Det här är mitt liv
Jag hatar bloggare.
Den här bloggen kommer handla om mitt liv.. eller, mitt liv med ana. Och jag kommer skriva den här bloggen för mig och endast mig. För att få ur mig tankar och jobbiga saker, och för att hålla mig borta från mat. För det är det mitt liv går ut på. Att undvika mat.
du verkar inte alls bortskämd, du verkar mer bortglömd av dina föräldrar, jag hade det likadant, jag var oxå ana, tycker du ska skita i idioterna, ingen tvingade de att läsa... du verkar va en söt tjej som går igenom mkt skit, men du kommer klara det =)
puss på dig...
vilket djupt och substansrikt liv du har.
Svar ja, det var någon av dem. De verkar ploppa upp som svampar de där trådarna. Men det verkar enligt ditt senaste inlägg som någon lyckades med social engineering till slut mot dig.
Du nämnde förut att du ville lämna ett avtryck i livet, ett spår som bara ledde till dig.
Även när du är borta kommer jag att tänka på dig, du är den största inspirationskälla jag har till att försöka bli frisk en dag.
Du lämnar nämligen ett avtryck i oss som läst din historia.
Att du vågar skriva om våldtäckten är ett stort stöd för mig då det har hänt mindre roliga saker i mitt liv med, och du är ...hur ska man säga....en sorts megafon för mitt egna liv och mina egna känslor.
Sluta inte skriva, för Guds skull, sluta inte kämpa!
Det finns människor som tror på dig, bara bara bara dig.
Jag tror på dig.
Ta hand om dig ~
Camptain ThrowUp
alltså, du måste börja äta.
jag har också varit så som du, jag VÄGRADE äta. jag är allvarlig, jag spydde av att vara i närheten av mat,
men jag är frisk från allt sånt nu, och jag hoppas du värkligen också blir frisk från allt sånt skit.
ha de bra!