Meningen med livet
Meningen med livet? Det beror på. Alla som läser / har läst filosofi vet att filosfi - lärarna ofta propagerar för att det inte finns någon mening.
Vad spelar allting för roll? Du är borta, död sedan länge om 200 år. Och om du inte var president så lär ingen komma ihåg dig.
Människan är egoistisk. Vi tror för mycket om oss själva. Vi är rädda för att göra bort oss, vi är rädda för att någon kanske inte tycker om oss. Vi är rädda för att vara ensamma, när vi hela tiden är ensamma.
Kommer inte ihåg vad det är för livsfilosofi, men det är en nisch som säger att ett bra liv går ut på god mat, att umgås med sina vänner och att inte äga något.
Hmm. Bra att jag inte uppfyller något av det. Men i alla fall, nu vet ni meningen med livet. Det finns ingen mening med livet.
meningen med livet för mig är när den där känslan som gör att man tappar all uppfatnning om omvärlden infinner sig. du vet, 10 timmar flyger förbi, du är inte hungrig, inte trött, inte uttråkad, du bara umgås med en person du älskar.
det är meningen med livet för mig, den känslan!
kram
Alla människor funderar nog på livets mening vid flera tillfällen genom åren. Jag tror också att alla kommer fram till olika svar. Det beror säkert på vilken tid man lever i, vilken miljö man lever i och vad man har varit med om, och personligheten man har.
Min personliga åsikt är att man själv får ge sitt liv en mening. Att man så gott det går försöker göra meningsfulla saker i den situation man befinner sig i. Att man ger och tar emot kärlek är väl en bra sak t ex. Flummigt, jag vet;) Det här är en av de svåraste frågorna vi människor brottas med, och det är förmodligen en viktig sak som skiljer oss från djuren. De funderar inte över var de kommer ifrån och vart de är på väg eller varför de lever. De bara lever på...
Jag som skriver har inte samma bekymmer som du, men har varit med om andra tuffa saker i livet. Det har funnits många stunder då jag känt att nu orkar jag inte mer. Jag orkar inte ta mer skit. Men jag är envis och har inte givit upp. Det jag har lärt mig och det man nog lär sig genom att bli äldre och få lite livserfarenhet, är att saker går över. Man kan ta sig igenom svåra saker fast att man tror att det är omöjligt. Även jävliga saker har oftast ett slut. Det kan vara en tröst kanske, för den som är lite yngre än vad jag är. Väldigt få personer går genom livet utan att få uppleva svåra, negativa saker. Det ingår liksom i att vara människa. Helst vill vi ju ha det bra hela tiden, men verkligheten ser inte ut så.
Det svåra man varit med om förvandlas till erfarenheter. Ibland kan erfarenheterna hjälpa en själv i framtiden, eller så kan man använda dem till att hjälpa någon annan som råkar ut för samma sak eller något som liknar det. På så vis kan även något jobbigt i slutändan ändå vändas till något gott! Jag vet att det är svårt att tänka så just när man är mitt uppe i det, det kommer senare när tiden har gått och man har fått perspektiv på det som har hänt.
Kram! Var rädd om dig.