Min vän har inte en ätstörning, och det gör mig glad.
Jag satt och pratade i telefon med en vän igår, och sitter vi och snackar vikt (tragiskt, ja, men jag ville snoka lite).
JAG: Godis är väl gott, men jag kan inte äta det för jag blir alldeles hyper och kan inte sova och mår jättedåligt.
HON: Sedan blir man ju fet av det också.
JAG: Ja...
HON: Fast man måste unna sig det ibland.
JAG: (lite ledande) Ja, för man vill ju inte bli sjuk... man måste ju kunna äta allt.
HON: Precis! Man måste äta av allt.
Och såväl känner jag henne så att jag vet att hon inte ljuger. Jag har känt henne i över 15 år. Det känns bra.
Fast alltså... Hon upprepade ju bara precis samma sak som du sa. Och du har en ÄS. Varför skulle inte hon kunna ha det då? Hon har väl ändå känt dig i över 15 år också, och du ljuger för henne (om hon nu inte vet att du har en ÄS, det vet ju inte jag, men resonemanget blir ju detsamma ändå). Vill inte vara elak på nåt sätt, menar bara att det inte var ett så övertygande argument...
precis det anna sa slog mig också. hon kan ju ljuga lika mkt som du? för hon tror ju säkert inte att du ljuger för henne heller? det var ju ändå 15 år.
no offence, just a thought.
läste precis början på berättelse, och det är galet vad du som barn fått stå ut med. jag känner så mkt med dej! blev du sjuk för föräldrarna jävla beteende så ska du ta det som en styrka och bli FRISK OCH FRI för din egen skull. jag kämpar med dej!
precis, är det någon som ljuger är det ju du, eller i alla fall mår du bra av att veta att alla om kring dig äter utom du. det känns väl skönt?
och hon känner dig lika väl? Hon vet inte att du har en ätstörning efter 15år? Och hon ser inte vilket (ursäkta ordet, inget illa menat) benrangel du har blivit?
Men vilka ögon ser du henne och med vilka ögon ser hon dig?
Med vilka öron lyssna hon på dig och med vilka öron lyssnar du på henne.
only a thought
Håller med Anna och de andra.Hon kanske säger att "man måst unna sig ibland" bara för att inte göra dig orolig och att du inte ska fråga henne mer. Men du vet vell att personer med ätstörningar är jätte duktiga på att ljuga. Man måste fråga flera gånger för att de inte ska kunna "slinka undan" och det gäller ju inte bara ätstörningar utan också andra slags "missbruk". Så jag tror inte att du är ska vara så jätte säker på att hon inte har ett matmissbruk.
Anna har rätt! alltså jag blir inte ett dug förvånd om din kompis har ätstörningar eller du för den delen heller. det är första gången jag läser din blogg och du skriver ju "jag vill vara snygg", "hon har så vacker kropp" och din kompis säger att man blir "fet" av godis. Snacka om kroppsfixering!! Tänk efter här bor vi i sverige med tillgång till mat, hus, utbildning och allt detta. men vi han tydigen inte bli nöjda vi måste gämnföra oss med andra om utseende och allt detta. ser på barnen i exempelvis etiopien, man vet inte äns om man kommer att överleva dagen, med mat och allt vi har tillgång till som inte de har. Så vad klagar man om se de som du är bra på då mår du bra och folk runt om kring dig blir glada.