Vad jag gör
Jag har varit ute i solen hela dagen och fått lite färg... ni kan ju inte förvänta er att jag ska blogga när det är nästan 30 grader ute? Den enda gången då jag kan vara ute utan att frysa, hehe.
Jag har precis läst ut körkortsboken också...! Snart är det dags, är SÅ nervös.
Och ja, jag vet att jag har konstig syn på vad som är smalt eller inte. Har ni inte märkt det förrän nu?
Konstig syn på vad som är smalt? Det underliga med dig är ju att du kallar dig anorektiker trots att du inte har diagnosen. Du vet väl att för att kallas anorektiker så ska man vara minst 10 % underviktig. Så eftersom du kallar dig anorektiker så anser du nog att du är smal. Jag menar, jag har fått diagnosen av en rad olika läkare mm men aldrig själv kunnat säga att jag har anorexia för jag har alltid ansett mig vara för fet för att ha anorexia (trots ett bmi på 14)
ana: Då kan du ju börja läsa Susies blogg och vara lika korkad som henne =) för dumma är vad ni är, som inte fattar någonting.
Jag gillar din blogg, du verkar vara en bra tjej! Haller tummarna for att det kommer ga bra for dig i livet. Jag tror du! kram
Du är duktig på att säga att folk är dumma och knäppa hit och dit som inte fattar något, men vem fan är det som inte fattar någonting? jag vet mycket väl vad anorexia handlar om, när jag tvingades till vård vägde jag 15 kilo mindre än vad du gör. tro mig, du vill inte hamna i den situationen. eller du kanske vill det? du har ju sagt i en evighet att din målvikt är 45 kg, om du då väger 53 är det väl dags att börja på allvar. jag menar, det är 8 kilo ju. så kom igen då, glöm dina filmkvällar med boyfriend, dina pannkakor, hästar och blodpudding. när du befinner dig totalt i anorexians grepp så är det bara ut och motionera dygnet runt och dina vänner och överhuvudtaget ett socialt liv, glöm det. allt handlar bara om att överleva dagen och bränna kalorier. till slut så bryter du ihop både psykiskt å fysiskt och då kommer läkarvården där och tvingar dig att sätta stopp. säker på att du vill hamna där? det jag ångrar mest idag är att jag inte sökte hjälp tidigare, innan det gick för långt, innan jag bröt ihop totalt. man mår ju så bra ett tag eller hur? sök hjälp innan det är för sent och sluta bete dig som ett litet barn. för att citera dig "jag äter när jag mår bra och när jag inte mår bra äter jag inte". att skita i att äta för att livet i övrigt inte är perfekt är ingen lösning på problemen i längden.