Ung mamma
Jag har en tjejkompis, hon har precis fyllt 18... och hon har precis fött barn.
Jag vet inte vad jag ska tycka om detta, slösar man inte bort dom bästa åren i sitt liv ifall man får barn såhär tidigt? Eller har jag fel?
Ett barn är något fantastiskt och underbart, men man har ett stort ansvar för barnet. Kan man verkligen ta hand om ett barn när man är så ung, utan livserfarenheter och utan en stabil ekonomi (och i hennes fall, halvkass utbildning)?
Ja, men slösar bort sina bästa år & nä, det är inte så smart när man inte har det helt stabilt själv (jobb, ekonomi, boende, förhållande med pappan) tycker jag.
Får du hjälp med dina ätstörningar??
Förlåt om jag trampar på en öm tå :S
jag håller absolut med. Tycker att de skulle vara en mardrömm att få barn så tidigt.
Jag tycker inte att man slösar bort sina bästa år. Men det beror ju på vad man har för mål i livet. Jag fick mitt första barn när jag nyss fyllt 19, hade ingen vidare ekonomi eller utbildning. Men det har gått hur bra som helst! Barnen ger så himla mycket, tror det är svårt att förstå när man inte har barn själv. Vet inte vad jag hade gjort utan mina barn, det är dom som gör mig lycklig och ger mitt liv mening! Allt går bara man vill, det brukar lösa sig på ett eller annat sätt.
Har en kompis som fick barn när hon va 16... nu e hon 18 å hon ångrar ingenting, men de gör man sällan. Hon har rest mkt å upplevt mer än vad många ens kommer göra under en livstid.
Hon mognade i rollen som mamma å har inte slutat leva för att hon har någon att ta hand om. Snarare har hon något att leva för..
Är man driven så kan man utbilda sig å klara sig långt i livet ändå...
Som gymnasiekompisen som fick barn när hon va 19.. pluggar nu till vetrinär i uppsala!(!!)
allt är relativt ;)
"Kan man verkligen ta hand om ett barn när man är så ung, utan livserfarenheter och utan en stabil ekonomi (och i hennes fall, halvkass utbildning)?"
Du har helt rätt. Det är absolut inte rättvist mot barnet om man inte (har lite problem att formulera mig)...
...man skall inte skaffa barn om man inte har ett, hm, stadigt liv?
Nej det låter bra i huvudet, men sen när jag skall skriva det blir det bara fel, x)
Det beror på hur pass mogen man är som person och om man har släkt och vänner runt omkring som ställer upp för en. Min morsa fick mig när hon var 16 år. Jag är idag 20 år och har fått en väldigt bra uppfostran. Allt går om man vill! =D Visst det måste vara kämpigt när man är så ung och man får prioritera bort andra saker..men det är värt det!
Jag fick min son när jag var 18, och då började de bästa åren av mitt liv! Meningen med mitt liv är att få barn, och ta hand om dom. Jag vill inte ut och resa ensam, skaffa en "karriär" och festa hela helgerna.
Jag är förlovad med barnets pappa, vi planerar bröllop till 2010. Vi betalar a l l t för våran son själva, vi har stabil ekonomi, ett stabilt förhållande och bra utbildning ( iallafall min fästman ). Jag avslutar min utbildning 2010 och efter det kommer har jag jobb som bagare / konditor. Jag tror vi kan ge våran son det bästa för honom, iallafall :)
Haha oj, nu blev det här värsta inlägget, sorry!
Men visst, vissa kan inte alls ta hand om sina ungar, men det handlar nog mer om mental mognad än ålder :)
Om barn funkar vid så tidig ålder beror väl på viken individ man är och hur mogen man är. bar är alltid en gåva som skänker mycket glädje. Tror faktiskt att de allra flesta klarar att få barn tidigt riktigt bra. Om man verkligen inte hade velat ha barnet, eller som du säger tyckt att de bästa åren slösas bort, så hade man väl inte valt att föda barnet. Sen kan man ju tänka på att man förr i tiden fick barn myyycket tidigare än nu och de klarade både det och mycket mer....
Nej man slösar absolut inte bort sina bästa år! tvärt om man gör åren bättre än va de skulle vart :) lever själv me två underbara barn och är 22 år, fick alltså båda väldigt tidigt. Å ja vill göra allt de roliga ja tänk me mina småttingar! de e dem ja lever för å vill göra allt med :) å de har ja vetat sen barns ben tamme sjutton!:) har ingen utbildning men lever i hop me pappan som har fast inkomst. Ska däremot skaffa mej en utbildning i januari 09 å då går barnen på dagis :) allt löser sej :D men som nån skrev de beror ju heeeelt på va man har för mål me livet. vill man göra massa kul utan barn e de väl ingen höjdare å skaffa heller..
Frågan är hur man kan veta vilka som är de bästa åren i er ålder? Det kan man ju bara veta när man nästan levt klart. För min egen del så är jag enormt mycket lyckligare nu med två barn än som barnfri 18-åring. Men vem vet, kanske jag är ännu lyckligare som 50-åring. Jag kan iallafall garantera att din vän aldrig kommer ångra sitt barn. Oavsett vad som händer.
Du behöver nog inte orooa dig över kompisen. Hon mår förmodligen mycket bättre än vad du gör. Så slösa inte bort dina bästa år med att svälta dig.
jag tror att du slösar bort ditt liv en aning mer än vad hon gör.
Jag är verkligen förvånad över att du tänker så. Du verkar ju så smart annars.
För det första: Vem har sagt att just de första åren en är myndig ska vara de bästa? Det beror ju helt på hur ens liv ser ut. Jag är 20 år och tycker att livet har vatit ett helvete senaste 2 åren trots att jag inte har några barn. Jag känner massor av människor som säger att deras bästa år var i medelåldern, typ 35-55 år.
För det andra: Att få barn är mycket riktigt ett stort ansvar och tar upp mycket av ens tid. Men det går ju att diskutera när det är läge att ta detta ansvar. Är det vid 30 år då en står på höjden av sin karriär och har ett hektiskt liv med massor av ansvar på jobbet så att en verkligen måste hålla tjugo bollar i luften för att hinna med ungen också. Jag tror det kan vara bra att ta det lugnt med ett småbarn några år när en är 18 och tänka ut vad en vill göra och vad en är bra på. Sen när ungen går i skolan så kan en själv börja plugga också.
För det tredje: Vad är det för livserfarenheter en behöver egentligen? De flesta människorna i världen lever ganska enkla liv, de jobbar med något jobb (99 % utan högskoleexamen), umgås med vänner och har några förhållanden som är bra och några som är dåliga. De reser inte jorden runt och upplever massa häftiga grejer.
Stabil ekonomi? Barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning, underhåll = stabila inkomster. Om en har ett vanligt jobb och inte är civilingengör eller något i den stilen så blir föräldrapenningen inte så hög i alla fall. Huvudsaken är att en har pengar. Mina föräldrar har alltid haft fasta jobb och stabil eknomi men de la pengar på massor av andra saker än vad som var bra för mig så som resturnagbesök, resor, cigaretter m.m. istället för potatis och morötter jag kunde äta och kläder som passade (hela mellanstadiet i en decimeter för korta byxor...huah!)
För det fjärde: Utbildning...pfft! En av mina närmaste vänner gick aldrig ens i gymnasiet utan jobbade några år efter 9:an istället. På typ McDonalds och liknande. Hon fick barn när hon var 18 år och efter mammaledigheten var slut jobbade hon ett tag till innan slutligen kände för att gå i skolan igen. Hon var inte ihop med pappan till barnet och var alltså singel-mamma utan särskilt mycket pengar alls. Det har inte gått någon nöd på dem och hennes dotter är en underbar och glad liten unge. Som jag sa ovan så har bara 1 % av jordens befolkning en akademisk examen och de flesta sakffar ändå barn...
Och slutligen: Varför har dina föräldrar varit så fulla av brister? Är det deras ålder, eknomi eller utbildning det är fel på?
oj, hoppas att det går bra för henne.
Min kompis fick barn när hon var 13!! (helt sjukt) men jag tror att hon klarar det.
jag håller med dej, jag skulle inte vilja bli mamma vid 18 års ålder.. men det är väl hennes val :)
Det är klart att det kan vara underbart att ha barn så därför kanske det inte känns som att hon slösar bort de bästa åren av sitt liv. Hon får ju ut något av det..
däremot tycker jag att Du slösar bort dina bästa år på något väldigt onödigt som du inte får ut något av heller. Du vill ju bli fri från det här! kom igen, du kan klara det.. Kämpa för alla andra som mår dåligt!
Nej det är inte att slösa bort sitt liv, i vissa fall förstår man ej varför de skaffade barn, men vissa klarar av det, man ska aldrig dömma någon i förtid, jag hoppas bara hon har stöd av sin familj och vänner, för det lär hon behöva, men hon kan lika gärna bli världens bästa mamma, och de kan komma och bli de lyckligaste åren i hennes liv. I vissa stunder kanske hon ångrar det, men hon kommer nog vara glad, slösa gör man aldrig, men man tar livet som de kommer,