PAIN
Igår åt jag min första måltid på en vecka. Jag spydde som en gris efteråt, kunde inte behålla ett dugg.
Jag famlar runt i ett mörker. Alla ser mig som Superwoman, även ni.
Men jag är inte stark. Allting gör så ont. Och jag vet inte hur länge till jag härdar ut.
Det finns så mycket smärta. Et je ne sais pas si je peux gérer ce plus.
Superwoman? Det slutade jag se dig som då du föll ned i diket igen, du har enligt dina blogginlägg redan givit upp för flera veckor sedan.
Jag har läst din blogg till och från ett tag. Och det som är så konstigt med bloggar är ju att man inte känner varann, men allt känns i alla fall så nära. Det märks att du vill bli frisk, men din sjukdom har ett sådant hårt grepp om dig och din personlighet. Du verkar vara smart och bra. Men jag tror att du måste lägga in dig på hem. Nu. Du har skrivit tidigare att du haft negativa upplevelser med det. Men ta ett annat, Capio? Ta en paus från att vara så duktigt, herre gud du lyckas plugga, ha pojkvän och plugga samtidigt som du mår piss. Tyvärr brukar det vara den enda lösningen.. Lycka till med allt. Livet är en kamp, men kan vara rätt lätt ibland. Hoppas ditt liv kommer på rätsidan. Stor kram och lycka till
What the fuck är anledningen till att skylta med Din svält, när Du ena dagen påstår att bloggen "...är ett otroligt stöd för 2000 människor"
Det "stödet" är det fler än jag själv som klarar sig utan...
Det är Din blogg, o visst skriver Du vad Du vill om Ditt miserabla beteende, men påstå ALDRIG att det ska fungera som ett stöd för andra i liknande sits.
Got it ?
Jag ser dig som duktig ibland, men inte alltid. Superwomen ser jag dig verkligen inte som, när du ger upp såhär.
Stark är du när du äter, och behåller det och känner dig duktig.
Svag är du när du inte äter, åtminstone inte behåller det och deppar ner dig totalt och ger upp.
Res dig upp igen, borsta av dig all smuts och försök fortsätt. Snälla. För allas skull, inte minst för din egen.
Det kanske är på tiden att du läggs in på intensiv vård?
:( <3
Kämpa!
Jagvet att det gjör ont, jag vet inte ens vem du är och jag känner inte dig. Men kämpa snälla, gjör det. Bara du kan vinna eller förlora, ingen annan. Du är stark. Du är bra. Jag och börjat spy men jag ska sluta NU. Och vi slutar tillsammans? kramkramkram
Du är en superwoman, alla anorektiker är det. För du kämpar och det går åt helvete ibland men du är duktig och du VILL även om du inte vill.
Kämpa på.
Du är inte ensam.
Kram.
Vet att det är svårt men försök kämpa vidare... har också ätstörningar så vet vad du går igenom. Din blogg har verkligen inspirerat mig :)
Kramar och cred till dig<3
jag vet inte om det där är din arm, och det är sjukt att skära sej, gör det själv men det är ändå sjukt att man skadar sej själv... men det där är inte så djupt iaf
inte djupt.
Bläääääääääääääää.
hoppas du vill läsa min nya blogg.
Men whats up med vissa kommentarer?! Här sitter tjejen och säger att "jag är inte superwoman", och ni säger "nej det är du inte". Det var ju ett bra stöd! Schyssta bullar. Det känns som en sådan kommentar man kanske kan hålla för sig själv, istället för att säga. Hur mycket starkare tror ni hon blev nu? "Nähä dom ser mig inte som superwoman, då måste jag nog bli det istället"?. Knappast.
tycker din ärlighet är grym, men ännu grymmare skulle du vara om du inte gav upp.
det var väl inte om hon var superwoman eller inte som var det viktiga...?
det paris (inget bättre smeknamn?) menar är väl bara att hon har gett upp? eller okej, kanske inte gett upp än men hon faller iaf, hon håller nog på att falla tillbaka och må sämre...
om vi ser dej som superwoman, så gör vi förmodligen det av en annledning eller? för att du förtjänar det. bevisa igen för dej och för oss att du kan, att du klarar det, för det gör du! det är jag säker på.
:/ är det din arm på bilden ? Kämpa på, du måste stå ut, för detta helvete kan bli bra. Vi stöder dej <3
frågan jag vill veta är; hur klarar du av att fasta en hel vecka?
Hej! Ville bara skriva ett litet inlägg med hopp! Jag har själv varit långt nere i skiten och var inlagd på slutenvård ett helt år. NU mår jag bra! Det går- kämpa för fasen! och ta till dig den hjälp som går att få. Det helvetet du verkar leva i nu är inte uthärdligt i längden.
KRAM
Du kan fixa det här.
Så jävla uttjatad klichéartad mening, men du måste fan ivarjefall våga tänka tanken.
Om jag kunde, kan du.
Du är en underbar människa. Du borde älska dig själv. Livet är för kort för att hata den enda som alltid kommer finnas där för dig; ditt jag.
Jag hoppas på det bästa för dig.
Och vafan, du ÄR superwoman. Du måste bara fatta det själv.
Superwoman är inte verklig. Men du är verklig. Och du är så himla fin, fast ditt liv är jobbigt, så inspirerar du. Du gör tusentals tjejers och killars liv lite lättare, för de kan känna med dig, vi fattar att vi inte är ensamma, din blogg är ett community för alla oss som inte får plats någon annanstans. Du har skapat en liten by, en såndär fin på 1800-talet där alla är vackra och har fina klänningar, och man får säga och tänka och tycka och känna och vara som man vill utan att bli hängd och bränd. Du ger oss så mycket, varenda jävla dag och jag älskar dig för det, vi hoppas vi ger dig något tillbaka <33333
Jag har alltid gillat din blogg, det är din blogg och du får skriva vad du vill, men bilden till detta inlägg kanske är lite onödig (triggande?) att publicera med tanke på vilka som läser detta?
Ämen fyfan, varna innan
du lägger upp såna bilder! Jag är blodkänslig :'(
jag älskar din blogg, du skriver så bra om allt och ja lider med dej. du kan kämpa dej igenom dethär och du ska är säkert en underbar människa :)
idiothora gå och dö