Snejana Onopka
Allt är kaos just nu.
Jag är tillbaka på Mando, grinar och har mig som vanligt, men idag har varit en bra dag trots allt.
Boyfriend och jag bråkar så till den milda grad att vi inte pratar med varandra längre.
Jag är ensam.
Allt folk säger till mig tar jag negativt.
Och jag är ensam. Så jävla fucking ensam att det gör ont.
Hur man stoppar någon från att bli anorektiker
Hur stoppar man någon från att bli anorektiker? Frågade en anonym bland kommentarerna.
Ja du, den frågan ställer vi oss alla. Vad JAG hade önskat är att någon hade varit där för mig, satt stopp för det hela och VISAT att dom brydde sig om mig. Dragit med mig ut på grejer och sagt åt mig att sluta larva mig när jag klämde på mitt fett eller stod och läste på innehållsförteckningarna. Hade någon bara sagt: "skärp dig Anna, du är för fin för att hålla på sådär" hade jag nog gjort det. Men ju mer jag gick ner, desto mer drog sig folk undan och på ett annat sätt så fick jag en ny sorts uppmärksamhet. Och jag gillade det.
Från början var det bara jag ensam. Sedan fick jag en vän - ana. Jag var så ensam, och hon gav mig en trygghet. Och nu är det försent.
PRATA med din kompis, mamma, syster, bror, vem det nu än är som har en ätstörning. Att omgivningen drar sig undan ökar bara ätstörningen.
Afrika - mage
Min mage är helt svullen, jag ser ut som ett Afrika - barn. Det är hemskt, jag sitter och smeker min tjocka, utspända mage och gråter.
Jag brukar inte vara den som ger upp, men i det här fallet blir det nog så... Jag lyckades ju inte med anorexin, jag lyckades inte bli smal, varför ska jag då bli "frisk"?
Mando, end of story?
Jag gick. Jag gick bara raka vägen ut, och nu sitter jag hemma vid min egna dator.
Fuck Mando. Fuck vara "frisk", jag är ju för fan inte ens SJUK? Jag vill aldrig mera sätta min fot där.
Nu är jag hemma, och jag sitter med mina fyra tjocktröjor och dubbla raggsockor och fryser ändå. Men då är det som det ska vara, jag är där jag mår bra.
Jag är så ledsen, jag vill verkligen inte göra er mer besvikna än vad ni redan är på mig, jag är så trött på att alla hatar mig! Jag är värdelös, tjock och äcklig och jag vill inte mer. Jag vill inte mer...
Anorexin vs Mig
Jag har läst alla era kommentarer nu. Jag ömsom skrattar, gråter, ler, blir förlägen, vill krama er, vill hoppa på er, vill skrika på er, vill be er komma hit, vill få er att förstå.
Jag är så ensam. Vad är jag utan min anorexi? När jag är arg eller ledsen, har jag alltid någonstans att ta vägen med min ångest. Jag tar ut den på maten - eller tar maten ut den på mig? Jag VILL inte äta deras sliskiga, feta mat.
Någon frågade vad jag gör på dagarna. Jag äter måltiderna på tiderna jag skrev tidigare, sedan vilar jag i nästan en timme efteråt. Annars röker jag, pratar med folk, gråter, tittar på tv, lyssnar på andra. Man blir väldigt trött av att vara här, samtidigt är det SÅ skönt, för det finns folk här som FÖRSTÅR. På riktigt, inte "jag - förstår - vad - du - menar" - nickningar, utan förstår. När man säger något så kan den andra säga "jag vet vad du menar!"
Förlåt för tråkiga inlägg utan bilder.
Min rädsla
Det jag är rädd för, är att komma hem igen. Och då kommer allt att vara som vanligt. Här finns det alltid någon som pushar en. Hemma är jag själv. Och det skrämmer skiten ur mig.
När blir jag frisk?
Inlagd
Jag är inlagd. Det är hemskt. Man gråter och sover och gråter och äter och gråter och sover. Och gråter lite mer.
Hoppas att ni har överseende med detta. PUSS <3
Älskade Boyfriend
När jag skriker på dig, är det jag eller anorexin som skriker?
När du gör något, är det jag eller ätstörningen som blir svartsjuk?
När du säger något, är det jag eller anorexin som hindrar dig?
När vi bråkar, är det dig eller mig jag skriker på?
Jag vet inte längre. Jag vet bara att vi håller på att glida ifrån varandra. Och jag hatar varje sekund av det. Varje jävla sekund.
Anorexibloggar vs träningsbloggar
Träningsblogg: Tjena bloggläsare! Idag har jag tränat 60 min spinning, massa sit - ups, en löprunda på 5km, tog 50kg i bänkpress. Har inte ätit något onyttigt! Fan vad bra jag är!
Kommentarer i denna blogg: Fan vad duktig du är! Fortsätt så, vilken energi och power! BRA jobbat!
Anorexiblogg: Idag har jag sprungit en halvmil och gjort lite cirkelträning... är helt slut i kroppen, känns skönt. Idag har jag följt mitt matschema och inte fuskat eller ätit något onyttigt. Känns bra.
Kommentarer i denna blogg: FYFAN DITT JÄVLA ABNOREXIAOFFER! Ät en hamburgare och sluta svält ditt värdelösa fan!!
Bilden som jag har i det här inlägget... hade en "vanlig" person lagt upp bilden har ingen sagt något. Nu är det SÄKERT någon som sitter och tänker "ursch vad smal hon är på bilden..."
Det är okay för en "vanlig" (/tjock...?) person att banta och hårdträna. Men ifall man har normalvikt / lite undervikt, då är den personen dum i huvudet eller sorglig och patetisk.
Så himla tråkig inställning!
Tack för alla snälla kommentarer!
TACK för alla snälla kommentarer <3 ni är bäst.
Idag är inte en bra dag. Den var bra, på Mando. Nu är den inte bra längre.
Förlåt, jag ska sluta skriva så långa, tråkiga inlägg och lägga upp mer fina bilder och sådant. Men det jag ville säga var... tack.
Mitt matschema
Det här är mitt matschema:
08.00 - Frukost
2,5 dl yoghurt, 1,5 dl flingor, 1 frukt, 15 st nötter, 4 st torkade frukter, 2 dl juice/proviva
10.00 - Mellanmål
1 knäckemacka med 2 tsk messmör, 1 frukt, 1 glas vatten
12.00 - Lunch
150gram lagad mat med Mandometern
2 dl juice
15.00 - Mellanmål
2,5dl yoghurt, 1,5dl flingor, 1 frukt, 1 knäckemacka med 2 tsk messmör, 1 glas vatten
18.00 - Middag
150 gram lagad mat med Mandometern.
2 dl juice
20.30 - Kvällsmål
1 delikatessyoghurt, 1 frukt, 1 glas vatten
Såhär har jag ätit idag:
12.30 - Frukost
Mamma väcker mig med våfflor på sängen. Äter och spyr.
17.30 - Middag
Mamma står och har lagat mat när jag kommer hem. Kyckling. Äter och spyr.
Jag har så mycket drömmar
Planer. Drömmar.
Jag har så otroligt mycket jag vill göra med mitt liv. Jag har längtat efter min 18 - årsdag ändå sedan jag var 11 och insåg att man var tvungen att vara myndig för att få göra saker.
Och vet ni vad jag precis insåg? Jag insåg att jag låter min ätstörning stå i vägen för mina drömmar. Jag är snart 19 och jag har inte förverkligat någon av mina drömmar. Jag är för upptagen med att må dåligt för att kunna göra något av det jag vill göra med mitt liv!
Mando - rädda mig. Jag är redo.
Äntligen en modell som är ÄRLIG!
Äntligen en modell som är ärlig med sina kostvanor!
Här har ni en skitbra artikel:
Namn: Andrea Wahlgren
Ålder: 20 år
Familj: Min man Daniel Wahlgren, mamma, pappa, syskonen Erika, Jakob och Linda.
Förebild: Neale Donald Walsch, Ann Wigmore, Deepak Choppra och många fler.
Hobby: Living food, meditation och hälsa. Och musik så klart.
Agentur: Mikas Stockholm, Next Paris, Fashion Milano
Hur länge har du jobbat som modell?
- Ungefär ett och ett halvt år fram och tillbaka. Jag slutade i några månader efter att ha jobbat i ett halvår. Sen började jag igen och bytte agentur både i sthlm och paris.
Hur upptäcktes du?
-Det var en kvinna som heter Ingela. Hon jobbade som modellscout på stockholmsgruppen just då. Häftig kvinna... Väldigt inspirerande.
Vad är det bästa med att jobba som modell?
- Att man får träffa så oerhört mycket människor och folk som man aldrig hade haft tillfälle att träffa annars. Det är fascinerande att lära känna människor i den här branschen - på både gott och ont. Dessutom är det väldigt kul om man jobbar med positiva, glada och inspirerande människor.
Och det sämsta?
- Att man lätt tappar bort vem man är, då yrket handlar om ens eget utseende och hur man använder sig av sitt eget utseende. Till slut tror många modeller att de inte är något mer än sitt utseende och glömmer att vårda sitt inre. Dessutom att många tjejer måste hålla sig väldigt onaturligt smala för att bli bra på bild. Dessutom vet jag att så många unga tjejer som inte kan leva upp till dessa smala ideal blir sjuka av att se alla modeller. De borde veta att modellerna ocksa kämpar och att det inte ar enkelt for dem att se ut så där. Det gor ont i mig att småtjejer får ätstörningar på grund av att modevärlden ser ut som den gör idag.
Vad äter du själv?
- Jag är själv vegan och äter mest living food... det är nästan bara rå mat, alltsa inget som är tillagat. Jag tror att alla borde äta mer råa frukter och grönsaker. Men det har inte riktigt med modellandet att göra. Jag har alltid varit intresserad av mat, hälsa och matlagning. Det jag kan erkänna är att jag äter mindre än jag borde for att kunna jobba som modell i Paris. Man får lätt näringsbrist om man inte äter tillräckligt och är vegan. Jag måste verkligen tänka efter så att jag inte blir sjuk.
Är du smal naturligt? Eller måste du tänka på vad du äter?
- Jag är väl smal naturligt men...det beror verkligen på vad man jämför med. Jag menar, i den här branschen är inget smalt nog. Så jag antar att jag är smal men måste tänka på vad jag äter för att passa in i modevärldens smala ideal. Jag tänker på vad jag äter varje måltid och ser till att minska mitt intag av kalorier till det intag som gör att jag får de mått jag behöver.
Vilket jobb är du mest stolt över?
- Helt ärligt vet jag faktiskt inte. Jag blev väldigt nöjd med en story som kommer vara med i franska tidningen Stiletto i september. Men jag tror att jag är mest stolt över att jag ens har orkat vara i Paris och jobba i ett halvår nu. Det är nog hela grejen i sig som jag är mest stolt över.
Hur lång är du?
- 176 cm
Hur mkt väger du?
- Just nu har jag ingen aning... Men jag har mycket muskler pa min kropp och antar att jag är ganska tung i jämfört med många andra som är lika smala som mig... Dessutom pendlar min vikt två kilo upp och ned hela tiden. Men mina mått är just nu höft 89 midja 64 byst 83
I vilka länder har du jobbat som modell?
- Än så länge bara i sverige och Paris.
Är det inte ensamt att jobba som modell om man reser mycket?
- Det finns inget jobb som är mer ensamt... Jag har i perioder nästan gett upp bara för att jag tyckt det varit för ensamt... Du träffar människor, men inga människor som faktiskt bryr sig eller är dina vänner på riktigt. Dessutom är du aldrig ledig och kan lära känna vänner. Det tar tid att få bra vänner och modeller är alltid på vift. De reser alltid. Allt blir väldigt ytligt efter ett tag.
Kan man tjäna mkt pengar?
- Man kan tjäna extremt mycket pengar. Självklart. Om man får stora kampanjer och omslag for t ex vouge. Det kallas High Fashion. Gör man vouge tjänar du definitivt sjukligt mycket med pengar... Men man kan ocksa tjäna otroligt bra pengar på commercial-jobb. Det betyder att man gör tyska kataloger och t ex reklamfilmer för rakhyvlar... Allt möjligt.
Jag tycker du är extremt vacker. Har du bra självförtroende?
- Tack sa hemskt mycket. Men, Jag tycker att du ar fantastiskt vacker. Jag har verkligen inte bra självförtroende. Men även det pendlar som allt annat. Antar att jag skulle haft bättre om jag inte hela tiden hade behövt tänka på vilka mått jag har.
Vad har du för framtidsdrömmar och planer?
- Jag vill lära mig att meditera ordentligt och bli duktig på yoga. Dessutom vill jag skriva en bok och någongång fortsätta med musiken. För att egentligen är jag nog en sångerska i botten... Musik är så viktigt för oss människor. Det är välgörande vibrationer i de flesta fall och vi borde lyssna mer på musik. Vi borde använda alla våra sinnen mer.
Vill du ha barn?
- Jag vill absolut ha barn med min underbara man! Massor. Minst tre i alla fall.
Hur länge kommer du fortsatta jobba som modell?
- Time will tell, jag har ingen aning just nu. Jag måste känna efter hela tiden om det här verkligen är det jag vill göra.
Vem är din favoritfotograf?
- Jimmy Backius!!! Han är helt underbar och så positiv. Dessutom jobbade jag med en otroligt rolig fotograf för ett tag sedan. Han heter Andreas Ohlund. Vi hade så roligt tillsammans! Då var det riktigt kul att jobba!
Har du någon modellförebild?
- Nej, inte direkt... Då måste jag nog nämna en av mina närmsta vänner som heter Linn Asplund. Hon är modell på stockholmgruppen och IMG. Hon är min förebild för att hon skiter i allt och gör alltid vad hon själv vill. Dessutom spelar hon Hockey med killar och inget slår väl det. Hockey-Modellen Linn!
Hur förhåller du dig till droger?
- Droger är någonting som skadar kroppen. Många tar det. Särskilt modeller och dem som jobbar med det här. Jag är ofta i kontakt med det. Men det är verkligen ingenting jag skulle syssla med. Jag tror på att man ska behandla sin kropp som ett tempel i så stor utsträckning som man bara kan.
Så du menar att mångta modeller tar droger?
- Många modeller tar droger. bland annat for att dem är ensamma och försöker att hålla sig smala. Mest kokain.
Är dom flesta modeller smala naturligt? Eller bantar dom?
- Många ställer mig just den här frågan... helt ärligt... jag tror att många är naturligt så smala när de börjar modella. Många börjar ju så tidigt att deras kroppar inte hunnit utvecklats till en kvinna... sen brukar de flesta få problem med att hålla måtten när dem när en viss ålder. Av alla modeller jag träffat både i Paris och Sverige tror jag att ungefär 80 % måste tänka på vad dem äter, och många av dem verkligen hålla en sträng diet.
Anine Bing intervjuade modellen.
Okay, låt oss säga såhär
Jag längtar tillbaka till tiden då man var liten, och allting var ett stort äventyr. Och om man blev ledsen så gick det över fort.
Det ledsna satt inte som ett cementblock runt hjärtat och hotade med att krypa upp i halsen och kväva dig.
Jag har tränat idag. Undrar när jag får göra det igen?
Han vill fortfarande ha mig
Helt otroligt. Boyfriend vill fortfarande vara tillsammans med mig, trots att jag slog honom, trots att jag är så jävla värdelös.
Jag skickade sms till honom inatt: "förlåt att jag gjorde dig illa. Men nu fick du i alla fall som du ville."
Han svarade: "Vaddå, en bruten näsa? :S"
Och sedan fortsatte det en stund. Men sedan, när jag sa att jag måste ha mina grejer hemma hos honom, sa han: "varför skriver du ens till mig om du inte vill vara tillsammans med mig?"
Och jag svarade: "Vaddå, du vill väl inte vara tillsammans med mig?"
Han sa: "Jag vet inte hur vi ska göra, jag vill inte ha spö av dig varje gång jag är dum:'("
Men det lät som att han var ganska positiv. Och jag förstår verkligen INTE varför. För vem fan vill vara tillsammans med någon som jag...?
Jag slog honom
Jag slog honom. Rakt i ansiktet, mitt på näsan, med en parfym - flaska.
Han började blöda.
Han började gråta.
Jag började gråta.
Han krävde ringen.
Jag grät annu mer.
Han började skrika.
Mamma började medla.
Jag sprang ut.
Han gick.
Vet ni hur mycket 2,5 dl yoghurt är?
Har ni en aning om hur mycket 2,5 dl yoghurt och 1,5 dl flingor är?
Det vet jag. Det är mycket. För mycket.
Det här är anledningen till att jag inte äter:
PAPPA: (svänger in vid Statoil - macken / en korvgrill)
JAG: Jag vill nog inte äta något, jag är inte hungrig, jag vill bara ha något att dricka...
PAPPA: Va, vill du inte äta? Jag är vrålhungrig!
JAG: Jag är verkligen inte så hungrig, något att dricka är tillräckligt. Jag kan springa in på Statoil och köpa något?
PAPPA: (stannar bilen utanför korvkiosken) Jaha, har du några pengar med dig då?
JAG: (chockad, tystnad)
PAPPA: Ja, hur hade du annars tänkt köpa något att dricka? (asgarvar)
JAG: (börjar gråta) Jag vill inte ha något då!
PAPPA: Nehe.
Och sedan går han in på den lilla grillen.
Hur fan skulle jag veta att jag skulle ta med pengar? Jag är väl inget medium? Jag hade ju för fan stallkläderna på mig!
Jag vill bara ge er alla en stor bauta kram
Jag har varit uppe sedan åtta och varit iväg och tränat och ridit och kom hem för en halvtimme sedan (nej, jag har inte ätit något, men det finns en anledning till det).
Mamma kom hem för fem minuter sedan med en massa mat. Åh, hon försöker så himla mycket, men det blir ju bara fel när hon gör som hon gör... jag blir irriterad på henne, hon kommer hem med våfflor och GLASS?! Och sedan blir jag asförbannad på mig själv, som ens blir irriterad på henne, när hon försöker så himla mycket.
Det är bara det att jag vet att jag kommer ha dåligt samvete för hennes skull, och antingen får jag så mycket ångest att jag inte kan äta, eller så äter jag och spyr. Så jävla värdelöst.
Såg ni förresten Jay Leno Show igår?! Scarlett Johanssen var med. Vackrare kvinna får man leta efter, hon har sådan underbar utstrålning!
Promenad
Nu ska jag ut på en promenad. En ångestfylld promenad. Ni vill inte veta vad jag väger - inte jag heller.
Vill ni se mitt matschema förresten? Eller kommer hälften av er bli aslacka och börja skriva att jag är pro - ana då?
Vad ska jag ta mig till?
Fick papper ifrån Mando. Det finns tydligen en stödgrupp för föräldrar där, som hon tyckte att min mamma kunde gå på. I varje fall några möten.
Jag lade papprena ute i hallen. Uppvikta, enkla för mamma att se.
Nu ligger dom ihopvikta inne i mitt rum.
Inläggning
Och förresten. Vi ska prata igenom allt på måndag, min behandlare och jag. Hon sade att det inte var säkert, men hon tror att jag kommer att bli inlagd. Eller, låt mig säga såhär: jag kommer bli inlagd.
Jävla helvete
Det här är mina tankar
Det här pågår i mitt huvud:
"Yoghurten har 3% fett, kan jag verkligen äta det?"
"Juice, fuck no! Det är typ lika mycket socker som i läsk!"
"Äpple eller päron, päron eller äpple? Banan? Vilket har mest kalorier i sig?"
"NEJ, jag tog fel! Jag vill inte! Jag kan inte!"
"Aldrig att jag äter bröd. Bröd får kroppen att svullna."
"Om jag äter det där nu, hinner jag smita ut och springa i trapporna?"
"Tittar hon? Inte? Okay, släng resten av maten!"
"Tittar hon? Okay, jag kan inte äta när någon tittar på mig."
"Äta med andra människor?! GLÖM" *Hyperventilera*
"Lagad mat, fisk, kyckling? Vilket har minst fett? Hur ska jag göra för att få det att smaka äckligt?"
"NÖTTER? Det är SÅ mycket fett i det. Jag kommer bli fetast av alla här!"
Motsägelsefullt, Jennifer
2 lagade måltider om dagen
Jag ska äta två lagade måltider varje dag. LAGADE.
Den ena skulle jag ätit för två timmar sedan. Nu är det meningen att jag ska äta kvällsmål. Glöm det! Jag kan inte! Jag klarar det inte! JAG VILL DÖ!
En kommentar
Nina berättade i en kommentar att hon läst lite i min blogg, mina gamla inlägg och nu dom lite nyare, och hon tyckte att jag lät mycket gladare nu.
Jag kan inte ens säga hur mycket det där betydde för mig! Jag blev verkligen jätteglad. För jag vill ju bara vara lycklig och normal, och det är väl ett litet steg på vägen att någon faktiskt kan se en liten skillnad?!
Tatueringar, bra eller anus?
Vad tycker ni om tatueringar? Jag funderar på att skaffa en. Kanske inte lika djärv som den på bilden, men några personliga.
Jag och min bästa vän
Jag hade en gång en bästa vän. Vi var oskiljaktiga. Vi gjorde allt tillsammans - och skoja inte att vi gjorde ALLT! Festade var bara förnamnet på vad vi gjorde.
Sedan lämnade hon mig. På en av festerna. Ingen, utom vi som var där, vet ju vad som hände sedan. Jag blev stucken i ryggen av min andra hälft, och ärren är fortfarande färska efter vad som hände den kvällen.
Sedan lämnade hon mig igen. Hon sitter på behandlingshem långt uppåt någonstans. Och nu är det min tur...
Ida
Tack... hursomhelst så har jag ju nästa sommar att tänka på!
Just nu känner jag bara för att skära handlederna av mig. Jag är så dum mot Boyfriend. Vi ska upp tidigt imorn, och jag sitter hemma med superångest och kan knappt röra mig. Jag måste sätta fart nu... snart.
Min Boyfriend och jag
Jag var ute på en promenad precis. När jag var ute såg jag en mamma, en pappa och deras två små barn. Barnen satt på föräldrarnas ryggar, det var skrik och skratt och en hel del hoppande och skuttande.
När jag ser sådant, blir jag varm i hela kroppen. Sådan familj vill jag också ha... en sådan familj ska jag ha.
Det här är ångest
Det här är ångest:
att vara sjuk (hej, öroninflammation, bihåleinflammation och en spräckt trumhinna... nej, jag är fortfarande inte bra!) och inte kunna äta, för att det mår jag dåligt av. Att mina hästar behöver motion och jag vill inget hellre än att åka upp, men jag kan inte äta och jag har knappt energi till att skriva här. Ännu mindre har jag energi så att jag kan bli frisk (fysiskt).
Fan ta dig, din jävla sjukdom. Jag blir galen! Jag HATAR dig!
Today
Idag vet jag inte om jag lever. Jag vet inte om jag vill leva... Mitt liv går ut på MAT. Det är så jävla sjukt så att det bara inte finns.
Jag önskar att jag kunde vara perfekt. Det är allt jag vill. Jag vill så gärna vara alla till lags... Jag vill så gärna... ja, vad? Jag vet ju inte ens vad jag vill själv längre.
Vad jag önskar mest är att kunna få komma bort härifrån. Långt bort. Till nya människor, ett nytt liv, en ny start. Det skulle vara bra.
Min perfekta värld
Min perfekta värld. Allt är så fantastiskt i den...
SMS - konversation mellan mig och mamma:
JAG: Jag ska börja på behandling.
MAMMA: För vad?
JAG: Jag vill inte prata om det eller så... men jag vill att du ska veta om det.
JAG: Om mina matproblem.
MAMMA: Jaha. Säg till om du behöver hjälp med något?
MAMMA: Familjen L****** har bjudit in oss på middag den 6 september, kan du och Boyfriend då?
Jag är så trött på det här. Så innerligt trött...
Tack för att du bryr dig mamma
Sallad
Jag älskar sallader, man mår så bra av dom. Fruktsallader och vanliga sallader, allt är lika gott.
Jag har en favoritsallad som jag brukar göra när jag inte har så mycket ingredienser hemma, och den består av:
- Äpple
- Avocado
- Gurka
- Rårivna morötter
- Isbergssallad
Så himla enkelt - och så fruktansvärt gott. Testa den någon gång!
Jag är en tävlingsmänniska
Jag får rysningar i hela kroppen av den här reklamen. Det är så SJUKT underbart att tävla!
Jag rider dressyr, har egna hästar. Den bästa känslan i världen är när man rider i där på banan, och verkligen får kicka ass. Bara ÄGA banan! Och sedan få gå in och ta emot priset för att man var BÄST.
Fan vad jag älskar det där. Och fan vad jag saknar det. Jag har inte orkat ta tag i det där p.g.a. min ätstörning. Men det är nog dags att göra det igen, ta tag i livet igen. Börja leva MITT liv.
En sak ska ni ha jävligt klart för er
En sak ska ni ha JÄVLIGT klart för er.
JAG. ÄR. INTE. PRO - ANA.
Jag HATAR min sjukdom av hela mitt hjärta, och jag skulle ALDRIG önska att någon annan fick den! Det skulle vara som att jag önskade att en annan människa fick cancer.
Emma skrev ett väldigt bra inlägg om alla nackdelar med anorexia. Jag rekommenderar er att läsa det! För det stämmer så JÄVLA väl. Fyfan för den här skiten.
Och VÅGA aldrig säga att jag är pro - ana. Jag tror att alla som har haft en ätstörning håller med mig om att det är det värsta som någonsin hänt dom.
Är någon vaken?
Sörjer inte killar?
Jag har tänkt på en grej. När ett par gör slut, verkar det alltid som att tjejerna mår jättedåligt, jättelänge, medan killarna går vidare nästan med det samma.
Och det gäller verkligen ALLT. När jag och Boyfriend har bråkat, ligger jag vaken hela natten och mår dåligt. Boyfriend, å andra sidan, somnar på två minuter efter att bråket slutat (och ibland har det inte ens slutat, vi kan ligga rygg mot rygg och vara jättearga på varandra!). Varför är det så?! Sörjer inte killar?
Det där om modellandet
Det är ganska många som frågar om det här med modellandet. Så nu tänkte jag dra hela historien igen:
Jag var modell, medlem i Mikas Modellagentur när jag var ungefär 14. Det var då det började första gången, med mina ätstörningar. Jag började kontrollera ätandet och gick ner i vikt. Mina föräldrar beslutade sig då för att jag inte fick vara med längre i agenturern (är man under 18 måste man ha målsmans tillåtelse).
Så när jag fyllde 18 i December förra året, hörde dom av sig igen. Dom ville att jag skulle komma in och ta lite bilder och så. Och jag tänkte: "jag gör det när jag väger 52kg." Jag gick ner till 52kg. Då tänkte jag: "jag gör det när jag väger 50kg." Jag gick ner till 50kg. Men jag kände mig fortfarande för stor. Så jag bangade. Ja, ni läste rätt. Jag sket i det. Vågade inte. Fick kalla fötter och sket i att gå.
Så: ja, jag är en sopa. En värdelös sopa, som alltid pajar allt. Men nu vet ni i alla fall.
Jag hatar mig själv!
Jag är ett värdelöst jävla kräk och jag hatar mig själv!
Fest?
Vet ni vad? Min blogg fyller snart ett år! Kan ni fatta? Läs första inlägget, där jag noggrant beskriver hur mycket jag hatar bloggare. Nu beskrivs jag som "bloggerskan".
Fyfan vad häftigt. Det här måste firas... hur vill ni fira det här? Har ni några förslag? Det är ju trots allt ni som har sett till att jag har fortsatt att blogga.
Het tjej.
Nej, jag är inte lebb. Men shit, vilken het tjej.
Klumpiga kommentarer
Kommer ni ihåg när pappa och jag åt middag? Vi handlade ju mat då också.
Igår frågade han (mitt framför Boyfriend!): "Har du ätit upp all mat vi köpte?!" och sen började han skratta.
Okay, han kanske inte menade något illa, men att säga så, mitt framför Boyfriend, fick mig att känna mig tjockast i hela världen. Det är så vidrigt hur den här sjukdomen förvandlar allt folk säger till en till något dåligt.
Sluta med musik på era bloggar!
Okay, vi har fattat grejen. Ni gillar er musik. Men kom igen, vi andra ska inte tvingas lyssna på den!
Går jag in på en blogg och hör att den har musik, så stänger jag ner direkt. Jag verkligen hatar det.
Greek
Aw, jag har precis kollat på Greek. Åh, den är så bra så man får sådana där må - bra rysningar i hela kroppen. Härligt lättsam och söt serie!
Nu ska jag glo på Sex and the City, som vanligt...
Sarah Jessica Parker hjälper mig
Well, hon och Bacardi Breezer Half Sugar i smaken Raspberry.
Nu ska jag ut och vingla i natten, tror jag. I alla fall njuta av en ciggarett.
FUCK!
Ångesten brinner som en eld i magen och gör att jag sitter och har ryckningar i hela kroppen. Benen hoppar och skakar och fingrarna skälver.
Det hela började när Boyfriend skulle ut på race. I sista minut berättar han att han ska dricka. Jag är inte glad över det. Inte glad.
Jag vill dricka. Hälla i mig hela vodkan jag har här hemma. Och jag tror att det blir så. Det kommer nog bli så. Det enda jobbiga är att jag precis har spytt. Man ska inte dricka då. Men jag måste få bort den här känslan på något sätt! Det känns som ett monster som äter upp mig inifrån. Kanske kan sprit döda det.
Träna är om balsam för själen...
... var det någon som sade. Och jösses vad det stämmer. Fy fan vad skönt det är att träna och verkligen ge allt, känslan i kroppen efteråt är ju helt obeskrivlig!
Jag red för min tränare idag, trots att jag är jättesjuk. Och för första gången på två veckor mår jag inte dåligt. Träning = lycka.
Det där angående kommentarer
Det var ju jobbigt att godkänna kommentarer (JA, jag är lat). Så vi tar bort det igen... hehe.
Vi får se hur länge det fungerar den här gången.
Det där om ärlighet...
Jag känner att jag inte kan vara ärlig i bloggen längre. Det är sjukt.
Jag pratar om en jävla film på TV, när det enda jag vill är att lägga mig ner och dö för att jag är så fet.
Jag pratar om köphysterin, när jag bara vill skära handlederna av mig för att jag är så värdelös.
Jag pratar om triviala saker, när det finns så mycket jag vill säga, så mycket jag vill ha sagt och gjort.
Tristan & Isolde
Amen fyfan. Tittar på Tristan & Isolde nu, på femman. Det där är ingen kärlekshistoria, det där är bara vidrig otrogenhet. Jag HATAR när ett "kärlekspar" gör det okay att vara otrogen och kalla det kärlek. Ser ni hur dumma dom är mot kungen?!
Jag kan fan inte titta mera.
GAH, det blev precis värre. Hon har precis pippat med Tristan och Kungen frågar Isolde: "Finns det något jag kan göra för att göra dig lyckligare? Jag vill göra dig lycklig."
Jävla subba.
Ångest
Om jag bara kunde göra en sak... så skulle jag radera känslan ångest.
Ni som någongång haft en riktig ångestattack vet vad jag pratar om. Kärlek och omtanke till er!
Köphysteri
Fan, vad jag är trött på den här meningen: "Titta vilken fin klänning/skor/örhängen/valfritt - vad - fan - du - vill, dom/den kanske jag till och med kommer använda någon gång! Jag vet inte när, men kanske någon gång!"
TÄNKER ni inte på planeten?! Visst, jag shoppar mycket. Visst, jag har en del oanvänt i garderoben. Men jag är fan inte stolt över det och tycker att det ger mig status för att jag har en massa plagg hängande i garderoben. Töntigt och oförsvarbart!
Varje gång du köper någonting så bidrar du till koldioxidutsläppen!
Boyfriend är grinig
Boyfriend är jättegrinig och jättearg på mig. Han har varit det i två dagar och jag känner bara för att börja gråta... Han brukar aldrig vara arg på mig om jag inte har gjort något, men nu har jag inte den blekaste vad jag har gjort för fel.
Jag hatar när folk jag älskar är arga på mig. Jag fungerar inte då. Inte alls.
Nu är jag glad
Åh, jag var på ett sådant himla dåligt humör innan. Jag var med Boyfriend i stallet och fick plötsligt panik - ont i magen, och vi åkte hem. Väl hemma har jag tryckt i mig en banan och en Polarmacka för att inte kräkas upp penecillinet (jag SKA bli frisk!)
Så alltså mådde jag jättedåligt ett tag där. Men sedan loggade jag in på publishme.se och Emma, FAN vad glad jag blev. Jag är SÅ på.
LYCKORUS!
GAH, Emma, SKÄMTAR DU?! Skoja inte att jag vill!!! FYFAN VAD KUL!
JA JA JA!
Är det så ni vill ha det?
Blir man tvungen så blir man. Jag har nu bestämt mig för att granska alla kommentarer innan dom publiceras, jag vet, skittrist, men folk kan ju inte uppföra sig.
PUSS.
Ny älskling
Här är hon.
S vs S
Gemensamma middagar
Wow. Läste precis en artikel på Aftonbladet om att gemensamma middagar med familj minskar risken för depressioner och ätstörningar hos tjejer.
Jag har aldrig, aldrig ätit tillsammans med mina föräldrar. Dom har jämt jobbat. Vad häftigt, tänk om det stämmer?
(Förresten stod det i en undersökning där att drygt 48% av dom som röstat äter gemensamma middagar... är jag udda?)
Nu får det vara nog
JA, jag är med på "mest aktiva" - listan på blogg.se. Jag har fattat det.
DET GER ER INTE RÄTT ATT GÖRA REKLAM FÖR ERA BLOGGAR PÅ MIN BLOGG.
Okay ifall ni åtminstone läser ETT inlägg, men många gör ju inte ens det.
"Fin blogg du har, besök min, PUSS GUMMAN<3"
Ni KÄNNER ju för fan inte mig. Är ni psykiskt störda? Sluta skriv!
Det ringde i telefonen
Jag hade ett missat samtal på mobilen i morse. Hjärtat flög upp i halsgropen, var det Mando som hade ringt?!
Men nej, det var min sadelmakare som hade fixat en av mina hästars täcke.
VARFÖR hör dom inte av sig?!
Nytagna bilder
Jag gillar faktiskt mitt utseende. Ibland i alla fall. Jag gillar mitt ansikte. Jag gillar hur jag ser ut när jag är fixad och stylad. Jag gillar hur jag ser ut på bild.
Jag hatar min kropp, jag hatar mitt utseende när jag är ofixad. Jag hatar mina lår, jag hatar hur jag rör mig.
Varför är det så olika från gång till gång? Varför kan man inte bara få vara nöjd, jämt?
The Sims 2
Är det någon som har alla delarna i The Sims 2? Typ Djurliv?
Cola Light
Jag vet inte om jag orkar äta något idag. Sitter och dricker Cola light nu. Vet inte om jag orkar... jag är så trött på mitt liv.
Nu ska jag spela The Sims 2 (haha, jag vet, jag är världens största nörd...)
PUSS på er och TACK för att ni bryr er <3
Jag skar mig
När man skär sig själv, heter det "jag skar mig", eller "jag skärde mig"? När det är självförvållat?
Jag stod i duschen. Och jag tänkte på allt jag ätit idag. Och jag hörde magen kurra, och kände maten... röra sig i tarmarna. Jag fick panik och sjönk ner på knä, började störtböla. Jag kunde inte sluta. Jag bara tjöt rätt ut, skrek och slog mig själv på låren och på magen, jag HATAR allt fett på min kropp! Hatar, hatar, HATAR det!
I en av mina flängningar slog jag ner rakhyveln rakt i knät på mig själv, och utan att ens reflektera tog jag upp den och började skära i handlederna.
Okay, med en rakhyvel blir det bara massa små skärsår, men det lättade för stunden och jag slutade böla för en sekund. Nu sitter jag här, med massa mat i magen, skärsår på hela handleden och upp mot armbågsleden, svullna ögon och undrar VAD FAN JAG HÅLLER PÅ MED. Det är fan inte normalt. Det HÄR är fan inte normalt. JAG är inte normal.
DAMN, he's hot
Gissa vem som ska sitta bänkad framför kanal fem när dom visar Tristan & Isolde? Kolla in snyggingen. Han är så SJUKT het!
Det är ju inte lätt
Det är inte lätt att försöka äta och bli frisk när det inte finns någon mat hemma. Och vädret ute tillåter ju inte direkt att jag springer ut och köper hursomhelst. Världen samarbetar för att jag inte ska äta...
Förresten, gissa vem som ska se på Supersize VS Superskinny på Torsdag? Jag (och säkert du med, Susie!) ska lätt det. Varför? Isabelle Caro ska vara med...
Tacka fan för det
Hehe, jag säger i alla fall aldrig "tack gode Gud". Jag har något problem med att säga "Gud", tror det har att göra med att jag är ganska religiös (mobba mig inte för det, haha).
Förresten, så säger jag inte "tack fan för det" heller, nu när jag tänker efter. Aja, skitsamma.
Tänkvärt
Och att vi i Sverige säger "Ja, tacka Fan för det"?
Haha, lite kul är det ju.
Jag är jättesjuk
Yes, där satt den. Öroninflammation, bihåleinflammation och spräckt trumhinna. Dubbla penecillin - kurer. Känns bra.
Nu ska jag gå och ta livet av mig, god natt.
Jag är inte stark
Jag är allt annat än stark... och varför hör inte Mando av sig? Jag bara går och väntar på att dom ska rida in på deras vita hästar och rädda mig från monstret (ätstörningen).
Men allvarligt, hur lång tid ska det behöva ta? Jag börjar bli nervös. Och börjar känna jordens kval... jag vet inte om jag SKA dit eller inte. Överdriver jag allting?
TÄNK OM DOM HÖR AV SIG OCH SÄGER ATT JAG INTE DUGER! Tänk om dom skickar ett brev: "tack för din ansökan, men tyvärr så platsar du inte"? GAH!
Bacardi Mojito
Bara för att låten och reklamen är så himla skön.
Tänker på hur konversationen mellan mig och Boyfriend kommer se ut senare:
BOYFRIEND: Så, vad har du haft för dig då?
JAG:
BOYFRIEND: Ja, visst var den bra?
(Pussar och viskningar: jag älskar dig, jag älskar dig också.)
Panik
Nu måste jag vänta två timmar till innan jag kan vara med honom. Och jag håller på att få en panikattack. Jag håller på att dränkas i min egna ångest. Jag vet inte ens varför...
Enda gången jag mår bra, är när jag är med Honom. Enda gången då jag känner mig normal. Det har gått för lång tid utan honom! Jag får panik, jag börjar gråta närsomhelst. Jag hatar mig själv... jag klarar inte av mig själv.
Snälla, ignorera det här inlägget. Jag är bara tvungen att skriva av mig, jag har ju ingen annanstans att vända mig.
Varför är man själv alltid perfekt?
Hur kommer det sig att man är så himla bra på att ge goda råd till andra, men inte till sig själv?
Varför är man så blind när den gäller en själv?
Det bästa med pappa
Är att han är tusen gånger bättre än min mamma. Och även fast han är ett hysteriskt träningsfreak / äta - nyttigt - freak, så är det bästa med honom att han bryr sig om mig.
Det värsta med min pappa är att han bryr sig om mig. Så efter middagen (där han fick reda på att mamma är bortrest för tillfället och att hon inte lämnat några pengar eller mat till mig) åkte vi iväg och handlade mat till mig. Och han trugade på mig massa grejer. Som naturgodis. Och bröd.
Vad jag gör nu? Jag kollar på Greek. Och sitter och tänker på all mat.
Middag med pappi
Great. Middag med Pappi. Jag som är SÅ hungrig... och han kommer tvinga mig att äta kött. Jag hatar kött. Fan.
Jävla anorexi
Jävla Ana, jävla Mia. När kommer jag få vara ifred?
Om jag kunde, skulle jag skjuta ut er ur mitt huvud med en jävla pistol. För det är så ni gör med dom jag älskar... ni föraktar folk, ni vill hålla mig hemma. Ni vill ha mig för er själva, och trycker bort alla jag älskar. Ni säger dumma grejer till folk jag tycker om, och ni viskar elaka ord i mina öron.
Ni håller mig vaken om nätterna och berättar för mig hur oduglig jag är. Ni tvingar mig att gå upp mitt i natten och träna. Ni skriker på mig så fort jag sitter still, skriker åt mig att röra mig.
Och när jag äter, gråter du Ana, medan Mia skrattar. Hon tvingar mig sedan in på toa, tvingar mig att spy.
Ni blir aldrig nöjda, fastän jag lever för er.
Min älskling
Mitt egna favorittips med scones är att slänga in lite torkad frukt i sconesen. Det blir skitgott, jag lovar!
Mamma vs Boyfriend
Jag har en mamma som tycker att jag är världens tjockis, som äter alldeles för mycket.
Jag har en Boyfriend som tror att jag aldrig äter någonting och lever på luft.
Ingen av dom två människorna som står mig närmast känner mig. Alls. Känns... bra.
Skumma affärer
Igår kväll gick jag för att träffa en tjejkompis jag inte träffat på länge. Vi mötte upp med en kille (hennes ragg) som ville gå hem till en annan kille. Javisst, varför inte? Tänkte vi och gick hem till honom.
Tror ni inte att jag hamnar hos Sveriges största pundarliga? Bara för att jag pratade om hur mycket jag hatar det igår. Vita linor låg överallt, ihoprullade pengar, bruna kakor och hur mycket öl och Smirnoff Ice och Vodka som helst. Musiken pumpade på i en hysterisk blanding av psykadelisk och senaste dansmusiken. Folk rökte på, folk hade tjackryckningar, men det värsta var ändå killen vi var hos, han som bodde där.
Jag kände honom. När han var Elit, med stort E. När han var någon att räkna med. Behöver jag ens beskriva hur han såg ut efter år av koksmissbruk? Han kunde inte ens prata för att han hade sådana ryckningar. Tänk att jag tyckte att snubben såg BRA ut en gång i tiden! Nu var han bara äcklig.
Ursch, vilken hemsk kväll.
(På bilden: Jodie Kidd, känd för sitt kokainmissbruk)
Mat
Mat. Hur svårt kan det vara?
Tydligen jättesvårt. För jag kan inte ens behålla sallad längre.
JAG VILL BARA ÄTA MIN ÄCKLIGA SALLAD och låta näringen i den göra mig frisk!!! FAN vad trött jag är på den här jävla SPYAN och FAN vad trött jag är på allt!
This is LOVE, people
Att ha kul tillsammans, även fast man är med varandra varje dag. Den här blicken, som Sam har när hon tittar på Lindsay... det är kärlek, folk. Riktig kärlek. Då spelar könet ingen roll.
Precis så borde det vara med allt... peace, love, and understanding. Det är vackert.
Åskväder
Jäklar, vilket åskväder!
... man ska stänga av datorn när det åskar och blixtrar så att fönstrena skakar, eller hur?
Besviken
Så anorexia är värre än droger? Jag är besviken på er.
En gång räcker vad gällande droger. EN GÅNG.
Anorexia kräver oftast ÅR av näringsbrist innan man dör, då oftast av hjärtsvikt för att hjärtat inte pallar mera.
Men okay, att skjuta in rent gift i sina ådror är inte lika farligt som att hoppa över måltider. Dumma jag, vad tänkte jag med?
SVAR: Jag använder stilen Arial, tror jag.
