Sick of it.
Vet ni vad jag är trött på?
Det finns många, många anorektiker där ute som är sin sjukdom. Som tycker att det är skönt när folk tar hand om dom, som tycker om när folk daltar med dom, som tycker om när dom får omsorg.
Jag hatar det. Jag är INTE min sjukdom - jag fungerar bra. JAG är inte korkad för att jag svälter mig själv - det är bara en del av mig. Anorexin är korkad, men JAG är inte korkad.
Många tjejer (och killars) anorexi har pågått i många, många år. Det styr deras liv, det styr deras tankar, det styr deras vardag. Min anorexi förstör mycket för mig, men inte på långa vägar allt. Ärligt talat så tror jag att anorexin har lärt mig en hel del - som ödmjukhet, till exempel, och att hålla käften ibland.
Det jag skriver här i bloggen är bara en liten del utav MIG. Jag är så mycket mer än min ätstörning. Missuppfatta mig rätt - jag hatar sjukdomen, den förstör livet, den förstör verkligheten, den förstör för andra människor. Men jag är trött på att tryckas ner på grund av den, jag är trött på att vara mindre värd på grund av den, jag är trött på att höra talas om den. Jag är trött på att jag är anorexi.
Ni andra anorektiker där ute, är inte ni också trötta på det? Vad tycker ni? Är ni inte också trötta på att bli nedvärderade och tilltalade som en anorektiker? "Lilla gumman, det är inte farligt med en sked yoghurt..." För i helvete, vi är inte korkade fem - åringar, även om vi beter oss så ibland.
Förstår precis hur du menar. Är så JÄKLA trött på att folk tror att man vill vara sjuk och att de tassar på tå för att inte göra än upprörd. Det går inte att bara bestämma sig för att inte vara sjuk och att äta normalt igen. När jag var inlagd kändes det hela tiden som om jag blev dumförklarad när jag sa hur jag kände som till exempel när en vårdare frågade mig om jag ville ägna mig åt en sport när jag blev frisk. Jag svarade att jag alltid velat lära mig boxning och självförsvar (för det har jag pratat om sen jag var liten). Då tittade vårdaren på mig fullkomligt nedvärderande och sa: -Självklart att du vill lära dig boxas, typiskt anorektiker att välja sporter som bränner extra mycket kalorier... Jag kommer aldrig att glömma hur det kändes...
Men svält gör en dock lite korkad ^^
Jo, visste har du rätt. Men jag är trött på min sjukdom för att den förstör min familj och min relation. Jag är rädd för att bli frisk...
Det är verkligen rätt, man blir ofta behandlad som om man inte kan någonting. Folk bestämmer åt en för att man inte kan välja själv om man vill se tv eller läsa bok typ.
Läste någonstanns att man inte ens ska kalla sig anorektiker, man ska kalla sig vid sitt namn, man har en sjukdom men en med cancer presenterar sig ju inte med sitt namn och säger efteråt att jag har cancer.
Om jag ska var helt ärlig tycker jag att du i bloggen ÄR din sjukdom. Kanske lite mindre nu, men definitivt förr!!Jag har suckat över många av dina inlägg. Men bra att du har insett det nu iaf...
Hej ! kämpa på, försök du kan klara det :)<3
Det du säger är så jävla sant! Jag avskyr verkligen att få blickar av medlidande eller att bli gullad med, när jag skall äta. De tror att de vet vad vi går igenom men har inte en aning. De kan aldrig förstå vad anorexin gör med oss, men ändå får de åtminstone mig att framstå som en tjurig unge som tar till matvägran som 6-års-kris, och tar på sig nån mammaroll och skall vara överdrivet beskyddande eller också verka smartare.
Anorektikerna demonstrerar, anorektikerna har fått nog.
Jodu, mina kompisar säger att de genomskådar att jag inte dricker öl, äter deras pastasallader m.m
Fan jag kanske inte var hungrig exakt då?! Och jag vet att dom vet och allt är bara galet.
jag håller med dig till 100000,
måste jag bara säga. Helt klart!
Det är verkligen inte lätt när det är svårt, jag förstår dig ! har varit med om samma sak!jag tog mig ur sjukdomen gasnak fort och det är jag väldigt glad för. liksom konsikvenserna som kommer när man blir äldre är verkligen inte rolga. Kämpa på och tänk på ditt bästa ! kram
Jag ör trött på den jävla sjukdomen för min familjs skull. Jag förtjänar att vara störd och må dåligt. Annar håller jag med dig..
håller med du!
Jag håller med! Dock har jag personligen inte lidit särskilt mycket av det, eftersom jag är en sådan person som kan uppskatta att bli "gulligullad" mend och omhändertagen...
Bra Paris, kämpa <3
FEL!
Du är din anorexi exakt lika mycket sosm alla andra med undervikt så stor som din är sin anorexi. Hur mycket du än drömmer önskar och vill att det är annorlunda så är du slav under din sjukdom tills dess att du faktiskt ätit upp dig så mycket att din hjärna blir starkare av att få fungera normalt med en viss fettprocent igen. "Du har ätit dåligt i några dagar" Vad betyder det? Du har fullkomligt kapitulerat ännu en gång under din sjukdom och lydit dens minsta vink för att du inte vågar gå upp i vikt.
DET FINNS INGEN GYLLENE MEDLEVÄG! MAN KAN INTE KOMPROMISSA MED ANOREXI!
det är antingen du eller anorexin som vinner och just nu är du den stora förlorare.
Jaag tror på att du vill! Jag ville också när jag var där du är! Jag trodde också att jag kunde tänka själv...men det tog lång lång tid innan jag fattade att de där bergochdalbanesvängarna upp och ner vara var små tafatta pissförsök till att bryta mig loss. Visst du kanske tänker klart fem procent av din tid. Men hur ser din vardag ut? Hur många timmar om dagen är du anorektisk? Lika många timmar är du slav. Jag vet att anorexi kan få dig att känna dig som en vinnare för att du tar tillbaka en kväll ett par timmar med drinkar fest och vänner...men hur många dagar av kompensation betalar du tillbaka sen...hur många dagar av svält och träning för en utekväll...och du tror att du har kontroll? Tjejen du är jättesjuk och du kommer aldrig ur det på det här sättet. Du kan låtsas och tro att du kan bli frisk på egen hand i flera år till. Sen sitter du där med riktiga rynkor om tio år och fortsätter intala dig själv vilken jävla smart tjej du är och vilken koll du har när ditt liv i slutändan rent krasst sen du var 19 enbart har handlat om fettprocenten på din kropp.
DU VILL INTE HA DET SÅHÄR!
sluta lura dig själv!
Sjukt bra skrivet! Håller med . när jag var sjuk.
Nu ser jag ju situatiuonen ur en annan vinkel.
Man är inte en sjukdom. Man HAR en sjukdom. Så är det i ALLA fall tycker jag, även anorexia..
Jag blir så arg när folk vill göra mig till mina problem trots att jag tvärvägrar. Jag HAR problematik. Jag ÄR inte problematik. Men allt man säger & gör ska dom lixåm se genom en sjukdomslupp. Bah "Jaha, du gör & säger bara så för att du har borderline/ångest/osv". MEN NEJ. Shit. Blir så arg. Jag är ju bara jag & jag tycker bara saker jag tycker & ibland mår jag dåligt. Mer än så är det inte. Mer av det är jag inte.