Dum. Äcklig. Värdelös.
Detta är inte ett supersmart, höginformativt, sprudlande, positivt eller ens ett vackert inlägg.
Jag är inte alltid smart. Jag är inte alltid sprudlande. Jag är nästan aldrig positiv, även om jag försöker skriva med en liten bitter ironi som i alla fall får mig själv att fnissa lite.
Jag skriver inte så vackert. Jag kan försöka ibland, och jag kan skriva så att jag berör. Jag kan försöka att vara anorexi - negativ, även om jag bara känner för att skriva världens pro - ana - inlägg.
Så det här är ett av dom där inläggen som inte betyder ett skit, egentligen, förutom att jag kanske vill ha lite mänsklig kontakt.
Dom vanliga känslorna av vanmakt, äckel, illamående, ångest och den tryckande klumpen i magen håller mig sällskap ikväll, som så många andra kvällar.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni har en trevligare kväll.
Hur mår du? (dum, men mänsklig fråga) :)
Nästa fredag ska jag träffa Bups läkare som ska skriva ut antidepressiva åt mig men i natt har jag så mycket ångest att jag spyr.
(Jag skriver inte detta heller av någon specifik anledning mer än att jag också vill ha mänsklig kontakt och för att du inte är ensam, aldrig ensam. Någon av oss är alltid med dig på ett distant, tankemässigt plan)
Jag suddade precis ut allt jag skrivit, men jag har läst din blogg under en låång tid under tystnad och jag beundrar dig! Vissa kvällar när jag inte orkar mer, när jag gråter eller bara är stum för att jag inte orkar gråta mer, önskar jag att jag kunde prata med dig. Ingen förstår, hur positiva och uppmuntrande och snälla dom än försöker vara. Du är stark som är kvar, allt för många gånger har jag tänkt att försvinna, men vågar inte och tycker jag är feg för jag inte ens vågar försvinna. Du är bra tjejen, du ÄR bra!
Hejsan!
Jag blev fast här vid din blogg, måste säga att jag känner igen mig så mycket i det du skriver :(..
Måste fråga för visst är det du på bilden? isf är du jättevacker! :)