Min rädsla
Det jag är rädd för, är att komma hem igen. Och då kommer allt att vara som vanligt. Här finns det alltid någon som pushar en. Hemma är jag själv. Och det skrämmer skiten ur mig.
När blir jag frisk?
hej sötis! vill skicka en styrkekram till dig. följer bloggen som nyheterna. är på väg till mando själv. men det är en sak som jag verkligen undrar: känner du dig typ zombie-aktig efter måltider? (det gjorde nämligen jag när jag behandlades på SCÄ.) kändes som jag gick i en dimma, trots att jag ville bli frisk...
jag tror du kommer att få de redskap som behövs för att klara dig på egen hand!
kram!
en blogg att älska, allt om tonårsliv i ord
en blogg att älska, allt om tonårsliv i ord
fy fan vad hemskt, jag har ätit en vindruva idag. Det första på en och en halv vecka, fy fan vad jag är tjock!! och alla sitter och klagar på att de är hungriga!
Hur länge ska du vara inlagd Anna?
kram
Det där känner jag igen, men det kommer att lösa sig. det brukar börja med att man får permissioner och då får du testa din vingar. sedan ska du se att det går bra.
Men du, vad vägde du när du lades in?
Du KOMMER att bli frisk, bara du verkligen försöker och verkligen inte lyssnar på tankarna som får dig att låta bli att äta. Det går. Och du kanske kan få någon i din närhet att pusha dig? Kanske du kan be din boyfriend om hjälp?
kramar<3
DO NOT GIVE UP! Du klarar det Anna! MASSA MASSA MASSA POWERHUGS!
Har du lärt känna massa underbart folk där? Stöttar dem dig? vad gör du om dagarna mellan måltiderna, vad sysselsätter du dig med? Får man komma och hälsa på dig?
jag vill krama dig
KÄMPAA!! du kmr klara det här!! vi finns här och vi tror på dig till 100%
du är värd ett underbart liv och det här är enda vägen!
fyfan va härligt att höra att det inte är hemskt, hoppas du blir frisk innan du får åka hem.
kämpa <3
Du kommer säkert kunna ändra på det sen, när du får mer alternativ. Har liksom 2 digistivekex, en frukt och 2,5dl som alternativ på eftermiddagen, har bara tagit det en gång när min behandlare tvingade mig. Du kanske kan fråga om du kan byta ut det mot något annat?
Usch, kommer ihåg hur jobbigt det var i början, du är verkligen superstark som orkar. Är säker på att det kommer att gå jättebra, du verkar ju motiverad och det är helt klart ett plus. Hur är det?
Hur länge ska du vara inlagd? De släpper väl inte bara hem dig hursomhelst sen iaf? Hoppas det går bra för dig!
Du kommer hem, förstås, men det borde dröja så att du hinner att tillfriskna. För det är som du skriver att hemma är som vanligt och det gäller att komma ifrån det först. Önskar dig lycka till!
Kämpa<3
Det värsta är att vara själv hemma, ångesten och besvikelesen över att man inte kan bete sig friskt, som man tror att man är.
<3
du måste vilja, du måste orka. vi tror på dig och vi bara väntar på att få besked om hur allt går. we love you!
Keep up the fight! Lider med dig när jag läser bloggen, vet hur hemskt det är. Led själv av aneroxi o bulimi i 9 år, nu har jag varit "frisk" i 5 år ungefär med några återfall då o då, just nu var det längesen jag föll tillbaka. Hoppas verkligen du kommer bli bättre, försök tänka att du måste ta hand om din kropp, du behöver inte vräka i dig mat utan kan äta nyttigt o träna o få en hälsosam vikt, inte bli tjock utan hälsosamt smal. Det är ju så lätt att falla tillbaka när man väl blivit lite bättre, men om du jobbar på att älska dig själv o viljan att ta hand om dig själv, vårda dig själv som ett barn! Skit i dina föräldrar om dom inte förstår, dom kanske helt enkelt inte kan hjälpa dig med din sjukdom, tyvärr! Allt min mamma sa till mig var att sluta med dom där dumheterna! Sköt om dig o fortsätt kämpa. Försök tänka på hur mycket skada din kropp tar av att träna så mycket o knappt äta, försök vända det till att träna o äta hälsosamt. Du är en sann kämpe, ge aldrig upp!
Ser alla bilder på Nicole Richie, där har vi ett bra exempel av att inte ta hand om sig själv. Hon lever i en helt annan värld som är helt sjuk, att leva på knark för att hålla sig smal är så galet som det bara kan bli.
Du kommer att klara det Anna, ge inte upp. Kram
Du lär få ha kvar kontaktpersoner som du kan träffa och ringa till när du blir utsläppt! Lycka till och kram, det du gör är jättestarkt!
jag älskar din blogg, den är så väl skriven och du utrycker dig så bra! hoppas att du blir frisk och mår bra snart! kram
kämpa....
jag har inte kollat bloggar på ett tag nu för jag har haft mycket i vägen och har inte varit mig själv, förlåt. men jag är tillbaks nu igen i alla fall :). kram!
du kan klara det, jag tror på dig :)!
Min första kommentar går till Erika som kommenterat här innan mig:
Hur tänker du när du skriver något så fruktansvärt puckat i kommentarsfältet på en blogg som denna ?
Tråkigt att läsa att du mår dåligt, men vänd dig till människor som kan hjälpa och stötta dig, inte till människor som dras ned med dig.
Anna:
Det är tufft. Tufft, tufft, tufft att komma hem. Men när man väl klarat "smällen" att läggas in och den smärta det innebär så har man skaffat sig styrka. Den styrkan har man i och för sig redan börjat bygga upp när man blir anorektieker, men det man (måste) lär(a) sig är att använda styrkan och kämpa för rätt saker, åt rätt håll, åt det hållet som inte leder till en återvändsgränd.
Kramar till dig, min fina vän.
Zelda.
jag ska kanske in på mando , kan inte du adda mikaela[email protected] är inte 12 , är 13,5 , vill veta hur det är där !