A mothers love, part III
Min mamma har i hela mitt liv sagt att jag är fet. Att jag är äcklig. Att hon och pappa skildes på grund av mig, att pappa och hans nya flickvän skildes på grund av mig.
Jag är felet i hela hennes liv. Jag är hennes livs största misstag. Jag är "cementklumpen kring mina fötter som hindrar mig från att ha ett liv".
Jag är värdelös enligt henne. Jag har i hela mitt liv fått höra att jag aldrig duger, att ingen kommer att vilja ha mig, att jag är ful, att jag är tjock, att jag är lat.
Hon skyllde alltid allting på mig när jag var liten, hände det något hemma så skyllde hon det på mig vilket gjorde att jag fick stryk av pappa.
"Äter du nu igen?"
"Du borde uppsöka ett gym"
Är vanliga kommentarer från henne.
Sluta försvara henne. Det är hon fan inte värd.
Jag tycker din mamma förtjänar att hängas ut offentligt som ett typexempel på hur en riktigt dålig mamma är. Alla förtjänar bättre än att ha en sån mamma.
Vem är det som försvarar din mamma?? Kommentarerna består antingen av "stackars dig gumman" eller försiktigt yttrande i stil med "hon älskar dig ändå". Har du ens läst min kommentar? Och Ronnies? Håller med henne; det är inte din mammas ansvar att du äter. Den åldern har du lååångt passerat gumman. Spädbarn är du inte längre. Sluta för helvete tycka synd om dig själv - du är inte den enda här i världen med kass barndom - undertecknad inkluderad. Men JAG VÄLJER att se dom positiva sakerna i min uppväxt, för visst finns dom. men framför allt så är jag FRI, liksom du, att VÄLJA HUR JAG MÅR. Så för sista gången. Sluta tycka synd om dig - ta dina sparpengar och investera i din nya bästa vän - en terapeut. Spara lite av dom resterande pengarna till att flytta hemifrån. Om du vågar utmana dig själv; kanske till ett kollektiv? Varför vänta? Livet finns därute - det är ditt val.
Varför flyttar du inte hemifrån?
Åh vad man bara vill krama om dig nu.
Din mamma låter precis som min, som redan när jag var 6år berättade att "Det spelar ingen roll vad du gör, du är ändå bara skit i mina ögon".
Men vet du vad, det blir bättre.
Förr eller senare.
Jag hittade en karl som står ut med alla mina turer, som ser min sanna potential bortom det sjuka.
En sådan person kommer sannerligen att hitta till dig också.
Ta hand om dig, ge dig själv en kram och flytta ifrån din mamma.
Ni kommer ta död på varandra.
Sköt om dig!
Hon själv mår väl psykisgt dåligt och tyvärr så går det ut över dig, min mamma slog mig och min bror så fort vi gjorde fel.. kunde vara att vi tappade små smulor på bordet..
Misstanker att du ar beroende av bada dina foraldrar nar det galler pengar och ifall du behover mer vård. Du har ju inga syskon heller som du kan fa hjalp av. Har du inga andra slaktingar som skulle lata dig bo hos sig? Ja din mamma later som en idiot, men jag tror inte du vill hora det heller, for alla barn alskar sina foraldrar aven om dom blir daligt behandlade. Men men: Hon later som ett stort barn som inte kan reda ut sitt eget liv och inse att det ar hennes egna handlingar som forstor saker i hennes liv, hon skyller ifran sig, det ar hon och din pappa som sjalva forstort sitt aktenskap, inte du. Jag hoppas att hon en dag inser att du ar det viktigaste och mest äkta hon har i sitt liv. Hur kan en manniska ga igenom sitt liv och saga sadana hemska saker om och till sitt barn? Det ar ju nagot som saknas kanslomassigt. Hur tror hon att om hon sarar dig, sa leder det till att hon sjalv mar battre? Hon mar snarare samre, eller samma. Alla manniskors handlingar sker av en anledning, jag vet inte vad hennes mal ar men du kanske ska forsoka ta reda pa det, forsok hitta din mammas problem och orsak till att hon gor det hon gor, det ar med 99% sakerhet inte det hon sager att det ar.
Är det inte dags att du flyttar hemifrån? Långt hemifrån, träffar nya människor och startar ett nytt liv?
gör någonting åt de då. flytta hemifrån, gå ut och skaffa kontakter. kompisar. vad som helst.
Jag tycker du är duktig! Jag har också ett slitet förhållande till min mamma, hon är också en liten del av mitt "problem". Man har som duktigast och hon har alltid blivit stolt när man tappat vikt eller tränat, annars brydde hon sig inte typ... Så jag förstår lite ungefär... Klart ens egen MAMMA påverkar en! Wtf tror ni folk?! Och har man haft det så sedan man var liten så har det ju format en, eller hur?!
Jösses...
Asså hon är riktigt sjuk din morsa!
Fattar inte att dom ens fick ha vårdnad om dig när du va liten...detta är deras fel helt klart men det är bara du som kan göra något åt det.
Låt inte henne/dom styra ditt liv för du är bättre!
Tänk vilken svag skit man är som ger sig på sitt barn!
Jag skulle vilja ge dom två en omgång!
Läste vad simone skrev till dig, en mycket klok person, och jag håller med om allt hon skrev. Så jag tycker du ska läsa hennes kommentar om och om igen, och faktiskt dra dig ur din destruktiva hemmiljö!!!
Kram på dig
Din mamma är skit och du borde inte lyssna på henne. Har haft kompisar som varit likadana, men de var väl iofs inte kompisar men det upptäckte man ju inte förrens det var försent. Du klarar allt om du bara vill!
Aldrig att jag skulle, din mamma är hemsk! "/ Inte konstigt att du har blivit besatt av att vara perfekt. Hon har ju alltid fått dig att tro att du är raka motsatsen och att du inte är värd något om du inte är perfekt.
Du, alla, är värda mer än så. Hon är hemsk (milt uttryckt) och du förtjänar bättre. <3
Folk som försvarar din mamma har nog aldrig själv upplevt att deras mamma triggat dem till ätstörning. För ens mamma har en sådan stor inverkan på ens liv, ens mamma är den som alltid ska ha rätt. Hur kan man inte ta åt sig av sånt?
jag tycker att du är stark och grym.
fortsätt kämpa
nej vad taskigt av henne;O, har följt din blogg i typ en vecka nu och tykcker du är jätte stark och tro mig du är INTE FET ! , och det är din mamma som är störd! (förlåt om du tar illa upp:( :)
Men herregud! Hon låter ju inte sann! Fast jag tror ju å andra sidan inte att du ljuger om din mamma, varför skulle du det liksom?
Jag tycker att det låter som att hon mår jättedåligt. Varför skulle hon annars vara så elak? Du kanske kan försöka få henne att gå till en psykolog?
(Användarnamn och lösen till min blogg: Marias)
simone- visst är det ens egna val till allt, men har man varit med om något traumatiskt som detta under barndomen, handlar det mer om att det följer en hela livet då man bara inte kan vakna upp en dag och inse att man har egna val. Gör man ett val finns det fortfarande inpräntat i hjärnan vad omgivningen skulle säga och tycka...förstår om man inte är redo att bara ta sitt pick o pack och flytta
Fyfan! Jag blir så jävla arg!! Fattar inte hur en mamma kan beté sig så mot sitt barn!!! Jag hoppas för allt i världen att du kan komma därifrån så fort som möjligt!!! Du kommer hitta nya vänner så småningom. Vänner som får dig att må bra och som står vid din sida!
Ta hand om din, argumentera inte emot din mamma. Få henne att känna att du inte bryr dig. Intala dig själv att du inte bryr dig. För en sådan förälder är ingen att lyssna på, bry sig om eller FÖR ALL DEL försöka behaga!!
Flytta in i andra hand eller vad som helst!! Du måste komma bort från den här människan. Hon bromsar ditt liv och hindrar dig från att bli frisk och må bra!!!
Kramar/en av många som bryr sig!
det gör verkligen ont att läsa om hur hon psykiskt misshandlar dig.
Min mamma har varit den enda trygga punkten i mitt liv och jag skulle aldrig klara mig utan henne.
Pappor däremot, det är bara ren SKIT.
hursomhelst så hoppas jag att det blir bättre för dig, för du verkar vara en trevlig människa :)