Okay, låt oss säga såhär
Jag längtar tillbaka till tiden då man var liten, och allting var ett stort äventyr. Och om man blev ledsen så gick det över fort.
Det ledsna satt inte som ett cementblock runt hjärtat och hotade med att krypa upp i halsen och kväva dig.
Jag har tränat idag. Undrar när jag får göra det igen?
"i try to hold onto a time when nothing mattered"
ja erkänn man hatar när folk pratar om en, pratar ILLA om en, när man sitter precis där?! så vågar jag inte säga ifrån heller :(
ja min pojke är bäst :) men han bor i usa :( no fair
det är så många som längtar tillbaka till barndomen...det förvånar mig; känslan av att inte få bestämma över sig själv, känslan av att vara för liten för allting. jag längtar aldrig tillbaka dit. aldrig.
Jag har precis börjat följa mitt schema mer eller mindre hundraprocentigt, det går faktiskt även fast det är svårt. Förstår dig helt, fuskade nästan varje dag fram tills någon vecka sen. Det är verkligen pissjobbigt i början, men som sagt, det går. Jag är säker på att du klarar av allt det där, du verkar och är säkert en grymt stark person :)
man blir Aldrig frisk 100 % från ÄS tror jag...Men det är vad jag tror om mig. Andra kanske har hittat utvägen helt o hållet...
men jag tror verkligen inte jag kommer bli fri
Mitt eviga fängelse som jag väl får lära mig hantera på ett eller annat
Men jag hoppas du hittar en väg ut :)
livet är fan inte lätt då man börjar bli vuxen,.