Att berätta om mitt liv
Jag sitter och skriver på min berättelse. Jag skriver, skriver, skriver, läser, raderar. Skriver, raderar. Gråter en skvätt. Skriver mera. Går iväg en stund, kommer tillbaka, fortsätter skriva, får panik, raderar alltihop.
Jag lovar, imorgon kommer det. Men det är svårt, så fruktansvärt svårt. Jag vill ha med allt. Men ändå vill jag inte lämna ut allt.
Förstår vad du menar, på ett sätt är det nog bra att skriva ner allt för att kunna bearbeta det, men skriv något positivt på slutet (även om du inte postar det) bara för att inte vara lika nere, det brukar hjälpa mig. Kram
Skriv lite i taget, kapitel ? Skriv ett kapitel i veckan/månaden så det inte tär på dig utan växer med dig. det kan ju bli jobbigt att bearbeta allt man skriver av sig på en gång, som en stor sten. Skriver du matdagbok eller är det något du ska sluta med? Jag är bulimiker och har skrivit matdagbok i sex år men idag vil jag sluta kontrollera vad jag ätit, om jag haft en dålig dag, när jag vägde så och så mycket etc.
Ha en fin kväll fina tjej. Jag ska till stcokholm i veckan hoppas jag inte fryser ihjäl, jag ska shoppa det ska bli kul!
Bisou Bisou/ Louose
Vad tycker du om smala/kurviga kroppar, vad tycker du ser bäst ut? Gå in på min blogg och dela med dig av dina åsikter!
www.cobraztyle.devote.se
Kämpa vännen! Jag lider också av ätstörning, men jag har fått hjälp och jag är på rätt väg. du måste kämpa så du kan må bäst, precis som du skall göra! kram
:(<3 usch ja vet inte ens vad jag ska skriva :(:(:(
Man vill vara hoss dig och bara hålla om dig och vara din vän... :´(
styrkekramar
Kommer ihåg när jag skulle skriva ett brev (var inte tuvngen att posta det) till min pappa och berätta mina känslor kring mitt liv och hur han har påverkat det. Det var bland det smärtsammaste jag har gjort. men när jag väl var klar kändes det bra. Att få ut de jag kom ihåg eftersom det är mycket man förtränger
Åh, det ÄR svårt att skriva om sitt liv. Speciellt med en hemsk barndom. Det vet jag hur det känns. Men att då blotta sig helt för någon, och speciellt för så många läsare.. Det är starkt. Men det klarar du. Du vet att vi stöttar dig. Och du vet att du är stark!
Det är så jävligt att man skall behöva känna så :-(
Har följt din blogg (dagligen) ganska länge nu, men aldrig lämnat en kommentar. Fortsätt skriv som du gör, tror du hjälper många, mer än vad du tror.
Hey B^tches!
The Bitch Brothers har kommit igång för att bjuda
på en hejdundrande bloggfest som ni helt enkelt
inte får missa.
Det kommer att skrivas om allting som rör sig i
huvudet på ett brödrapar i sina bästa år och allt
vad det nu kan innebära.
Se detta som en fet reklamförsäljning utav bloggen
om ni vill, men det är inte oss det drabbar om det är
så att ni inte väljer att följa med på resan framöver.
Detta är helt enkelt bara en inbjudan till någonting
som vi är säkra på kommer att bli något riktigt, riktigt
bra framöver.
Nu har resan startat, det finns inget fast mål.
Hänger du/ni med ifrån start? Kaosplanet har lättat!
Givetvis är det så att ni läsare är en del av spelets regler.
// Bitch Brothers.
KÄMPA KÄMPA KÄMPA! Så som du mår är ingen värd att må!
Förstår dig så otroligt! Huvva..minnen kan riva upp så mycket. Hjärnan minns de saker vi reagerat starkast på känslomässigt. Glädje,sorg,hat osv.. Här själv velat skriva om saker jag upplevt, som en novell eller så. Men klarar knappt av att blogga, och att dessutom läsa de tidigare inlägg jag skrivit kan få mig att bryta ihop! Men om detta får dig att bearbeta händelser/upplevelser så tycker jag du ska kämpa vidare med det. Kram på dig!