My Ana Life

Sitter och tuggar på ett hopkok av massa olika goda grejer:
avocado, rå brocooli, paprika, sallad, skagenröra och skinka. Hur gott som helst.

Förra inlägget syftade på en av mina tjejkompisar, som har det fruktansvärt jobbigt just nu, FÖR ATT HON INTE HAR NÅGON POJKVÄN.

Deras liv cirkulerar kring killar, kläder, supa, droger. Festa järnet, gärna dygnet runt. Vem åker till Gotland, vilka åker till Båstad?

Det är så sjukt tröttsamt! Jag blir så trött på det!

Det finns så mycket här i livet som jag stör mig på, men en av dom värsta måste lätt vara när någon säger: "åh vad allting är jobbigt just nu!"

FANIHELVETE. Är DITT liv jobbigt, för att du inte blev stupfull på Café Opera igår? Är ditt liv jobbigt för att du har lite svårt att sova ibland?

JÄMFÖR med mitt liv. JÄMFÖR med mina bloggläsares liv. VI har det jobbigt. Vi lider av insomnia, depressioner, ätstörningar, vi är ensamma, oälskade, misshandlade, våldtagna, hemlösa.

Men du har rätt. DITT liv är jävla jobbigt just nu. Fy fan.

Nu ska jag gå och gräva i kylen. Inte för att vi har något, men lite frusna hallon skulle sitta bra.

Är ni vakna?

Vad svart jag är. Men ibland måste man få vara lite svart. Känner mig som en person med kontrollerad döds - tourettes, istället för känsord får jag anfall där jag skriker "död åt alla!!!"

Fan vilken bra kommunist jag skulle ha blivit. Stalin Junior, here I come.

Nu när jag ändå är inne på mord...

Jag ska fanimej spränga Lindex. Vidriga skitbutik. Jag går in, handlar, och får ett par jävla hundögon som bara dryper av valpighet:

"Vill du avrunda uppåt och skänka tre kronor till Haiti?" Sagt med sockersöt, gäll stämma.

Suckande ser jag mig omkring, men det jävla butiksbiträdet har trängt in mig i ett hörn. Cirka 15 personer står bakom mig och stirrar oskuldfullt på mig. Skänker jag inte, är jag en jävla snålljåp. Skänker jag så måste dom också skänka.

Jag HATAR när dom tränger in en i ett hörn sådär. Det var ju bara för mig att mumla fram ett "ja" och le ansträngt, och höra hur resten av kön suckar, för det betyder att dom också måste skänka tre kronor till Radiohjälpen.

Jag skrämmer mig själv. På riktigt.

I flera nätter har jag knappt sovit, knappt ätit. Jag sitter och fantiserar hur det vore att mörda någon. Har ni sett trailern till Shutter Island? Se den ovanför.


Jag skulle inte ha några problem med att mörda någon, typ Putin (eller någon annan dum jävel) och hamna på Shutter Island.

Jag skrämmer mig själv. Jag vet inte längre om jag kan hindra mig själv. Jag tror att jag håller på att bli galen. Det känns nästan som att någon annan tar över min kropp.

Hjälp mig, någon. Snälla hjälp mig

Var nyss hos nyaBoyfriend men fick sådan ångest att jag var tvungen att åka hem.
Han förstår inte min ångest. Den enda som förstår är exBoyie. Jag älskar honom, jag litar på honom, han förstår.

Vad i hela fridens namn håller jag på med? Vad gör jag för något? Jag har precis förstört exBoyies liv, och nu tänker jag förstöra nyaBoyies liv också.

Jag är så förvirrad

Fick en (mycket klok!) kommentar som sade att jag borde radera spelet.
Mitt hjärta skenade iväg i 190, jag lovar. "NEJ!" skrek min hjärna. "VILL INTE!!!"

Märkligt det där, hur hjärnan kan bete sig som en treåring ibland.

Jag hatar mig själv.
Jag hatar mig själv.
Jag hatar mig själv.
Jag hatar mig själv.


Jävla äckliga tvångsbeteenden. Jag sitter här och har panik.

Det finns ett spel på min mobil... Bubbletown... jag har klarat alla banor och så, men nu måste jag göra om alla varje dag. Jag måste klara spelet minst fem gånger varje dag. Misslyckas jag tre gånger på en bana måste jag börja om från bana ett.

Fy fan vad jag är patetisk.

Nu har jag satt på soundtracket till New Moon (plus lite John Mayer till det, plus Placebo och Enya). Nu ska jag sätta mig framför ett tomt word - dokument och brainstorma.

Vi får se vad det blir. Ibland är dom sjuka tankarna farligt inspirerande.

Gahaaaaaaaaaaaah. Ångest.

JAG VILL TRÄNA. Träna tills jag spyr blod, så jag slipper tänka dom här tankarna... JAG BLIR GALEN

Fick en fråga om tandläkarbesök... det fruktade tandläkarbesöket.

Faktum är att jag sjäv ska dit snart. Jag har sådan ångest över det. Senast jag var där fick jag ju skäll för att jag småäter (nej, jag kan inte äta fem stora mål mat om dagen... inte en chans) och för att jag har förstört dom. Heter det korrosioner errosioner, tack!

Det är otroligt viktigt att sköta om sina tänder när man lider av en ätstörning. Åratal av vitamin/mineralbrist och sur magsyra kan förstöra dom mest perfekta tänderna. Borsta två gånger om dagen (ej direkt efter att du har spytt!), använd tandtråd och tandpetare.

Men kom ihåg, inte ens den bästa hygien kan rädda dina tänder. Till slut kommer dom att bli förstörda - det är oundvikligt med anorexi eller bulimi.

Haha måste bara berätta om min katt. (Jag vet, jag hatar också när bloggare pratar på om helt meningslösa grejer, men kissen är en av dom få "saker" som ger mig lycka, så ni får stå ut.)

Katten bär runt på en gummisnodd som är större och bredare än henne själv, och när man tar upp den och kastar den så hämtar hon den på kommando. Stenball liten kisse. Typ som en hund. Typ bah.

(Jag kommer inte få träffa min älskling på... jättelänge... ikväll... i morgon, i morgon kväll... ja ni förstår ju. Så traumatiskt att jag blir alldeles matt.)

Kan man dö av kärleksbrist?

Jag tror att jag är kär. Åh, hu hu *gråta*.

Vad vore livet utan musik?

Dansar runt i mitt rum till Def Leppard - Pour some sugar on me. Wihooo, åh vad det är kul att dansa. Värmen får man ju upp också!

Haha. Känd dig ägd, Mona Sahlin.

Ursch. Bättre människa kunde ni väl hitta innan ni börjar återanvända gammalt skräp, socialdemokrater?

Längesedan vi hade en lista, så här får ni en lista om mig.

1. Hade du någonsin kunnat kyssa en gift man? Nej. Eller om han är i ett förhållande. Vidrigt.
2. Hade du kunnat gifta dig med rik gubbe bara för pengarna? Ja, absolut. För jag ser det fina i alla människor, och vad hindrar mig från att tycka om en rik gubbe? Nej, jag är öppen för allt. Jag hade världens underbaraste diskussion med en uteliggare för ett par veckor sedan. Vi pratade gott och väl i en halvtimme.
3. Har du varit svartsjuk på dina kompisar? Nej. Eller kanske för länge sedan, men det minns jag inte. Mina vänner förtjänar att ha det bra.
4. Hade du kunnat stjäla? Nopp.
5. Har du varit förälskad i någon som inte varit det i dig? Jag tror benhårt på att om Brad Pitt hade träffat mig hade han blivit kär i mig. Typ. Eller inte
6. När vill du gifta dig? Oj. Huh. Läskigt. Vill hitta den rätta först.
7. Har du ljugit? Ja, tyvärr alldeles för ofta.
8. Talar du sanning med dessa frågor? Ja, hittills.
9. Har du barn? Nej. Om man inte räknar kissen och hästarna. Dom är mina bebisar.
10. Har du varit kär? Ja, en gång. I mitt ex. Och jag håller på att bli kär i min nya.
11. Vad har du för skostorlek? 37 - 39.
12. Vilken kroppsdel älskar du mest hos dig? Jag gillar mina vader, för dom är smala och passar bra i ridstövlar. Annars måste jag säga benen, för dom gör att jag kan rida.
13. Vem litar du mest på? Nya Boyie. Helt sjukt, ja. Men litar på honom, det gör jag.
14. Har du suttit inne? Ja.
15. Hur gammal är du? Alldeles för jävla gammal nu, alltså. Usch vilken ångest. (20.)
16. Hur många barn är ni? Med plastsyskon och halvsyskon: fyra.
17. Kan du beskriva dig med tre ord? Omtänksam, energisk, social.
18. Vad är ditt favoritplagg? Jeans. Typ. Eller strumpbyxor. Eller skor... eller...
19. Vem avskyr du? Avundsjuka människor. Och sådana som inte kan lyssna på andras sätt att se saker.
20. Har du varit otrogen? En gång. Jag kysste en annan kille när jag var stenpackad och stenhög. Dagen efter gjorde jag mitt första självmordsförsök.

Nicole:Du får väl tycka att jag låter dum. Men jag tycker du är dum som inte fattar vad jag menar. Det är klart att denna katastrof är tragisk och att man ska hjälpa till genom att bidra med pengar eller jobba frivilligt för att samla in pengar!

Jag är bara så less över att folk läser metro och tror att dom vet så mycket om det hemska ute i världen. Plus att man sedan ska skriva långa inlägg i bloggen eller gå med i någon facebookgrupp för att visa vilken fantastiskt god människa man är. Jag tycker inte det okej någonstans.

Jag vill att folk ska öppna ögonen och vara mer kritiska till media. Visste du att över 4 miljoner barn dör varje år av svält? Andra exempel på sjukdomar som skördar liv är HIV och Malaria. Grymheter som krig, rasism, främlingsfientlighet, homfobi, allt detta skrödar liv. Det finns mitt ibland oss, varje år dör miljoner människor som skulle kunna ha räddats. Men inte sitter vi människor här hemma och sörjer över det? För om vi hade haft en sådan medkänsla hade vi väl gjort något åt det? Nej, vi sitter bara här hemma på våra arslen och har det bra.

När ska människor förstå att media är en industri vars enda intresse är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Dom vinklar alla nyheter med bilder och text för att vi ska vilja köpa deras information. Om tidningen bara skriver om haiti - ja, då tror männsikor att det är den enda tragedin i världen just nu. Snacka om att tappa perspektiv på omvärlden!

Alla människor som hjälper till med bidrag är fantastiska! Dom som sitter och beklagar sig öppet för egen vinning tycker jag är vidriga. Det är mycket snack och liten verkstad, och inte allra minst här - gör något istället för att sitta och klanka på andras åsikter. Tack för mig

Från Anonym.

Måste säga att jag håller med dig om allt, Anonym. Jag skulle kunna ha skrivit samma sak.

Haha, läste precis igenom vad jag skrev i förra inlägget.

Jösses, det är så gott att jag inte ens kan fokusera och skriva ett vettigt inlägg. Haha.

Mm, nu sitter jag och äter räkor och hypermogen avocado. Det är så otroligt gott!

Har även skurit ett äpple till sidan om, ett väldigt surt, grönt äpple. Jag låtsas att det är en citron.

Okay, nu får jag ta och skärpa mig. Det här är en ätstörningsblogg, inte en provocerande Kissie - blogg.
Jag blir bara lite frustrerad ibland.

Fick en fråga:

Hejsan!
Jättebra blogg vill jag börja med att säga.
Jag har en fråga till dig, och hoppas att du kan och vill svara på den.
Min fråga är: Hur kräks man enklast? Jag har provat tandborsten (inte den jag använder till tänderna), och jag har provat fingrarna. Men det går inte! Det enda som händer är att tårarna börjar rinna.. Snälla, Hjälp!
Kram!

Svar: Det är många som hör av sig och frågar hur man ska göra för att börja kräkas. Jag måste säga att det är sorgligt, och sedan måste jag säga så som Agnes sade till mig: "varför äta något om du ändå ska kräkas upp det? Det känns väldigt onödigt."

När jag började spy upp mat hade jag jätteproblem med detta. Jag kunde inte få upp någonting, det slutade bara med att jag spräckte kärl i ögonen och blev alldeles skakig. Jag kan inte rekommendera någon att börja spy, då det är jätteskadligt för kroppen. Det blir enorma ansträngningar för hjärtat.

Nu för tiden räcker det med att jag spänner magmusklerna och lutar mig framåt. Fatta vad tragiskt - jag har förstört det där "locket" som sitter vid början av magsäcken/slutet på matstrupen.

Tro mig när jag säger att ni inte vill hamna här. Att spy upp maten ger ändå ingenting, då kroppen hinner ta upp en hel del av kalorierna innan du har fått upp allt.

Jag vet inte ens om jag orkar kommentera det här, men jag känner ändå att jag måste.

Jösses Amalia, folk har verkligen inget bättre för sig. Om det nu är så fruktansvärt synd om Haiti, varför lägger man då en förstasidenyhet som handlar om Mona Sahlins väska?

Jiiises. Verkligen ännu ett sätt som visar hur media styr Sverige.

Jag kanske är oklar, därför har jag sammanfattat mina två senaste inlägg från två stycken som kan läsa:







Tack för att ni lyckades sammanfatta något jag behövde två (långa) blogginlägg för att göra. Kram till er.

Som vanligt: så fort man har en åsikt här i Sverige så är man korkad. H*rreg*d vad jag är trött på detta.

SVAR:

1.) Haiti är fanimig visst en turistort. Knip käft om du inte har något bättre att komma med.

2.) Jag har aldrig sagt att det INTE är synd om dom. Klart som fan att det är synd om dom. Men jag går inte runt och stoltserar med det, som att jag är en empatisk människa för att jag tycker synd om dom, utan att göra något för dom. DET är hyckleri om något.

3.) Jag har aldrig sagt att folk INTE donerar. Jag irriterar mig bara på dom som ska tycka så synd om andra utan att göra något. Folk som faktiskt GÖR något ska ha all cred i världen.

4.) Dessa två inlägg, samt mina åsikter om olika saker, har inte på något sätt med min anorexi att göra. Att påstå det gör DIG korkad, inte mig.

5.) Jag är alltså inte längre smart, för att jag har en egen åsikt. (Det här skulle jag kunna gå på om i evigheter, för det här är det största felet med mänskliga mentaliteten.) Så fort någon inte håller med dig, så är h*n korkad. När h*n håller med dig, är det en smart person... Hm... Jag tycker om något att det säger något om din egna intelligens.

Alltså... förlåt mig, alla g*dar i h*mmelen... men FAN vad irriterad jag blir på alla hycklare där ute.
Ni bryr er inte ett skit om Haiti. Men ändå skriver ni om det på Facebook och på bloggar.


Det jag stör mig mest på är att den enda anledningen att man bryr sig är för att det är en turistort. Hur många brydde sig om New Orleans? Hur många bryr sig om jordbävningarna i Indien? Hur många vet om det som händer i Darfur?

Men nej, HAITI är det synd om. SLUTA tycka synd om och få arslet ur vagnen om det är så jäkla synd om dom. Donera pengar, res ner dit, hjälp till, men sitt fan inte och tyck synd om dom.

AB.

Näe. Jag orkar inte.

Hm... om man skulle göra någon nytta idag kanske?

Seriöst, kvinnan har fött BARN och ser ut så här. Hrmph.

Snacka om hot mama.

Kloka ord från fina Linn. Läs HÄR.

Länge sedan vi hade en dagens förebild nu. HÄR hittar ni andra förebilder, som till exempel Adriana Lima, Gwen Stefani, Beyonce Knowles, Tyra Banks och Bridget Hall.

Dagens förebild får bli Brigitte Bardot (om man bortser från allt det rasistiska hon har kläckt ur sig).

Det råkade slinka ur mig igår innan jag flöt in i dvalan: jag berättad för nya Boyie att jag hade tagit massa tabletter och att jag ville dö (men att förmodligen skulle jag inte dö eftersom jag inte lyckats förut och därför säkert inte lyckas nu).

Vet ni hur han reagerade? Han sade: "men jag då? Hur kan du göra så mot mig? Hur kan du lämna mig? Kul att jag har lagt ner så mycket känslor på dig och det är som att få en kniv i hjärtat."

Alla andra gånger har folk sagt: "men fy vad egoistisk du är Paris! Du tänker bara på dig själv! Tänk på alla som blir ledsna för att du lämnar dom: dina vänner, din katt, din mamma, din pappa, din häst..."
Och jag har svarat: "jag har inga vänner, och om dom kunde skulle mina föräldrar skjuta mig. Katten och hästen kommer ändå dö inom ett par år."

Då blir dom alltid tysta. Men inte nya Boyie. Och det var så... VACKERT... att få höra att man betyder något för någon.

Mitt ansikte är alldeles vätskefyllt. Jag ser ut som en bobblehead.

Ett par kartor tabletter och en burk med tabletter. Tillräckligt för vem som helst att stendö, men tydligen är jag inte som vem som helst.

Jag kan fan inte ens ta livet av mig - vad är det för mening med något? Jag misslyckas ju alltid med allt.

Nu ska jag ta ett varmt bad och sedan stirra in i väggen. Det gör inte ens ont längre, jag känner mig bara väldigt bedövad. Och en enormt irriterande huvudvärk.

"Hej, jag har precis tagit min masterexamen i *valfritt ämne*, och nu undrar jag hur man gör en riktigt bra arbetsintervju. Kläder?"

Berätta nu hur man gör en RIKTIGT bra arbesintervju. (Men glöm för sjutton inte att berätta vad man ska ha på sig för kläder, för det är HELT klart det viktigaste.)

Jösses. Vissa människor är ju helt slut i huvudet. Ja, kläder är viktigt, men om man får chansen att fråga någon som har lyckats inom ett jobb om arbetsintervjuer är väl inte frågan vad man ska ha för kläder på sig. Det är bara att öppna vilket livsstilsmagasin som helst.

Uh - ooh.

Nu åkte alkoholen fram, ciggaretterna står på inköpslistan och jag ska döda hjärnceller.

Hoppas bara att natten inte slutar med blod.

Idag har jag en sådan där dag. När dumångesten hindrar en från att prata, tänka, eller röra sig.

Ni är ju faktiskt riktigt smarta.

Håller med om allt ni säger om det där med Guinness Rekordbok. Men håll med om att det är lite fult i alla fall. Feta människor dör ju också? Jag menar, en riktigt underviktig människa är ju sängliggande, men det är ju även världens tyngsta.

Fan vad jag älskar min katt.

Jag har legat på golvet här hemma i fosterställning i ett par timmar, med henne jamandes kring mig. Hon har gått och buffat på mig och när jag inte reste på mig lade hon sig vid min mage och värmde mig med sin kroppsvärme.

Så nu har jag masserat henne i en halvtimme som tack, och nu ligger hon bredvid mig och kurrar.
Tack snuttan för att du finns.

Låg och halvdrömde i min säng i morse när jag vaknade, och kom att tänka på en sak.

Varför finns Guinnes World Record för världens fetaste människa men inte världens smalaste människa?

Jag satt precis och pratade med nBoyie (new Boyie) på MSN, och plötsligt föll poletten ner för mig.

Det här var vad vi sade:

HAN: alltså så har du ganska många anledningar att inte svälta dig själv
JAG: haha tro mig, jag kan inte sluta, jag har försökt
HAN: jag tror om du hade försökt så hade du lyckats, men jag är övertygad om att du inte att satsat 100 procent. För om du hade gjort det så hade du lyckats
JAG: det är ju det som är själva sjukdomen
mitt huvud lurar mig att tro att jag inte vill
och det dödar mig
men ändå kan jag inte sluta
ironiskt va?


Och äntligen, äntligen förstår jag vad min psykolog har försökt banka in i huvudet på mig i ett halvår nu. Jag förstår till 100 % vad ana gör mot mig.

Det här är inte okay. Jag längtar tillbaka till den tiden då Elle Macpherson var idealet. Hon var åtminstone sunt smal.

Today I am happy!

Jag kan inte säga vad det handlar om, för det blir lite för öppet, men det är stort. Goodbye Svenssonliv, hello happy future.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: dagen jag hamnar i Svenssonlivet kommer jag ta livet av mig. Det FÅR inte hända.

I love it.

Sitter och lyssnar på Rolling Stones album "Sticky Fingers" just nu. Ett av deras bästa album någonsin. Lyssna på det på Spotify!

Jag mår helt sjukt illa just nu och jag orkar knappt röra mig. Varje gång jag rör mig värker det i hela kroppen; det känns som att jag är en 80 - årig gammal gumma. Får ni också ont i kroppen när ni inte äter?

O.C. - låten... första avsnittet i säsong fyra, efter att Marissa hade dött.

Nu ska jag iväg på ett möte, och för första gången på väldigt länge är jag nervös. Mycket, mycket nervös.

Önska mig lycka till.

Jag kom halvvägs hem till nya Boyfriend. Sedan dog jag av en ångestattack (dvs, en ren apati - attack, där det mest spännande som hände var att jag tyckte jag såg fläckar på väggen efter ett tag).

Nu vet ni i alla fall varför jag inte bloggade när jag kom fram. Jag hatar verkligen att vara så här fruktansvärt ostabil i humöret.

Fy fan vad det är kallt ute. Nu ska jag fixa i ordning mig och fara till nya Boyfriend, vi hörs när jag är där.

Kärlek ♥

Åh, en sak till.

Jag har förjävla ont i ryggen. Tyck lite synd om mig, så kanske det gör mindre ont.
Heh.

Du springer ifrån problem, men någon gång kommer dom ikapp dig. Det går inte att springa ifrån sina problem. Man måste möta dom.

Jag har varit tvungen att ta itu med problem som jag har blundat för väldigt länge. Men jag hoppas att det är över nu.

Så nu kommer bloggningen igång igen!

Someone I once knew


We fall, we fall


(En av mina favoriter) In this day & age

Förlåt för dålig uppdatering.

Ni kommer aldrig tro det här, men jag mår otroligt bra just nu. Det enda som förstör för mig nu är jag själv. Jag måste sluta sätta upp dumma hinder för mig själv.

Jag har hittat en fantastisk kille, som får mig att må bra. Jag försöker att koncentrera mig på här och nu hela tiden.
Och så småningom kommer jag även att bosätta mig hos den här killen. Jag har redan börjat flytta över alla mina saker och...

Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Jag går runt med ett dumt leende på läpparna hela tiden. Jag börjar tillåta mig själv att slappna av och må bra.

Farligt, farligt, men härligt, härligt.