Please don't sit on me



Damn. Jag vaknade upp i morse och förstod knappt var jag var någonstans. Jätteläskigt. När jag sedan insåg det fick jag sådan ångest... ännu mera läskigt.

Jag vaknar, slår upp ögonen och är helt förvirrad. Inser att jag är hemma och helt plötsligt går luften ur mig, som om någon satt sig på min bröstkorg och pressat ur all luft och hindrar mig från att andas.

Nu har jag ätit frukost och god morgon på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se