ta det lugnt och ligga kvar i sängen som en normal människa så gick jag upp och tränade. Men mitt i träningspasset sade det stopp för kroppen. Jag orkade inte mer.

Och varför ska jag träna när jag mår dåligt? Jag måste sluta vara så "duktig" jämt och börja ta det lugnt. Jag måste börja rucka på mina vanor; dom är ju trots allt inga bra vanor.

Tecken på att man har gått ner i vikt



Jag kan känna det i hela kroppen. Kan ni känna sådant? När ni har gått ner i vikt?
Jag känner mig mer snurrig än någonsin, kan inte fokusera tankarna, och jag känner mig bara fetare och fetare. Det brukar vara tecken på att jag har gått ner i vikt.

Återkommer om en stund när jag har fått i mig lite näring. För just nu känns det som att jag ska dö.


Sura uppstötningar



Kul när man stretchar och så får man upp en så sur smak att det bränner i hela munnen. Jag känner hur det brinner i hela halsen och hela magen just nu, det gör så sjukt ont!

Buhu, stackars mig. Det borde finnas ett dygnet - runt - apotek som kan sälja lite Novalucol till mig.


Välkommen till Trelleborg




Hahaha! Pratar folk såhär i Trelleborg? Jag dör, jag har kramper i magen. Åh, nu mår jag lite bättre. Senila människor. Oh jösses.

Mischa Barton om sin vikt





Mischa Barton har gått ner i vikt igen, och har fått utstå en hel del skit för hennes viktpendling i pressen. Nyss var hon för tjock, och nu när hon har gått ner i vikt igen så är hon för smal enligt vissa medier.

Mischa själv slår tillbaka och säger att hon är friskare och hälsosammare än någonsin. Skönt att hon inte tar åt sig utan har lite skinn på näsan. You go girl.

Finger Eleven

Haha, den här låten har jag letat efter hur länge som helst. Inte konstigt att jag inte har kunnat hitta den - den heter "paralyzer" och inte "paradise". Hur fel kan man höra?!


Att vilja tyna bort



Det går inget bra för mig just nu.

Jag har absolut ingenting att kämpa för.

Allting gör bara ont... jag vill bara bort härifrån.

Äntligen, Victoria!



Det här kanske inte är intressant för er, men jag som är så himla blödig för tillfället blev otroligt glad för Victorias skull. Den kvinnan om någon förtjänar att vara lycklig...!

Förstå hur det måste vara att leva det livet hon lever. Hon kan aldrig göra något galet, hon måste alltid leva upp till allas förväntningar... inte konstigt att hon fick anorexi.


 
AB   AB   AB   DN

Att sakna någon, eller något



Det är ju något som är fel när man vaknar på morgonen och kramar om kudden så hårt att armarna har domnat. Jag hade även kört in ansiktet i "nacken" på kudden. Jag vill ha sovsällskap, om än så bara av ett djur.

Det vore trevligt. En liten katt. Eller en liten hund.


Jag orkar inte

Ibland är det tungt.

Ibland orkar jag inte kämpa.

Idag orkar jag inte skriva något.

Idag vill jag bara vara själv och låsa in mig i ett mörkt rum.

Och aldrig mera komma ut, och aldrig mera känna något, och aldrig mera leva.

Tankar som bankar


Eliot, 99 days



Jösses, jag bara gråter och gråter. Såg en video på Oprah, letade upp den på YouTube. Så himla hemskt! Se den!



Nu ska jag baka semlor... om jag kan sluta gråta.


Juice



Cravings, som en modebloggare skulle ha sagt.
Jag vet inte varför, men jag blev så himla sugen på juice. Imorn ska jag nog dricka juice.


Förresten, min mamma blev så himla glad när jag berättade att jag hade köpt ingredienser till semlor. Så imorn ska jag baka och så ska vi äta det tillsammans.

Kul att jag för en gångs skull kan göra henne glad! Hon brukar alltid gråta eller skrika när hon pratar med mig annars.


Size zero



Sanningen om size zero.

Klockan tio. Trean.


I'll be watching.


The Truth


Varför går jag ner i vikt när jag äter?



Ni som är så smarta... kan någon förklara en sak för mig?

Jag har funderat på det ett tag nu. Jag undra varför man går ner mer i vikt när man äter än när man svälter? Det är ganska sjukt. För om man tränar borde man ju hålla igång förbränningen, men ändå så går man ner mer om man äter än om man inte äter.


(Nej, jag har inte fått tillbaka min våg så jag har fortfarande ingen aning om vad jag väger, till er som tänkte fråga det.)

Dagens förebild: Penelope Cruz

Fick en liten förfrågan, och självklart kan vi ha Penelope Cruz. Jag håller med om att hon är vacker!



































Semlor?



Jag har lovat mig själv att i år ska jag få äta en semla. Utan dum ångest och utan korkade undanflykter.
Jag hade tänkt göra egna. Imorgon gäller det...


Ska ni äta en semla?


Ont i hjärtat



Jag sitter här och har ont i hjärtat. Funderar på om det är farligt eller inte.

Jag vill inte dö.

John Lennon



Dagens låttips: John Lennon - Imagine. Vacker!


Tack så hemskt mycket för att ni orkade ta er tid och svara på min fråga. Nu ska jag sammanställa allt och skicka in det, imorn får jag resultatet... isch, supernervös. Perfektionisten i mig vaknar när jag ska bedömas.

Men i alla fall. TACK för hjälpen! <3

Anorexi och Bulimi - var kommer det ifrån?



Jag har en viktig fråga till er. Jag är helt övertygad om att en ätstörning har psykologiska orsaker. Vad tror ni?

Tror ni att:

1. Ätstörningar kommer ifrån banting / överdriven träning?

eller

2. Ätstörningar kommer av psykologiska orsaker, såsom familjeförhållanden?


Jag skulle bli väldigt glad om ni tog er tid och svarade på det här.

Audrey Tautou, Fiona Apple, Greta Garbo, Kim Novak

Vad har

Brooke Shields
Natalie Imbruglia
Audrey Tatou
Fiona Apple
Greta Garbo
och
Kim Novak

gemensamt?

Dom liknar alla mig på något sätt. Vad läskigt. Jag kollade på en sådan där kändissajt. Coolt. Dom är ju alla supervackra kvinnor, så nu är jag lite glad.

Haha, blev det jobbigt nu? Hur ser jag ut egentligen? Gissa!

Håret



Förresten, mitt hår blev så himla fint! Ursch vad jag är duktig. Nu ska jag ut och slira. Något måste jag göra i alla fall.

Puss <3

Melodifestivalen.

Röstningssystemet suger. Så sjukt onödigt och komplicerat, bara för att dom ska tjäna så mycket pengar som möjligt.

Update, right now & frågor och svar


Blond, blondare, blondast

Okay, update just nu:

Jag sitter med färg i håret och är livrädd för att det ska ramla av eller bli gult och jättefult. Jag har aldrig färgat håret hemma förut... Nicole sitter och tröstar mig över msn.

Anoreximamma, maila gärna recept. Anorexi - recept har jag så att det räcker och blir över. Nu vill jag ha tips på RIKTIG mat.

Anonym frågade om kraftig benstomme. JAG har kraftig benstomme. Jag har inte en pojk - kropp, som många anorektiker har. Jag tror att det kommer från att jag inte började svälta förrän ganska sent. Börjar man svälta i tidig ålder så utvecklas inte kroppen som den ska... Det är just därför BMI är så otroligt missvisande ibland också.

15 år och gravid?

Det här är min åsikt:

Kan man inte stava så ska man inte ha barn. 16 år och livet fullt av blöjor och hormoner, hur kan det fungera?

Jag är Superwoman



Mitt största problem med anorexi är att jag tror att jag är Superwoman när jag inte äter.

Till och med Batman måste sova och äta... jag behöver inte sova, jag behöver inte äta. Listan kan göras oändlig. Jag är Superwoman.

Jag vill alltid vara bäst. På vad det än gäller. Och jag tror att jag har sagt det här förut, men människan har tre grundbehov för att överleva: föda, sömn och fortplantning (sex). Och på något sätt... så är jag inte människa när jag inte äter. Jag är mer än det. Jag väljer bort mina grundbehov.

Jag är Superwoman.

My Real Life

Jag fick en kommentar nyss och den fick mig att tänka efter.

Det känns som att bloggen börjar bli mer och mer som mitt liv. Fullt av fejkad glädje och massa prat. Men inget prat som verkligen berättar något om MIG.

Så här kommer en liten update om MITT LIV: Jag har ätit dåligt dom senaste dagarna. Till och med extremt dåligt. Och då blir jag alltid lite låg.

Jag bestämde mig i stallet idag: "ikväll SKA jag äta middag!" och så sms:ar jag till mamma och frågar vad vi ska äta. "Vi får se, vi tar väl något vi har i kylen. Någon mat blir det i alla fall" fick jag som svar. Blev det någon mat? Nej, självklart inte. Och jag vet att det är löjligt, men det gör så sjukt ont när hon inte bryr sig om jag har ätit eller inte.

Nu för en timme sedan kommer hon in med några bitar choklad. Och jag börjar störtgrina. Choklad? Är hon sjuk i huvudet eller? Jag har fan aldrig gillat choklad! Och det som gör mig så jävla ledsen är att hon bara försöker vara snäll och jag kan inte äta den där äckliga chokladen. Jag gråter fortfarande.

Matinspiration



Var hittar man matinspiration någonstans? Jag tycker att det lätt blir så att man "fastnar" vid en eller två rätter och så äter man det i all evighet. Variation är något jag skulle vilja ha!

Har ni några bra recept / tips på middagar / luncher att dela med er av? Var hittar ni matinspiration någonstans?

Kan någon förklara detta för mig?

Okay, just nu finns det två saker jag undrar över.

1. Hur mycket koffein är det i en normalstor kaffe?

2. Varför skriver folk tretusen utropstecken / frågetecken efter varandra ???????? Det är så jävla irriterande !!!!!!!!!!

Dagens förebild: Scarlett Johansson

Vi fortsätter med en dagens förebild, och vi tar "Jag - vägrar - size - zero - Scarlett".




































Jag är alltid hungrig

Jag satt och diskuterade en sak med Boyie för ganska länge sedan.

HAN: Kom igen, ät middag hos mig.
JAG: Nej, jag är inte hungrig, men tack ändå.
HAN: Du är alltid hungrig!
JAG: Nej, det är jag inte, jag är aldrig hungrig.


Så kom jag att tänka på det igår. För ni frågar alltid vad jag gör åt hungern som kommer när man inte äter.
Tänk om det är så att jag ALLTID är hungrig? Jag brukar ju jämt säga att jag aldrig är hungrig. Men tänk om mitt hunger - och mättnadssystem är så f*cked up att jag inte ens vet om jag är hungrig längre?


Den absolut nyttigaste och godaste glassen



Juste! Här är ett recept på en glass jag hittade häromdagen... jag ska nog göra den till helgen. Max 350 kalorier - i alltihop!

(För 4 personer)
Ingredienser:
3 bananer
Honung (valfritt)
Kakao

1. Skiva 3 bananer och frys in.
2. Ta ut och låt tina ca 10 minuter, mixa sedan med 1 msk honung och 1-1½ msk kakao (ta i så mycket du vill).

Massan blir lätt torr. Mixa en lite längre stund för att sedan röra runt med en sked. För att anpassa konsistensen kan man tillsätta 1-2 msk vatten.

Simon and Garfunkel



Åh snälla, låt det här vara sant. Snälla, snälla, snälla. Kom till Sverige!


Tips för dig med panikångest



Det hjälper faktiskt att skriva om det. Panikångest.

Ni vet, när man sitter och pulsen bara blir snabbare och snabbare och man får panik av bara tanken på allt man måste göra. Man får sådan ångest att kroppen blir seg och tung och man orkar knappt tänka tanken på att resa sig och gå ett par steg.

Bara tanken är ansträngande, och man måste koncentrera sig på att fortsätta andas. Ryckningar i kroppen. Dödsångest. Man vill hellre dö än att resa sig ur sängen. Man vill hellre dö än att gå utanför dörren.

Motivationstips: ta ett steg i taget. Om du måste iväg, till exempel till skolan, dela upp alla bitar i småsteg. Res dig upp ur sängen, belöna dig själv genom att säga "det var bra gjort!" istället för att tänka på resten av stegen du måste göra. När man väl kommit igång brukar ångesten släppa.

Tvillingarna Olsen hos Oprah



Om ni inte har något bättre för er just nu, så är tvillingarna Mary - Kate och Ashley Olsen på tv just nu. Trean.


Tränat sönder mig själv



Jag älskar att träna. Jag tycker att det är det bästa som finns, att svettas och ta i så att det nästan svartnar för ögonen och musklerna darrar. Det är något jag älskar och alltid har älskat.

Jag vet inte ifall jag har sträckt mig, men jag har skitont i ryggen och i nacken. Inatt kunde jag inte sova en blund för att jag hade så ont. Och vi har bara Alvedon hemma, jag skulle behöva Voltaren... fast allra helst typ bedövningsmedel för hästar.

Jag hatar mig själv för att jag övertränar, men jag tycker ju att det är så fruktansvärt roligt.

Dagens förebild: Sophia Bush

Det var två av er som ville se Sophia Bush, så vi börjar med henne. Dom andra kommer också!

































Inga beniga axlar eller tunna armar här inte, en helt normal tjej. Vackert!

Det gick bra!



Nu är jag glad. "Saken" gick faktiskt väldigt bra! Hoppas jag. Kändes bra i alla fall.

Jaha, hörrni. Vem ska vi ha som dagens förebild idag då?

Missuppfattning om Mischa Barton

Det verkar som att många missuppfattade mig i det här inlägget. Jag måste poängtera att det inte är JAG som tycker att Mischa Barton är tjock.

På skvallersajten skvallrade dom om att hon var så fet och ful och alla bara höll med.
Dom skvallrade även om att Vanessa Hudgens var trött och ful, men då blir det liv i huset. Alla blev helt galna och började försvara henne.

Jag menade att jag tyckte att det var FEL. Okay, är vi vänner igen?


Happy Happy Happy



Idag är jag Happy. Jag vet inte varför. Men det känns bra.

En STOR grej händer idag. Big, big, big. Jag är jättenervös. Men det ska gå. Det måste gå.

Hårfärg och hudfärg



Jösses, kolla skillnaden i hudfärg på Michelle Trachtenberg och Paris Hilton.

Och Nicky Hiltons hårfärg är något jag funderar på till nästa gång jag ska färga håret.

Carolina Gynning och bloggisar

Gynning är en cool tjej, jag gillar henne.

Och jag vet att du läser min blogg. Det tycker jag är ännu ballare. Kram <3

Idag är en bra dag?



Haha, total ändring. Idag är en BRA dag. Jag har köpt massa skor, kläder, nya téer. Och chai - te. Mums.

Jag har bråkat med Killens (inte Boyie) ex, haha, utan att veta om det. Hon är så avundsjuk så att det svider. Hon kunde inte ens titta på mig, och så får jag veta att hon har sagt roliga saker i efterhand om mig.

I vanliga fall så skulle det där ha gjort mig ledsen, att någon pratar om mig bakom ryggen på mig. Men nu kändes det DAMN GOOD. Det var en härlig känsla, att någon är avundsjuk på MIG.

Skam över att vara dålig



Idag är ingen bra dag. Jag vill dra täcket över huvudet och jag vill ligga och gråta.

Jag känner äckel. Jag känner skam. Jag känner mig vidrig, ful, äcklig, avskyvärd, tjock.

Idag sitter insidan på utsidan.

Tina Nordlund



"Jag känner hur allt är fett på kroppen, och jag tänker dumma tankar om mig själv för att jag har ätit. Framkallar stressen. Jag oroar mig för framtiden, ser bara problemen. Jag är sjuk, jag orkar inte jobba, jag orkar inte ha skoj, jag gråter, jag är värdelös. Varför ska jag leva? Det är som att vara instängd i en för liten kropp, som om det som finns innanför skinnet är större än skinnet. Jag vill krypa ur min kropp och försvinna. Skrubba den med Svinto invändigt. Rena den. Öppna upp bröstkorgen så att jag kan andas och få kontakt mellan kropp och huvud."

Tina Nordlund, Genom Helvetet

Vanessa Hudgens är söt, Mischa Barton är tjock


Vanessa - snäll eller slampig?


Mischa - tjock eller snäll?


Har ni tänkt på en sak?

Man blir extremt påverkad av hur en känd persons mest kända rollkaraktär beter sig (vilken jobbig mening!). Mischa Barton tänker man sig som Marissa i O.C., lite mystisk, farlig, lättpåverkad, må - dåligt - beteende.

Vanessa Hudgens föreställer man sig är precis som hennes karaktär i High School Musical - söt, flirtig och alltid glad.

Och bara för att man tänker på dom på det sättet så föreställer man sig att dom är så i verkliga livet. Jag läste lite på en skvallersida nyss, och läste lite kommentarer. I Vanessas kommentarer stod det bara "låt henne vara, hon är söt även om hon är trött!", "Vanessa är alltid perfekt, ÄLSKAR HENNEEE <333333"

Och i Mischas kommentarer stod det: "Hahaha, ja, visst har hon blivit feeet!", "kolla celluliterna!"


Tänk om det är Mischa som är söt och trevlig och Vanessa som är en liten snål bitch? Det har vi ingen aning om. Men vi bryr oss inte, för vi tror ändå att vi känner dom.

Vill du bli modell?



Jag funderar på att börja modella igen. Det är så fruktansvärt kul.
Åh, jag vet inte.

I sådana fall måste jag byta hårfärg igen. Jätteblont är aldrig snyggt, om man inte heter Agyness Deyn såklart.

Nytt piller som raderar ditt minne

Skulle vi inte alla vilja glömma? Tänk, det här skulle kunna bota ätstörningar, och få en att glömma bort alla tragiska händelser som har drabbat en.

Men ändå. Det som har hänt har hänt och det har format oss till den vi är idag. Tänk att glömma bort allt man har upplevt... vem är man då?

Artikel 


Dagens förebild: Jessica Alba





















































Går inte att ladda upp några bilder på blogg.se för tillfället, men jag återkommer i det här inlägget så fort det går.

Puss <3

Släpp aldrig in någon!

Mitt hjärta bankar i 190 just nu. Jag är livrädd.

För några minuter sedan ringde det på dörren, och jag trodde att det var någon jag kände, så jag slängde upp dörren. Utanför står en man i kanske 40 - årsåldern, stor och kraftig. Jag känner hur jag bleknar och får en klump i magen av obehag. Jag väger typ 50 kg mindre än honom. Tänk om han får för sig att kasta sig på mig?

Han presenterar sig och säger att han är ifrån våran hyresgästförening (eller vad det nu heter). Och säger att det är en vattenläcka i lägenheten ovanför och att han vill kolla i vårat badrum.

Mitt hjärna gick på högvarv. "Visst..." svarade jag och släppte in honom. Han går in i badrummet och börjar mecka med något som jag inte riktigt kan se, för jag vill inte stå för nära honom.

Haha, nu till det roliga - vet ni vad jag gör? Jag går till köket och hämtar en KÖKSKNIV. Ställer mig med den bakom ryggen. Haha, vad hade jag tänkt göra med den? Stabba honom? Löjligt.

Som tur var gick han och jag såg att det var en vattenläcka, men ändå. Tänk vad korkad jag är, jag kan inte sluta tänka på den där tjejen på Lidingö som blev våldtagen på samma sätt.


Shut up and let me go




Haha, två sköna tjejer till "The Ting Things - Shut up and let me go".

Please don't sit on me



Damn. Jag vaknade upp i morse och förstod knappt var jag var någonstans. Jätteläskigt. När jag sedan insåg det fick jag sådan ångest... ännu mera läskigt.

Jag vaknar, slår upp ögonen och är helt förvirrad. Inser att jag är hemma och helt plötsligt går luften ur mig, som om någon satt sig på min bröstkorg och pressat ur all luft och hindrar mig från att andas.

Nu har jag ätit frukost och god morgon på er.

Att ha anorexi är inte glamouröst



Anorexia är inte glamouröst.

Anorexia är att sitta i sex timmar en lördag och prova ett par jeans i storlek 23 och gråta för att man tycker att man är tjock.

Anorexia är att få sådan ångest av två mackor att man måste ut och gå i flera timmar.


HELVETE, nu brinner det i taket



Jävlar i helvete vad arg jag är. Jävla skitdag.

Allt börjar med att jag blir försenad till min träning. Jag bråkar med min tränare och nu har det hänt en annan grej som får mig att vilja mörda någon.

Samtidigt... visst är det ganska skönt att vara arg? Då får man avreagera sig på saker. Jag brukar kasta tallrikar. Ha sönder cd - skivor. Riva ner hela mitt rum. Skrika, banka, kasta. Skönt är vad det är.

Att hindra anorexia



Det är fruktansvärt svårt att stoppa någon med anorexi. Eller, rättare sagt, det är i princip omöjligt att försöka få en nybliven anorektiker till att sluta svälta.

Många skriver och frågar vad dom ska göra för att stoppa sina vänners anorexi. Den krassa sanningen är helt enkelt att personen måste vilja det själv. Ja, man kan sondmata och ja, man kan tvinga en annan människa till att gå upp i vikt, men man kan aldrig få personen till att sluta svälta om denne inte gör det frivilligt.

Den ännu krassare sanningen är att många ändå inte lyckas med att gå ner  vikt så att det blir farligt. Många går ner några kilon och får uppleva den extrema ångesten som medföljer, men det är inte många som går ner till ett BMI på 13 - 14.

Man kan inte få en pro - ana att sluta svälta genom att säga det till henne / honom över Internet. Det är inte min uppgift att hjälpa alla pro - anas därute (även om jag skulle vilja det!) och det är inte heller eran. Det är familj, vänner, skola, omgivning och pojkvänner som ska reagera och göra något. Personer som står anorektikern nära. För dom är dom enda hon / han kommer att lyssna på.

Tjat på min mat



Det var ett himla tjat på min mat
dom senaste dagarna... från min "familjs" sida.

Jag vet inte varför, men helt plötsligt ska pappa bjuda mig på mat, mamma står och lagar mat hela dagarna och mina släktingar frågar lite skämtsamt: "får du ingen mat hemma?"

Till saken hör att jag har lagat mat själv sedan jag var 9 år gammal. När andra barn kom hem ifrån skolan hade deras mamma eller barnvakt gjort mat åt dom, jag fick alltid komma hem till ett tomt hus.

Inte för att jag klagar, jag tycker bara att det är roligt att dom börjat bry sig. Men frågan är varför dom håller på såhär nu? Har jag gått ner mer i vikt?


Paris gotta run



Huva, avklarat. Applådera gärna, försöker klappa mig själv på ryggen men det går tyvärr inte så bra.

Nu ska jag duscha, sedan måste jag springa iväg igen. Jag älskar dagar när allt bara flyter på och jag har tusen saker att göra, det får en att tänka mycket mindre!

Kram på er <3

Lasagne



Mamma har gjort lasagne. Jag vill verkligen inte. Min motivation är NOLL.

Till saken hör att hon inte gör en nyttig lasagne med typ zucchini och tofu/quorn, hon gör den verkligen med FET VIT pasta, fettig ost på typ 28% och fet äcklig köttfärs. Hon har typ inte ens i tomater.

Ångest.

Scarlett Johansson



Klok
kvinna.

Min historia, del III

HÄR kan ni hitta del ett. HÄR hittar ni del två.


Jag var som sagt ute väldigt ofta med mina kompisar, jag var hellre i stan och sprang runt än var i skolan. En av dom dagarna när jag borde ha varit i skolan var det en kvinna som kom fram till mig och sade att jag borde bli modell, och gav mig sitt visitkort.


"Why not", tänkte jag och ringde dit en vecka senare. Dom bad mig att komma förbi, vilket jag gjorde, och fick fylla i ett formulär och ta några poloroid - bilder. Allting rullade på ganska snabbt och jag fick göra en del jobb. Jag fick bilderna skickade till mig och fy, jag tyckte att jag var så tjock. Men jag orkade ändå inte göra något åt det.


Jag var då runt 173 cm lång och vägde mellan 52 - 55 kg.


Jag gick en visning på Sthlms modevecka. Vi fick gratis mat, men det var mycket snack. Jag såg att ingen åt upp sin mat och jag ville inte vara "tjejen som glufsade i sig maten". Alla modellerna synade varandra med blickarna, och det kändes som att det var min mammas dömande blickar. Jag var fet, jag var en nolla. Alla andra var vackra och smala och perfekta.


Jag gick ner till 49, 50 kg. Kanske mindre. Mina föräldrar fick nog av matsnacket och att jag använde modell - grejen som en ursäkt för att slippa skolan, så dom ringde till min modellagentur och sade upp mig därifrån.


Jag började ettan på gymnasiet. Killen jag hade varit tillsammans med gjorde slut därför att han tyckte att jag hade "förstört honom". Fick en annan pojkvän, som sade att han aldrig skulle vara tillsammans med mig om jag färgade håret brunt och gick upp i vikt. Jag började även försöka vara seriös i skolan - jag tyckte till och med att det var roligt!

Trots min pojkväns ord så gick jag upp i vikt, till 60 kg. När jag går upp i vikt får jag mer former, på vissa sätter sig fett på ett och samma ställe, men jag är inte alls sådan. Jag får fett överallt, så det ser ändå inte dumt ut.


När jag gick upp i vikt fick jag mer självförtroende. Och jag åt som en HÄST. Jag åt hur mycket som helst, tyckte inte alls att jag kunde gå upp i vikt! Det var så härligt. Jag kunde trycka i mig 200 gram choklad varje dag utan att gå upp ett gram.


Jag gjorde slut med min pojkvän för att jag var paranoid. Jag fick för mig att han var otrogen (vilket han inte var, han har i efterhand sagt att jag var tjejen han skulle gifta sig med... han hade till och med köpt en ring!) så jag dumpade honom. Började gå ut på mer fester, och jag hade så himla roligt. Jämt. Jag var festens mittpunkt, jag syntes och hördes överallt.




Nästa gång, vändpunkten för det som borde ha varit den roligaste tiden i mitt liv.


500 internal server error



Någon mer än jag som hatar den här jävla bilden?

Nu är jag rädd



En sak ska ni veta om mig. Och det är att jag är sjukligt skrockfull. På riktigt.

Jag har suttit och läst lite bloggar nu, och nästan varje blogg har skrivit och berättat att det är fredagen den 13:onde idag.

Jag är HELT säker på att jag kommer råka ut för en bilolycka, ramla av hästen och bryta nacken eller halka och bryta båda benen så att dom måste amputeras. Jag vågar seriöst knappt gå utanför dörren. Hjälp.

Att sova bra



Hörrni! För en gång skull var jag trött när jag lade mig för att sova!
 
Jag provade på tipsen att inte sitta vid datorn för sent, inte dricka koffein för sent och att inte motionera på kvällen, vilket jag annars brukar göra.

Och jag somnade som en stock vid två, halv tre, och vaknade vid tolv. Yääy!


Chatta med Måns Zelmerlöw!



Gå in på MSNs hemsida. Då kommer det upp direkt. Gå dit NU om ni vill chatta med honom.

Dom bästa sömntipsen



Ser ni vad det står?

Era bästa tips plus några jag sökte fram på internet! Ska testa dom redan ikväll. Nu måste jag vidare... IGEN. Kärlek <3


Änglar



Jag har superbråttom, tänkte bara uppdatera er om att frukost och lunch har gått jättebra. Tack för allt stöd, ni är mina änglar! PUSS på er <3

När man inte kan sova



Har fortfarande inte somnat. La mig i sängen och var svinhungrig, så jag gick upp och åt två torkade aprikoser och en persika. Fortfarande inte trött dock... och det suger.

Vad har ni för tips för att kunna somna på kvällarna? Jag är trött på (höhö, så lustig jag är) att somna vid fem - sex - tiden på morgonen...


Jag = gravid?



Blogg.se strular - som vanligt.

Ja ja, nu har jag i alla fall ätit sushi (eller, det var för typ två timmar sedan när jag kom hem).
Men vet ni vad?

Från och med i morgon börjar jag med mitt matschema igen. Jag KAN, jag VILL, jag SKA. Jag vill ha barn i framtiden, jag vill vara normal. Och för er latmaskar (hehe) som inte orkar leta upp mitt matschema så postar jag det igen:



08.00 - Frukost
2,5 dl yoghurt, 1,5 dl flingor, 1 frukt, 15 st nötter, 4 st torkade frukter, 2 dl juice/proviva

10.00 - Mellanmål
1 knäckemacka med 2 tsk messmör, 1 frukt, 1 glas vatten

12.00 - Lunch
150gram lagad mat med Mandometern
2 dl juice

15.00 - Mellanmål
2,5dl yoghurt, 1,5dl flingor, 1 frukt, 1 knäckemacka med 2 tsk messmör, 1 glas vatten

18.00 - Middag
150 gram lagad mat med Mandometern.
2 dl juice

20.30 - Kvällsmål
1 delikatessyoghurt, 1 frukt, 1 glas vatten

Energi utan kalorier



Visst vore det bra om man kunde få slippa äta, bestämma en vikt man skulle ligga på och slippa tänka på mat och dryck överhuvudtaget? Och alltid ha energi till allt man vill göra?

Nu har jag tryckt i mig en Risifrutti och en persika. Nu ska jag iväg igen...

Massa, massa kramar på er, världens bästa bloggisar.

Panikångest



Äckliga jävla ångest! Jag HATAR att jag mår såhär!

Work, work, work



Åh, jag vill ha värme och sol... älskar det. då fryser man mindre!

Idag har jag fullt upp som vanligt. Det är skönt att ha mycket att göra, då slipper man tänka så mycket. Frukosten idag blev flingor och yoghurt.

Diamantmysteriet i Rosemond Hill och The Sims 2





Roligaste spelen någonsin. Jag älskar att spela spel!

Holla back if you hear me!

Mathilda och bloggträff



Mathilda, du ska veta att jag blev riktigt, riktigt rörd över din kommentar.

Ni är så himla underbara, vet ni det? Ibland vill jag bara ha en bloggträff och träffa alla er fantastiska människor.


Jag var jättedeppig när jag satte mig här vid datan, men nu är jag glad igen. Ni är så JÄVLA BRA.
Så nu ska jag gå och äta middag. Gör det ni med, om ni inte redan ätit.

STOR PUSS PÅ ER <3

Måste man vara svag i ett förhållande?



Vet ni vad jag satt och funderade på? Det här är bara en tanke, en fundering, men tänk om det är så...

Det jag funderade över var om man måste vara svag i ett förhållande för att det ska vara "lyckligt". Jag slänger ur mig lite vårdslösa ord här, men fundera på det.

När jag var som svagast i psyket, var jag extremt beroende av Boyfriend. Jag ville vara med honom hela tiden. Och han var min Gud. Vad han än sade så var det rätt. Jag höll med om i princip allt. Jag tyckte att han var bäst.

Jag tror att det måste finnas en svagare part i ett förhållande för att det ska "lyckas". Det kan skifta fram och tillbaka mellan personerna, men det är oftast någon som måste ge sig i diskussioner.

När jag började stå upp för mig själv mera och slå mig fri från den där besattheten av Boyie, så gjorde vi slut. Han klarade inte av det, men å andra sidan är jag som ett litet barn och alltid extrem när jag gör saker.


Tror ni som mig, att man måste vara svag i ett förhållande?

How Do I Look?



Förresten, om ni är lika nyfikna som mig och har laddat ner nya Internet Explorer (Beta - versionen) så ser den här sidan bäst ut i gamla Explorer.

Bara att klicka på den lilla rutan längst upp bredvid adressfältet. Ser ut som ett trasigt papper.


Kram!

Huvudvärk



Jag hatar huvudvärk. Så går det när man ligger vaken hela nätterna och gråter...

Har tröstat mig med ton med musik. Absynthe Minded <3

I'll Be Alright.

Ortorexi



Pania, du undrade vad ortorexi är.

Här kan du läsa om det.

Fastlåst och fastbunden



Problemet är att jag inte kan göra något åt min situation. Jag är fastlåst i den. Och mer kan jag inte säga, men ni måste tro mina ord. Det finns absolut inget jag kan göra i dagsläget som tar mig bort från min mamma och mitt liv just nu.


Nu ska jag äta frukost och plugga lite. Yääy


A mothers love, part III

Tycker förresten att det är himla kul att ni försvarar min mamma. Gör inte det.

Min mamma har i hela mitt liv sagt att jag är fet. Att jag är äcklig. Att hon och pappa skildes på grund av mig, att pappa och hans nya flickvän skildes på grund av mig.

Jag är felet i hela hennes liv. Jag är hennes livs största misstag. Jag är "cementklumpen kring mina fötter som hindrar mig från att ha ett liv".

Jag är värdelös enligt henne. Jag har i hela mitt liv fått höra att jag aldrig duger, att ingen kommer att vilja ha mig, att jag är ful, att jag är tjock, att jag är lat.

Hon skyllde alltid allting på mig när jag var liten, hände det något hemma så skyllde hon det på mig vilket gjorde att jag fick stryk av pappa.

"Äter du nu igen?"
"Du borde uppsöka ett gym"
Är vanliga kommentarer från henne.

Sluta försvara henne. Det är hon fan inte värd.

Sadest sadness



Jag HATAR mig själv, jag HATAR mitt liv.

Jag har verkligen INGEN. Jag är så jävla avundsjuk på er patetiska nollor som har familjer som bryr sig om er. Och ni bryr er inte ens. Ni har vänner som ringer er. Inte en enda jävla människa har ringt mig på över ett år, förutom en snäll pojkvän som nu har sagt upp kontakten helt med mig.

Jag har ingen i mitt liv. Jag har INGEN. Jag är alltid själv. Jag är själv hemma hela dagarna. Jag är själv när jag är med hästarna. Jag är själv när jag kommer hem på kvällarna. Jag är själv när jag går och lägger mig på nätterna. Jag är själv när jag ligger vaken hela nätterna och somnar klockan fem. Ingen ringer, min mamma jobbar jämt, min pappa bor långt härifrån och jag pratar med honom max en gång i månaden och då bråkar vi. Jag har inga syskon. Mitt liv går ut på att sitta på mitt arsle och inte göra någonting alls.

Tänk er att leva i total apati, totalt ensam, dag ut och dag in, i två år. Då har ni mitt liv.

A mothers love, part II

Kul, nu drämde hon igen dörren och började skrika.

Och jag har ingen aning om vad jag har gjort, som vanligt.

Och ändå sitter jag här och gråter... snälla, ta mig härifrån

A mothers love



Jag vet att den här bloggen verkar vara ett enda stort klagomål på min mamma... men allvarligt, låter den här situationen normal för er?:

Jag har varit ute hela dagen, inte ätit och knappt druckit något. Jag kommer innanför dörren nu, lite innan nio. Och möter min mamma som ockuperar köket och fräser åt mig och ger mig jordens elakaste blickar, som vanligt. Jag verkligen hatar dom blickarna, det är som att jag är ful och tjock och äcklig i hennes ögon.

Så nu sitter jag här, vrålhungrig men jag vågar inte gå till köket för där sitter mamma med sina kommentarer och blickar. Hon tycker att jag är äcklig, och äckliga barn får inte äta.

Chris Brown misshandlade Rihanna


Enligt flera källor var den största händelsen på gårdagens Grammy - award att Chris Brown misshandlade Rihanna.
Dom ska tydligen ha börjat bråka inne på galan, och valt att lämna den. Båda två skulle ha uppträtt på galan. När dom sedan satt i bilen på väg hem ska Chris ha slagit till Rihanna, som då polisanmälde honom.


Hoppas att hon har vett nog att inte stanna hos honom! Har han en gång slagit så kommer han att göra det igen.

Är det rätt eller fel?

Är det rätt eller fel av mig att vilja anlita en dietist och personlig tränare?

Jag vill höra hur ni tänker kring detta.


Tedrickande och träningsvärk



Jag är nog lite skadad. Jag älskar att ha träningsvärk, det är det bästa som finns! Känslan av att ha tränat och varit duktig är underbar.

Nu sitter jag och dricker en kopp "Africaan Rooibos" och tittar på Gossip Girl. Åh, det är så bra.


Meningen med det här inlägget? Absolut inget. Jag är bara trött på att ingen bloggar vid den här tiden på dygnet, hehe.

Det är inte fel att gå till McDonald's!



Jag blir lite irriterad på folk som säger att folk är dåliga föräldrar bara för att dom tar med sig sina barn till McDonalds.

Det finns många bra saker man kan välja där, man MÅSTE inte välja fetto - burgare med dressing och pommes frites. Minimorötter och sallad finns där för en anledning.

Sedan håller jag helt klart med om att folk som köper pommes frites varje dag till sina barn inte är riktigt kloka. Det kanske inte syns utåt, men barnens kroppar blir ju fyllda av gifter och annat skit från den maten (jisses, jag låter som Anna Skipper).

Vad jag vill säga är att man kan ALLTID göra ett val.

Min historia, del II

Här kan ni läsa första delen.


Nu har vi kommit till den del där jag började i högstadiet.


Fram till dess hade jag alltid varit i centrum i skolan. Jag var populärast, roligast, alltid med. I den nya skolan var jag en nobody. En nolla. Jag använde inte ens stringtrosor, vilket resten av mänskligheten tydligen gjorde.


Personen som fram till dess varit min bästa vän, började vara mer med en annan tjej i den nya klassen. Jag sökte mig istället till det coola gänget, för jag har alltid velat ha uppmärksamhet, och om det var något vi fick i den gruppen så var det uppmärksamhet. Vi skolkade, tjuvrökte, spelade korkade, hängde ute jämt, ja, gjorde alla dom där dumma grejerna.


Jag fick en ny bästa vän. En tjej som var hysteriskt utseende - besatt. Hon åt frukost, ett mål mat i skolan och sedan åt hon en skål fil på kvällen, med lite viktväktarmüsli till. Hon gjorde sjuka grejer för att gå ner i vikt. Hon var 10 cm kortare än jag var och vägde runt 10 kg mindre än jag gjorde.


Inte var jag fet, men jag var inte heller underviktig. Jag blev glad när någon sade att jag hade gått ner i vikt, men mer var det inte. Jag köpte och åt alla dom där nyttiga grejerna som min tjejkompis åt, men samtidigt tränade jag väldigt mycket, så jag brydde mig inte riktigt om det där.


Jag började gå ut mer och mer, på fester. Killar tyckte att jag hade en snygg kropp och jag var ganska nöjd med den, men jag kände som dom flesta andra att jag skulle vilja gå ner ett par kg eller så.


I nian gick jag upp några kilon, till kanske runt 60. Men jag var väldigt vältränad, så det var i princip bara muskler. Jag var fortfarande inte allt för fixerad vid vikt. Ja, jag var osäker på mig själv, men det gällde mest mitt utseende. Alla sade ju att jag hade snygg kropp, så jag trodde dem.



Gymnasiedelen, när anorexin verkligen tog fart, kommer senare.


Nicole



Puuh, vilken dag. Satt uppe halva natten och pratade med Nicole, alltid lika trevligt. Dock får man ju lite sömnbrist av det hela, hehe.

Sedan jag vaknat har jag ridit och tränat, knappt hunnit äta något. Åt ett litet vaniljrån i stallet, ni vet sådana där små rekangulära, ganska höga. Inte dom långa platta. (Haha, varför måste jag beskriva det så noggrant? Socker som socker liksom).

Men nu ska jag äta middag snart och skoja inte att det ska bli gott. Kram!

Pro - ana VS pro - fatty



Haha, hittade en rolig lista. Ni vet, det finns ju listor på pro - ana sajter som beskriver hur uuunderbart det är att vara smal. Här är en kille som skrivit en lista om varför man ska ha en TJOCK tjej:


"1. If you take the fat away from the fat girl, she'll be fucking smoking;you take the skinny from the skinny chick...she'll still look like an ugly ass horse.

2. You might not be able to pick her up, but she can PICK you up.

3. No more blankets.

4. Larger mouth capacity.

5. She'll let you eat beef--she'll probably eat most of it.

6. This is cliche, but "more cushion for the pushin".

7. She's probably an emotional wreck, so if you show her the least bit attention, she'll be at your beck and call.

8. Bear hugs.

9. Let me repeat, larger mouth capacity.

10. Economy size. More is Better. Bigger is better."

Lily Allen har anorexi



Läste i senaste numret av Café att Lily Allen har haft anorexi. Det visste jag inte? I sådana fall är det hon och Amy Winehouse, båda från England, båda sångerskor och båda har ätstörningar. Påminner ganska mycket om varandra också!

Jag har dock aldrig hört något av Lily Allen. Vad gör hon för musik?

Dyslexi, part II

Grejen är att jag ska göra ett mindre arbete inom dyslexi, jag har två frågeställningar och skulle behöva tips och hjälp med detta.

Om ni orkar, kan ni inte maila mig? myanalife.blogg@hotmail.com ? Gulligaste, bästaste, underbaraste <3


Dyslexi

Är det någon här som har någon erfarenhet av dyslexi?

(Jag vet, sjukt att fråga det till folk som LÄSER bloggar, men någon kanske har ett syskon med dyslexi?)

Ett litet monster



Oh, jag vill ha kärlek. Jag vill ha ett litet Monster (det är vad jag planerar att döpa min hund till, coolt vad?)

På tal om roliga hundnamn, min tjejkompis hade förut en Dobermann, som hette Attack. Förstå hur roligt det måste ha varit när hon var ute och gick i skogen och mötte någon som motionerar eller så, och så skriker hon "Attack!". Haha. Jag hade ju kissat på mig.

Att bli väckt på det värsta sättet



Grr, jag är så irriterad så att det känns som att jag ska sprängas. Allt går mig på nerverna just nu. Det värsta som finns är att bli väckt på ett dåligt sätt. Hela dagen blir liksom förstörd av det...

Personlig Tränare, ett slöseri?



Något jag stör mig på är slöseri. Vad det än handlar om.

Jag hatar att handla för mycket mat, och så ligger den och ruttnar eller så bli man jättestressad och det känns som att man måste äta den bara för att den inte ska ruttna. Jag hatar att köpa kläder eller saker som bara hänger i garderoben / ligger i lådor.

Det finns en ny sak jag stör mig på, och det är människor som skriver om sina "PT":s. Sina personliga tränare. "Haha, min PT har ringt och jagat mig i flera veckor nu, hihi".

Vadfan, betalar man pengar för det så får man väl resa sig ur soffan och anstränga sig lite? Det är sådant slöseri, det är lathet... alla sådana saker jag stör mig på. Betalar man en annan människa för att hjälpa en med sin träning, ska man låta bli att svara då? Korkat.


Att vara elak



Ursch, jag är så himla sur och grinig på allt och alla just nu. Jag har hunnit skrika på mamma och skicka arga sms till en person, och stört mig så till den milda grad på en vän att jag sket i att svara när hon ringde.

Jag hatar att jag är så himla elak. Det känns som att jag blir sjukare, min motivation vacklar just nu... hjälp?

Att leva en annans liv



Varför kan inte jag bara få vara någon annan...? Slippa vara mig själv. När jag var liten drömde jag jämt att jag var andra personer och levde deras liv.

Jag är superdeppig. Jag vet inte ens varför. Jag mår bara inget bra.

Det finns en sak som jag vill fråga, och för en gångs skull är jag faktiskt riktigt, riktigt allvarlig. Det är en riktig fråga. Och det är inte anorexin som frågar, utan JAG.

Det jag undrar är hur det kan vara så svårt att äta när man ändå mår så fruktansvärt illa? Jag får kramper i magen efter varje gång jag har ätit. RIKTIGA kramper. Det gör så jävla ont. Och så får jag sådana uppstötningar att jag spyr av mig själv.

Jag har aldrig, aldrig stoppat ner fingrarna i halsen på mig själv. Eller jo, kanske ett par gånger. Men det var flera år sedan. Efter att jag har ätit behöver jag bara röra lite på mig eller luta mig framåt, så kommer all mat upp igen. Hur fan ska jag få bort den reflexen? Det GÅR ju inte?

What am I looking for?



Jag vet vad jag flyr ifrån, men inte vad jag söker efter - sagt av Michel de Montaigne.

Vad är det egentligen man söker efter? Jag vet vad jag vill ha, jag vet ju egentligen vad jag söker efter. Jag vill ha en karriär. Jag vill ha ett äckligt dyrt hus, en lägenhet i varje storstad, och jag vill vara på resande fot året om. Jämt, jag ska kalla världen för mitt hem.

Vad är det högsta man kan bli inom en karriär? Är det president? Vad tycker ni?

Att hitta en tvillingsjäl



Satan i gatan vad jag grät. Jag kunde inte hejda mig.

Var det Sanna som satt där, eller var det jag?

Precis allt som hon sade kunde jag ha sagt. Jag är precis likadan, jag är så lik att det är läskigt. Och jag bara grät och grät, för jag vet vilket jävla helvete hon har varit i och hur det är att vara sådär tom i själen och i kroppen.

Ursch, jag kan inte sluta gråta.

Sanna Bråding i Du är vad du äter



Hahaha, jag dör, är den där lilla plutten ifrån Superhjältarna en KVINNA? Haha!

Hörni, en grej måste jag tipsa om. Sanna Bråding är med i dagens Du är vad du äter. Ska bli så himla intressant att se! Trean, klockan åtta.

Nu ska jag återgå till min sushi. Till efterrätt blir det Keso och honungsmelon.

Oh my God you've gotten fat.



Nu har jag precis ätit "lunch", eller vad man nu ska kalla det vid den här tiden.

Sitter och tittar på Superhjältarna just nu. Haha, den är så roooolig! Det bästa är ju den där lilla gubben som gör kläderna åt dom. Haha. "Suuuuuupermodels daaarling". Jag är lite sjuk, jag brukar alltid kolla på den två gånger. En gång med svenskt tal och en gång med engelst tal.

Suuuperfunny.

Vältränad is the shiet.



Ge mig MUSKLER, jag vill ORKA, jag vill träna, jag vill bli stark.

Visste ni att över hälften av alla anorektiker blir bulimiker?
Visste ni att andra hälften blir typ ortorektiker?

Haha. Okay, det sista hittade jag på, men det känns lite så när man läser runt lite. Många överger det totalt smala för att gå upp några kilon men bli vältränade. Så vill jag bli. Jag kan tänka mig att gå upp i vikt om jag får en kropp som typ Kendra (bilden). Purr...

Vaken och redo för äventyr



Natacha Peyre tycker jag är så himla vacker. Hon verkar vara en så himla gullig tjej, där är ännu ett exempel på hur mycket man kan missuppfatta en person innan man träffat dom.


I alla fall, nu ska jag äta frukost och sedan ska jag plugga. Puss på er!

For you, my love





Ifall det finns någon som läser min blogg och vet var den här vackra tjejen håller hus, snälla, tala om det för mig då.

Steph, jag saknar dig!



UPDATE: Jo, alltså, jag vet att hon är inlagd, men vet någon hur man kan få tag på henne? Är det någon som har någon kontakt med henne just nu?

Bloglovin, en kärlekshistoria



Såhär ser det ut efter att ha varit borta sju timmar ifrån datorn. Konstigt att jag hinner med mer än att läsa bloggar? Man skulle kunna tro att det enda jag gör är att sitta och läsa bloggar. Jag borde ha Karins jobb...


Jag hjärta plugga



Jag har blivit helt fast, det är så sjukt roligt att plugga! Varför har jag inte märkt det förrän nu?
Det är så roligt att lära sig nya saker. Och jag har till och med börjat gilla matte! Wow.

Det är kul att kunna saker, det är kul att vara smart. Det är kul att hänga med när andra pratar. Det känns som att jag har missat så himla mycket, och tar igen det nu.


P.S. - jag har precis ätit lunch - mackor med OST på! D.S.

En modebloggare?



Ibland vill jag också ha en modeblogg. Och lägga upp massa snygga önske - outfits.

Men jag skulle inte vara någon bra modebloggerska. Jag skulle aldrig, ALDRIG gå ut med till exempel en rutig skjorta och leggins. Allvarligt... tänk om tio år när man kollar tillbaka på den här tidens mode. "Vad sjuuuutton hade dom påååå sig, hahaha".

Nej, den stilen passar bara på Mary - Kate. Punkt.

Min vän har inte en ätstörning, och det gör mig glad.



Jag satt och pratade i telefon med en vän igår, och sitter vi och snackar vikt (tragiskt, ja, men jag ville snoka lite).

JAG: Godis är väl gott, men jag kan inte äta det för jag blir alldeles hyper och kan inte sova och mår jättedåligt.
HON: Sedan blir man ju fet av det också.
JAG: Ja...
HON: Fast man måste unna sig det ibland.
JAG: (lite ledande) Ja, för man vill ju inte bli sjuk... man måste ju kunna äta allt.
HON: Precis! Man måste äta av allt.

Och såväl känner jag henne så att jag vet att hon inte ljuger. Jag har känt henne i över 15 år. Det känns bra.


Min historia, del I

"Jag log mot min kompis och drog fram en klubba ur godispåsen jag hade i fickan. Min kompis log tillbaka och tog några fler chips ur Estrella - påsen hon precis köpt. Jag öppnade pappret kring klubban och stoppade in den i munnen. Samtidigt sprang det en ekorre över vägen där vi gick, och vi båda brast i skratt åt ekorrens förskrämda min. Min vän och jag krokade arm och började sjunga och svänga med armarna. Vi skrattade lite till och jag kände hur sockret sakta  smälte i min mun. Jag lekte med klubban i munnen en stund och sedan började det bränna i magen. Jag drog ur klubban ur munnen och spände med oroliga ögon blicken i min vän.

'Du...' sade jag.

'Mm...' muttrade hon till svar, med munnen full av chips.

'Berätta inte för min mamma om det här... att vi köpte massa godis och äter det nu.'"



Egentligen är det svårt att säga hur det hela började. Och att det är svårt är ju en sak, men det är också fel att säga att min anorexi har en specifik orsak.


Min uppväxt var varken olycklig eller lycklig. Jag var precis som alla andra. Visst, ibland verkade det som om att alla andras föräldrar brydde sig mer om sina barn än vad mina brydde sig om mig, men det gjorde inget. Jag fick ju vara ifred och göra det jag ville.


Mina föräldar bråkade en hel del. Eller, extremt mycket. Min mamma jobbade i princip dygnet runt, och det gjorde pappa tokig. Hon brukade säga till mig att "det är på grund av dig och din pappa som jag jobbar såhär mycket, för att komma bort från er."


Och det var ungefär mamma i ett nötskal. Dom gånger hon faktiskt var där brydde hon sig inte. En gång, när pappa hade slagit mig för någon korkad anledning, sprang jag uppför trapporna med tårarna strömmande nerför ansiktet. Högst upp möter jag henne, hon har dragit på sig ytterjackan och ska precis gå ut. Hon tittade på mig och vände bort blicken, mumlade något och försvann ut.


Jag var alltid själv när jag var liten. Pappa skrek och gormade mest hela tiden och mamma vände alltid kappan efter vinden när det gällde honom. Om jag fick ändra en sak i min barndom så hade det varit att hon var så otroligt feg. Hon sade aldrig emot honom.


Pappas beteende kom att bli, precis som i många andras fall när det gäller deras pappor, mitt pojkvänsideal. Jag har haft killar som varit otrogna, jag har haft killar som behandlar mig som skit, jag har haft killar som slagit mig... you name it, I have had it. Men det kommer egentligen lite senare i den här berättelsen.


Jag började på dagis, och jag älskade det. Jag märkte ganska fort att om man syntes och hördes så fick man uppmärksamhet, något jag aldrig fick hemma. Jag hade hur mycket kompisar som helst. Jag var rolig, jag var smart, jag var påhittig, jag hade en pappa som alltid hade nyaste bilen och en mamma som alltid gav mig pengar.


Och allt det där fortsatte fram till sexan. Jag var populärast, inte snyggast på något sätt, men jag fick folk att skratta. Alla tyckte om mig.


Jag hade trots detta dåligt självfötroende. Jag dolde det bara väldigt bra. Jag tror att folk alltid har stört sig på mitt självförtroende. För jag visar alltid upp en fasad för folk, och därför tror dom att det är okay att klanka ner på mig. Men det gör alltid lika ont, när jag hör något om mig. Alltid.




fortsättning följer.

Att berätta om mitt liv

Fy, vad ont det gör. I själen, den här gången.

Jag sitter och skriver på min berättelse. Jag skriver, skriver, skriver, läser, raderar. Skriver, raderar. Gråter en skvätt. Skriver mera. Går iväg en stund, kommer tillbaka, fortsätter skriva, får panik, raderar alltihop.

Jag lovar, imorgon kommer det. Men det är svårt, så fruktansvärt svårt. Jag vill ha med allt. Men ändå vill jag inte lämna ut allt.

Jätten i spegeln



Kommer ni ihåg att jag beställde massa böcker? Är inne på "Jätten i spegeln" just nu. Det är en bra bok.


Jag blir förbannad när jag läser den, speciellt när jag läser om olika läkares uttalanden om anorexi. "Fel, fel, FEL!" skriker jag i mitt huvud. Eller när journalisten skriver något som är helt galet.

Jag blir så ledsen att jag gråter, speciellt när jag läser Melas egna ord. Ont gör det, i hela mig. Jag känner igen mig så himla mycket.

Jag blir glad, för den innehåller väldigt mycket fakta. Sådant gillar jag. Speciellt eftersom jag nu har fått svar på varför det gör så DJÄVULSKT ont i min mage efter varje gång jag har ätit: "magvärk är vanligt..." "...det kan även göra ont efter att man har ätit eftersom magen är ovan vid att ta emot föda." Bajsmage.

Anorexins baksida - man blir lite trög



Det här är ganska kul faktiskt.

Jag brukar alltid läsa alla era kommentarer, ibland fram och tillbaka och upp och ner (ja, men ni förstår vad jag menar i alla fall). Överanalysera.

Och ibland kliar jag mig i huvudet och frågar mig själv: vad fan skriver dom egentligen? Jag förstår ingenting. Är dom korkade?

Och så går jag in och läser inlägget för att kunna se vad ni menar. Och då börjar jag gapskratta åt mig själv. Jag är så himla virrig ibland. Inte undra på att ni tycker att JAG är korkad... jag låter ju som värsta miffot. Stenpuckad. Och stavfel. Ursch. Att ni står ut. Haha. Kram på er <3


Keso, äpple, päron, vanilj.

Förresten! Jag har blivit helt kär i Keso, har gått från att tycka att det är jätteäckligt till att verkligen gilla det. Idag köpte jag hem en ny smak (i den FETA varianten!): äpple, päron, vanilj. Känns uppfriskande och gott. Återkommer om jag tycker att det är god!

Sjuk? Vem då, jag?



Ibland känns ätstörningen så himla långt borta. Idag har jag fått i mig hur mycket kalorier som helst - och det känns bra! Idag är jag stolt över mig själv. Eller nja, stolt och stolt, palla vara stolt över något som inte ens ska existera.

Tänk vad mycket bättre världen vore utan ångest eller ätstörningar.

Varför jag fick anorexi



Det har varit många som frågat hur allting började för mig. Det är så svårt att säga, och jag vill inte säga något som inte är sant eller inte är relevant. Jag ska försöka skriva ihop en början till den berättelsen, så fort den är klar kommer ni att få se.


Idag kommer jag dock att ha fullt upp... varför lär jag mig aldrig?
Men först - frukost. Tror att det blir flingor med yoghurt och banan.

Intelligens på hög nivå

JAG: På fettisdagen ska jag äta maaaassor med semlor, och sedan ska jag fasta fram till påsken!
BOYIE: Nej, varför det? Eller vaddå, vad är fasta?
JAG: Vet du inte vad fasta är?
BOYIE: Hm, nej, är inte det när man inte äter kött?


Jag lovar, jag kunde inte sluta skratta på typ en halvtimme. (Observera att jag skojade om semlorna och fastan).

Dagens förebild: Cameron Diaz

Så himla vacker, och alltid lika glad.































Jösses, jag har hur mycket fina bilder som helst på henne. Vi får ta en part II imorgon, för ni orkar nog inte sitta och titta på alla nu.

Att slå i huvudet



Jag har slagit i huvudet, hårt, två dagar i rad nu. Ena dagen stod jag i köket och lutade mig mot köksbänken. När jag sedan "reser" på mig slår jag i baksidan på huvudet mot köksskåpen.

Igår vinglade jag ut från badrummet med min vanliga excellenta balans, och trillar rakt in i dörramen - pang! Pannan rakt mot träet.

Så himla klumpig. Det kanske är därför jag känner mig så virrig och snurrig i huvudet?

Nu ska jag åka till Horsien. Puss bloggisar <3

Update vad gällande mat



Ursch, mådde kanonilla och fick jordens kramper i magen, kunde inte stå upprätt efter att jag hade ätit den där maten. La mig i sängen och fick jordens uppstötning, som tur var hann jag till papperskorgen... haha, annars hade jag spytt ner hela sängen som om jag vore tre år gammal igen. Anorexi är att återgå till barndom, eller hur var det nu igen?

Satte mig nyss med en skål müsli och mjölk. Det roliga är att jag skakar så sjukt mycket i kroppen och i händerna att jag spiller på mig själv hela tiden... måste köpa haklapp? (Barndom, igen...!)

Så nu sitter jag här och luktar typ sur mjölk och blir mer och mer irriterad på mina händer. SLUTA SKAKA för i h*lvete.

Mat = ångest



Great. Mat, jättemegaångest.

Nu sitter jag och hoppar och far och vet inte var jag ska ta vägen. Hyperaktivitet, någon? Mitt hjärta går i 290, jag är superstressad. Känns som att jag kommer få en panikattack när som helst.

Oh G, jag vill dö.


"Anorexia nearly killed my wife"



Gå in här, en artikel på engelska Glamour.

Jag tycker att han är fantastisk som stannade hos henne. Det är inte många killar som orkar stanna hos någon med anorexi.

Stress i kroppen



Åh, jag hatar det här. Ni vet, när man är stressad i hela kroppen, man bara sitter och hoppar och kan inte sitta stilla mer än en minut.

Kanon - ont i magen får man av det också.

Är det någon som har något bra tips på hur man ska sluta stressa?

Sun is shining



Vilket underbart väder! Måste bara säga det, så att ni vet varför jag inte sitter här och bloggar.

Nu ska jag äta frukost och njuta av det underbara vädret... kram på er!


Dieter



Dieter är inget utom bluff, det vet nog alla här hoppas jag?

Jag läser så mycket bloggar och ser i många av dom: "jag ska börja dieta nu, måste gå ner ett par kilo".

Okay, men sedan då? När du slutar gå på diet kommer du att gå upp i vikt igen. Det handlar om att hitta det som ni verkligen känner passar er själva.


Och likadant är det med alla "livsstilsdieter", typ a la Atkins eller LCHF. Äter man tillräckligt ensidigt så går man ner i vikt, så enkelt är det. Men hur bra är det egentligen för kroppen?

Jag tror att man ska äta av allt, men med måtta. Det mår man bäst av, både för kropp och psyke.

The Holiday

Ville bara säga att The Holiday är på tv (tv3) just nu. Mycket söt film, se den!


P.S - Jude Law är med i den. *Blink blink*

Att äta långsamt



Alltså, jag vet att jag äter extremt långsamt. Men nu har jag suttit med min frukost/lunch (/middag?) i två och en halv timme. I och för sig så åt jag ganska mycket.

Grönsaker och kött blev det, mamma lagade. Trots att det var hon som gjorde det och jag inte hade kontroll så åt jag. Det var gott och så var det med det. Punkt.

Kan det här verkligen stämma?


Är det alltså nästan 2000 unika personer som skapar en ny blogg VARJE dag?

Bloglovin, del 2



Hallå, det här var ju jättesmart. Varför har ingen sagt det tidigare?!

Nu har jag i alla fall precis vaknat (jag vet... tragiskt) och ska äta frukost. Vill bara tipsa om en sak först.

Läkerol Split. I smaken päron/mint. Så SJUKT GODA. Dom smakar helt underbart.
Wild strawberry/mint smakade mest Bamse - tandkräm.


Bloglovin

Okay, lite nya förändringar.

First: Följ min blogg med bloglovin. Eller klicka på ikonen under min profibild.
Second: Ska försöka ordna upp litegrann med kategorierna. Det behövs.



Update 02.43: Nu har jag suttit och pillat med kategorierna (nej jag kan inte sova, har ångest och är svinförbannad på Boyie). Snyggare/fulare?

Jag har även lagt till en kategori, "läsvärda inlägg". Där under kan ni hitta inlägg som är lite mera fakta - baserade och mer matnyttiga (vilket fult ord... mat - nyttigt). Hope you like it. Nu ska jag försöka sova lite. Kram, kram, kram <3

RSS 2.0












HälsaBlogg listad på Bloggtoppen.se